Ojojojojojojoj… Herrejisses. Vilken rysare

Vad skall man egentligen skriva nu? Hur skall man försöka sammanfatta ett sånt här drama? Det är liksom lite för mycket att försöka suga in och få ut via tangenterna på ett vettigt sätt. 
Jag stod nere vid planen nästan hela andra halvlek. Alltså – de där minuterna som går från det att Sverige tilldöms straffen till det att den går i mål, tills  Mattias räddar och det riktiga jublet kan bryta ut. De minuterna – de är bland det sjukaste jag upplevt vad gäller dramatik, nervositet och spänning. Och jag har ändå sett lite sport genom åren.
Så när inte orden riktigt finns där. Då får man ta till bilderna. Här är fem bilder som i sig sammanfattar ett galet drama.

IMG_4477

Jonas Källman är knockad och staplar ut ur Malmö Arena. Det är drygt tio minuter kvar och Spanien har tagit grepp om OS-platsen. En av Sveriges bästa och mest rutinerade lämnar kvaldramat helt groggy.

IMG_4480

Ekberg sätter straffen. Det dröjde en evighet, men till slut fick han skjuta. Under väntan som gick såg jag ångesten i allas ögon. Andreas Nilsson vågade först inte titta. Stefan Lövgren svettades. Jim Gottfridsson var förbannad. Staffan Olsson försökte stänga ute hela världen. Men straffen gick in, ett första jubel utbröt…

IMG_4481

Det är klart! Mattias Andersson räddar det sista skottet och Sverige är klart för OS i Rio. Malmö Arena exploderar.

FullSizeRender (3)

Jubel och vågen med publiken. Det blev många tack, många jubel, många tjo och många hurra! Här framför den svenska klacken precis innan man gick ut till oss journalister i mixed zone.

FullSizeRender (2)

Mattias Andersson med son och dotter. Det var många som firade med sina familjer. Det skrevs autografer och pussades och kramades med alla nära och kära. Det blir inte så mycket semester i sommar för det här gänget, jag tror det är en smäll de, och förhoppningsvis även deras föräldrar, är beredda att ta.

Armen uppe – inte bara på Andersson junior. Nu drar jag över bron – ni vet den som bär till Rio! //Ola

Gladare förlorare har sällan skådats

Först ta in dessa fakta: Sverige slog Slovenien, Kim Andersson avgjorde i slutminuten till 24-23. Sverige har full pott, fyra poäng. Slovenien har två poäng. 
Vilka som jublade efteråt?
Slovenien så klart!

De är ju ”klara” för OS (behöver bara slå Iran, och det gör dom). Idrottens olika matematiska sätt att avgöra vilka som är bäst har både sin charm, men är också en förbannelse beroende på vilken sida av den just för sporten/tävlingens regeltolkningar man hamnar.
Slovenien vann mot Spanien med 3 och föll mot Sverige med 1. Därmed hamnar de på +2 i inbördes målskillnad, och det är omöjligt att både Spanien och Sverige får bättre än så. Som Dean Bombac sa till mig efter matchen. ”Tonight we will not celebrate with beers but tomorrow it will be a lot of beers”. Han levererade även citat som ”We have the heart like lion” och ”We dream Rio”. Kolla in intervjun här.


***

Lika lyckliga som Slovenien såg ut efter sin förlust. Lika fokuserade och sammanbitna såg svenskarna ut över sin seger. Som Kim Andersson här. Tänk att killen som slutat i landslaget fler gånger Ola Lindgren vunnit OS-silver var alltså tillbaka. Och inför 9000 lätt fanatiska hemmafans avgjorde han en mycket viktig tävlingsmatch i slutminuten. I det läget borde man vara glad, eller mer än glad. Kim var… inte så glad. Kolla själva.

Läckert ändå att se Kim. se vilken spelare han fortfarande är. Finns det något lag i världen som kan mönstra ett så stort och så spelintelligent försvar. Jonas Källman och Kim Andersson på varsin tvåa-position, oj vad där finns handbollsgenialitet i de skallarna. Och framåt, det är en sån fröjd att se Kim hoppa högt och sedan hänga hänga hänga kvar i en evighet och till slut leverera en briljant pass eller varför inte ett skott i krysset. Hans underjamare i nättaket i början av matchen var sjukt snygg! Att Kim inte blev nominerad till årets manlige idrottare på idrottsgalan 2013 är fortfarande en av galans största skandaler, typ…

Att Johan Jakobsson i samma sekund som Kim checkar in förvandlas från EM:s största bombare till en fastklistrad bänknötare utan självförtroende är ju dock lite trist. Tänk om han kunde våga och satsa lika mycket med de få minuter han får som han gjorde när han fick starta under EM. Det kanske kommer imorn. Vi kan hoppas!
***
För övrigt känns det ju lite skumt att det som under stora delar av EM var Sveriges offensiva line på nio meter, Viktor Östlund – Jesper Konradsson – Johan Jakobsson, nu två månader senare har rena statistroller (eller inte är med alls som skadade Östlund).

***
Fler intervjuer, med kapten Karlsson och Källe hittar ni här. Och snacket med Ola Lindgren kan ni klicka igång direkt.

***

Nu har Sverige alltså råd att förlora med två måls marginal mot Spanien och ändå nå Rio (vid spansk tvåmålsseger får lagen samma poäng och samma målskillnad, -1, bland fyrapoängslagen men Sverige har då fler gjorda mål än Spanien). Det är ju alltid något men ”de spelade EM-final i januari så det är ett bra gäng vi möter” som Jonas Källman sa.
Å andra sidan:
1. Spanien har inte imponerat på något sätt här i Malmö, bland annat hade man bara 13-10 drygt 20 minuter in i dagens match mot Iran och igår föll man ihop helt mot Slovenien.
2. Arpad Sterbik saknas nåt djävulskt, inte för att de målvakter som är här är några dussinlirare men Sterbik kan mura igen ett mål som ingen annan när han har sin dag.
3. Även lagkapten Victor Tomas saknas, han hastade till Kastrup för att ta sig till Barcelona direkt efter dagens match, hans höggravida fru var på väg till BB.
4. Sverige kommer ha ett massivt publikstöd, har sällan upplevt så bra tryck runt ett svenskt landslag som det som var idag. DJ och speaker hjälper också till bra för att pumpa upp stämningen. Riktigt kul.

IMG_4465

Vi avslutar med en bild på det, den svenska publiken. Bäste svenska spelaren idag. Nyckelspelare även imorgon.

Armen uppe… och klocckan närmar sig midnatt i Hyllie. Bron syns ännu bättre så här på kvällen – den bär fortfarande till Rio!
/Ola

Ser ni bron – den går till Rio!

