Sömnkrisen – någon annan?

De första fyra månaderna (de vi närmar oss igen med stormsteg, hjälp!) tyckte jag var oerhört tuffa, med all sömnbrist. Jag hade det också jättejobbigt med amningen i början. Allra helst sov hon en kvart i stöten på dagarna, kanske någon timma eller två, med lite tur tre timmar på natten i korgen bredvid min sida av sängen, någon gång blev det fyra = total lycka. Som vi kämpade med sömnen – jag läste ALLT som ALLA metoder men det var ingen som kändes rätt för mig och oss. Så när hon var fyra månader ungefär, testade vi så sakteliga flytta ut hennes säng från sovrummet, eller rulla ut henne i vagnen (som vi hade inomhus, bra att kunna vagga i den) utanför sovrumsdörren. Wow, vilken skillnad! Dels väcktes inte jag och min superhörsel av minsta gny = färre små korta ”uppvak”. Dels väcktes heller inte hon av att jag vände och vred mig. Win, win. När hon var omkring fem månader stoppade vi ner henne i egen säng, i eget rum. När hon vaknade till på natten för att äta, så höll vi henne därinne konsekvent, ganska mörkt rum, lugn och ro, låg röst, det är natt, punkt. Jag märkte att hon trivdes med detta, det passade henne helt enkelt – och hon började hon få ännu tydligare rutiner. Innan sex månader sov hon tryggt hela natten i eget rum efter en rejäl purémiddag, matning och kvällsdopp. Från sju till sju på ungefär, med några korta små ”uppvak” då vi antingen fyllde på med mat eller bara stoppade om och klappade lite.

Sedan dess har hon sovit väldigt gott, ungefär i samma rytm – sjuknätter och förkylningar undantaget, förstås. Hon älskar sin säng, mellan sju och halvåtta säger hon nuförtiden ofta självmant ”sängen” och ”pyjamas” och kommer dragandes med sina sovfiltar. Ibland vill hon till och med IN i spjälsängen. Vi har hållit oss till att ha en okej kvällsrutin (inte exakt, så strikta är vi inte, men på ett ungefär) med middag, bad (oftast), kräma in, ren och mjuk pyjamas på, välling, ner i egna sängen med favoritfiltarna, kanin och Alfons och gonatt, gonatt. Max fem minuter tar det. Så somnar hon in själv.

Men nu – total sömnkris! Det började för några dagar sedan, plötsligt VILL HON INTE SOVA. Inte sova, inte sova, inte sova. Står upp i sängen och gråter så tårarna sprutar, ropar, helt förtvivlad. Igår kväll somnade hon, till slut, vid halvett på natten. Idag hade jag henne hemma från förskolan för jag kände att hon var så trött. Vi unnade oss en riktigt lugn och mysig dag, bara M och jag. Och nu är det samma visa igen – gråt, förtvivlan och mera gråt. Min stackars rygg värker av allt bärande, är så trött att jag ser i kors snart. Någon som varit med om samma sak, med en liten mellan 1,5 och 2 år ungefär? Jag är övertygad om att det går över snart, det grejar sig, men är ändå nyfiken på om detta är vanligt?

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

  • Emma

    Vansinnigt panikskrik, vrede, förtvivlan, totalt kaosutbrott. ca 3-4 timmar, varje kväll i 2 månader. (2 åring)
    Igår somnade hon efter en saga för första gången på dessa två lååånga eviga 2 månaderna. hoppas för mitt liv att det håller sig..

  • Nickan78

    Din och min dotter är lika gamla. Om hon fortfarande sover i spjälsäng kan det vara en idé att byta till vanlig säng. Så kan någon av er ligga jämte henne när hon är orolig. Men hoppa junior/växasäng omdu vill kunna ligga bredvid en stund, läsa saga osv. Lycka till!

  • Cissi

    De här kommentarerna är ju GULD för en 2-åringsförälder. Efter 2-timmarläggningar och glada fötter som tassar kl 3 och sedan inte somnar om kör vi madrass på golvet. Både till läggningen och för att förebygga de glada små fötterna mitt i natten. Nere på 45- minutersläggningar nu och börjar se ljuset i tunneln.

    Lycka till Ebba o hoppas att du har ett hårt skal mot alla elakingar. Du är modig som delar ditt föräldraskap med oss!

  • Mikaela

    Vi hade samma problem just innan dottern fyllde två år. Fick tipset att byta från spjälsängen till en vanlig säng…och sedan vara väldigt konsekventa då vi lade henne. Funkade jättebra! Det handlade om att många barn i den åldern känner sig för fast i spjälsängen.

  • Camilla

    Min dotter är född april 2011 och nu i jan gick hon från att nattat sig själv ensam till att stå o skrika o ropa o gråta. Inget funkade. Höll i sig nån vecka o nu är det som vanligt igen :) tänkte bara: det är en fas o lät det vara. Nattade på extrasängen ett par nätter när hon valde det själv.

  • Anna-Panna

    Tro på dig själv Ebba! Era rutiner visar vägen. Det är NU du ska vara din dotters guide och visa henne tillbaka till lugnet. Om det kan vara nån stor tand som spricker ut – prova med alvedon. Kolla även öronen!!! Men RUCKA INTE PÅ RUTINERNA!!!

  • http://twitter.com/Vitan567Sylvia sylvia

    hej .jag är 65år .jag undrar varför att jag är så pig på näterna jag såver4.till6 timmarjag har jobbat nat .fförut jag har en klocka i huvet .jag   o läger mig22 .på kvällen o läser

  • Amanda

    Hej!

