Det tar inte många sekunder innan jag känner igen den kala hjässan i kaoset i Port Said (se 00.46). Frågan är bara vem av de kontroversiella fotbollstvillingarna Hassan det är. Den visar sig vara Ibrahim. Han försöker skydda ett par spelare i gästande Al Ahly från den blodtörstiga pöbel som väller fram över planen, medan polisen passivt tittar på.

Scenen påminner sorgligt nog starkt om en annan. I april förra året, i Kairo, när Zamalek-fans stormade planen och jagade motståndare och domare. Den gången var det Hossam Hassan som syntes på bilderna, när han hjälpte en spelare från massan som redan rivit kläderna av honom.

Då var tvillingarna tränare i Zamalek. I går i Masry. I dag ingenstans. De har fått nog. Det säger Ibrahim. Den mer kände men lika hetlevrade Hossam Hassan har hotat att hoppa av förut, hotat att lämna egyptisk fotboll, men det känns på allvar nu efter blodbadet på supportrar till Al Ahly. Klubben de själva spelade för i många år.

Hossam Hassan var en gång symbolen för den blomstrande egyptiska fotbollen. 69 mål på 169 landskamper. Tre gånger förde han sitt Egypten till titeln som Afrikanska mästare. Men när festen den här gången pågår i Ekvatorialguinea och Gabon, vandrar egyptierna omkring i spillrorna av vad som en gång var en källa till nationell stolthet.

Hossam Hassan i sin glans dagar.

Revolutionen har vidgat gapet mellan grupper. Ultras, som spelade en viktig roll som fanbärare på Tahrirtorget, har på läktarna fått en allt våldsammare profil. Klubbledningar ses som kvarlevor från Mubaraktiden och spelarnas passivitet under kampen mot den förra regimen har sått bitterhet. Polis och militär tycks helst titta på, till synes nöjda med att andra krafter förgör varandra som ett bevis för att en hård hand behövs för att skapa ordning. Politik har fotbollen i ett järngrepp.

Hossam Hassan är en av dem som fått se sin gloria hamna på sned. För många är han en celebritet som trivdes för bra i Mubaraks strålkastarljus, en som dessutom uttalade sitt stöd.

”Jag ville se stabilitet efter det att Mubarak sade att han inte tänkte ställa upp i presidentvalet. Jag ville bara ge regeringen en chans och vägrade förolämpa honom, men mina uttalanden feltolkades”, försökte Hossam Hassan försvara sig efter att han i mars förra året också fysiskt attackerats, troligen av egna laget Zamaleks fans.

Vreden växer efter tragedin. Polisens roll vid gårdagens våldsorgie fungerar som bränsle. Glädjen kring egyptisk fotboll har sedan länge försvunnit och efter vad som hände i Port Said finns bara tårar kvar.