16:e våningen på Malmö Arena hotell. Ser ni bron där uppe till vänster? Den går till Rio! Eller åtminstone en bit på vägen. Den går till Köpenhamn och Kastrup, därifrån kan man flyga till Rio. Svenska handbollsherrarna måste flyga likt en Johan Jakobsson i Wroclaw eller Kim Andersson i London. Gör de det så är det bara för SOK att hosta upp flygbiljetter för ännu ett svensk bollandslag, tre stycken har ju redan checkat in.

FullSizeRender (1)

Jag träffade stora delar av laget igår. Valde att göra intervjuer med det mer rutinerade gardet denna gång. Att Ola Lindgren var med redan 1988 hade jag inte koll på. Att han efter det har fyra silver på fyra OS är ju rätt otroligt. Jag tycker Ola säger mycket vettigt. Han får ofta en del kritik för att vara arg och grinig men jag tycker det är ganska oförtjänt. Han sköter sig alltid proffsigt mot mig, svarar på alla frågor och igår kom till och med några små leenden. Jag gillar Ola även om han självklart är ganska långt ifrån Dylan-Pia eller shining-Hamrén (ni minns tiden innan han blev bränd och skeptisk till alla journalister) när det gäller utstrålning. Bedöm själva, här är sex minuter intervju. Där Ola bland annat svarar på om detta blir sista landskamperna om laget inte når OS.

***
Pratade även med Jonas Källman och Mattias Andersson. De intervjuerna hittar ni här tillsammans med en text inför dagens match. Och så snackade jag med Niclas Ekberg, jo han får räknas som en av de mer rutinerade nu, har till och med avancerat till den äldre halvan av truppen, sju är äldre, åtta är yngre. Ekberg är klockren för oss som gör TV. Alltid trevlig, glad, blandar avslappnat småskratt med seriösa svar. Och han levererar citaten, de man kan ”rubba” på. När han säger ”det var lite som en saga” om London-OS så bubblar det till lite i reporterdjävulen i mig, man vet liksom att man är hemma med jobbet. Här har ni hela Ekberg-snacket.

***

Andra kortisar från gårdagen:

  • Magnus Andersson (ja DEN Magnus Andersson) gick omkring i Malmö Arena under träningen i landslagets kläder. Jag frågade presschef Vandor varför. ”Han skulle ändå hit och då frågade Ola och Staffan om han kunde hjälpa till med videoanalyserna, Ulf Nyström som brukar göra det är ju med U20-laget” blev svaret. Den konspiratoriskt lagde kan även se det som att han vill gå in sig i kläderna, att Magnus är en av de mest naturliga valen som efterträdare till Ola/Staffan är ju ingen hemlighet. Även om det finns fler om budet.
  • Pratade speltid med Jim Gottfridsson, som ju inte får så jättemycket tid på banan i Ljubos Flensburg. ”Det är klart man är besviken när man inte får spela så mycket men samtidigt kan det nog vara bra med tanke på skadan att inte stressa”, å ena sidan, å andra sidan, typ…
  • Lukas Nilsson valde sin vana trogen bort fotbollen på uppvärmningen. Imponerande självbehärskning av denna yngling att bland alla sina idoler välja att inte vara med och leka utan köra stretchövningar bredvid plan och titta på. Han tycker att skaderisken är för stor. Sen gissar jag att han inte har samma glöd i högerdojan som han har i handen, då hade han knappast pallat att stå bredvid.
  • Jag snackade flyktigast med Kim. Han var på gott humör. Det känns bra.

***
Nu tänkte jag göra Malmö by bike. Alltså låna en hoj i hotellrepan och cykla runt lite. Jag kommer verkligen vara ute och cykla, har varit skrämmande lite i Malmö i mina dagar. Men nu tänkte jag få ihop pusslet i Sveriges bästa idrottsstad och passera både Stora och Lilla torg, Möllan, gamla arenaområdet och säkert en massa annat som jag inte visste om att jag ville se. Tipsa gärna på twitter om det är något jag inte får missa. Hör ni inget av mig före kvällen så har jag kanske satt en falafel i halsen i Rosengård, eller råkat hoja till Skanör.

/Ola

Drar till Malmö, med tankarna i norr

Öppnar bloggen igen ombord på ett flygplan från Sverige till Danmark på väg för att bevaka svenskt OS-kval i Sverige. Inte konstigt alls, som reporter med handbollsfokus bosatt i Stockholm är man rätt van att flyga till och från Kastrup, snabbaste vägen till handbollsland går via Danmark.

När jag var liten och ofta stod i en fotbollsklack sjöngs nidramsan ”förena Skåne med Danmark” när MFF/HIF/TFF/LBoIS kom på besök, jag sjöng med. Men i sport i allmänhet (Zlatan!) och handboll i synnerhet hade det varit ytterst olyckligt. Ur Sveriges kvaltrupp i helgen hade vi blivit av med en hel sjua, tror ni Sverige haft chans att nå OS utan M Andersson, F Petersen, A Nilsson, N Ekberg, L Nilsson, J Gottfridsson och K Andersson?

Det är i Skåne handbollen är som hetast. Jag tippar helskånsk SM-final när våren kommit (Kristianstad som ena laget) på allvar. Det är i Skåne och Sveriges bästa idrottsstad (Malmö har fått SVT:s pris två senaste åren) som Sverige skall säkra ännu en OS-biljett. Jag tror de grejar det. Viktor Östlund, som gjorde ett fint EM, saknas men i gengäld har man fått in Jim och Kim – och det är på totalen en klar förstärkning. Och med hemmapublik i ryggen och ett tacksamt upplägg (Slovenien troligen slitna efter tuff Spanien-match på fredagen) så tror jag faktiskt att killarna gör som tjejerna, d.v.s. kvitterar ut Rio-resan redan på lördagen.

Detta blir min fjärde lilla turné i landslagshandbollens tecken denna vinter. Till dam-VM i Danmark åkte jag med stora förväntningar, det slutade med pannkaka. Till herr-EM i Polen åkte jag och var tämligen säker på att resan skulle vara slut redan efter första gruppspelet, där blev det en positiv överraskning.

Till damernas OS-kval i ryska Astrakhan (jisses vilken speciell stad) åkte jag och tänkte, det här fixar dom nog. Och det gjorde dom. En riktigt bra match mot Polen var allt som behövdes. Till Malmö åker jag med ungefär samma känsla, alltså, det här fixar dom nog. På söndag, eller redan lördag kväll, vet vi om förväntningen stämde eller kom på skam även denna gång.

Mycket mer om landslaget följer närmaste dagarna.

***

Men medan kroppen är i söder är tankarna i norr. Heja Boden! Heja Norrland! Heja Handbollen. Jag är ledsen Önnered. När det skrivs fantastiska historier inom idrotten finns alltid en ledsen lätt bortglömd förlorare (hej Modo). Önnered är den förloraren här. Och även om jag är göteborgare så kommer jag inte sakna dom.