    Jag ville bara säga att vi går igenom exakt samma sak just nu! Vår dotter är 1,5 år. Hon och vi har sovit jättebra sen hon fick sova i barnvagnen i hallen vid två månader, och sen eget rum, vi har också kört stenhårt på nattlugn och mörker. Ett drömbarn vad gäller sömn (fast vi vill tro att det är vi som är såna magiskt bra föräldrar såklart). Så nu sen några dagar vaknar hon hela tiden, möjligtvis sover hon mot vårt bröst sittande i soffan, men inte i vår säng. Hon somnar iochförsig som vanligt i sin egen säng när vi ”överger” henne, det tar ca 30 s av gnäll men sen vaknas det natten igenom, ibland somnar hon om ibland är hon vaken flera timmar. Och min poäng är att det är inget syskon på väg, eller annan stor förändring och dessutom mår vi föräldrar bättre än på länge utan stress och förkylningar. Ett mysterium, jag tar till mig av tipsen du fått om att köra på med samma rutiner ändå och härda ut, precis som din marianne fattar inte vår dotter vad vi håller på med när vi lägger henne hos oss – det kanske betyder att det ska vara som vanligt bara… håll oss uppdaterade.

  • Pernilla

    Mina barn är nu 5 (son) och 8 (dotter).

    Dottern var exemplariskt med sömn och plötsligt kristiskt liksom din dotter, vi tröstade och bar över till oss ett tag tills hon var trygg igen. Då hörde man att det var vane-gnäll och kunde bli mer konsekvent igen. När det återkom efter något år eller så  lärde hon sig att komma själv om natten (vid två halvt – tre år någon gång) vilket höll på i ett år. Det gick över det med, närapå av sig själv.

    Sonen sovit urdåligt och varit lättväckt sedan start. Närhet, trygghet. Och med det sömnbrist. Usch. Vid ett och halvt sov han i eget rum och de där springperioderna har varit korta med honom. Han kom tidigt själv in till oss och det var tillåtet Juniorsäng är toppen), så vi förmedlade att vill han gosa, vara nära, sova med oss måste han komma själv! Och vara tyst (lär sig efter ett tag att hos oss sover man!). Han har dock inte haft en långt springaintillossbehov som systern. Kanske fick han tillräckligt i början ;)

    Och självklart hör man när det är riktigt jobbig mardröm som härjar, då springer man ju upp i ett nafs och snabbare än blixten lägger men dem nära nära :)

    Pernilla 39.

  • Hanna

    Vår äldsta somnade bra och sov hela nätterna från att han var nio månader tills att han var ett år och fem månader ungefär. Från att ha velat sova på kvällarna gick det nästan från en dag till en annan att han vägrade gå och lägga sig. Vi var helt desperata och provade allt men ingenting hjälpte. Det enda han accepterade var att vi låg bredvid honom på golvet, då grät han iaf inte och även om han inte ville sova så varvade han efter ett tag ner och somnade. Oftast kunde det dock ta upp till två timmar. Både jag och min man var helt slut. För oss höll detta i sig länge tyvärr. Tror han började acceptera att gå och lägga sig och somna själv igen vid ca två års ålder. Vi fick vårt andra barn när han var ett år och tio månader och det var tufft ett tag särskilt om man var själv med dem och han vägrade sova. Men under den perioden körde vi många fusklösningar, lät honom somna på soffan, fick kolla på iPad i sängen – inte ultimat kanske men ibland måste man bara ta sig igenom det. Hoppas det går över snart för M.

  • Alex

    Min son är bara åtta månader, så jag har ingen hjälp för lilla M, men gällande metoder måste jag bara säga att det bästa jag gjort med min son är att börja tidigt med standardmodellen. Vet inte varför den är så kontroversiell, den handlar egentligen bara om mycket mat på fasta tider. Min son blev som en helt ny bebis efter bara några dagar – trygg, tjock, pigg, glad – plus att han sov hela nätter från tre månader, vilket han gör fortfarande (med undantag för lite separationsångest och mardrömmar nu vid åtta månader). Vet inte hur jag skulle ha klarat mig utan dessa scheman faktiskt, jag rekommenderar verkligen att testa dem på nya bebisen.

    Jag hade också ett babynest och ett litet Snuza andningslarm, för att jag själv skulle sova lite tryggare i början. Vaknade för ingenting. Bästa bebisprylarna tyckte jag. 

  • Maddis

    det var mer ett skämt med babygym…

    lycka till!

  • Paula_R

    Vår dotter är i samma ålder som din, och har haft precis samma ovilja att sova. Hon har egen barnsäng (lite upp-puffat under madrassen vid kanten så hon inte trillar ur), så skriket har kanske inget med sängen att göra. Det som lugnar vår tjej är när jag stoppar min hand under hennes tröja, på ryggen. Kliar lite (ääälskar det) och smeker henne lite över ryggen. Magiskt. Hon blir alldeles lugn och sen håller jag den där tills hon somnar. Hon kommer oftast in till oss på natten och det är så klart ok. Sovträningen får komma när hon är förbi det här ”needy”-stadiet.

  • Sessan

    Vi är inte där… Än kanske. Men Ebba, madrass på golvet är ett riktigt bra tips som flera har skrivit. Och för vår stora blev genombrottet en egen säng. Vi har reservmadrassen på golvet intill. Nu är det vår lilla som fått egen säng och madrassen intill. Jag ligger på den just nu, och njuter av tystnaden och mina små barns andetag. Två små gryn, snart 4 och 1,5 år, ligger intill mig och snarkar lite lätt. Och jag smygläser lite kvlitetsblogg (!) i natten. Det ordnar sig Ebba, godnattkram