David Fincher har varit i Sverige ett bra tag nu för inspelningen av Stieg Larssons ”Män som hatar kvinnor”, men har hittills hållit sig undan offentligheten. I fredags besökte han dock Filmhuset i Stockholm för ett samtal med Roger Wilson på Cinemateket. Det var en avspänd och lättpratad Fincher som gick igenom sin filmografi, berättade om början på karriären, samt sitt ambivalenta förhållande till Hollywood.

Inspelningen av ”The Girl With the Dragon Tattoo” är inne på dag 133 och Fincher ”skulle kunna sova en vecka” men allt verkar gå enligt planerna, även om han så här i efterhand kanske hade valt några andra inspelningplatser.

- Vi är inne på våra tre sista inspelningsveckor och nu känns det som att jag kan Stockholm bättre.  Jag har cyklat runt och promenerat en lång tid, och då ser man saker och tänker  – ’ah, vi skulle varit där borta’. Man lär känna stan på ett annat sätt än när man bara hoppar in och ut ur en skåpbil. Man går på gatorna och känner av stan; man förstår vikten av tunnelbanestationen för ett område. Jag skulle rekommendera att man alltid är fem månader på ett ställe innan man filmar men det går ju tyvärr inte.

Fincher började ju sin karriär inom musikvideor och gjorde allt från Madonnas “Express Yourself” till George Michaels “Freedom”, men det är inte en period i karriären han helst lyfter fram.

- När jag började var en av fördelarna med musikvideor att mitt namn inte stod någonstans. Det var en filmskola – en chans att livnära sig på något samtidigt som man använde andras pengar för att lära sig saker. När jag ser tillbaka på det så är det lite som att se sin frisyr i high school – ”Vad tänkte jag på egentligen?” Jag har inte sett någon av dem på tio år, och jag går direkt om ni tänker visa någon. (skratt).

Något som lös igenom var Finchers ambivalenta förhållande till Hollywood. Han kunde å ena sidan vara glad över att Fox faktiskt satsade över 60 miljoner dollar på ”Fight Club”, men å andra sidan var det inget vidare att man här och var marknadsförde den som en boxningsfilm. Han hade också en del att säga om proceduren med testvisningar i Hollywood.

- Det är folk som ska veta bäst som väljer vilka manus som ska bli film. De skaffar sedan hundratals miljoner dollar och hyr in den bästa regissören, producenten, manusförfattaren och de bästa stjärnorna. Och så övervakar de processen där alla de här pengarna spenderas. Men när den första versionen av filmen är klar slänger de bokstavligt talat ut alltihop och springer iväg till något köpcenter där de samlar ihop folk som är utanför processen, sätter dem i ett rum och låter dem berätta för alla hur filmen ska bli.

Finchers mardrömslika erfarenhet med debuten ”Alien 3” – “jag fick sparken tre gånger under inspelningen” – blev en tidig vändpunkt.

- Det var inte så att jag ville sluta göra film, jag ville bara inte vara inblandad i något liknande igen. Min bakgrund var helt annorlunda för när man gör en musikvideo är det artisten som betalar. När man pratar om en video med Madonna är det med den person som faktiskt  betalar för kalaset, vilket är något helt annat än att diskutera med ett mediekonglomerat. Jag var van vid att ha en personlig relation, att göra något tillsammans, och helt plötsligt var jag bara anställld. Jag ville inte gå igenom det en gång till utan tänkte, ’hitta det projekt du skulle döda för att göra och kämpa sedan för det’. Sitter man och väntar på att få tillåtelse i Hollywood kommer man bli väldigt ensam. Man måste ta saker. På min andra film sa jag typ, ’jag är här för att göra film, inte skaffa kompisar’.

Slutligen fick Fincher ge tips till blivande filmmakare och berätta hur han själv skulle börja idag.

- Jag skulle skriva ett manus och göra en film. Någon här har Final Cut Pro, någon annan har en HD-kamera. Det är intressant att det här är den första generationen som inte har några ursäkter. Man kan lägga upp filmen på YouTube, länka till den och få folk att se vad du har gjort. Det finns agenter i Hollywood som bara letar talang på YouTube, man behöver inte distribution, man behöver inte längre filmfestivaler. Vad man behöver är en fängslande berättelse och tekniskt kunnande. Och det är svårare att slå igenom nu. För mig var det enklare. Om man gjorde något vågat med Madonna var man en sensation i nio dagar, då kunde man använda sig av det för att få ett erbjudande. Idag är det tuffare Ironiskt nog handlar film idag mindre om riktiga människor och mer om folk i trikåer (skratt). Men det bästa sättet att få in en fot idag är ändå att göra en film.

Kvällen avslutades med en riktig exklusivitet – de första bilderna ur ”The Girl With the Dragon Tattoo”, en stenhård trailer tonsatt av Trent Reznor och Karen O som gör en blytung version av Led Zeppelins ”Immigrant Song”.
Trailern har sedemera filmats av från en biograf och lagts ut på YouTube – eller lagts ut av Sony själva som en viral kampanj enligt vissa teorier. Här är den hur som helst: