Blått eller rosa…

En blåklädd tjej i snön.
En blåklädd tjej i snön.

Har sedan länge tappat räkningen på hur många kommentarer jag fått om blått och rosa. Hittills har jag inte orkat sammanfatta mina tankar kring detta, tänkte göra ett försök denna sena fredagskväll trots att jag säkert kommer bli missuppfattad. När M var alldeles ny kom tjuvnyp från folk som ”undrade lite hur jag tänkte” när jag bäddade in lilla M i en rosa filt. Nu senast när jag skrev (med gigantisk portion glimt i ögat) att en lillebror skulle vara himla bra eftersom det är en ljusblåmönstrad kakelugn i blivande barnrummet här hemma. Då ska jag gå loss på ljusblått! Naturligtvis skojade jag men ändå, blir det nu en lillebror (vilket jag ju känner på mig ganska starkt…) så blir det nog en hel del ljusblått. Och inte lika mycket rosa.

Tänk att två färger kan vara så starkt kodade, inte klokt egentligen. Att det, enligt många, helst ska vara tvärtom (!) för att vara jämställt. Pojkar i rosa, flickor i blått och grönt. Det tråkiga är att man knappt kan ha massa rosa utan att få syrliga kommentarer om det, eller att liksom ursäkta sig lite grand. Kommentarer om att man inte tänker. Att man inte är medveten.

Jag är genusmedveten, försöker tänka på könsrollerna och – nu tycker jag inte att detta alls är det viktigaste i denna komplexa fråga – tycker ändå inte att jag klär upp vår dotter som en rosa prinsessa. Tvärtom, det finns inte många rosa plagg i hennes byrålådor. Främst handlar det om tycke och smak, jag tycker helt enkelt om milda färger, mörkblått, grått, benvitt, brunt och gammalrosa. Men att genusmedveten uppfostran till 100% måste avspeglas i kläderna? Nä. Mycket viktigare då, till exempel, att man som pojke tillåts vara känslig, försiktig och mjuk och att flickor får röja, ta plats, bygga höga torn och annat som sorgligt nog, mycket tidigt, reserveras för pojkarna. Och framför allt, att vi ser barn som individer, personer och ja… Barn helt enkelt. Tänk att det ska vara så svårt. En läsvärd bok i ämnet är ”Ge ditt barn 100 möjligheter i stället för två”.

Betydligt med upprörd blir jag över att kläder till små flickor är mindre (!) i storlekarna, figursydda och designade på ett mindre lekvänligt sätt. Att små flickor så tidigt ska ha ”vuxenkläder”. Jeans med lägre midja än pojkarnas, dekorationer man ska vara rädd om, obekväma detaljer och andra dumheter. Det gör mig arg. Att någon väljer att ha rosa på en flicka och blått på en pojke, det kan jag däremot inte bli speciellt upprörd över… Och tids nog väljer de ju själva ändå.

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

  • emma

    BRA SKRIVET EBBA!

  • Mallou

    att detta ens är en debatt är kanske det värsta av allt. kan vi inte bara, en gång för alla, bestämma att pojkar och flickor är exakt lika mycket värda och bör behandlas utifrån sina egna förutsättningar och egenskaper och därmed sätta punkt? blått eller rosa är oväsentligt, egentligen, eller!?

  • Liz

    Sen är det ett jväldigt tjat om andras bemötande utifrån kläder. Men vänta lite… kan man verkligen styra hur andra bemöter ens barn, så enkelt? Varför skulle man ens vilja styra andras reaktioner och bemötanden? Är det inte ens plikt som förälder att ha ”sista ordet”? Att ge barnen verktygen att hantera olika bemötanden? Så för att en t.ex. förskolepedagog behandlar ens pojke som en ”tuff kille” så är det kört där? Det finns ingenting man kan göra för att balansera ut det resten av tiden när barnet är hemma? Äe, jag köper helt enkelt inte det tänket.  

  • Liz

    Helt rätt Ebba! Symboliska markeringar som uttrycks genom ex. kläder lär göra ganska lite för deras framtid. Men att växa upp med två föräldrar som omsätter sina tankar i handling i vardagen gör desto större.Om man från dag 1 växer upp med att man som tjej kan och bör vara självständig i rosa så växer man upp stark och självständig trot att garderobspreferenserna kommer att variera.
    Lilla M och syskonet kommer troligtvis att se upp till sin moderna, hårt arbetande och framgångsrika mamma och som vuxna anta en naturlig ”bara gör det” -inställning ifråga om jämställda val istället för att hänga upp sig på att dekonstruera precis allt.

