Rätt svindlande egentligen, tänk om gårdagens debatt skett för femton år sedan. Måhända att det skrivits en blänkare i Expressen idag. Sedan då? 2012 däremot, så kan en lokal debatt på Kulturhusets kafé i Stockholm engagera tusentals människor från hela landet som efter bara några minuter ansluter och diskuterar, påverkar och bidrar. Hejarop från mammakompisarna, gamla kompisar i Göteborg, kollegor, från andra sidan Atlanten och främmande människor som tar sig tid att maila sina tankar, från beröm till konstruktiv kritik. Jag vet, det kallas internet och det är inget nytt. Men ibland måste man ändå stanna upp och påminna sig själv om att det är fantastiskt. Och ni är fantastiska, ni läsare!

Listan skulle kunna göras lång på det som gjorde mig förbannad igår. Bara en småsak som att jag är på plats i god tid, drygt en halvtimma innan debatten börjar. Jag sitter i publiken och väntar, kommer upp på scen när Stina ber om det, hälsar på henne och de andra paneldeltagarna. Smiter iväg 40 sekunder på toaletten, precis då passar hon på att starta – och inleder med att säga att hon kommer börja, trots att ”alla inte här är” för att få det att framstå som att jag glidit in försenad. Mycket fånigt och så himla onödigt, tycker jag. Som sagt, listan skulle kunna göras lång. Jag var mycket förvånad över hur jag blev behandlad en högprofilerad kollega från SVT och väldigt besviken över moderatorns ”Gokväll och vad du nu gör”-attityd. Men så läser jag alla era kommentarer och ser att ni redan sammanfattat mina tankar och det känns lite grand som ett sådant strålande bevis på hur bra en ny typ av journalistik på nätet, som igår blev så nedgjord, kan fungera. Så jag lämnar det faktiskt där. Ni får sista ordet, kära läsare!

Så, är jag lite mindre arg nu då? Jo, faktiskt. Dessutom en erfarenhet (om än en erfarenhet som där och då gjorde mig arg och ledsen) rikare. Samtidigt också sporrad att fortsätta arbeta med det jag brinner för och stå för den jag är. Jag är då verkligen inte perfekt men jag gör så gott jag kan och vem vet, förhoppningsvis kan jag inspirera någon därute att göra detsamma. Nej, nu ska jag klappa ihop datorn för ikväll, tänkte skriva att klockan ringer tidigt imorgon bitti men någon sådan behöver jag inte längre. Jag vaknar nämligen av att min lilla dotter vaknar i sitt rum tvärs över hallen. Trodde aldrig jag skulle älska en väckarklocka så mycket. Gonatt.

Vilken dag. Puh. Nu har jag i alla fall bockat av en svettig klädprovning, en nerringd mobil, två radioshower varav en tv-sänd, två viktiga dopmöten, lunchmöte med Magdalena Ribbing och nu ska jag beta av ett gäng mail.

Vad blev det av detta, som jag såg så mycket fram emot? Ja, ni kan själva se här vad som idag blev en löpsedel. Får se om jag hinner formulera mina tankar kring detta ikväll, kanske är jag lite mindre arg då. Eller så ska man bara tiga ihjäl det…

Kronprinsessan Mary är i Sydkorea - och jag spanar in hennes resegarderob. Foto: Scanpix

Och ännu en look från danska kronprinsparets resa till Sydkorea – en klassisk ”Marylook” med sidenblus, smalt bälte i midjan, det blanka svallet, kofta och lagom högklackat. Snyggt tycker jag, bra inspirationsbild för er därute som jobbar på kontor som kräver lite mer ”dressad” look till vardags.

Snyggt, Mary! Foto: Scanpix

BBC-miniserien "Birdsong" hade premiär i SVT igår, första delen av två. Värt att se?

Nu ska jag strax iväg och debattera på Kulturhuset, håll tummarna för mig! Om det inte blir försent ikväll, ska jag nog försöka se det här. Var den någon som tittade? Vad det någon att ha?