Handbollens största problem i Sverige enligt mig är att den är så dåligt spridd geografiskt. Majoriteten av Sveriges befolkning har inget lag att relatera till (saknas ju även elitlag i Dalarna/Östergötland/Småland), så när man klagar på att riksmedia inte bevakar så är det egentligen inte så konstigt, merparten bryr ju sig inte. Men nu finns ett lag som visat att det går, att även Norrland kan. Det var 28 år sen sist och en helt annan tid när Skellefteå gjorde sitt andra och sista (?) år i elitserien. Sen dess har denna landsände (som upptar 58% av Sveriges yta) varit en vit fläck på elithandbollskartan.

Och det häftiga var att det var en äkta Bodensare som avgjorde, som tog laget upp. Emmy Nordmark satte 21-20 och gav sen den bästa jäkla radiointervju jag hört.
Visst har influenserna utifrån varit avgörande med tränare och mentor från Uddevalla, målvakt från Ryssland och blixtförvärv för Göteborg men det är Norrland och Boden som varit kärnan. Stommen i laget, hjärtat i klubben och de som stöttat på läktaren.
Nu har Boden visat hela handbolls-Norrland och lag från andra vita fläckar på handbollskartan att det går. Jättekul.

Och jag tror inte det tar stopp nu. Det finns ett så stort intresse som borde generera så pass mycket pengar att man kan forma en trupp som först etablerar sig och om hypen fortsätter även kan utmana toppen på riktigt om några år. Frågan är bara vilka som vågar flytta upp? När jag gjorde reportage om laget ifjol förklarade man att det var lättare att värva från andra länder, svenska tjejer från söder blir rädda bara de tittar på kartan och tror att det går runt isbjörnar utanför Bodensia.
Jag är själv söderifrån men flyttade till Piteå, under tre år såg jag inte en enda isbjörn! Förresten, grattis VästeråsIrsta – ni får ett derby nästa år. Det är bara 90 mil till Boden!
Mitt reportage om ”Sveriges längst resande lag” från förra vintern med Emmy Nordmark och Annica Ölen (kaptenen som fick det perfekta slutet) ser ni här.

***
Blir för övrigt grymt kul att se publikutvecklingen för damernas elitserie nästa år. Denna säsong slogs rekord med 496/match. Nästa år försvinner de två sämsta publiklagen Spårvägen och Önnered och ersätts med två lag som mycket väl kan nå över 1000 i snitt, Boden och Skara. Vad landar seriens nya rekordsnitt på då? 600? 700? Ännu mer?

***

Att Norrland kan blev jag även vittne till i måndags. Vilken underbar fotboll Östersund bjöd på mot Hammarby, jag och typ 32 000 andra satt och njöt, nja alla njöt kanske inte, de som höll på Hammarby (ca 31 000) plågades nog rätt mycket, men fotbollshjärtat i dom njöt. Häftigt!

***

Till sist. EHF-cupen. Jag rasade en del på twitter när det hände men vilket jäkla skämt till upplägg.
Ystad gjorde det kanon och tog sig till kvartsfinal, egentligen. Det var bara det att EHF bestämt att värden för final-4 (denna gång Nantes) får gå direkt till semifinal bara de klarar gruppspelet (skulle de inte göra det hade man nog ordnat en ny arrangör). Så när Nantes fick en gräddfil rakt förbi kvartsfinalen så fick ett lag som egentligen kvalat in sportsligt inte gå vidare. I detta fall Ystad. När jag under påskens skidåkande för min bror och far (båda mycket idrottsintresserade) förklarade detta upplägg trodde de jag skämtade.

Skall handbollen ha någon trovärdighet som sport måste man sluta med allt detta pajaseri. Man kan inte ge Tyskland wild card till alla mästerskap, man kan inte låta lag köpa sig till en VM-final, man kan inte åsidosätta det sportsliga för att man vill ha en bra publikfest. Det blir pinsamt.

Ja, alla visste vad som gällde. Jo, hade Ystad tagit en poäng till eller fått lite bättre målskillnad hade de gått vidare. Och yes, det är på flera sätt viktigt att final-4 inte gapar med tomma läktare. Men är det viktigare än att den näst största europacupen avgörs efter en sportsligt rättvis modell?
Nej!
Och ja, man har haft detta upplägg några år så det är ingen nyhet, Lugi var nära på att åka på samma grej för två år sen men klarade sig, jag skrev om det absurda även då. Men handbollen måste våga lita på sin egen produkt. Sluta upp med pajaseriet, låt de åtta bästa spela kvartsfinal, hur svårt kan det vara? Ponera att det som hände Ystad nu hade hänt exempelvis AIK eller IFK Göteborg i fotbollens Europa League (motsvarigheten till EHF-cuppen). Hur tror ni det hade låtit i svensk media då? Nu verkar de flesta handbollare sitta och tycka att ja det var ju lite olyckligt men så här är det. Man är så van att saker går konstigt till att det bara blir en axelryckning.

***
SM-slutspelet? Nej det tar vi nån annan gång. Armen har varit uppe i flera minuter nu, dags att avsluta. //Ola

Sverige uppätna av en rysk björnmaskin

”Det var det här vi ville, vi ville ha revansch. Det känns skitbra och det var det här vi behövde för damlandslaget för att vända den negativa trenden. Nu kan det bli hur bra som helst.” Orden var Jenny Alms efter Sveriges seger mot Polen igår.

Ett stukat lag som (rättvist eller inte) fått en gnällstämpel åkte till ett smutsigt Astrakhan långt bort i öst för att ta revansch. De lämnade med en OS-biljett men också med vetskapen av hur det är att bli uppätna av den ryska björnen.
För oj, idag var det klasskillnad.
Helle Thomsen valde att starta med tre spelare ur andrauppställningen, Idéhn i mål, Wall på vänsterkanten och Tegstedt på linjen. Vet inte om det var de signalerna som gjorde att spelarna inte var på tå från start men det var slakt första kvarten. När Gorshkova satte 5-0 efter 5,40 kom första timeouten och Bundsen och Sand byttes in. Efter 13,14 slängde Thomsen in sitt gröna kort för andra gången, då stod det 10-4. Snabba och adrenalinpumpade ryska tjejer fick stöd av en mer än fullsatt arena. Sverige försökte med det mesta, men hade oerhört svårt. Det var en lektion i handboll.
Spelet jämnade ut sig, några byten gav önskad effekt (bra inhopp av Wallén, klart hetare än Jacobsen som H9, och Ahlm och Linnea tog ansvar även framåt). Det var ”bara” 15-10 i paus. Känslan var att det resultatet var i underkant.

