Mårts om Bäckström, Sedinarna och sin tid som förbundskapten

Han är inte längre förbundskapten, Pär Mårts. Här sammanfattar han  själv sina sex år med Tre Kronor.

Jag gjorde intervjun andra veckan under VM i Moskva. På spelarhotellet.

Se intervjun med Mårts från Sportspegeln och/eller läs hela här nedanför!

Är det nån bild människor har som retar dig eller stör dig lite?
Näe, jag vet inte om vad folk tycker om mig. De spottar inte efter mig på stan iallfall. Jag tycker folk kommer fram och morsar och pratar. Det spelar väl ingen roll vad folk tycker så länge jag kan se mig själv i spegeln och uppträda schysst.
Är det nåt du känner mer nöjd med?
Man ska inte mäta, ni mäter mig i resultat. Vinner vi är jag bra, förlorar vi är jag dålig. Det där har jag lite svårt att tänka mig. Jag försöker göra mitt jobb oavsett.
En del av ett resan var att vi satte oss ner, vi nya förbundskaptener, när vi tillträdde. Vi hade ideer hur vi skulle spela – det var en häftig grej att vara delaktig i. Vi presenterade idehäftet, vi likriktade svensk hockey och presenterade det utåt. Att vara delaktig i svensk hockeys utveckling, det var lite häftigt att se.
Hur viktig tid var det för dig?
Jag tror det var viktigt dels för en själv, att fundera över sin hockeyfilosofi och fundera var man står. Dels för att fundera över ordets betydelse. Jag har jobbat länge med Pär (Pettersson), som är psykolog och jag har fått ett annat perspektiv. Alla tycker att tränaren talar om hur allt är, men det är fortfarande 25 spelare som får 25 olika bilder av det jag säger. 25 tolkningar. Har jag 25 spelare 25 olika bilder tolkar alla ttcker bar tränaren talar om hur det är fiortfarande 25 tolkningar jobba tillsammans
Var passar det här sättet att jobba bättre – i ett klubblag eller i ett landslag?
Det handlar om att möta människan, respektera människor och få den här spelaren att växa. Att ta hand om den är killen, i mitt fall, så att han växer.
Alla är så olika. En har en landskamp, en 100. Nån är lugn, nån är temperamentsfull. Nån har spelsinne. Vi tänker å tycker olika. Att hitta rätt hur alla spelare blir behandlade i den här mixen.
När känner du att fick ihop mixen bäst?
När vi har Eurohockeytour med våra kulturbärare som är med ,match efter match då känner jag att vi är ett gäng som tar hand om varandra. De tycker det är kul att vara med. I detta VM har vi inte så många kulturbärare, de är skadade. Men för mig är själva resan spännande. Inte medaljer. Nej, det triggar inte mig.
Kulturbärarna är inte med här, spelare från Europa och du har fått många nej från Nordamerika. Vad beror det på?
Jag tror det finns 20-30-40 olika svar på det. Jag vill inte fundera över det, jag har gått vidare och tittar på de spelare jag har. Inte saknar de som inte är här.
Tar du det personligt?
Nej. Jag tror inte jag hoppas inte det. Att det inte är mig de inte vill spela för. Men jag vet inte.

Slovakien 2011, första VM-turneringen. Silver.
Den första VM-turneringen i Slovakien, vad tog med dig från den in i nästa säsong?
Jag tycker vi hade sjösatt det här sättet vi skulle spela. Vi hade väldigt många yngre spelare som anammade det och var inte så svårpåverkbara. Så jag tyckte nog att det var det som tog oss hela vägen, för att motståndarna orkade inte stå emot mot oss även om vi kanske inte alla gånger var det skickligaste laget så fanns det en gemensamhet och en tro på det vi gjorde. Och det är väl det jag har tagit med mig. Sen funderar väl jag på om det är rätt eller fel att, eller kan vi göra annorlunda. Det gör ju killarna också. Så vi försöker ha en liten dialog om såna saker, men grunden finns väl där. Det är det jag tog med mig. Det funkar.
Stockholm 2012. Stora NHL-namn kom hem. Utslagna i kvartsfinal
Det blev ett helt annat VM året efter, när det var på hemmaplan och det kom många NHL-spelare. Och det blev en förlust i kvartsfinalen som säkert ingen räknat med. Det var ett helt annat lag jämfört med första året, och ett helt annat resultat. Om du slår ihop de båda åren, vad drog du för slutsatser?
Det är väl idrott vi måste förstå att det finns andra nationer som är lika bra som oss och ibland så får man inte till det. Jag menar den matchen, kvartsfinalen, hade vi två stolpskott när det stod 1-1. Men de gjorde mål när det var 28 sekunder kvar eller nåt på en ribba in. Större än så är inte marginalerna för att det ska gå åt fanders. Jag tycker också att det var ett fantastiskt lag. Jag vet inte, det går inte att svara så att man tittar på resultatet och säger att det var skit. Det funkar inte så. När det är en lagsport, eller kampsport, med många inblandade då tror jag att det blir så här. Och jag tycker att det är bra att det är så, för tänk om vi bra vann hela tiden vad tråkigt det skulle vara. Eller om vi bara förlorade. Det är ju idrottens själ med passion och tårar och lust och lidelse och allt vad det är. Och vi kämpar som bara den ska ni veta allihop som ser. Det är ett otroligt professionellt gäng och vi gör allt för att vinna. Men ibland funkar det inte.
Det var unga spelare 2011, äldre mer rutinerade 2012 – kan du se att du är en bättre ledare för nån av de grupperna?
Nej. Jag känner inte så. Jag är så pass gammal att jag tar hänsyn till alla, om man är ung eller gammal. Nej, jag känner inte så ”vilket lag man har”. Jag försöker nog hitta en form där alla kan växa. Jag tror att alla äldre också vill känna nån form av trygghet där man kan växa och får göra det man är bra på. Du måste fråga spelarna om de upplever mig annorlunda i olika grupper. Det kan jag inte svara på helt enkelt.

