Okej, ursäkta kunglig överdos i bloggen som start på den här veckan – men kolla vilken gullchock. Miniprinsessan var med och grattade hockeyhjältarna för en liten stund sedan på Slottet. Hihi. Cool liten tjej!

Jag skrev igår om att jag älskar den här färgskalan, den pudrigt blekrosa pastelliga. Alltid lika elegant. Gärna matchat med beige och benvitt, så att det inte blir för babyrosa och mesigt. På lysningsgudstjänsten valde kronprinsessan återigen dessa färger. Resultatet? Perfektion! Så tjusigt.

Kanske kan man hoppas på att hon väljer något liknande till bröllopet? Eller förmodligen blir det en starkare färg, kanske kungligt kornblått? Den 8 juni får ni se, i Sveriges största tv-kanal. Och där ska jag sitta och guida er genom denna fest. Hjälp! När jag tänker på hur många som kommer sitta bänkade framför tv-apparaterna den dagen blir jag helnervös. Lika bra att inte försöka tänka på det, alltså…

Den redan så omtalade lysningslooken – voilà, ni har ju redan sett bilder på andra ställen men såvitt jag sett så har ingen kikat närmare på frisyren. Riktigt fin. Klassisk hollywoodglam-stil, jag gillar den skarpt. Och så klänningen då, som jag just fick veta (via Svensk Dam, tackar!) att den är skapad av Pär Engsheden, mannen bakom Victorias brudklänning. Ett coolt och modigt val av design, inte minst med de näst intill bara axlarna. Det bästa med klänningen är, i mina ögon, färgen som klär henne perfekt. Tyget är svårt på bild, lite samma sak som med tv-rutan, plagg som ”blänker” såhär mycket kan lätt se osmickrande ut, även om man absolut inte har något att dölja.

För storasyster Victoria blev det ju flera lysningar – på lysningsgudstjänsten i Slottskyrkan bar hon ljusblått. Men min absoluta favoritlook är fortfarande den här italienska dräkten. Otroligt snygg!

Åh, den här färgskalan gillar jag. Alltid lika elegant. Kronprinsessan valde den i veckan när hon invigde en utställning om Estelles dop. Själv spanade jag dock allra först in halsbandet, som verkar vara en nyhet i kronprinsessgarderoben. Vad kul, mitt älsklingshalsband ju! Passar väl extra utmärkt på en mamma till en liten Estelle dessutom. Jag har knappt burit halsband alls de senaste veckorna, sedan jag födde Klas – men snart åker det nog på igen.

Häromdagen undrade någon varför jag inte bara ställde in allting, när jag nu var så trött. Visst gör jag det. Visst rensar jag när det kör ihop sig. Med två små i kombination med en del jobb går det inte utan luft i schemat. Luft för oförutsedda saker som sömnlösa nätter, luft för en 2-åring som har så kul med hink och spade vid fontänen i parken där vi bor att vi blir kvar där till klockan sex på kvällen.

Samtidigt känner jag mig själv så väl att jag VET att den där lunchen som på morgonen känns omöjlig att få ihop, den kommer att pigga upp och inspirera. Det är ju sådant som ger mig energi och nya idéer. Som igår, när radioprofilen Titti Schultz och jag hade en sedan länge inbokad lunch. Jag såg så mycket fram emot det! Tre på natten, när lillen ännu inte somnat och jag stod där och vaggade insatsen med rödsprängda ögon, tänkte jag – det går bara inte. Lunchen är min enda lucka, jag måste boka av för att gå hem och sova då. Men vi kom iväg på morgonen alla tre, vinkade till storasyster på förskolan, hade utvecklingssamtal, klarade därefter av möten i tv-huset och sedan träffade vi Titti. Det var så trevligt. Tiden rann iväg, vi utbytte tusen idéer, tankar och drömmar och pratade karriär, livet och viktiga val. Och skrattade. Jag småsprang därifrån (för att hämta) med lätta steg. Exakt vad jag behövde just nu. Hurra!