Matchen var ”betydelselös” men ändå inte. Det här var en match inför 6000 skrikande, tutande och trummande ryssar. Där hemmalaget direkt visade att man absolut inte såg detta som en vänskapsmatch. Björnen var hungrig, och åt vad som stod på menyn.

I början av andra hade Sverige sin enda bra period i matchen och vid några tillfällen var underläget nere i två mål. Men efter att Trefilov morrat lite fick björnen upp aptiten igen. Ryssland sprang, Ryssland tacklade, Ryssland tog returer, Ryssarna jublade och tutade, Ryssland räddade, Ryssland gjorde japaner och sköt i krysset. Sverige, nej de gjorde inte så mycket som man vill skriva hem om…
Med kvarten kvar gav Helle och Sverige upp. Alla fick spela och Ryssland malde på. Siffrorna sprang iväg. Sverige hade i princip inte en enda räddning i andra och plötsligt hade denna ”betydelselösa men ändå betydelsefulla match” slutat i brutala 37-29 till Ryssland.

En spelare kom ifrån den här matchen med riktigt gott omdöme. Angelica Wallén. Den omskolade högernian som såg VM på TV hemma i Frankrike har mot Polen och Ryssland visat att hon skall med till Rio.
– Jag tycker att jag tar tillvara på mina minuter bra, jag tycker jag stärkt mina aktier, säger hon.
Här har ni snacket med Wallén efter matchen.

***

Självklart tog jag även ett rejält snack med Helle Thomsen om fortsättningen. Blir hon svensk förbundskapten under OS? Tja, inte helt lätt att läsa ut av svaren i denna intervju. Men hon vill till Rio. Lyssna själva.

***

Tittar lite på statsen från matchen. På vänsterkantspelarna Sand (1/5) och Wall (0/3) gör Sverige ett mål på åtta avslut. Det är väl inget att skryta med direkt… Filippa Idéhn med en räddning på 18 skott var inte heller så roligt, men läget var inte så tacksamt där i andra heller.

***

Pratade även med lagkapten Sabina Jacobsen:

Och Linnea Torstenson:

Imorgon bitti (uppgång redan 0400 för både oss och spelarna) lämnar vi denna märkliga stad vid Kaspiska havets delta. Har nog aldrig varit i en smutsigare stad än Astrachan. Bilderna som TT-Emma målat upp om ett frodigt fantastiskt bördigt landskap kom på skam, minst sagt (det var hennes egna ord på frukosten). Och kontrasterna mellan fattigt och rikt är så stora, och så tydliga nästan överallt. Det ger en väldigt konstig känsla. Lite som kontrasterna mellan Sveriges tre matcher här. Först något som bara halvt kan klassas som ”handboll” mot Mexiko. Sedan en kanoninsats och OS-biljett efter klar seger mot VM-fyran Polen. Och sen, uppätna av den ryska maskinbjörnen. Men som Sabina Jacobsen sa: ”Imorgon kommer jag vara väldigt glad, vi kom hit för att ta oss till OS och det gjorde vi.”

Armen uppe – nu blir det en middag med Wislander. Får se om han tycker jag stärkt eller försvagat mina chanser att bli förbundskapten i OS efter dagens match (se tidigare blogginlägg om ni inte förstod). //Ola

Här har ni truppen till Rio – och ny förbundskapten…

Det var Magnus Wislander som sa det nu på frukosten. ”Men Ola, det finns ju en plats ledig till Rio, om ni nu inte får åka, och du har ju truppen klar redan, du kan bli förbundskapten”. Och man säger ju inte nej till ett förslag från 1900-talets bästa handbollsspelare i världen.

Ok, lite förklaring innan ni får truppen. Wislander skämtade så klart, det gör han ofta, en riktigt go gubbe som vi säger på framsidan. Men det stämmer att  jag nog inte kommer till Rio även om det blir dubbla handbollslag. Då vi inte har sändningsrättigheterna och därför inte får många ackrediteringar blir antalet OS-resenärer från SVT  ytterst få. Och förbundskaptensplatsen är ju faktiskt ledig just nu. Både förbundet och spelarna vill helst se en förlängning med Helle Thomsen, men hon har ett annat jobb som har första prioritet (klubbtränare Midtjylland) och det är inte helt lätt att få ihop den kombon, speciellt nu när Danmark missade OS och många fler av hennes spelare har behov av en vettig försäsong.

Och truppen, den har jag klar. Så om förbundet vill ha en färdig lösning kan de ju ringa. Nej det skall de så klart inte göra, jag skojar – tro inget annat. Men en 14-mannatrupp till Rio får ni nu…

Målvakter:
Johanna Bundsen och Filippa Idehn
Kräver ingen riktig motivering, dessa två är bra, känner varandra väl och det får inte plats mer än två målvakter i en 14-mannatrupp.

Vänster-6:
Loui Sand
Jo jag gör som förbundskaptenerna gjorde i både Peking och London och skickar bara en renodlad vänsterkant. Backupen får vara niometare (Ahlm och Roberts) som kan täcka upp i perioder. Loui är etta på positionen och förtjänar att vara det.

Mitt-6:
Linn Blohm och Frida Tegstedt
Linn Blohm är överlägsen framåt så där är det inget snack. Tegstedt har tuffare konkurrens men eftersom Clara Monti aldrig egentligen fått chansen och eftersom jag inte sett Ulrika Ågren efter mamma-comebacken så är nog Tegen före, men den platsen känns inte helt given.

Höger-6:
Emma Hawia Svensson och Nathalie Hagman (även höger-9)
Hagman är förstavalet på kanten och en målskytt och kontrare av yttersta världsklass. Men eftersom hennes kvaliteter behövs även på nio meter ibland så skall även Hawia med, och nu verkar det ju ha lossnat självförtroendemässigt även i landslaget för henne. Truppens två enda vänsterhänta spelare.

Vänster-9:
Linnea Torstenson, Jenny Alm och Jamina Roberts (även vänster-6 och höger-9)
Japp, tre vänsternior och då petar jag ändå Johanna Westberg som definitivt har kvaliteter som duger för OS. Men Linnea skall med, främst för att hon är en av världens bästa försvarare och en härlig pådrivare, framåt var det ett tag sen vi såg den ”gamla Torsten”. Jenny Alm är en jättebra tvåvägsspelare och nog egentligen förstavalet framåt på V9 just nu. Och Roberts, som är skadad just nu, vill jag ha med (är oense med vissa experter här). Jag ser henne som bästa alternativet som backup på V6, som ett bra namn på H9 och som den stora mönsterbrytaren när det går troll framåt, vilket det ju gör då och då.