VM-guldet 2013. På hemmaplan i Stockholm
Hur roligt var VM-guldet 2013?
Jag var väldigt besviken efter 2012. Jag tog det väldigt personligt. Det tog jättelång tid innan jag orkade se framåt. Jag gick och funderade och rannsakade mig själv. Tittade på matcher och grubblade på vad vi hade gjort.
Varför tog du det så personligt?
Det är ju mitt uppdrag. Jag har alltid varit ganska självkritisk. Analyserar mig sjäklv först innan jag går på andra. Vad har jag gjort? Vad kan jag göra annorlunda? Jag är utbildad lärare, och jag tror att livet hela tiden går ut på att lära sig någonting. Är man på en träning ska man gå från träningen med lite till i ryggsäcken. Den hösten tog väldigt lång tid innan jag kom tillbaks.
Vad kom du fram till?
Den hösten så jobbade Poppe (Popovic) och jag väldigt hårt med vårt försvarsspel. Hur vi skulle tydliggöra det ännu mer. Och jag tycker att det var grunden till att vi vann 2013. Vi hade en fantastisk vår då vi nästan vann alla matcherna på våren för att vi hade analyserat och ritat upp och fått spelarna att känna att så här måste det vara i den situationen och vi tränade jättemycket. Alla säger att det var när Sedinarna kom in så var de tungan på vågen. Och det kan jag nog hålla med om. Men jag tror nog vi hade kunnat göra mycket bra på det VM:et utan dem. För även om vi inte vann stort var vi väldigt svårslagna. För att vi hade ett fantastiskt försvarsspel. Det ena gav det andra. Sen att det var ett VM på hemmaplan och få lära sig vad man inte ska göra till året därpå var också en sån där grundbult som jag ser.
Det har jag hört från flera människor – att när du tar upp Sedinarna, varför kan inte Pär Mårts säga att Sedinarna kom och faktiskt hjälpte Sverige till ett guld. Att de inte har fått tillräckligt av dig. Hur ser du på det?
Jo det har de fått, men jag kanske inte säger allt till er utanför. Jag går inte via media när jag kommunicerar med spelarna.
Kommunicerade du på annat sätt med dem?
Ja, jag pratade med alla spelare efteråt. Och det var stort av dem att komma, och de är fantastiskt duktiga. Men jag känner att det är ju inte bara de. Fredrik Pettersson gjorde straffen mot Kanada, exempelvis. Och det finns många andra. Nån täckte ett skott som kanske inte uppmärksammades som kanske betydde jättemycket. Det finns många bidragande orsaker till att man lyckas.