I helgen däremot, då ska jag vila ut. Så måste det få bli. Jag längtar…

Just nu gör jag intervjuer på löpande band (!) inför den 8 juni. Fullt fart i bröllopsfabriken här på SVT, med andra ord. Och mååånga gånger ombeds jag svara på frågan: hur kommer brudklänningen att se ut? Jag har mina gissningar. Lång smal ärm. Smalt skärp eller sidenband i midjan. Mycket spets upptill, mycket mer Kate Middleton-romantiskt än Victoria och Mette-Marits strama, rena och nordiska look. Och jag tror inte att det blir kamédiademet som brudkrona, utan något som glittrar betydligt mer.

Hade jag fått bestämma (varför i hela friden någon nu skulle fråga mig om råd i frågan…) skulle Madeleine snegla på prinsessan Christinas 70-talsdröm. Riktigt cool. Lång, snäv ärm, härligt svepande fall i kjolen och vackra broderier. Dessutom älskar jag prinsessan Christinas brudbukett med blekrosa rosor, liljekonvaljer och vit fresia. Underbart sommarfin, så en rosa bukett tror – och hoppas – jag på.

Jag älskar goda röror, dipp och såser. Alltid lika trevligt när man snubblar över ett nytt, kul recept att testa. Måste ju därför tipsa om den här goda röran som min grymma Gokväll-kollega Susanne lagade i programmet häromsistens. Färskostkräm med grillad paprika. Mmm, den kommer att lagas flitigt till sommarens grillmiddagar!

Lillebrors nya bästisar – trämobilen i form av flygplan och en liten gubbe i en luftballong. Vi fick mobilen av kompisar i present när han föddes, en sådan bra grej. Länge (!) kan han ligga och fnissa åt de här. Helst ska man sätta lite fart på dem, allra roligast är ju när de snurrar och rör sig… Storasyster hade ett ”babygym” men det var aldrig någon succé, mest en onödig pryl. Jag tror vi gav bort den till slut. Men nu kanske det skulle funka, eftersom han gillar detta så mycket? Hmm.

PS. Någon undrade när det kommer en sajt för prinsessbröllopet med hållpunkter och annat, det är på gång kan jag meddela. Jag länkar givetvis här så fort den är uppe.

Fyra veckor kvar till dagen B som i bröllop. Prinsessan Madeleine och Chris syntes nu senast i Delaware där de representerade tillsammans med kungaparet för att fira 375-årsjubileet av Kalmar Nyckels ankomst till delstaten. Kanske, kanske kan man få en hint om brudklänningen genom att spana in Madeleines galaklänning. Mycket spetsar, visst blir det så även den 8 juni? Eller vad tror ni?

Att 8 juni närmar sig innebär för min egen del att det blir fler möten och förberedelser. Vilka vinklar ska vi avhandla? Hur gör vi det bäst? Vilka gäster ska vi ha i studion? Vilka arkivbilder vill vi visa? Kul, kul, kul – har jag sagt att jag gillar mitt jobb?

Tre månader! För tre månader sedan kom han till oss, en väldigt älskad lillebror. Nästan tre veckor för tidigt, den där tidiga februarimorgonen jag aldrig glömmer, vips så var han här. Och plötsligt ligger det sådana här randiga pyttebyxor på det vitmålade barnrumsgolvet. Jag hörde många som pratade om oron inför andra barnet, hur ska man kunna älska någon lika mycket som den första? Jag kände faktiskt aldrig så – men att det skulle bli såhär, att jag skulle bli alldeles hals över huvud förälskad, det hade jag inte anat.

Tre månader. Samtidigt som det går fort, det gör det förstås, så känner jag inte den där ”njut nuuu”-stressen som så många pratar om. Vi är fyra i familjen nu, det är så självklart. Så är han också den gladaste, gosigaste, rosigaste, mjukaste lilla babypojke man kan tänka sig. Lagom till tremånadersdagen bjöd han på det första kiknande glädjetjutet till skratt. Och nu hävdar i alla fall jag (!) att vi kan föra en hyfsat vuxen konversation. Jag pratar och frågar viktiga (!?) saker – han svarar med små gurgel, stora leenden och de sötaste ljud man kan tänka sig. Idag låg han och jollrade länge i vagnen när han tittade på de gröna träden som vajade i den ljumma vinden mot den blå himlen. De mjuka benen sparkade vilt under den tunna filten. Älskade lilla människa!