En liten uppdatering från sjuklägret här hemma. Feber, sprängande huvudvärk och ont, ont, ont. Men vi kämpar på! Som någon så klokt kommenterade, det känns bra att tänka ”vi är ett team”, lillebror och jag. Tillsammans ska vi försöka fixa detta. Hemskt nog är det nämligen lätt hänt att man blir så fokuserad på onda bröst och smärtan, att man glömmer babyn. Ja, det kan låta fruktansvärt, men smärtan tar helt enkelt överhand. Som jag längtar efter att dra ner vagnen till bageriet i vårt kvarter, sitta på uteserveringen och njuta av vårsolen.

Själv kommer jag inte utanför dörren just nu, så en snäll kompis var ute idag och köpte amningste (som jag hinkat i mig hela dagen…) och lecithin-kapslar (hur många ska man ta?!) och sedan igår käkar jag SPC-flakes. Hu, smakar inte jättekul och min aptit är inte den bästa på grund av febern. Men jag ger dem en chans. Läste dock någonstans att det tar 10 dagar innan man märker någon effekt. 10 dagar! Snyft…

PS. Detta var intressant, tycker jag! Tänk hur det skiljer sig mellan olika länder. I Tyskland, skriver Johanna, verkar den allmänna uppfattningen vara att kvinnor som precis gått igenom en förlossning ska ligga ner i sin säng i minst en vecka efteråt, gärna två.