VM 2014 i Minsk. Brons.
Bronset, året efter VM-guldet, hur såg du på det året?
VI hade nog en 11-12 VM-debutanter, men jag tycker att vi var på väg. Vi slog Vitryssland i kvarten. Vi hade lite flyt. Vi fick en straff emot oss men vi var det bättre laget så att var väl rättvist, om det nu finns inom idrotten. Det var framför allt semifinalen tycker jag, mot ryssarna – vi var så nära att slå dem. Jag kommer ihåg att Oscar Möller hade öppet mål när vi ledde med 2-1. Men vi orkade inte riktigt och de malde ner oss. Väldigt små marginaler men de var deras sida. Och då får man brons.
Det som hände på bänken – hur ser du på det idag?
För det första var jag inte medveten om det, för jag stod nere vid sargkanten och pratade med domaren. Ovetjkin stod där och gnällde så jag så jag tog domaren. Vi pratade om nåt, jag kommer inte ihåg vad. Och då hade det här hänt. Så jag har ingen koll på det mer än jag sett bilder sen. Så att då har jag fått mer insikt vad som hände. För mig är det två personer som träter på varandra. Det är inte bara en. Znarok och Rikard. Det var inte bra gjort från nån sida. Då blir det så där. Jag vet inte vad som triggar igång dem. Jag kan inte säga det.
Sen är det då presskonferens på podiet. Så resan från bänken till podiet, då du inte visste om nåt, vad hände där?
Efteråt var jag ju tvungen att ta reda på vad som hänt. Men det är väldigt många olika versioner beroende på ve, du pratar med. Så det är jättesvårt att få en klar bild. Jag har inte riktigt koll på det än, för att det har väl bara Rikard och Znarok.
Vi kom tvåa i gruppen så skulle vi automatiskt möta trean i andra gruppen, vilket vi också fick göra. Men i det här fallet var det ryssarna som hade strulat till det och inte hade spelat som de brukar göra. Och då fick vi möta de på bortaplan, vi fick åka (från Prag) till Ostrava. Och försöka göra nåt där. Vi börjar illa men går upp till 3-3. Och sen i bytet efter får de göra 4-3 (skakar på huvudet och gör en paus). Jag kan inte säga att det är otur, för jag tror inte att det finns tur eller otur. Man måste se till att man får tur. Vi såg till att inte få marginalerna med oss.
På vilket sätt?
Vi hade väldigt många unga spelare som kanske inte är vana att spela de här precis avgörande matcherna. Ibland måste man ta större marginaler än man gör i andra lägen och det är väl så man märker med spelare som inte varit med tidigare. Man gör samma saker i samma situation oavsett om det står 2-1 eller 1-2.
Det är hett där nere. Det är enormt med känslor på den där bänken och spelarna är adrenalinstinna, testosteronet är högt.
Beskriv en vanlig matchsituation i det perspektivet.
Vi går en hel dag och fokuserar och tittar på styrkor och svagheter hos motståndarna, vi analyserar hur de spelar en man mer en man mindre. Och vi försöker sätta in gubbar mot deras gubbar så att vi vet att vi matchar så att vi tror att vi får nån fördel. Sen när man inte får med sig de grejerna och det står och väger och man tycker att man får nåt emot sig som man inte tycker om. Då är det klart att det släpper iväg ibland. Sen vill man försöka ta lagen i egna händer för att man är frustrerad. Då får man det över sig igen. Sen om man spelat mot dem förut och haft nåt tjuvnyp med nån eller nån man inte gillar kanske, så ska man ge igen. Så filmar nån när man gör någonting, så är allt igång. Det är otroligt med känslor. Och det är ju tjusningen, men också det jobbiga för en spelare och ledare att när man varit så där, varit så nära udden av det ultimata. Sen går man ner, men har fortfarande kvar adrenalinet i kroppen och känslorna är kvar. Och man måste bearbeta på kvällen, sova och förhoppningsvis måste man stänga matchen dagen efter och ta bort det där. Och gå vidare. Det är en jädra häftig resa och det tar enormt med kraft.
Jag vilar jättemycket för att jag ska orka vara så fräsch och pigg och vaken som möjligt i alla situationer.
När du säger vila, hur menar du?
Jag blir äldre och äldre. Jag känner att jag behöver mer och mer vila mellan varje match och jag drar mig undan väldigt mycket. Är på mitt rum väldigt mycket. Jag läser bok och lyssnar på musik. Jag måste in i det här lugnet där jag är själv och andas ut. För det är så mycket relationer och det är så mycket energigivande från min sida så jag måste, för att överleva och orka nästa dag, gå undan lite. Det har jag lärt mig. Jag ställer inte upp på media på samma sätt med alla intervjuer som jag kanske gjorde förut, för att det dränerar mig och då blir inte jag bra på mitt jobb helt enkelt.
När märkte du det?
Jag tyckte Stockholms-VM var en sån tydlig, första året, hur jag försökte göra väldigt mycket media tack vare att det var på hemmaplan och alla ville ha sitt. Reportage hit och reportage dit. Till slut är man trött fast man inte startat igång och spelat. Så året därpå var jag väldigt mycket mer restriktiv. En intervju där alla får vara med, annars blir det ingenting. För att orka. Eller så gick jag undan och så fick nån annan ta det helt enkelt.
