Att inte vara ensam

Exakt samma utsikt som igår. Ännu en kväll i sällskap av datorn, en lång ”att göra”-lista, en hög böcker jag borde (…) läsa, enorma mängder blodapelsin, en kopp te och en chokladbit. Men ikväll har jag inte alls samma desperata stresskänsla i kroppen. Det är tack vare er. Jag har läst och läst, inte bara kommentarerna här nedanför utan även de kloka, snälla mail som ni vänliga själar, som valt att skriva den vägen, har skickat. Tack, tack, tack. Tänk, att det ibland kan göra så mycket att få veta att man inte är ensam. Att så många andra därute har gått igenom precis samma sak.

Nej, det gör inte en ömmande tröttheten i kroppen bättre men det gör faktiskt skillnad. Detta är en av många saker jag älskar med att skriva i bloggformat. Det är så häftigt att få ta del av alla era berättelser, tankar och åsikter. Dessutom fick jag ju en drös bra tips och idéer. Många nämnde till exempel att lämna spjälsängen för ”barnsäng”, vi ska nog kika efter en sådan. Flera skriver också att det kan vara vettigt att hålla fast vid de rutiner som funkat, på ett ungefär, vilket jag försöker göra.

Oavsett vilken ”skola” man tror på, så är kommentarsfältet här som balsam för förlamande trötta föräldrar – för det visar att, många gånger, spelar det verkligen ingen roll VAD man gör, det är bara att härda ut och tänka detgåröver-detgåröver-detgåröver. Barn är så olika. Och man är inte ensam.

Så hur gick det då ikväll? Ta i trä, nu sover hon som en liten stock i sin egen säng. Efter mycket lek och bus och en rejäl middag (tack snälla Malin och Vivienne som kom hit och lagade köttfärssås och spagetti och lekte) satt jag med henne i knät i hennes rum, nästan helt nedsläckt, och läste favoritboken om Alfons 24368349 gånger. Därefter boken när Emma byter blöja på lillebror 8976524 gånger. Och sedan kom pappa in och läste Alfons en sista gång, innan han stoppade om henne med en flaska välling. Sedan dess, inte ett ljud. Nu håller vi tummarna. Hårt. För oss och alla ni därute som är med om samma sak. Hang in there!

Läsar- och artikelkommentarer är inte redaktionellt material

Kommentarerna är inte förhandsgranskade av SVT. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. Du måste följa SVT:s regler och villkor för kommentarer.

  • Majsan!

    TACK för att du skriver så öppet om detta med sömn och framför allt att du nämner den tuffa tiden i början! Tjohoo vad glad jag blev! (Utan att vara elak)
    Min dotter är 6 månader och de första månaderna va så tuffa! Förstod inte vad jag gjorde för fel för alla andra verkade ha TYSTA små bebisar som sov 19-07 utan att vakna en enda gång! De fikade på stan och shoppade och gjorde allt precis som vanligt medan jag satt hemma och kämpade med amningen och en skrikande bebis ;) jag hade visserligen turen att hon sov ganska gott om nätterna men dagarna va kämpiga! Mkt skrik och gråt och väldigt jobbigt med att få igång amningen …
    Så tack! <3

  • Frida

    Hej. 
    Jag har ett jättebra tips om man vill byta ut spjälsängen (min pappa som kom på det faktiskt till oss när vi var små). Det är en trygghet för barnet att kunna komma ut ur sängen själv. Ganska länge, över 2,5 år, snurrar de runt runt i sängen så jag tycker personligen att en vanlig säng är för tidigt eftersom de lätt trillar ur.
    Vi köpte en Ikea spjälsäng (billig alltså) och sågade bort fyra spjälor i ena sidan så lillen kan krypa ut själv om han vaknar mitt i natten. han tyckte också att det var jättekul att kunna krypa in själv i sängen.

    Att ha så tätt mellan barnen är bra, vi har inte haft några som helst syskonproblem mellan våra (det skiljer 1 år och 7 månader). Så se fram emot många mysiga syskonstunder :)

  • Lillajag

    Ebba, jag har en fråga som rör någonting helt annat. 

    Plötsligt när jag satt på pallen och nattade min lilla 2-åring så kom jag att tänka på en sak (man tänker på de mest underliga saker under den där halvtimmen där inne i mörkret :p).
    Måste man ”föranmäla” vilka kläder man ska ha på Nobelfesten? Har det hänt att några råkat komma i likadana klänningar? Tänk om en gäst skulle ha likadan klänning på sig som någon utav kungligheterna :s

  • linda

    Hoppas lilla M sover hela natten nu…
    Vill bara instämma med några av nedan kommentarer om ”vuxensäng”. Har det till mina två små och det är väldigt skönt att kunna krypa ner jämte dem i sina egna sängar om de behöver närhet och/eller tröst”.
    Det var också bra att pappan kunde sova hos storebror när lillasyster var nyfödd och sov jämte mig.
    Kram till dig Ebba!