  • Evelina

    Jag tycker att både pojkar och flickor ska kunna ha både rosa och blått! Och såklart är det viktigast att barnen får utvecklas och tillåtas visa många sidor.

    MEN.

    Hur kan man inte se att det hänger ihop? Att din dotter förmodligen bemöts olika av andra människor (förskolepersonal, kompisars föräldrar, era vänner, folk i matbutiken, på bussen, släktingar…) beroende på vad hon har på sig?

    Rosa i sig är inte en ”mjäkig” färg men här och nu är den kodad till vissa så kallat kvinnliga och flickiga egenskaper. Om jag hade ett barn skulle jag i möjligaste mån vilja skapa förutsättningar för att alla bemöter det som ett barn och inte som en pojke eller flicka.

    Bra bok i ämnet: Rosa av Fanny Ambjörnsson.

  • Ellen

    Hej! Jag håller med dig om att detta inte är den stora frågan. Jag är själv inte så förtjust i rosa, så varken min dotter eller son har mycket rosa. Eller rättare sagt, i fråga om min dotter, HADE mycket rosa så länge jag fick bestämma. Nu är hon dock inne i någon slags prinsessfas och vill helst inte ha något annat än rosa. Jag märker på mig själv att min instinktiva reaktion lätt blir ” var försiktig nu när du har den fina klänningen på dig”, och det är ju det som är det stora problemet – att flickor lätt blir kringskurna, dels av att kläderna är mindre och tajtare,  men också av att vuxna tänker att de måste vara rädda om sina ljusare och ömtåliga kläder. Jag har helt enkelt bestämt mig för att om min dotter vill ha sin rosa volangkjol ovanpå strumpbyxorna till dagis så får hon det, och om hon klättrar i träd så att den får revor så är det ok. Ett problem blir de ”flickiga” kläderna eller attributen när de får konsekvenser på hur flickor beter sig och behandlas. Vad gäller detta med att vara rädd om kläder etc kan man ju själv i styra vad man har för inställning, när det gäller andra människors reaktioner på barnets utseende och beteende i förhållande till genus har an ju som förälder mindre att säga till om, och det är dessvärre en verklighet man måste förhålla sig till….

  • Tvåbarnsmor

    Jag tycker, att man  får välja de färger man själv gillar till sina barns kläder, så länge de inte har en egen vilja.
    Det jag reagerat på är, kläder för små tjejer som får dem att se ut som ‘minikvinnor’. Barn
    skall se ut som barn och kläderna skall vara bekväma och inte väcka mäns sexuella begär.

  • Lykke Silas

    Bra ebba! jag är så trött på detta hysteriska tänk kring rosa o blått. känner mig nästan brottslig när jag klär min lilla tjej i rosa. känns som att man ska klä sina flickor i killkläder för att vara en förståndig mamma. suck..

  • Emma

    Finaste Ebba. Gör som du själv känner, klä dina barn i vad som känns rätt och bry dig inte om vad det politiskt korrekta försöker peppra oss med. Genustänk ligger inte i färger det är lite större än så. Lät små tjejer klä sig i rosa och små killar i blått, eller tvärtom om de hellre vill det. Finns lite större problem i världen…!!

  • frida

    Det ligger mycket i det som du skriver och jag håller med till stora delar. MEN om du klär din flicka i rosa kläder och hon sedan ska bestämma själv som du skriver, tror du inte hon kommer bli påverkad av att ha växt upp i rosa kläder då? Att hon kommer välja kläder efter vad som förväntas på henne?..

  • Emmastrumpel

    Tycker de e sååååå löjligt att kritisera en mamma va hon klär sitt barn i för färger !!
    När jag fick min flicka (13 år sen) då klädde jag henne i alt annat än ROSA !!
    Jag AVSKYR nämligen den färgen :-P !!
    Vaför ska man 2013 hålla på & genusbestämma barn via kläder LÖJLIGT !!

  • Sofia

    Bra skrivet Ebba! När jag var liten lekte jag med både dockor och bilar, hade rosa klänningar och blå hängselbyxor, dansade balett och byggde kojor, ritade blommor och satt i morfars knä när han körde åkgräsklippare – och var lika road av alltihop! En mångsidig barndom, tror jag, skapar de bästa förutsättningarna för att lyckas i livet.

  • Hanna

    Jag blir mes frustrerad över att ni bloggerskor hela tiden ska behöva förklara er över vad ni tycker och tänker och vara så himla diplomatiska. Det är helt galet med alla dessa moralmänniskor så jag blir helt trött. Skit i dom.

