Låt oss slå fast det direkt: Zlatan Ibrahimovic cementerade sin plats i de engelska hemmen som en Samaras, en Carroll, en Berbatov, en Adebayor. Det är lirarna han jämförs med i sociala medier efter matchen mot Arsenal. Spelare som kan tända till ibland, men som är löjligt hajpade eller bara för slöa för att någonsin bli världsspelare.
Även journalister instämde. ”Den enda spelare som gjort mig mer besviken än Ibrahimovic när jag sett honom på plats är Trezeguet. Jag har sett dem båda ungefär tio gånger. Aldrig bra”, skriver Daily Mails Ian Ladyman på Twitter.
Andra såg det som att det är England som gör att Ibrahimovic får gelé i benen, att öriket ”är som hans kryptonit”, som tv-tittare skrev. Daily Mirror följer ett annat spår: ”Ibrahimovic gör ingenting för att avfärda vår teori att han blir så skräckslagen av engelsk mat att han skickar en dubbelgångare att spela”.
La Gazzetta dello Sport jämförde i helgen Zlatan Ibrahimovic med en Jimmy Hendrix på Woodstock. Någon som med sin genialitet kunde tysta motståndare och kritiker likt Hendrix med sin version av den amerikanska nationalsången. I kväll var Ibrahimovic en del av Milan Vanilli. Ett gäng som försökte lura omvärlden att man var Milan.
Det där rödsvarta laget som spelade tröjorna av Arsenal på San Siro måste ha stannat hem. I alla fall så anlände de inte förrän till andra halvlek. Det, eller så hade djävulen klivit upp i Massimilliano Allegri inför avspark och peppat spelare att gå ut och göra sitt absolut sämsta för att ge fansen mardrömmar om La Coruna 2004 eller Istanbul 2005.
Budskapet tycktes ha gått fram till Ibrahimovic. Ideliga offsidespringningar, felpass, klumpiga tacklingar och osynkroniserade löpningar . Han var långt ifrån ensam. Robinho var sitt gamla jag. Emanuelson svag. Mesbah bortsnurrad.
Men det var inte bara ett uselt lag på planen. Precis som nere i Milano fanns också ett lag som bländade sina hemmafans. Arsène Wenger har en märklig förmåga att blåsa liv i sina lag när man ser ut att definitivt vara nere för räkning och kraven på att Wenger ska ut genom dörren på Emirates börjar höras.
Det har bara gått en dryg vecka sedan missnöjet spred sig som en löpeld på samma läktare. 0-2 mot Tottenham. Nu fick det ändå vara nog. Sedan hände fem mål och storseger, sedan hände seger i slutminuterna mot Liverpool och sedan hände 3-0 mot Milan på en halvlek.
Arsenal var bara en spektakulär dubbelparad av Abbiati (utsträckt ben på styrt skott från Gervinho och reflexräddning med armen på Van Persies retur) från att få in det där fjärde målet som hade utjämnat resultatet.
Å andra sidan missade Milans Nocerino ett om möjligt ännu öppnare läge och italienarna lyckades i andra halvlek neutralisera ett tröttkört Arsenal. Hemmalaget fick efter matchen välförtjänta ovationer från sina fans. Milan kan trösta sig med att flyga hem till Milano med en kvartsfinalplats i bagaget. Men också med ett naggat självförtroende.