Varför står jag där med midsommarkrans på huvudet i en badrock på en takterrass i Stockholm? Det var en omslagsplåtning från 2010, om jag minns rätt. Och det var den mest ”midsomriga” bild jag kunde hitta. Jag är ju inget vidare på midsommarfirande. Inte alls, faktiskt. Helst flyr jag och skipper fira alls. Alla förväntningarna på ”den perfekta sommarkvällen”, nej usch. Det är inget för mig.

Flera år har vi varit på Mallis. Vi funderade på det i år också men jag drog i bromsen. Kände att jag inte mäktar med, lillebror är för liten. Jag har inte så mycket reserver. Det har varit en fantastiskt rolig och intensiv vår, nu längtar jag efter lugn och ro på landet. Så på torsdag sticker vi till Skåne, hela lilla familjen. Det ska bli så skönt. Kanske fixar jag en krans till dottern, kanske drar vi iväg och kollar in det lokala midsommarfirandet? Tänk, det blir första sommaren någonsin i vårt ”uppdaterade garage” i Falsterbo när vi är fyra i familjen. Häftigt. Och himla härligt. Tvåbarnschocken alltså, jag vet inte? Med risk för att få tillbaka detta senare: men just nu är det härligt nästan mest hela tiden! Kaos och trotsgråt ena stunden såklart, superjobbigt ibland såklart – men ändå så härligt, på någon konstig jäkla vänster. Lite som träningsvärk liksom, det känns men man älskar det ändå. Och den kommer från någonting bra. Kort sagt, mer tårar men också så oändligt mycket mera skratt och lycka i livet. Det är jag tacksam för, varje dag.

En av många saker att älska med den här tiden på året – det är så mycket roligt att fira. Jippie! Barn, bröllop, nära och kära. Igår var det dags för Klas lille kompis Rufus att döpas. Väderutsikterna varslade om regn men icke, istället promenerade vi till kyrkan i strålande solsken. Sommarstockholm visade sin allra bästa sida för lille R:s skull. Det var så vackert. Ljust, soligt och lyckligt. Och dopbarnet var en riktig stjärna i sin söta vita klänning med ljusblå sidenband. Ja, sedan kom regnet förstås, med besked, men då var vi inomhus och åt doptårta och drack kaffe och vin, så det gjorde ju ingenting alls. Tvärtom, alla gästerna i 2-årsåldern jublade över regnet. Det blev eftermiddagens roligaste lek att springa ut och in, i bara finkläderna. Min dotter skrattade i takt med att klänningen blev blötare. ”Titta mamma, jag tvättar håååret”, ropade hon glatt i sin regnblöta polkarandiga klänning. Vatten, finns det någon bättre leksak egentligen? Åh, som jag längtar till vår trädgård i Falsterbo nu, i år kommer verkligen plastpoolen att vara succé.

I kyrkan, under dopgudstjänsten, fick jag äran att läsa en dikt till dopbarnet. ”Älskade barn”, en dikt som mamman och pappan valt ut. Den var så fin att jag bjussar er andra på den också:

Så kom du då till oss du älskade barn och grep våra hjärtan med kraft.
Med ens fick allting mera mening, långt mer än det någonsin haft

Du ler så du strålar, din själ lyser klar, du fångar all ömhet omkring.
Små fötter och fingrar, din hud och din doft, så underbart skapat allting.

Ditt liv skall vi följa och finnas för dig och dela din glädje och sorg.
När skuggorna hotar ditt solsken, är vi din tryggade borg.

Idag vill vi visa för vänner och släkt, den gåva vi fått att bevara;
Ett barn att få älska och skydda från ont, en lycka för stor att förklara

Av: Jessica Marie Nilsson

Madeleines brudlänning (som för övrigt påminner mig massor om Grace Kelly, mixat med Kate!) blev ju nästan ännu finare när man ser skissen. En blomstrande sommarbrud. Härligt. För övrigt så ombads just Valentino att skissa på ett förslag till hur HAN skulle göra Kates brudklänning, då såg det ut såhär…

En bröllopstrend till bland gästerna – mintigt fräscha nyanser som här ovan. Supersnyggt på sommarens fester. Nu blev jag sugen på en klänning i någon av de här tonerna! Hmm, gärna amningsvänlig också – känns dessvärre som ett mission impossible…

Hon skulle ju vara snygg i nästan precis vad som helst (!) och det går inte att säga något annat om denna kreation än – wow. Herregud, så snyggt. Marcus Samuelssons modellvackra fru Maya Halie är just fotomodell, det ser man ju. Här kan man för övrigt se lite bilder från deras bröllop. Kul, tyckte jag som älskar att bröllopsfrossa…

Alltså, brudklänningen – åh, den är verkligen fantastiskt vacker. Som en dröm. När jag ser den här bilden är detta det första jag tänker på. Det andra är att visst hade det varit roligt om det var prinsessan Madeleine som knutit näven i en segergest?!

Och vi kör lite fler bilder på bröllopsgäster och deras klänningar, tycker jag. Än har vi inte riktigt släppt detta sagobröllop, eller hur?! Här ser vi supermodellen Vicky Andrén, tillika flickvän till kungakusinen Gustav Magnusson. Eller är de ”fästfolk” (vilket konstigt ord för övrigt)? Har för mig att jag läst att de ska gifta sig.

Till bröllopet kom Vicky i – såvitt jag förstått – klänning designad av Lars Wallin. Tjusig, jag tycker om den milda blå nyansen. Såhär såg hon förresten ut senast det var kunglig tillställning på Slottet…

En tydlig trend bland gästerna var skimrande nyanser av nougat, beige, silver och guld. Glammigt men samtidigt elegant, många lyckades bra med denna trend tycker jag! Samma sak med grått, här är två riktigt fina exempel på det…

…Och så var det flera som vågade sprakande färger, såklart! Kolla in de här coola syrrorna…

Chockrosa lyste också upp i Slottskyrkan på ett par ställen. Till exempel här på New York-svenskan Lena Kaplan Biörck. En cool kvinna som jag för övrigt intervjuade i New York, när jag var där och spelade in reportage inför kronprinsessans bröllop!

Och ytterligare en härlig färg – petrolblått med silverglitter, här på Lovisa de Geers festklänning!

Visst var det lite som ett finalavsnitt ur ”Gossip Girl” på helgens sagobröllop! Den perfekta Manhattan-kombinationen i gästvimlet? En finansman med en jetset-snygg supermodell på armen, närmare bestämt svenska New York-bon Caroline Winberg. Många bland er läsare bad mig att visa en bild på just denna klänning, jag förstås varför. Wow!

Jomenvisst var det drottningens gamla Nobel-klänning som prinsessan Madeleine valde till kvällens bröllopsfest. Himla kul! Härligt att en sådan oerhört vacker klänning återanvänds, den är ju verkligen perfekt som en riktig brudblåsa. Jag gissar att den hade sytts om för att passa Madeleine perfekt – kanske släpps några bilder från kvällens fest, så att man får se den på lite närmare håll än via kvällspressens teleobjektiv.

Ytterligare en av mina personliga favoriter – prins Daniels syster Anna! Det klarröda fodralen med glittrande detaljer var en härlig kombination av glam och elegans. Anna hade platsar på Oscarsgalan i denna kreation vilken dag som helst.