Vad lyssnar du på för musik då?
Allt möjligt. Lasse Winnerbäck, Andrea Boccelli, Il Divo, Adele, Sonja Aldèn, Lisa Nilsson. Massa olika.
Lurar eller högtalare?
Jag har en liten högtalare som jag alltid har med mig på resorna som jag sätter igång när jag kommer in på rummet.
Böcker, vad läser du?
Mest deckare. Stockholmsmorden, har gått varm. Lee Child har gått varm här i Tre Kronor nu.
Hur menar du?
Nästan alla ledare har böcker och när man läst den klart lämnar man den vidare. Så få man en ny och så pratas det om Jack Reacher som den ultimata personen som kan och löser allting. Vi löser ganska mycket böcker.
Ni har som en bokklubb…
Ja, vi har en bokklubb. Vi lägger böckerna på ett speciellt ställe och vi har böcker med och vi lämnar över för det är ingen ide att släpa hem en bok man läst.
VM i Tjeckien 2015. Förlust i kvartsfinalen.
Du analyserar efter ett mästerskap vad som hänt – vad kom du fram till efter fjolåret?
Jag tycker inte att det finns att man kan sätta upp sju punkter utan alla de har resorna har olika förutsättningar. Det är nog det som gör att det är väldigt svårt. Det vi gör är att vi tittar på hur vi släpper in mål, och hur vi gör mål. Har vi strukturen i det vi sagt. Det är där vi försöker hitta svaren. För har vi struktur och det inte funkar då måste vi lösa det annorlunda. Så i år har vi jobbat lite annorlunda med lite olika saker. Men vi har börjat bromsa för vi får inte.
Jag förstår inte…
Nä. Det kanske inte alla spelare gör heller, skratt. Vi försöker skruva på vårt sätt att spela och de här taktiska ramarna. Drar man ut och trycker på i ena änden kanske man får tillbaka det i andra för att man blir för mycket rörlig. Och för att man byter position för ofta för att man vill sätta motståndarna under press.
Upplever du att det varit så?
Vi försöker skruva på det här för att vi ska utveckla oss själva men nu börjar vi backa litegrann. Det kanske inte ger betalt på det sätt vi trodde.
Ge ett exempel på vad ni skruvat på?
Ta att vi spelar pk, en man mindre, så har vi haft väldigt bra statistik men nu har vi känt att vi ska försöka pressa ner motståndarna mer så att de inte får stå och försöka hitta inspel och grejer på oss. Och ju mer rörliga vi blir för att trycka ut motståndarna ju mer bort från positionerna hamnar vi i vissa lägen och det där har vi laborerat med under hela våren här.
Vad har ni kommit fram till?
Det är svårt med spelarna eftersom alla inte är med hela tiden. Men tanken är god tror jag. Det finns litegrann att göra på det där sättet. Men vi har inte riktigt hittat pusslet än.
Och då är vi inne på det sista VM, ser du att pusslet slutar då eller ser du att Tre Kronor är en ständig resa?
Ja, det tror jag. Det är väl så utveckling går till, att nån tar över och driver på sitt sätt och så ska det vara. Jag är glad att jag kliver av. Jag ska inte lägga mig i någonting vad nån annan gör eller uttala mig om vad Rikard gör eller inte gör, utan det är hans resa med hans Tre Kronor och jag önskar honom lycka till i det. Det är en tuff resa och det är en spännande resa. Och det är väl så det ska vara. Nu kommer ha med sina erfarenheter in och ska se om han kan ta det här vidare.
Du säger hans Tre Kronor. Har du sett det som ditt Tre Kronor?
Nej, jag har inte gjort det men jag hittade inget annat ord. Jag ser det inte som att jag har något lag alls, utan jag har ett jobb. Och det är att vara förbundskapten för att lag. Jag känner inte att det är mitt lag, utan det är väl Sveriges lag helt enkelt.
När började du fundera på att du kanske var klar som förbundskapten?
Det var väl förra året när vi visste att World Cup skulle presenteras i augusti. Så under våren där satt jag med Tommy (Boustedt) och med andra personer och funderade på vad som var nästa steg. Jag kände nog där att det kanske är dags. Jag har fått vara med om så mycket. Jag tycker att det känns så bra på nåt sätt, jag vill inte, det kanske räcker. Det kanske är nog med mig.
Hur kom du fram till det?
En massa intryck. Man pratar, man funderar, man analyserar. Jag tror att jag varit 13 år i förbundet.
Samtidigt tycker jag att vi är så åldersfixerade i Sverige. Jag är fortfarande nyfiken. Vill. Jobbar annorlunda. Jag tycker man tittar för mkt på åldern. Det jag tycker är jobbigast nu alla flygplatser och hotellrum. Borta från familjen. Man måste gilla hela paketet.
Jobbat annorlunda, hur menar du?
Jag jobbar med en psykolog. Ska jag vara kritisk mot hockeyn så är vi ut bildade av tränare som blivit utbildade av tränare ja, men det sker ingen befruktning. Vi måste ta in andra kunskaper. Hockeyn är mer komplex än att vi bara ska rita på en tavla vad det är som händer.
Passar det alla att det finns en psykolog närvarande jämt?
