För ett tag sen recenserade jag mega bestsellern/mammaporr-romanen ”50 shades of Grey”. Om den förmögne affärmannen Christian Grey som förför den petita oskulden Ana och låter henne skriva på ett slavkontrakt innan de inleder ett BDSM-förhållande.
I min recension jämförde jag Christian med yuppiemördaren Patric Bateman från ”American Psycho” (om han författats av Ayn Rand) och som ett bevis på att jag inte var ute och cyklade har nu ”American Psycho”-författaren Bret Easton Ellis kommit ut som ett stort fan av ”50 shades of grey”. I veckan har han läskat twitter med att han vill skriva manuset till filmversionen.
Det låter som en bra idé för Ellis, som behöver förnya sitt nihilistiska-rika-kids-knarkar-med-våldsamma-sexlekar-varumärke. Hans senaste bok ”Imperial Bedrooms” (nyss utgiven i svensk översättning) var en uppföljare till debuten ”Less than zero” – men mest en trött upprapning av Ellis vanliga teman. Kort referat: Någon suger av någon för en filmroll medan folk i L.A. försvinner spårlöst till ett brutalt öde… och ingen bryr sig.
Både den kyska Ana och pampen Christian Grey i ”50 shades” är superklyshiga pappfigurer, men är som Ellis själv twittrade “potentiellt fantastiska filmkaraktärer”. Grey hade förmodligen varit lika intresserad av popmusik och kändisar som Patric Bateman om inte EL James som skrivit ”50 shades” var en medelålders flerbarnsmamma vars idé av en samtida musikupplevelse är ”I turned on my ipod and listened to loud indie rock music”.
Just nu håller Bret Easton Ellis på att spela in independentfilmen ”The Canyons” och regissören (Paul Schrader från ”Taxi Driver”) och castingen är lite för cool att avfärda. Huvudrollerna i ”The Canyons” spelas av (trumvirvel) Lindsay Lohan och James Deen.
Lindsay Lohan gick från barnstjärna till en kort period av stjärnglans, vidare till en nedförsbacke av rehab, bilkrascher och rättegångar som aldrig verkar nå vägs ände. I Regissören Kevin Smiths cyniska pratshow och podcast ”Hollywood Babble-on” har Lindsay till och med fått en egen jingel till tonerna av Eagles ”Desperado”: ”Lindsay Lohan, why don’t you come to your senses…”
Nu spelar hon snart huvudrollen som Elizabeth Taylor i en TV-film och lunchar ibland med Woody Allen.
James Deen har velat bli porrstjärna sedan mellanstadiet, och har blivit en av porrvärldens stora namn tack vare ett okonventionellt ”boy-next-door”-utseende, som gett honom en slags indiestatus och ett följe av tonårstjejer som fans.
Redan innan de blev castade till samma film illustrerar Lohan och Deen underhållningsimperiets dubbelbottnade begär. En av Bret Easton Ellis stora styrkor (enda?) är att balansera på den osynliga bron mellan det vackra folket (droger, film, sex) och det sleaziga (missbruk, porr, mord). Två världar i ett sjukt beroendeförhållande till varandra, samtidigt som den verkliga världen utanför brinner upp.
Hisspitchen för ”The Canyons” låter förvisso som allt annat Ellis någonsin producerat: ”fem tjugo-nåntings jagar efter makt, kärlek, sex och framgång i Hollywood 2012”, men taglinen ger en känsla av direkt nedstigning mot helvetet:
”It’s not The Hills…”