Mitt-9:
Bella Gulldén och Johanna Ahlm
Bella Gullden är en av världens bästa handbollsspelare och Sveriges stora nyckel till framgång, punkt. Johanna Ahlm har en otacksam roll i landslaget, klar tvåa bakom Bella på M9, lidande av överflödets förbannelse på V9 och har aldrig riktigt fått till det på H9. Men hon är klok, har rutin, behärskar västspelet, kan användas här och där (även V6) både offensivt och defensivt. Jag tycker hon skall med även till Rio.

Höger-9:
Angelica Wallén och Sabina Jacobsen (huvudsakligen försvar)
Skrällen enligt mina egna tankar så sent som igår morse. Wallén som inte platsade i VM fick oväntat Helles förtroende från start på den luriga platsen som högerhänt H9. Hon löste den galant med både genombrott, inspel, framspel och utspel. Snyggt gjort och kan man göra det mot VM-fyran kan man göra det även mot andra bra lag. Sabina sätter vi som H9 och kan gå där en del men är i första hand med som ren försvarare, där är hon topp 5 i världen och med Linnea har Sverige ett mittblock som få om några kan matcha, och vad det betyder såg vi mot Polen…

Därmed petas alltså följande spelare ur kvaltruppen här i Astrachan:
Martina Thörn, målvakt, är tredjevalet, än så länge.
Marie Wall, vänster-6, bra mot Rumänien i genrepet, bra mot Mexiko men är andravalet på positionen och faller pga OS märkliga regler med bara 14 platser i truppen.
Johanna Westberg, vänster-9, smärtar att inte ta ut en så bra spelare, men hon är en skytt med liknande spetsegenskaper som Torstenson och Alm, och de går ännu före.
Carin Strömberg, mitt-9, är efter både Bella och Ahlm på mittnio, får vänta med OS-spel till 2020.
Jasmina Djapanovic, höger-9, kul att hon fått chansen och har inte gjort bort sig. Vänsterhänt som kan skjuta. Men lite för ny och lite för grön i landslaget, får inte plats bland de 14.

Andra tänkbara namn som saknas:
Ida Odén, höger-9, skall göra comeback i slutspelet efter att ha blivit mamma i december. Hittar hon EM-formen från 2014 och motivationen att satsa på OS så går hon före Wallén, men det känns för tidigt.
Ulrika Ågren, mitt-6, även hon nybliven mamma men har hunnit göra comeback i danska ligan och vill nog gärna till Rio. Men hinner hon gå om Tegstedt? Tveksam till det.
Anna-Maria Johansson, höger-9, startspelare så sent som i VM för tre månader sedan. Men har tackat för sig i landslaget, och det är tveksamt om hon bör försöka övertalas att komma tillbaka.

Vad tycker ni? Är detta de rätta 14 namnen? Och vem skall vara förbundskapten? Jag hoppas (och tror) att det löser sig med Helle. Men annars? Ja då känns väl Henrik Signell som mest naturliga valet, han känner mer än halva denna trupp väl från Sävehof. Annars kan de ju alltid ringa mig, jag är ledig i augusti, haha (obs skämt, igen!).

***

IMG_4291

Avslutar med denna gulliga bild tagen från mitt hotellrum. Hörde skratt och tjo och tjim utifrån. Det var det ständigt leende mexikanska laget som var ute och hade snöbollskrig. Nattens nysnö i Astrachan gladde definitivt detta gäng, som inte är bäst i världen på att spela handboll, men som har ett härligt humör och sprider en massa glädje.

Armen uppe. Avslut. //Ola Bränholm

Nu får vi en härlig polsk rysare

OS-kvalet är inlett här i Astrakhan. Vad ska man egentligen säga om Sverige-Mexiko? Inte helt lätt. Inte var fokus helt perfekt och nog missades det en del enkelt både framåt och bakåt, men samtidigt seger med 41-20, det skulle kännas jäkligt gnälligt att gnälla då.

Och ”alla blev glada efter matchen för man har scorat” som Loui Sand sa efteråt. 14 av 16 spelare ”scorade”, bara Bundsen och Jenny Alm (inte Filippa Idéhn) blev mållösa. Intervjun med Loui ser ni här.

Nu väntar något heeeeeeeeeeelt annat. Borta är spel mot korta kvicka men även klena och ganska klantiga mexikanskor. Nu väntar matchboll nummer 1 för att säkra en OS-plats. Mot Polen, en härlig rysare. Ett lag Sverige känner, ett lag som känner Sverige. Inga överraskningsmoment att vänta. Visst kommer de danska coacherna Helle Thomsen/Kim Rasmusen försöka bräcka varandra men det kommer inte vara där det avgörs. Det är här i ett grisigt Astrakhan som Bella, Torsten, Ahlm och de andra skall plocka fram sin rutin och använda både vackra spel och sitt mest grisiga spel för att ordna biljett till sitt tredje raka OS.

För Bella och Linnea blir det en lite extra speciell match. De har ju Kim Rasmusen som tränare i Bukarest till vardags. Hör Linnea prata en del om det i slutet av den här intervjun.

Älskar även att den annars så strama Torstenson verkligen snappar upp min matchbolls-fråga och säger att de skall avgöra med ett servess. Hon var lite putt att jag inte garvade tillbaka då, jag var vist svårflörtad publik. Men det kom med i Sportnytt-inslaget som ni ser här.

***
Annars då, hur är det där långt bort i Ryssland? Ja vad skall man säga. Två ord? Kontrastrikt och geggigt. Det är en enda stor lervälling som dominerar varenda gata och trottoar här. Man undrar liksom om det finns en enda fungerande brunn som kan transportera fukten ovan gjord ner i Volgas mäktiga delta som mynnar i Kaspiska Havet. Läser man på om Astrakhan så är regionen (förutom äppelsorten) känt för sin frodiga miljö och grönska. Den känns väldigt avlägsen just nu. Här råder typ fyra nyanser av brunt och ytterligare några av grått.
Det är fattigt, bakom eller bredvid de enstaka lyxbyggena (som hotellet där både vi och spelarna bor) så är det extremt sunkiga små förfallna träkåkar som agerar bostad för många av stadens 500 000 invånare. Alla fördomar som folk ofta har om gamla östeuropa och Sovjet kan slå in om man tar en liten tur runt i stan.

IMG_4235

Avslutar med två bilder som kanske ger er en hint om Astrakhan
På ena sidan gatan, lyxhotellet Grand, på andra extremt nedgångna och nästan fallfärdiga trähus. Där emellan, geggig asfalt.

IMG_4226

Tunnelbana eller spårvagn? Nej det är rälsbuss som gäller i Astrakhan. Årsmodell? Vill ej gissa…

Varsågod SHF – här är ett succéupplägg för Svenska Cupen

Hur skapas de stora hitlåtarna? Hur tillreds en god middag? Man snor. Man tar det bästa av andra personers goda idéer och skapar sin egen kompott. Jag har gjort precis det, tagit goda ingredienser från Champions League, SM-finalerna och Svenska Cupen i fotboll och kokat ihop en perfekt mix.