Ja, det är ju frivilligt, så vill man inte så…men i det här fallet är Pär så otroligt flexibel att jag tror att alla spelare tycker att det är underbart. Jag har inte tillgång på allt vad de funderar på. Vi står i en konkurrenssituation att spela, spela mycket, inte spela alls, och då vill man inte sitta där och grubbla med mig. Och jag orkar inte det heller, men Pär tar den delen. Jag tror att spelarna uppskattar det här väldigt väldigt väldigt mycket. Och jag tycker att det är synd att lagidrotterna inte har det mera. Det är ju människor som ska utföra ett uppdrag i olika former och en människa reagerar på olika sätt. Och den kunskapen har inte tränarna även om man tror det.
Men om det är ett landslag – det är väl bara att kasta ut dem på isen och låta dem göra det de alltid gör?
Nej, de är lika sårbara som du och jag är, med självförtroende och allt det där. Det är en ständig resa, ständigt jobbande med relationer och självförtroende, tycker jag. Nej det funkar inte så. De är proffs, ja, men de är människor. Yrket är proffs men funktionen är människor. Och det är ju funktionen som presterar. Om du får en tanke så utför den en handling. Får du fel tanke så blir det fel handling. Alltså måste vi starta med rätt tanke för att få rätt handling.
Det är ju en rätt svår uppgift på 25 personer, eller?
Ja. Vem har sagt att det ska vara lätt. Det tar bara lite längre tid. Nej, jag vill inte göra på nåt annat sätt. Jag kan inte, jag gillar inte det. Det här min resa. Så. På gott och ont.
Men hur menar du då?
Jag vill inte göra nåt annat. Jag vill inte bli opersonlig. Folk tycker att jag inte skäller. Nä, det är inte min stil. Jag kan bli förbannad också. Jag har sparkat sönder grejer och skällt ut folk och så men jag tror att man skäller och skriker när man inte räcker till själv. Jag tror inte att det funkar. Ta vilket jobb som helst. Inte går väl en chef in och skäller någonstans på en fabrik eller hos dig. Inte gör du ett bättre jobb för det. Här är det ju människor som är utsatta under en enorm press. Kanske 10-12-15.000 på läktarna. Och så lyckas det inte. Då måste de ha hjälp. Inte skäll.
Det är många medaljer som du tagit. Men OS-finalen. Hur tycker du att ni hanterade det som hände efter matchen?
Jag vet ju bara att det är en stor besvikelse. Dels att Nicklas Bäckström har för högt värde. Det ska vi inte glömma bort. Det är också en besvikelse. Och sen finns det massa parametrar som man spelar in i bilden. OS innan var det en person som hade ett värde som var likadant, fick en varning och fick spela nästa match. Varför var det skillnad just den här gången?
Det visste man väl innan?
Nej. Och varför tar man honom två timmar innan match, det känns. Att han inte spelar om han har för högt värde – ja okej, men det ska ju ske betydligt tidigare eftersom provet togs mycket tidigare. Och jag är inte säker på att allt gått rätt till i det där.
Känner du så fortfarande?
Ja jag vet lite mer runtomkring. Men jag vill inte säga så mycket för att det kan hända saker.
Vad skulle det kunna vara?
Det finns mera bakom än vad som är framme.
Som skulle vara till er fördel?
Ja, kan man nog kanske säga. Men Nicklas hade för högt värde. Och det respekterar jag att det ska han inte ha. Så jag vill inte skylla på någonting. Det är ju det grundläggande. Han ska inte ha så högt värde och då har han och vi gjort fel i det fallet.
Sättet du hanterade hela den här situationen, känner du dig nöjd med det?
Nej. Det går alltid att göra bättre men jag är också bara människa. Och jag har känslor och jag har besvikelser. Men jag tycker ju saker också så jag kan ju tycka att det jag sa och stod för var inte helt fel. Det behöver inte, jag måste ju få tycka saker också. Men det är klart om man får perspektiv på tillvaron och får en annan erfarenhet får stå med facit, det får ju aldrig vi det får ju bara media, då kanske det är mycket lättare.
Jag kanske bara skulle ha pratat om idrott och hockeymatchen och inget annat.
Tror du att du hade gjort så om det hade hänt igen?
Ja det hade jag gjort. Bara matchen. Själva matchen. Resten överlåter jag till dem som har befogenheterna.
Andra saker bakom säger du…finns det en process?
Det är ju många fler intressenter inblandade. Det är ju inte bara svensk hockey. Det är NHL. NHLPA. Och det är IOK och SOK. SÅ jag vet att det finns mer bakom men jag kan inte göra nåt mer. Jag har lämnat det för länge sen.
Pågående rörelse? Nej avslutat.
Har OS nåt att göra med Nicklas Bäckströms nej nu?
Nej.
Det har ni rett ut?
Ja
När började du fundera att du kanske var klar med det här jobbet?
Det var väl förra året när vi visste att World Cup skulle presenteras i augusti. På våren där började jag fundera på nästa steg och kom fram till att det kanske är dags. Jag har varit med om så mycket, det känns så bra. Det kanske räcker nu. Det kanske är nog med mig.
Nu är det inte många dagar kvar. Hur ser du på det?
Det är lite spännande – allt slut är början på nåt nytt. Jag är inte ängslig för det.
Jag har vant mig vid tanken. Allt tar slut nån gång för alla människor. Jag ska inte dö iallafall, hoppas jag (skratt). Jag har enormt positiva bilder med mig. Jag ska ta med mig de positiva bitarna, inte sukta över att jag inte får vara med längre. Jag ska sitta och heja framför teven istället.

