Har sedan länge tappat räkningen på hur många kommentarer jag fått om blått och rosa. Hittills har jag inte orkat sammanfatta mina tankar kring detta, tänkte göra ett försök denna sena fredagskväll trots att jag säkert kommer bli missuppfattad. När M var alldeles ny kom tjuvnyp från folk som ”undrade lite hur jag tänkte” när jag bäddade in lilla M i en rosa filt. Nu senast när jag skrev (med gigantisk portion glimt i ögat) att en lillebror skulle vara himla bra eftersom det är en ljusblåmönstrad kakelugn i blivande barnrummet här hemma. Då ska jag gå loss på ljusblått! Naturligtvis skojade jag men ändå, blir det nu en lillebror (vilket jag ju känner på mig ganska starkt…) så blir det nog en hel del ljusblått. Och inte lika mycket rosa.
Tänk att två färger kan vara så starkt kodade, inte klokt egentligen. Att det, enligt många, helst ska vara tvärtom (!) för att vara jämställt. Pojkar i rosa, flickor i blått och grönt. Det tråkiga är att man knappt kan ha massa rosa utan att få syrliga kommentarer om det, eller att liksom ursäkta sig lite grand. Kommentarer om att man inte tänker. Att man inte är medveten.
Jag är genusmedveten, försöker tänka på könsrollerna och – nu tycker jag inte att detta alls är det viktigaste i denna komplexa fråga – tycker ändå inte att jag klär upp vår dotter som en rosa prinsessa. Tvärtom, det finns inte många rosa plagg i hennes byrålådor. Främst handlar det om tycke och smak, jag tycker helt enkelt om milda färger, mörkblått, grått, benvitt, brunt och gammalrosa. Men att genusmedveten uppfostran till 100% måste avspeglas i kläderna? Nä. Mycket viktigare då, till exempel, att man som pojke tillåts vara känslig, försiktig och mjuk och att flickor får röja, ta plats, bygga höga torn och annat som sorgligt nog, mycket tidigt, reserveras för pojkarna. Och framför allt, att vi ser barn som individer, personer och ja… Barn helt enkelt. Tänk att det ska vara så svårt. En läsvärd bok i ämnet är ”Ge ditt barn 100 möjligheter i stället för två”.
Betydligt med upprörd blir jag över att kläder till små flickor är mindre (!) i storlekarna, figursydda och designade på ett mindre lekvänligt sätt. Att små flickor så tidigt ska ha ”vuxenkläder”. Jeans med lägre midja än pojkarnas, dekorationer man ska vara rädd om, obekväma detaljer och andra dumheter. Det gör mig arg. Att någon väljer att ha rosa på en flicka och blått på en pojke, det kan jag däremot inte bli speciellt upprörd över… Och tids nog väljer de ju själva ändå.