Hej! Äntligen är vi framme på GBG filmfestrival. Så jag kommer försöka uppdatera så ofta som möjligt.

Igår såg jag Robert Lillhongas ”Villa Thalassa – Helgen vecka 48” på Draken. Den handlade om Malmöbandet ”North America” som väntat på sitt break i 17 år. Med låtar som ”Morning taxi in New York” är det kanske inte så konstigt heller.

Hur som helst lyckas de bli inbjudna till en fet herrgård vid Öresund på en mystisk workshop tillsammans med andra mindre ”lönsamma” kulturarbetare. En stand-up komiker, en poet och electrogruppen ”Gris” (en pajigare variant av Slagsmålsklubben) för att nämna några. Det visar sig att en PR-byrå, eller liknande, försöker använda helgen som en utslagstävling för att vaska fram den mest kreativa hjärnan att sedan flyga ner till ”Sunny California”, där någon typ av företagssponsrad framgång väntar.

Stämningen i huset är till en början rätt lik den i  Pasolinis Villa Salo (med lite god vilja i alla fall). Men istället för att underkastas till sexuellt slaveri måste husets gäster försöka övertyga några stiffa projektledare om sin värdighet i kultursektorn. Alla gör förstås bort sig. Samtidigt som husets två kockar hänger runt och leker med en kolsyrerevolver.

Well,  nu låter det allvarligare än vad det faktiskt är. Lillhonga (som tidigare regisserat ”Hata Göteborg”) var på plats efter visningen och berättade att filmen, som spelats in på tre dagar (sk weekendfilm”) är inspirerad av dogme 95-manifestet. För att helt enkelt hinna göra en film på en helg behöver man 10 budord, varav ett är ett gult kuvert, och ett annat är att någon säger ”är du helt psykiskt sjuk?”. Hela produktionen är egentligen mer korpfotboll än ”Sodoms 120 dagar”, men är verkligen ett skolexempel på hur man kan göra film med väldigt, väldigt små medel.

Eftertexterna är 12 minuter och tackar alla som någonsin satt sin fot på inspelningen. Men illustrerar verkligen hur en weekendfilm kräver mycket arbete. Och det var inte direkt så att jag skämdes i biofåtöljen. Vilket i och för sig kanske säger mer om mina förhoppningar på svensk film.

Lillhonga hörde av sig till Göteborg filmfestival, samma dag som deadline för bidrag till festivalen och sade att han hade en långfilm som skulle ta tre dagar att spela in, och att han inte hade börjat än. Coolt att de nappade, fortsättningsvis ska filmen distribueras på nätet och alla bidrag gå till välgörande ändamål.