Kurvtagning och ”Suddens” skenor med Sture Erdestam

Vilka skenor satte han på Mats Sundins nya skridskor?

Vad hände när SVT:s expert Jonas Andersson tog flyget hem från Ryssland för att fixa utrustningen?

Hur mycket betyder egentligen materialet?

SVT besöker Sportverkstan i Hässelby och Sture Erdestam som viger sitt liv åt att fixa och laga grejer åt spelare. På frågan om vad han får tillbaka rörs Sture till tårar.

– Det kan bara handla om några få ord, säger han.

Lasse Johansson i lång intervju: ”Det var smickrande, glömde nästan fråga vad jag skulle få betalt”

Efter framgångarna i Skellefteå AIK handplockades han till det ryska ishockeyförbundet. Det blev dock ingen flytt och Lasse Johansson, general manager i Skellefteå AIK, är fortfarande kvar i Västerbotten.

Hittills har han varit förtegen om vad som egentligen hände men nu berättar han om intrycken efter resorna i Ryssland och de svindlande lönesummor som det ryktades om.

Han delger oss också sin egen hockeyhistoria och vad nyckeln till Skellefteås framgångar egentligen är, hur de ska fortsätta utvecklas och om när han och klubbdirektören P-A Israelsson rök ihop ordentligt.

Johansson pratar om den stundande damverksamheten i Skellefteå AIK, huvudskadorna och när han handlade för dyra spelare. Dessutom har han ett förslag på hur hockeyn i en framtid ska överleva: Skär ner spelarnas löner och omfördela pengar.

 

Befriande uppriktigt

image

Viktor Fasth spelar i CSKA Moskva, klubben som redan säkrat seriesegern (nästan en månad innan grundserien är färdigspelad).

Efter en tung höst för Viktor själv, går det betydligt bättre nu – han utsågs tex till ”veckans målvakt” i KHL i mitten av januari.

image

Han har ett år kvar på kontraktet med CSKA.

Jag träffade honom i Moskva och frågade hur han ser på NHL, vill han tillbaka?

Absolut. det sticker jag inte under stol med. NHL är bästa ligan. Den hockeyspelare som säger att den inte vill spela där tror jag inte på.

– Jag hade tre jättebra år och självklart vill jag tillbaka.

Ni kan se Viktor Fasth spela på svensk mark i veckan – på torsdag i Örebro och i Stockholm på lördag. Med Tre Kronor.

Reportaget från Moskva.

 

Kanonvärvning av Örebro

Utan att överdriva så kan Örebros värvning av sportjournalisten Johan Arvidsson vara deras bästa den här säsongen. Det kan låta lite partiskt med tanke på att jag driver en hockeyblogg på SVT och Johan kommer direkt från SVT men att få in en person som kommunikationschef med den kompetens han besitter kan komma att visa sig vara en oerhörd framgångsfaktor.

Örebro skriver på sin hemsida att han kommer att ha ”ett tydligt fokus på innehåll i digitala kanaler och varumärkesbyggnad i sociala medier”. Det här är just precis vad elitföreningar inom hockeyn behöver. Det finns klubbar som ligger lite längre fram inom området men jag anser att alldeles för många inte ännu har insett hur mycket det finns att tjäna på att ha rätt folk med rätt kompetens på den här positionen. Och med tjäna menar jag intresse, sponsorer och pengar.

Han säger själv till klubbens hemsida: ”Det är viktigt att förstå våra målgruppers beteenden på sociala medier och hur vi bäst lånar deras tid och uppmärksamhet.”

En journalist kommer dessutom inte bara in med kunskap om kommunikation utåt utan även om hur media fungerar och vilken roll media spelar för föreningar.

Så, grattis Örebro!

// Cecilia E

120 kvadratmeter mer is-yta

Etthundratjugo kvadratmeter skiljer mellan Helsingfors ishall och Hartwall Arena. I isyta.

Säga vad man vill men 120 kvadratmeter motsvarar en medelstor villa. Rätt mycket yta trots allt.

Sverige har hittills spelat i Helsingfors ishall i JVM, och vunnit samtliga fem matcher.
Imorgon väntar semifinal mot hemmanationen Finland. I Hartwall.

 

Hartwalls rink är två meter bredare än
Helsingfors Ishalls. Två meter. 120 kvadratmeter.

 

Finland har spelat samtliga matcher i Hartwall.

 

Internationella Ishockeyförbundet brukar inte genomföra mästerskap med olika rinkstorlekar..

 

Visst kittlar de där 120 kvadratmeterna lite?!

 

Rikard Grönborg, Sveriges förbundskapten, säger att alla är medvetna om att rinken är bredare men att det inte förändrar någonting i spelet.
Grönborg är väldigt nöjd med det svenska passningsspelet så här långt, och menar ändå att ännu större ytor, om något, är positivt.
– Det är till vår fördel.

image

Adrian Kempe (efter träningen idag. Första passet i Hartwall),

som spelade JVM även ifjol, säger att vissa saker i spelet förmodligen påverkas men att det inte behöver betyda något negativt. Han nämner framför allt farten, uppspelen och numerära över- och underlägen.