Jag är inte den första som funderar över införande av en Svenska Cupen i handboll. Kollega Flinck föreslog ett svenskt Final-4 redan för några år sedan. Jag vet inte heller om det händer grejer bakom kulisserna. SHF/SEH kanske sitter och ruvar på ett succékoncept?
Alldeles oavsett, här har ni ett drömupplägg kära handbolls-Sverige!
En riktig svensk handbollsfest mitt i mellandagarnas Tour de Ski och JVM-feber. Ett final-4 för både damer och herrar på samma ort, ett event med Europaplatser och prispengar i potten. En chans för de små klubbarna att få möta de stora. Dessutom en underbar gruppspelsweekend på försäsongen där det bjuds handbollsfester på 8+8 orter. Här har ni hela planen. Varsågod!

cupen handboll

Den svenska handbollen har en lång säsong, längst av alla bland de stora lagsporterna. Ändå lirar damerna bara 22 tävlingsmatcher i grundserien + slutspel/kval. Med denna cup blir det sex till för de som når final-4. Herrarna har fler matcher men om gruppspelet avgörs på försäsong (när det ändå skall spelas träningmatcher) och final-4 går precis före mästerskapsuppehållet (vilket för de flesta innebär semester) så blir det egentligen bara en match (kvartsfinalerna) som stör den vanliga serielunken.

Utöver allt det fiffiga som redan framgått så tänker jag mig att man säljer ut cupnamnet till en sponsor för att få in deg till prispengar för de som når Final-4. Hörde nånstans att Ericssons högste chef gillar handboll, hehe…

Jag tycker även att cupsegern skall ge en Europaplats, precis som i herrfotbollen. På damsidan ger den en plats i (trumvirvel) – cupvinnarcupen! Och på herrsidan får cupvinnaren en av Sveriges platser i EHF-cupen (om någon vill ha dom, det är ju populärt att tacka nej…

Jag har svårt att se att detta upplägg inte skulle slukas med hull och hår av en svensk TV-kanal. Det finns ju några kanalhus som sänder handboll nuförtiden, typ alla… Sport i mellandagarna är en galen tittarsuccé (JVM och Touren!), det är goodwill att visa både damer och herrar och produktionen blir billig om man kan göra allt på samma plats med samma personal. För högst personlig del ser jag ju helst att denna TV-kanal heter SVT…

Det finns ju några klurigheter med detta upplägg, det medger jag. Svårast blir väl att få lag som kvalar upp eller ner till elitserien att samtidigt få in en tävlingsmatch extra under våren med omgång 1 (kval till gruppspelet). Men om klubbarna själva får uppdraget lär det gå att lösa, det kanske till och med passar riktigt bra att stoppa in en ”riktig” match mot lagom bra motstånd under ett landslagsuppehåll eller så för att hålla igång truppen. Och kan man inte lösa ett datum under våren går det ju i värsta fall att spela matchen i augusti istället.

***

Nå – det var min predikan.  Nu skall idén skjutas i sank, eller hyllas. Av dig!
Vad tycker du om detta förslag? Är handbolls-Sverige redo för en Svenska cupen? Vilka brister finns i detta upplägg? Vilka kommer att gnälla och gny om det blir verklighet?
Låt debatten flöda. Mejla dina synpunkter direkt till mig. Alla mail som kommer till ola.branholm@svt.se eller kommentarer på twitter läggs in här under. Ni kan även diskutera på SVT Sports facebook. Så kör på nu!

Armen uppe – dags att avsluta //Ola
***
Kommentarer från twitter:

snyggt! Vore grymt om det gick att lösa. Spelschemat nu är ett skämt så finns massa plats för fler matcher.
konceptet med tävlingsmatcher under försäsongen låter spännande…
  oj vilket seriöst arbete du lagt ner. Tycker det ser väldigt bra ut. Här kan hela handbollssverige förenas i en härlig fest
  Glimrande! Vad väntar vi på? Bara kör!
Skulle nåt lag under högsta serien ens ha en minsta chans? Lite smalare sport än fotboll.
Ett riktigt bra förslag Tänk handboll i mellandagarna Toppen
  Varför inte! Trots flera möten i SM-kvart + semi så är finalen i sig snabbt över. 4+4 matcher på en helg är ett trevligt.
  strålande! Tror verkligen på det här upplägget :)
låter som en bra lösning enligt mig iallafall. Fler matcher, visserligen spelas det seriematcher i mellandagarna men de kan flyttas till förmån för detta. Gillar även möjligheten att sälja namnet till ett företag. Viktigast är dock att det spelar roll för klubbarna att försöka vinna det. Om inte Europaplatsen lockar så bör det va tillräckligt mycket i prispotten för att locka
Varför inte. Ännu bättre om SVTSport uppmärksammade handboll och spec damhandboll betydligt bättre i sportsändningar?
låter o ser ut att bli kanon. Inte fel m lite nytt inom handbollen!!  När kan detta bli aktuellt isf? vad sa din chef när du presenterade förslaget? För SVT ska väl sända…??  fungerar säkert redan nästa säsong! Varför inte?
Svar: Etablerar hos gräsrötterna först, sen tar man det med cheferna 😉
. genomarbetat och intressant. Framförallt final 4*2-lösningen. Hoppas att , och andra vaknar
  intressant upplägg men sävehofs dam och kristianstad herr är så överlägsna att de riskerar döda intresset för handboll.
Genomtänkt men du brukar ju tjata om att lägga matcher när media har tid att bevaka, och så föreslår du själv mellandagarna?  jo, men finns det plats? SVT lägger krutet på hockey och längdskidor.
Jag skrev detta 2013; Argumenten håller än. Bra förslag Ola Svenska Cupen behövs av flera skäl. Svårigheten ligger hos SEHs / SHFs svårighet att lägga spelschema. Men klarar man detta i Norge och Danmark borde det funka här
  grymt! Spelschemat vi har nu är ju ändå så utspritt så det måste ju gå och lösa!
Grymt bra! Efter 3 år i Norge vet jag vilket intresse och status som cupen har där! Kul om det blivit samma här!
Kommentarer från SVT Sports facebook:
Robin NordTycker det verkar vara ett bra upplägg! Problematiskt med alla farmarlag bara.
Andreas FolkstrandDet funkar ju utmärkt i Norge och Danmark så varför inte i Sverige?
Jimmy JohanssonSkulle vilja se svenska cupen på hockey också
Henric JacobssonNu börjar det likna något, tycker personligen att klyftan mellan Elitserien och Allsvenskan är för stor. Detta kan ju kanske minska det glappet och att de lag från lägre divisionerna får möta på papperet ”bättre” lag och framförallt så får talangfulla spelare visa upp sig. Mycket bra Ola Bränholm.
Kommentarer från SVT Sports instagram:
kristolof Det ser bra ut.
rosi7812Tycker verkligen att de är något att satsa på. #handboll
don_henkeMycket bra förslag

Tänk om… idrottens små marginaler – och så en OS-trupp

”Om inte x hade… så hade det blivit ett helt annat resultat”. En av de mest sagda meningarna när alla vi som älskar sport pratar av oss matcher och tävlingar i efterhand. Hur de små detaljerna, ofta de oväntade, blir helt avgörande för en hel match, en hel turnering, en hel OS-dröm. Sveriges EM går att koka ner till fyra sådana händelser inom loppet av tio sekunder, om inte de hade hänt, i den ordningen, så hade hela EM blivit ett misslyckande. Nu blev det istället en succé.