    • http://blogg.svt.se/ebba/ Ebba von Sydow

      Hej Hanna – jag kanske är diplomatisk i vissa fall men i det här fallet, liksom många andra, så skriver jag helt enkelt som jag tycker! Ebba

  • Åsa

    Jag vet inte, hela den här genusdiskussionen, färger, hon/han och så vidare leder till att man missar den lilla personen i det hela. Jag tycker att det är viktigare att se till och uppmuntra personligheten hos barnet än att bekymra sig om vilken färg på kläderna de ska ha. Om man uppmuntrar barnet till självständigt tänkande och stöder hans/hennes val så har du en stark och självständig individ. Det gör att de på egen hand kan bryta genustänk och förändra världen.

  • Cia

    Har tänkt mer på det här och tycker faktiskt att det är konstigt att jag kunnat klä min dotter i ”pojkiga kläder” och färger, medans nu när jag fått en son inte tycker det känns bra att sätta på honom de flickiga rosa kläderna…Jag efterlyser mer könsneutrala kläder i de stora kedjorna – som inte säger detta är för pojke/flicka utan kläder för barn som ska vara sköna och praktiska som stimulerar till röreslegjädje.

    • http://blogg.svt.se/ebba/ Ebba von Sydow

      Hej Cia – visst är det så, för mig är det inte ett dugg konstigt att köpa ”pojkavdelningens” kläder till min flicka, det gör jag ofta. Tvärtom däremot, vet jag inte hur det är med!

  • http://www.facebook.com/profile.php?id=601471500 Anna Fougstedt

    Människor är vanemänniskor, det är vetenskapligt bevisat.

    Med det sagt så kan man i förlängningen ana att om flickan från födelsen endast har söta och rosa kläder är det svårt för barnet att naturligt söka sig till svarta, röda och gröna och ”tuffa” avdelningen i leksaksaffären och man drar sig hellre till de färger och mönster man har fått serverat. Det är där man känner sig hemma. För flickor betyder det gulliga dockor och pyssel och för pojkar betyder det bilar och läskiga gubbar. (Detta gäller dessvärre i de flesta leksaksaffärer.)

    Om man som förälder säger att man försöker bedriva genusuppfostran och lotsa sin dotter i leksaksaffären genom att visa bilar och så vidare är det kanske inte är så konstigt att de inte känner sig hemma där och då ger föräldrarna upp med ”Ja men jag har verkligen försökt”.

    Detta är min egna teori och inte förankrad alls men min slutledning är att yttre och synliga ting kanske har en större påverkan än vad vi tror.

    Jag håller dock med dig om att det absolut viktigaste är att pojkar får vara känsliga, försiktiga och mjuka och att flickor får röja och ta plats. Förutsättningarna ska vara desamma när de är barn och blir vuxna.

    Vänliga hälsningar,
    Anna med två flickor och en pojke

  • Emma M

    Mycket bra reflekterat Ebba! Tack for att du delar med dig av dina fornuftiga tankar genom din fina blogg!

    • http://blogg.svt.se/ebba/ Ebba von Sydow

      …Och tack för att du läser och bidrar genom att kommentera!

  • Ida

    Du är alltid lika förnuftig och kan uttrycka dig på ett oerhört bra sätt!

  • Gäst

    tommel opp, Ebba! Klem fra Norge

  • Hanna

    Ja Emma jag håller med om att det är en viktig del i genusarbetet att bryta mot invanda normer. Problemet är att en del tycker att man då ska bryta mot varenda norm. Dessa sitter sedan på sina höga hästar och dömer i det här fallet Ebba för vad hon klär och inte klär sina barn i. Utöver att det blir ganska jobbigt och tjatigt har jag svårt att förstå att sådan vikt läggs vid vad folk tar på sig och sina barn, och funderar över hur detta överdrivna engagemang i kläder påverkar alla små ‘hens’ där ute?

  • http://billysberattelser.blogg.se/ Maria

    Jättebra att tänka till! Diskussionen fanns på 60-talet också. Men när kompisar kommer in i bilden kanske man får släppa lite på principerna.
    Idag som vuxen tycker jag det är kul att ladda prylar med rosa.

  • Emma

    Jag tycker att en viktig del i genusarbetet är att bryta mot invanda normer. Att göra lite tvärtemot för att markera att det faktiskt går. Att man inte måste följa mallen utan duger ändå. Dottern kläddes i bekväma men fina kläder i brunt, turkost och cerise. Sonen kan än så länge ärva nästan alltihop och det känns bra även ur ett miljöperspektiv. Jag gillar inte att företagen vill att jag ska köpa en helt ny garderob bara för att jag har fått en pojke denna gång. Och eftersom rosa på pojkar fortfarande får reaktioner så känns det helt rätt att visa att det faktiskt går att klä honom i rosa tröja utan att han byter kön för det. Han är pojke oavsett, könsidentiteten hänger inte på vilka färger han har på sig!