– Vi kommer prata om det, säger Adrian.

Finland har JVMs målfarligaste kedja. Inte minst i power play. ”De har lekstuga”, är ett uttryck som funkar. Finland gör i princip mål i varannat PP. Fantastiskt.

Men Sverige är hittills +/- noll(!) i boxplay. Ett insläppt och ett mål framåt i numerära underlägen. Fantastiskt.

En zon motsvarar i runda tal en tredjedel av isytan. I Hartwall är med andra ord (i runda tal), varje zon 40 kvadratmeter större än i Helsingfors ishall.

En normalstor tvåa.

Klart det påverkar. Frågan är hur.

Lyssna gärna på Radiosportens ”Istid” med Christoffer Herbert från Yle som gäst. Bland annat om isytorna i Helsingfors hallar. Tack Malin Fransson för tipset.

Alexander den ”unge”kan bli störst

Han är ett av topp-valen i sommarens NHL-draft.

Alexander Nylander har i JVM stärkt sina aktier ytterligare och ni kan ju gissa vilken klubb han drömmer om att bli vald av.
– Toronto. Få lira med brorsan. Det är drömmen. Det är vad jag hoppas på, säger han.

Han har varit het som en spis och snittar två poäng per match. Hans facit efter 4 matcher i JVM: 3 mål, 5 assist och totalt 8 poäng.
– Jag försöker bara jobba hårt och spela bra. Jag kan jobba ännu hårdare, säger Alexander, sin vana trogen.
Vi har talat med scouter och en General Manager. Samtliga hyllar den svenske ynglingen. Bara 17 år och alltså tillgänglig rent åldersmässigt för ytterligare två JVM. Detta om inte NHL blir verklighet dessförinnan.

Årets JVM är sensationellt bra i det avseendet. JVM i Finland, Helsingfors är ett mästerskap för 19-åringar men där 17 åringarna dominerar. Finländske kanonen Jesse Puljujärvi leder poängligan i överlägsen stil. Han har 12 poäng på 4 matcher. Ett facit som placerar honom före namn som Sidney Crosby och Connor McDavid historiskt sett. Han har namn som Wayne Gretzky och Jaromir Jagr före sig, bara för att nämna några. Men dessa har spelat fler matcher än Puljujärvi.

Alexander är med i den här kategorin spelare. En kategori med framtida världsstjärnor.
– Han är naturligtvis en speciell spelare precis som Puljujärvi, (Patrik) Laine, (Auston) Matthews, säger Columbus GM Jarmo Kekäläinen.
– Att kunna göra det så bra bland spelare som ofta är äldre sticker ut.

Detroits nästan mytomspunne chefscout Håkan Andersson älskar Nylander men han tror att i årets draft finns en rad namn som kommer att väljas före.
– Han är talangmässigt i samma nivå som dessa tre men de är två storlekar större än honom. Men oavsett när han väljs så har jag ett råd till Alexander. Det här är bara början på din karriär. Det är efter draften som det hårda jobbet börjar.

Draften är ett kvitto på att man gjort något bra. Den är samtidigt extremt viktig för spelarnas framtid. Att bli draftad högt kan ge fördelar i en hel karriär.
– Det finns mycket prestige i en draft. En klubb som väljer en spelare i förstarundan har ett ansvar mot hela organisationen. Den spelaren bara måste lyckas. Därför ges dessa spelare fler chanser än andra, säger Edmontons scout, förre NHL-spelaren Per-Erik Eklund.
– En högt draftad spelare kan också leva på det ryktet i många år. Det finns alltid på ditt CV, att du en gång ansågs ha en potential att bli en världsspelare. Sånt är svårt att glömma bort oavsett om karriären tagit en helt annan väg än vad som var planen från början.

Alexander väntas gå topp-5 i sommar. För att drömmen ska slå in och bli verklighet så bör Toronto vara med och välja tidigt i förstarundan. Det hänger på hur laget klarar sig i år i NHL. De sämsta lagen får välja först i första rundan. De bästa sist. Just nu är Toronto ett bottengäng i NHL.
– Det vore helt sjukt att bli vald av Toronto, säger Alexander.

I skuggan av…

I skuggan av den givna nyhetspucken gällande William Nylanders vara eller icke vara i turneringen hamnade ett stort genombrott. Jag talar om Alexander Nylanders show. Lillebror fick ni träffa i vår starka sändning från premiären tillsammans med storebror. De spelade TV-spel mot varandra. Hockey! Vad annars?

Han stod alltså för fyra assist i sin JVM-debut mot ett kvalificerat motstånd. FYRA ASSIST.

Han är speciell, precis som William. Jag vet att jag tjatar om de här två bröderna men det är, i alla fall för mig, helt omöjligt att inte tycka om dem.