Jag tänker så klart på de osannolika slutsekunderna mot Ryssland. De som till slut blev avgörande för att Sverige skulle komma före Ryssland och ta hem den där OS-kvalplatsen som var målet med turneringen.
*Om inte Shishkarev med ca 15 sek kvar hade halkat, hamnat på knä och i paniken försökt sig på en svåååår hög 20-meterspassning över hela banan för att behålla ryskt anfall….
*Om inte Pavel Altman valt att trots allt försökt hålla bollen i spel, hoppat högt, fångat bollen och kastat in den i banan, men bedömts vara utanför sidlinjen…
*Om inte Johan Jakobsson redan vid Shishkarev passning hade tokchansat och rusat upp i banan, och därmed råkade vara den som stod närmast och kunde fånga Altmans inslängda boll…
*Om inte Dmitri Zhitnikov i hemspringet tagit det usla beslutet att löpa bort ifrån Jakobsson istället för att tackla ner/försöka låsa honom…
Om inte dessa fyra händelser, samtliga ganska märkliga, hade skett i direkt följd inom loppet av tio sekunder så hade inte Jakobsson blivit den där poängräddaren som gav 28-28. Och till slut var det det målet som avgjorde. Sverige 4 poäng, Ryssland 3 poäng. Om inte… allt det där hade hänt hade det blivit tvärtom.
Om inte…
***
Sverige skall vara mycket stolta över sitt EM. Förväntningarna var visserligen rekordlåga men så var även medelåldern, rutinen och formen in i mästerskapet. Nu summerar vi gruppspel och mellanrunda och konstaterar att det blev segrar mot Slovenien och (ett förvisso omotiverat och trött) Ungern. Det blev oavgjort efter bragdupphämtningar i slutminuterna både mot Ryssland och Danmark. Det blev knappa förluster mot Tyskland och Spanien – båda nu i semifinal.
Totalt 2,2,2 och +7 i målskillnad på sex matcher för ett lag som en vecka före EM åkte på tre raka torsk, däribland mot Brasilien (!) i genrepet i Irun.
***
Finns många att plussa. Här de som kan vara allra mest stolta enligt mig.
Jonas Källman. Vilket mästerskap veteranen gör. Vilken ledare han blivit. Vilket försvarsspel och vilken inställning. Denne superstjärna (ja han är ju faktiskt det) har fått mycket skit genom åren när han ibland tackat nej till landslaget och den korta hemflytten till Skövde var allt annat än lyckad. Men NU – wow, trots ryggskott (ni såg bilderna när han haltade upp för trappan i vårt reportage) så har han orkat driva laget, suttit på nattmanglingar med Tobbe och Mattias och analyserat och hela tiden ingjutit självförtroende hos alla rookies som saknar all den rutin han själv besitter. Respekt!
Johan Jakobsson. Vi satt där på läktaren mot Slovenien och suckade. Jakobsson var inte bra och vi var glada att ersättaren Andreas Cederholm gjorde ett så piggt inhopp. Vi var förvånade att Hisingsgrabben fick starta mot Tyskland. Men sen – jäklar vilket genombrott alltså! Vilket häng, vilket skott, vilket självförtroende. Jakobsson visade Ljubomir Vranjes och hela handbollsvärlden att han när han får förtroende och rätt typ av spel är en av de bästa högerniorna i världen. Bakåt är det väl fortfarande sådär men det förlåter vi, insatsen framåt väger upp er än väl.
Viktor Östlund. Att man kan spela så mycket, i så många nyckelpositioner och leverera på så hög nivå match efter match, och ändå fortfarande kännas som en doldis. Det är imponerande i sig. Men mer imponerande är det spel som Skånela-produkten visat upp. Så moget, så klokt – av en kille som är född 92 och fortfarande lirar elitseriehandboll i Guif. Förstavalet på vänsternio, nästan lika mycket speltid som mittnio, och en massa fina insatser i försvaret. Han skulle kunna dra sitt fina skott lite oftare och han skulle med kroppsspråk och pondus kunna visa att här är jag ännu tydligare, men det kommer. Östlund är i landslaget för att stanna.
Staffan och Ola. Ja jag ser dem som en enhet. Förbundskaptenerna skall verkligen ha credd. Den snabba utvecklingen på den korta tiden. Man chansade rejält. Tog ut en helt oprövad niometerslina. Inga av ”de gamla” fick chansen trots att såväl Larholm, Karlsson, Fahlgren mfl hade kunnat slinka med. Nybygget så skakigt ut inför turneringen. Riktigt skakigt, på gränsen till uselt stundtals. Men man hittade sitt sätt att spela. Man gav självförtroende till fem debutanter. Man lyckades till och med i mellanrundan skala bort de rejäla svackorna som kostade flera poäng i gruppspelet. Staffan och Ola är inga Hamréns som pratar shining eller Bengan som låter pressen göra intervjuer under pågående träning. Men de är tränare på allra högsta nivå, de blir inte lätta att ersätta när de lämnar sina uppdrag.
Flera andra har varit bra. Mattias Andersson så klart. Zacke, Tobbe, Lukas, Nielsen – ja ingen kan väl ges betyget underkänt egentligen. Men vi stannar där.
***
Avslutar istället med min OS-trupp – om Sverige går dit.
Det är svårt, man får bara ta ut 14 spelare jämfört med 16 i EM/VM. Och skall kapten Karlsson med – vilket är givet, så måste man rycka en kantspelare eller en niometare. Så här ser min drömtrupp ut.
Målvakter: Mattias Andersson och Mikael Appelgren
Inga konstigheter, Johan Sjöstrand har möjligen en lite högre högstanivå än Äpplet men han vill inte vara med så då är han inte det, och Appelgren är en jättebra backup till Mattias.
Försvar: Tobias Karlsson
Inget snack om saken – kaptenen är lagets fundament.
Vänster-6: Jonas Källman
Japp, Fredrik Petersen blir offret i min trupp när en kant/nia måste väljas bort. Känns helt galet, men ändå det minst dåliga alternativet, det finns nior som kan gå ut på kanten om Källe behöver avlastning.
Mitt-6: Jesper Nielsen och Andreas Nilsson
Givet.
Höger-6: Niclas Ekberg och Mattias Zachrisson
I förra OS var det Zacke som fick vila då man valde endast en högerkant. Det kan bli så igen. Men konkurrenssituationen är så tuff här, båda är riktigt bra. Och Ekberg måste med om Petersen petas som den givne straffskytten.
Vänsternio/Mittnio: Lukas Nilsson, Jim Gottfridsson, Viktor Östlund, Jesper Konradsson
Jag vill ha med sex nior (därför petas Petersen). Lukas och östlund är givna efter detta EM. Lika givet är att en frisk Jim Gottfridsson skall in i truppen, han har saknats i Polen. Markus Olsson försvinner. Valet blir då om Jesper Konradsson eller Philip Stenmalm skall ha sista platsen. Jag tänker att Gotte väger upp det man tappar i försvaret med Stenmalm och tar med Konny, en lirare är aldrig fel och jag tror Kärra-pöjken gör sig bättre i en en avlastar/inhopparroll än som nu som startspelare.
Högernio: Johan Jakobsson och Kim Andersson
Jakobsson är given. Det är även Kim Andersson om han väljer att komma tillbaks än en gång. Och nog borde han vilja det, en sista show på den stora scenen, en sista chans att visa vilken världsspelare han är. Sorry Andreas Cederholm, om Kim säger ja på frågan som jag förutsätter kommer så får du inte plats.