  • Christel

    Håller också med dig Ebba. 
    Själv köper jag ganska ofta jeans, skor och tröjor på pojkavdelningen till min dotter på två år. Nu på vintern är det ont om varma och praktiska kläder på tjejavdelning. Massor med pants och små toppar, i princip inga fodrade byxor, definitivt ingen vit enkel blus utan krusiduller så där hittar vi inget. På pojkavdelningen finns det dessutom andra färger som t ex brunt, grönt, rött utan glittriga inslag. Det finns trots allt märken som är ganska neutrala. Leve dem!!

  • Cissi

    Det där var riktigt bra skrivet Ebba! Genusperspektivet är så mycket mer än färger och design i kläder. Det borde väl ändå var rätt självklart vid det här laget? Har själv inga barn, men den där boken du nämner verkar mycket läsvärd :-)

  • Helle

    Bra skrivet! Håller helt med dig! Får en känsla att rosa på flickor är mer laddat hos omgivningen än blått på pojkar? Har själv en kille på 2,5 som har mkt rött och grönt men har aldrig fått några kommentarer om han skulle ha blåa kläder eller ”pojkfärger”på sig.

    I veckan var jag i en mössbutik för att handla en mössa till min son (som inte var med) och bad expediten kollar fler storlekar och när hon kommer ut med en låda med mössor frågade hon om det var till en pojke eller flicka! Jag vill ha en svart sa jag för det matchar den röd/svarta overallen. Hon hade dock bara mossgrön, limegrön och brun. Det framgick inte vilke färger hon ansåg vara ämnad för flickor resp. pojkar…

  • Annelie

    I en perfekt värld hade barn i rosa klänningar och barn i blå hängselbyxor fått samma möjligheter. Där är vi inte än. Har min dotter på sig rosa klänning får hon bara kommentarer om sitt utseende och att hon ska akta sig så hon inte smutsar ner sig. Därför klär jag henne i blå hängselbyxor. Vill att människor ska se henne som hur som är som person istället för en söt utklädningsdocka. Men egentligen är det hemskt att man ska behöva tänka så.

  • lotta

    Jag har lite äldre barn, två söner på 13 och 14 år. Tycker att det hänt mycket sedan jag fick den första då det mest var blått, grått och grönt på pojkavdelningen. Min yngsta son har alltid älsat rosa  och har haft flera skjotror och tröjor i den färgen, plagg som kommer från pojkavdelningen. Så nog finns det blandade färger om man kollar lite!

  • Evailund

    Vet du vad Cia(som skrev innan) det DÄR är problemet. Om vi på förskolan tilltalat pojken som heter Leo i ”flickkläder” för Leonora,- Då hade vi begått ett genusbrott. Det är kränkande för flicka/pojke att göra om namnet för att man klär sig på ett speciellt könsbundet sätt. Nu börjar vi närma oss vad det handlar om.
    Eva i Lund

  • vardaginewyork

    Det är så lustigt hur debatten skiljer sig åt i olika länder.  Härborta i New York trodde ALLA att vi lämnade sjukhuset med en pojke för att hon var klädd i blått och inte hade något rosa. Likadant är det då hon ligger i vagnen och inte bär något rosa. Presenter från amerikaner går helt i rosa medan allting från Sverige är ”neutralt”. Jag har skrivit mer om det här http://vardaginewyork.wordpress.com/2012/12/07/det-har-med-manligt-och-kvinnligt-och-rosa/ utan att själv egentligen ha någon åsikt i frågan mer än att det är extremer åt två olika håll. Lycka till med bebisen och klä dina barn i de färger du vill.

  • Katarina

    Bra skrivet Ebba! Håller verkligen med dig. Man måste väl få välja själv hur ett barn ska kläs? Mina brorsbarn (en flicka och en pojke) har olika färger på sig, men flickan gillar verkligen rosa. Det är hennes eget val, föräldrarna har verkligen inte bestämt att hon ska ha rosa och ändå väljer hon det. Hennes lillebror gillar ofta saker bara för att storasyster också gör det, vilket gör att han också gärna har rosa. Samtidigt är han otroligt intresserad av bilar, traktorer och sådant. Återigen, helt utan att någon har uppmuntrat honom. Ganska fascinerande faktiskt. Lycka till med din söta dotter och den kommande bebisen!

  • http://karingustafsson.wordpress.com/ Karin

    Bra!

  • MS

    Jag håller helt med dig, Ebba!

    Bra att du tog upp detta! Det är annat som är viktigt, inte färg på kläder.

    Ha en fin helg!