Här står ett "personligt varumärke" och ser glad ut! Foto: SVT Press

Jag får, roligt nog, många förfrågningar och inbjudningar till att komma och tala, diskutera och dela med mig av mina erfarenheter och idéer kring journalistik, trender, bloggmakt och personliga varumärken. För det mesta tackar jag just nu nej, då jag har väldigt mycket jobb. Men ikväll är jag inbjuden till att medverka på en debatt arrangerad av Publicistklubben, eftersom jag hade en lucka i kalendern tackade jag ja. Okej, att det var Stina Dabrowski som bjöd in bidrog, hon är något av en förebild för mig i programledarrollen.

”Journalisten och varumärket” är rubriken för debatten och jag har förstås funderat en hel på detta genom åren, i och med min egen roll. Är ”varumärkestänket” tecken på en kommersialisering av journalistiken och av journalisten, undrar Publicistklubben inför kvällens debatt? Var går gränsen för vad en journalist kan göra med bibehållen trovärdighet? För egen del är jag i ärlighetens namn rätt trött på begreppet ”personligt varumärke”. Kanske för att jag så ofta får frågor om detta, om huruvida jag tänkt strategiskt i ”bygget” av varumärket Ebba von Sydow?

Såhär tänker jag. Jag har jobbat stenhårt (på mer än heltid) som skrivande journalist i tolv år, jag driver idag mitt eget bolag och jag har under min karriär tagit mig till projekt och arbetsplatser där jag fått utrymme att arbeta med ämnesområden jag har en passion för. Livsstilsfrågor, trender, fenomen som fascinerar mig och som väcker känslor. Högt och lågt, från feminist till föräldraskap, kungligheter, bloggar och unga kvinnors drömmar och ideal. Gemensamt för allt har varit att jag brinner för det, att jag vill vara med och förändra och påverka. Mitt arbete, mitt skrivande och mina idéer har gett mig en plattform. Men har jag då haft ett ”varumärkestänk” i detta? Nej, och jag är så trött på det där uttrycket. Mitt arbete, mina val och det jag gör ÄR mitt varumärke. Och vad kännetecknar då mitt arbete? Jo, jag vill tro att de som följer mig, läser det jag skriver och tittar på mina program märker att jag älskar mitt arbete! Utan den passionen hade jag aldrig kommit dit jag är idag, den är A och O. Oavsett vad alla ”varumärkesproffs” och ”proffsnätverkare” säger att det finns för knep.

Var går då gränsen för vad en journalist, som jag, jag göra med trovärdigheten i behåll? Vet ni vad, jag tror faktiskt inte det skiljer sig så mycket från andra branscher. Oavsett om du arbetar inom vården, som mäklare eller projektledare, måste du se till att folk vet vad du går för. Visa att du är en kompetent och pålitlig person som jobbar hårt – då tror jag att du har goda förutsättningar att få roligare, bättre och mer givande uppdrag! Om du bevisar motsatsen, så kommer det förr eller senare påverka din karriär. Inte minst inom branscher där konkurrensen är tuff, där det ständigt står folk på kö som kan ersätta dig.

Lite lösa tankar från mig kanske. Men inför ikväll när jag ska stå där med ”proffstyckare” som Alex Schulman, Amelia Adamo och Janne Josefsson, så vore det spännande att höra: vad tänker ni läsare därute om detta med ”personligt varumärke”?

Sista veckan nu, sedan smäller det. Jag pratar förstås om prinsessdopet, som upptar det mesta av min tid just nu. Jag laddar för fullt, det är mycket som ska falla på plats nu inför sändningsdagen. Inte minst, att jobba med manus. Och redan på fredag kommer ni att få se ”inför det kungliga dopet”-programmet klockan 20.00 i SVT1…

Kanske har det börjat visas vår ”trailer” på SVT förresten, är det någon som har sett den?

Gokvälls grymma webbredaktör Nils (som bland annat styr och ställer med Gokvälls Facebook) hade kameran framme under inspelningen av helgens program. Jag fick en bunt med bilder i mailen och här kommer några av dem…

Alltså, ni förstår nog inte hur goda konditorn Roy Fares chokladmazarinbakelser med hallontryffel var. Det var verkligen magi! Jag har lovat att baka dem i sommar. Och det såg faktiskt riktigt enkelt ut när han svängde ihop dem. Här hittar ni receptet.