Alexander måste ha stärkt sina aktier inför nästa års draft där han är en given förstarunda. Varför inte rentav topp-5?

Det stör mig lite att vi inte fick fokusera på det positiva från matchen. Jag hade helst av allt bara pratat om assistspelare som Alex eller målskyttar som Dmytro Timashov eller Rasmus Asplund, även han en potentiell första-runda. Men tacklingarna kom att Hanna i fokus.

De får dock inget mer utrymme här. Detta är en frizon från allt som innefattar vårdslösa tacklingar eller dåliga mottagningar av tacklingar.

Alex och Dmytro var matchens behållning. Innan William skadade sig så spelade han i den här enheten och är givetvis enhetens bäste spelare.

Men de fick knappt en period tillsammans. Dmytro gjorde två mål och blev matchens spelare. Både Dmytro och William är draftade av Toronto och Båda har haft fantastiska säsongen i Nordamerika.

Dessa tre är mina starkaste intryck från matchen. Men måste jag välja en så är Alex given! 17 så bra han var!

Petningen som upprör

Igår kom så till slut domen. Ni duger inte för JVM. Hårda ord och självklart tillspetsade MEN enligt de scouter och experter jag talat med så var det ett beslut som framför allt upprörde.

Sebastian Aho skadade ju sig och blev ett naturligt bortfall. Tråkigt för den tilltänkte kaptenen… Intressant att se vem som ersätter. Mitt val: William Nylander men jag tror att Andreas Englund ligger bra till här.

Varför William? Eftersom han är bäst i laget. Enkelt så.

Till spelaren som många ville se i sluttruppen: Lukas Vejdemo, Djurgården. ”Spelar man på tre kedjor i SHL så borde man vara med framför spelare som hör till i Allsvenskan” osv.

Vejdemos skridskoåkning är på gränsen till världsklass och beslutet har ifrågasatts.

Fredrik Olofsson är den tredje som skickades hem. Där har jag för dålig koll för att uttala mig.

 

Erik Granqvist ger terapikort till frustrerade idrottsföräldrar

Erik Granqvist, gammal elitspelare men numera hockeyexpert, skickar varma julkramar till alla. Han skickar också iväg en passning till alla idrottsföräldrar. Så upp med blicken och ta emot den.

Erik Granqvist. Arkivbild.
Erik Granqvist. Arkivbild.

Eriks önskan
”Jag bygger vidare på Johan Tornbergs önskan och inspirerar till fler kramar med ett litet tillägg som förgyller vardagen: ta ett djupt andetag när kropparna möts för att verkligen ta in den andra människans hjärta, värme och upplev känslan av samhörighet som sprider sig när vi släpper ner garden. Vi är alla fria, unika individer som samtidigt är tätt sammanlänkade med varandra på livets resa.

Till Sven Tumbas ära (spelade ishockey, fotboll, golf m.m) önskar jag dessutom att unga tjejer och killar ges möjlighet att utvecklas i flera sporter samtidigt upp i tonåren.”

Erik delar ut julklapp
”Årets julklapp går, med djup tacksamhet, till alla föräldrar, ledare och vuxna som ger sin tid, kraft och kärlek för att barn och ungdomar ska få leva SINA EGNA drömmar i en idrottsmiljö fylld av uppmuntran, glädje och respekt för varandra.

De vuxna som bara sprider sin frustration och underliggande smärta på barnen på grund av sin egen bristande självkänsla får ett frikort i terapilokalen tills de blir KÄR i LEKEN igen och kan möta och stötta barnen där de befinner sig.

Varma julkramar till er alla!

Andas & njut ❤️

Övriga luckor:
Mark Owuya: ”Ställ högre krav på statistikräkningen”
Denise Reuterström: ”Kom ihåg den där bak”
Johan Tornberg: ”För många surmular i hockeysverige”

Erika Holst: ”Sluta jämföra”
Toni Rajala: ”Finska halstabletter till fansen”

Cornelia Gillberg: ”Måste ge publiken vad de vill ha”
Johan Sundström: ”Han behöver ett bollplank”
Rebecca Stenberg: ”Dröm stort”
Tobias Stark: ”Hörsamma Tommy Sandlins ord”
Johanna Olofsson: ”Delar ut julklapp till Storuman IK”
Oscar Dansk: ”I år har jag varit extra snäll”
Peter Ekelund: ”Jag önskar fler isytor”
Tomas Skogs: ”Leksands fans förtjänar mer”
Angelica Östlund: ”Stora herrföreningar måste visa vägen”
Krister Holm: ”Mer individuell träning till utespelarna”
Emelie Berggren: ”AIK måste satsa på damerna”

Rolf Lindberg: ”Vill ha färre tekningscirklar”
Fanny Rask: ”Reglerna begränsar – det funkar liksom inte”
Andy Swärd: ”Våga kasta skivstången”
Sandra Claesson: ”Ni är guld värda”