Här ligger en 40 minuter lång intervju med Mel Gibson som filmats från ett Mad Max-maraton, som nyligen anordnades i Los Angeles.

Det finns någonting plågat över Gibsons ansikte genom hela pratet. L.A. Times-reportern som intervjuar Gibson gör en imponerande skådespelarinsats genom att inte låtsas om alla skandaler, rasistiska utspel, hans hustrumisshandel och dåraktiga mulla-skägg. Det vill säga allt det alla andra tänker på när de ser Mel Gibson.

Gibson är som Charlie Sheens negligerade och maniske halvbror. Men där Sheen använder sprit, droger, lättja och sex för att hantera livets svåra frågor har Mel närmat sig ett mer existentiellt mörker. Dock har han precis som Charlie Sheen blivit förlåten av samhället (eller åtminstone av Hollywoods chefer).

Förutom den ofrivilligt (?) självbiografiska ”The Beaver” (där Gibson pratar med en bäverdocka pÃ¥ egen hand) har hans filmer genom Ã¥ren blivit mer och mer besatta av vÃ¥ld och religion. ”The Passion of The Christ” (dÃ¥lig) och ”Apocalypto” (bra) för att nämna ett par. och en av de ärligaste och konstigaste stunderna under intervjun är när reportern frÃ¥gar Mel om hans relation till vÃ¥ld och hur han använder det pÃ¥ film:

”Du mÃ¥ste dämpa sÃ¥nt, annars springer bara människor ut skrikandes. Verkligen. SÃ¥ du mÃ¥ste göra det sÃ¥ jobbigt som möjligt men samtidigt fÃ¥ folk att sitta kvar i sina säten. Det lÃ¥ter sjukt, eller hur?”, svarade Gibson,  ”Men det finns en konst i det ocksÃ¥. Det är ungefär som konsten av tortyr. Och naturligtvis ju längre vi gÃ¥r, tror jag, ju mindre jag vill se. Det börjar verkligen göra mig illa. Men vÃ¥ld är nödvändigt, tror jag. Jag menar, det är en del av livet.”

Mel har ett par nya projekt i pipen. En ny film om gamla testamentets tvÃ¥ sista böcker och annan som handlar om vikingar och heter ”Berserker”.

Hm.