Chokladtryffel med hallonsmak krämades på kakorna, ett rejält lager. Mmm… Och ja, voilà, här ser ni hur fint det blev.

Man kanske tror att det bara ”finäts” i studion – och ibland är det lite så. Men den här gången sa det bara svisch, så var det tomt på allas tallrikar!

Modellen Marinas färgsprakande klänning, som ni ser här ovan, gjorde för övrigt mig riktigt sugen på en härlig långklänning att strosa runt i på stranden i sommar.

Här kommer några glimtar från helgen. Lemonad och kaffe med M:s gudmammor på stan, väldigt mysigt. Vi planerade in i detalj inför den inbokade resan till Mallorca, jo de ska följa med!

Pionerna i köket är så vackra att jag blev jätteglad trots att M tyckte att lördagmorgonen började redan vid halvsex. Tack fantastiska Malin, som hade med dem på fredagens supertrevliga mamma-AW hemma i vårt kök. Och jo, vi var förbi det där makronstället som öppnat i stan också. Fint men lite fånigt tyckte jag det var att butiksbiträdet bara pratade franska och engelska – inte svenska. Det skulle väl vara lite tjusigt men kom igen, i Stockholm…

Mitt lördags-Gokväll avnjöts på lilla köks-tv:n och det blev pizza med parmaskinka, mozarella och ruccola till middag. Tänk att det kan vara så himla gott ibland.

…Sedan så har det gungats i lekparken (för övrigt ett ”stockholmsord” tror jag, jag sa aldrig ”lekpark”, vi sa alltid ”lekplatsen”?). Jag tror till och med att hon lärt sig säga gunga nu, eller min man påstår i alla fall att hon kan det. Och blomma! Kanske för att vi brukar börja morgonen med att gå ut på balkongen och titta på blommorna. Att vattna dem är också mycket spännande. Mina påskliljor har förresten tynat bort, tror att jag får be mamma om hjälp med en balkong-makeover när hon kommer på onsdag.

Kate gör entré - och succé! Spana förresten in hennes skyhöga Jimmy Choo-klackar. Foto: Paul Hackett / Scanpix

Veckans mest omtalade entré måste ändå vara denna. Kate gör entré på röda mattan i sin turkosgröna Jenny Packham (som såg ut såhär på catwalken) och engelska tidningar hyllade genast. Med all rätt, tycker jag. Därför blir det lite extra mycket bilder den här gången. Måste ju visa den underbart fina, romantiska frisyren…

Tunn spets och klädda knappar i hela ryggen. Foto: Paul Hackett / Scanpix

…En skymt av den snygga spetsryggen kommer här. Wow! Och här är looken i helfigur.

Voilà - looken i helfigur! Foto: Paul Hackett / Scanpix

Designern Jenny Packham är ju sedan tidigare en favoriti den kungliga garderoben. Det romantiska, skira och trevliga men ändå ganska klassiska är nog precis var Kate vill ha. Även om det vore kul att lite oftare se henne i coolare klänningar, som veckans supereleganta gräddvita Roland Mouret. Det här är dock den bästa Jenny Packham-looken hittills! Och så var det roligt att se en fin frisyr.

Äntligen en fin frisyr på Kate - roligt att se som omväxling. Foto: Scanpix

Nej hörrni, vi ses om en stund i rutan. 18.15 i SVT1 är det dags för mitt lördags-Gokväll!

En vardagschic kronprinsessan Mary i kofta, klänning och klackar. Foto: Scanpix

Mera Mary! Här kommer ännu en outfit från Sydkorea, dagsfärsk tror jag faktiskt. Mer vardagschic den här gången, jag gillar faktiskt detta bättre än den vita kostymen. Lite ”presidentfru-stil”, påminner om vad Michelle Obama brukar ha på sig.

Kronprinsessan Mary fortsätter att representera i Korea. Foto: Scanpix