Denna trupp känns riktigt bra. Skulle kunna gå långt! Men det skall kvalas först. och det var bannemig inte lätt att nå det kvalet.
Tänk om…
/Ola

Hell(e) yeah – en vågad rockad

helle

Så vad hinner hända nyhetsmässigt under en flight från Wroclaw till München. Jo tydligen en hel del. Thomas Sivertsson kickas som förbundskapten, tidigare avhoppade Helle Thomsen tar över ensam, åtminstone tillfälligt.
Det är en vågad rockad, jag såg den inte riktigt komma, trots att man hört om ”kritiken” från Bella Gulldén o co efter förlusten mot Danmark.
Jag pratade just denna fråga med landslagskommitténs Robert Wedberg (överledare herrlandslaget) och presschef Wandor igår före matchen mot Ryssland. Robban sa att ”utvärderingen pågår” men nej, då fick jag ingen känsla att Sivertsson 18 timmar senare skulle få sparken.
Det är en vågad rockad förbundet gör. Jag vet att man verkligen kämpade för att behålla Helle Thomsen när hon hoppade av förra sommaren. Men hon ville inte leda laget med Sivertsson, istället tog man in kompetente men ytterst ”tråkiga” namnet Tomas Westerlund som ass till sin namne.
Resultatet blev ingen höjdare. VM lyfte aldrig riktigt spelmässigt och när det behövde bli som bäst mot Danmark blev det bara skit. Laget körde fast, ingen fantasi framåt och stort läckage bakåt.
Jag gissade att man skulle göra någon typ av förändring. Något som skulle få tjejerna att tagga till. Jag tänkte mig exempelvis Johanna Wiberg, Jessica Enström eller Tina Flognman in i en ass-roll.
Men jag gissar att tjejerna ville ha tillbaka Helle. Och eftersom hon inte vill jobba med Sivertsson så var det bara att välja. Lasse Tjernberg och gänget i landslagskommitén funderade lite men valde sedan den obekväma vägen – man sa Hell(e) yeah – kör, du får laget…
Det är vågat. Blir det inte bra kommer den interna kritiken i handbolls-Sverige bli massiv. Under 2016 kommer detta lag först spela ett OS-kval. Sedan förhoppningsvis ett OS. Och sedan ett hemma-EM i december. Det är det viktigaste året någonsin som väntar för damlandslaget.
Helle Thomsen är bara kontrakterad över OS-kvalet, förbundet köper sig själva lite tid för att ordna en långsiktig lösning. Där ser jag egentligen bara två alternativ. Det första och mest naturliga är så klart Helle själv, väldigt framgångsrik och populär klubbtränare, känner de flesta tjejerna jättebra från danska ligan och förde in flera saker i det svenska spelet som vi inte sett varken före eller efter hennes månader som förbundskapten.
Andra alternativet är Henrik Signell. Har eller har haft i princip alla landslagsspelarna i sitt Sävehof. Odiskutabelt en mycket skicklig tränare och matchcoach. Att han aldrig fick en ass-förfrågan när Helle avgick (så har jag fattat det) känns som ett generalfel.
***
Vad gjorde då Sivertsson för fel? Ja inga större, då hade han inte blivit kvar runt landslaget så länge som han ändå varit i så många olika konstellationer (specialtränare under Per J, ass till Klingvall, delat med Thomsen, sen huvudansvarig). Men någonstans på vägen har han tappat en del av förtroendet hos några av nyckelspelarna (har ni hört den förut?), kanske framförallt i förhållande till Helle.

Handbollsmässigt pekar jag på två problem.
1 – Jag kan inte fatta att han aldrig på riktigt testat Nathalie Hagman som högernia. Positionen var det stora problemet under VM. Hagman är bäst på positionen i världens bästa liga. Nog fasen hade hon kunnat bryta mönster när spelet gick i stå, men där var han tjurig – Hagman fick vara kvar på kanten.
2 – Beroendet av Linnea Torstenson. Jag tror inget annat land i världen har lika många så skickliga vänsternior som Sverige har. Här finns Alm, Ahlm, Roberts, Adler, Westberg, Jacobsen, Strömberg och Eriksson bland annat. Ändå var man så beroende av Linnea, fortfarande. Det måste gå att hitta spelsätt och trygghet även när Linneas kropp inte håller för att ladda släggan. Där har man inte kommit ända fram.

Historiebeskrivningen kommer nu bli att Bella o co avsatt ännu en förbundskapten. Hur väl den stämmer kan jag inte riktigt avgöra. Men det finns bara ett sätt för tjejerna att tysta de som på sociala medier kallar dem ”det gnälliga landslaget”. Prestera på planen.
Vinn över Polen och/eller Ryssland i OS-kvalet.
Gör en bra OS-turnering utan plattmatcher som den mot Danmark i VM.
Gör sedan ett bra hemma-VM och bjud på spelglädje, autografer och snygga mål.
Då är det inte en jäkel som kommer sakna Thomas Sivertsson eller beskylla Bella för att vara en gnällis. Då blir det succé och nya Jerringprisnomineringar. Men gränsen är knivskarp – laget har inte råd med nya misslyckanden.