”England är Zlatans kryptonit”

Låt oss slå fast det direkt: Zlatan Ibrahimovic cementerade sin plats i de engelska hemmen som en Samaras, en Carroll, en Berbatov, en Adebayor. Det är lirarna han jämförs med i sociala medier efter matchen mot Arsenal. Spelare som kan tända till ibland, men som är löjligt hajpade eller bara för slöa för att någonsin bli världsspelare.

Även journalister instämde. ”Den enda spelare som gjort mig mer besviken än Ibrahimovic när jag sett honom på plats är Trezeguet. Jag har sett dem båda ungefär tio gånger. Aldrig bra”, skriver Daily Mails Ian Ladyman på Twitter.

Andra såg det som att det är England som gör att Ibrahimovic får gelé i benen, att öriket ”är som hans kryptonit”, som tv-tittare skrev. Daily Mirror följer ett annat spår: ”Ibrahimovic gör ingenting för att avfärda vår teori att han blir så skräckslagen av engelsk mat att han skickar en dubbelgångare att spela”.

La Gazzetta dello Sport jämförde i helgen Zlatan Ibrahimovic med en Jimmy Hendrix på Woodstock. Någon som med sin genialitet kunde tysta motståndare och kritiker likt Hendrix med sin version av den amerikanska nationalsången. I kväll var Ibrahimovic en del av Milan Vanilli. Ett gäng som försökte lura omvärlden att man var Milan.

Det där rödsvarta laget som spelade tröjorna av Arsenal på San Siro måste ha stannat hem. I alla fall så anlände de inte förrän till andra halvlek.  Det, eller så hade djävulen klivit upp i Massimilliano Allegri inför avspark och peppat spelare att gå ut och göra sitt absolut sämsta för att ge fansen mardrömmar om La Coruna 2004 eller Istanbul  2005.

Budskapet tycktes ha gått fram till Ibrahimovic. Ideliga offsidespringningar, felpass, klumpiga tacklingar och osynkroniserade löpningar . Han var långt ifrån ensam. Robinho var sitt gamla jag. Emanuelson svag. Mesbah bortsnurrad.

Men det var inte bara ett uselt lag på planen. Precis som nere i Milano fanns också ett lag som bländade sina hemmafans. Arsène Wenger har en märklig förmåga att blåsa liv i sina lag när man ser ut att definitivt vara nere för räkning och kraven på att Wenger ska ut genom dörren på Emirates börjar höras.

Det har bara gått en dryg vecka sedan missnöjet spred sig som en löpeld på samma läktare. 0-2 mot Tottenham. Nu fick det ändå vara nog. Sedan hände fem mål och storseger, sedan hände seger i slutminuterna mot Liverpool och sedan hände 3-0 mot Milan på en halvlek.

Arsenal var bara en spektakulär dubbelparad av Abbiati (utsträckt ben på styrt skott från Gervinho och reflexräddning med armen på Van Persies retur) från att få in det där fjärde målet som hade utjämnat resultatet.

Å andra sidan missade Milans Nocerino ett om möjligt ännu öppnare läge och italienarna lyckades i andra halvlek neutralisera ett tröttkört Arsenal. Hemmalaget fick efter matchen välförtjänta ovationer från sina fans. Milan kan trösta sig med att flyga hem till Milano med en kvartsfinalplats i bagaget. Men också med ett naggat självförtroende.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

  • Anonym

    Ett av få glädjebesked, enligt mig, för Milans del var Mexes. Tycker att han visade upp ett lugn i alla situationer, och klart överglänste T Silva (när var han senast så dålig?). Håller han den nivån framöver, samtidigt som Silva presterar som han brukar är det få mittbackspar i världen som är bättre.
    Vidare visade Aquilani att han varit saknad, fin ”assist” till Nocerino och allmänt trygg med boll.
    I dagsläget känns en uppställning med Van Bommel, Nocerino och Aquilani på mitten och Boateng som trequartista med Zlatan och Robinho framför sig som det ultimata, utifrån att alla spelare är tillgängliga. En bra balans mellan defensivt hårdjobb och fart och kreativitet framåt.
    Ska bli intressant och se lottning till kvartsfinalerna. Milan bör väl gälla som favorit mot samtliga tänkbara motståndare förutom Real och Barcelona?

    • Anonym

      Jag håller med dig om favoritskapet mot alla andra motståndare (även Bayern i dagsläget). Trodde dock inte Milan var kapabla att sjunka till en nivå som under första halvleken i går. 

  • Krokko

    Man får ändå vara tacksam för två sådana matcher: massor av mål och – totalt sett – två i princip jämnbra lag. Märkligt att se hur nästan samtliga spelare agerade helt annorlunda på hemma- och bortaplan: en del spelare (som Walcott, Rosicky, Vermaelen, Zlatan och Robinho) höll världsklass i ena matchen och knapp allsvensk nivå i den andra. Den ende som var bra i båda matcherna var väl Abbiati, och i slutänden får nog Milan tacka honom för att man gick vidare.

    • Anonym

      Summerar det hela väl.

  • Drakhshan

    Har Abbiati verkligen något och göra i Milan?! Och Alsherabi borde tänka mindre på sitt hår och utseende och skärpa sig lite.  kritiken koncentreras på Ibra men backlinjen var en katastrof och bjöd Arsenal på billiga mål! Final? Nej, glöm det!

    • Drakhshan

      Jag svarar mig själv! Jag ber om ursäkt, jag menar backen Abbate och inte målvakten Abbiati. har var suvären igår!

      • Anonym

        Zlatan får klä skott med tanke på vem han är och den form han är i, men som du är inne på de här var verkligen inte en mans misslyckande.

  • http://twitter.com/anton_ekstrom Anton Ekström

    Inte för att vara den som är den men det var väl ändå Nocerino och inte Aquilani som brände Milans läge?

  • http://twitter.com/anton_ekstrom Anton Ekström

    Inte för att vara den som är den men det var väl ändå Nocerino och inte Aquilani som brände milans läge?

    • Anonym

      My bad! Korrigerat. Tack.