  • Lo

    På tal om barnsäng så kan kan jag tipsa om något som fungerat bra för oss. 
    Vi valde en 120 cm bred resårsäng med låga ben. Ungar snurrar mycket när de sover men den här är svårt att rulla ur p.g.a. sin bredd. Den är bred nog att ligga och läsa och gosa i. Oroliga nätter kan man övernnatta hos sitt barn så att man inte behöver sitta och vaka mitt i natten. Den är bred nog som gästsäng, t.o.m. för två i värsta fall. Sonen har sin och hoppar i, för han får inte hoppa i våra. Vi råddes att köpa den billigaste, för att de tenderar att hoppa och kissa sönder den ändå innan de fyller 7. Bra tjocka madrasskydd med plastad frotté under så fungerar det också fint utan att man svettas sönder sig av att sova på den plastade frottén. Juniorsäng hoppade vi helt över. 

  • Lo

    Det finns något som kallas nattskräck också! Dyker upp titt som tätt under olika utvecklingsfaser. Vi har tack och liv bara råkat ut för det vid två tillfällen; 1,5 år och 3 år. Ungen ser klarvaken ut men är hysterisk och okontaktbar, vill ingenting och allt. Vi fick till slut sitta på balkongen i en timme, mitt i natten, där var han tyst, sval och somnade till slut. Vänner till oss, deras son hade detta mellan kl tre och fyra varje natt i flera år. Kan inte föreställa vilken kamp det är.

  • Hanna

    Vill bara säga att om någon hade åsikter om högklackat på en gravid kvinna så sluta läs! Om man vill ha högklackat och känna sig fin så skadar det ingen, mer än ev de svullna fötterna och den trötta ryggen men det är ju ditt val. Att man skulle bli förkyld för att man jobbar så mycket och detta är synd om M? Då får man ju hålla sig från Ica, biblioteket etc också och det kan jag inte tänka mig att skribenten tycker är rimligt heller (men denna skribenteten tycker iof att nyfödda skall hållas långt borta från sådana ställen!) Vuxna, tänkande människor behöver vara just det, annars tror jag de blir väldigt mycket tråkigare, mer missnöjda och sämre förädrar till sina barn. Klart att man inte kan jobba 150% och räkna med att kontakten till barnen blir toppen, men jag tycker du verkar spendera mycket tid med din dotter, och mycket kvalitativ tid oxå. Så länge man är snäll mot sina barn och prioriterar dem utan att det slår över så att man glömmer sig själv så tycker jag att man får göra som man vill!!! Go Ebba!

  • Helena

    Jag har funderat på det här med sömn och barn en del. Det är som med smärta, att jag glömt bort (förträngt??) hur jobbigt det var förra veckan om jag har en bra vecka nu. 
    Har en snart 4 åring och en två åring (18 månader emellan) och insett att jag inte sovit en hel natt på 4,5 år. Men jag skulle aldrig vilja byta. Alternativet, att vara barnlös, skulle vara så ledsamt för mig.
    Och sen så tänker jag ”de kommer nog inte vilja ligga i vår säng och trängas när de är 18 ändå, så det tar väl slut nån gång” Men jag skulle nog vara lite snyggare, piggare, gladare, mer energisk om jag fått sova… Äh, det får jag göra sen… ;)

  • Jenny

    Hej fina Ebba! Ja visst är det underbart att höra/läsa om andra ”som har det likadant”. Sitter här med en 11 veckors bebis, vår första. Det kändes så skönt att läsa om hur ni hade det med er lilla M i början nu när man själv vakat och sovit lite i 11 veckor. Vår son har mycket gasbesvär, är orolig om kvällarna och vaknar flera gånger om natten. Men jag har förstått att allt har sin tid. Men det är svårt att veta om man gör rätt, hur man borde göra osv. Då är det härligt att kunna ta del av andras försök och misstag – och få känna att man inte är ensam. Tack för en härlig blogg! P.s. vill passa på och göra tummen ner för allt näthat och onödiga kommentarer som så många tycks hålla på med.. vad får man ut av det??
    Kram från Jenny, Vasa/Finland

  • http://jennymedfamilj.blogspot.com/ Jenny

    Ja herregud vad jobbigt det kan vara med sömnbrist, läggningsstrul och uppvak. Jag tillhör ju kategorin som tycker man kan vänta med stor säng, men det är ju absolut en smaksak;-)

    Tänkte bara lägga till att Anna Wahlgren skriver om förtrotsen i den här åldern, liksom ett inneboende behov att ifrågasätta allt från barnets sida. Lika jobbigt för barnet som för föräldrarna;-) Vad man än tycker om AW tycker jag hon beskriver de olika faserna i barnets första år väldigt träffsäkert. Kan ju också vara en tröst som du skriver att veta att det är helt normalt och man är inte ensam.

  • Marie

    Jag håller med er andra! ”Barnsäng”, ”juniorsäng” eller vad det nu heter är ofta underbart fina och så himla lagom stora i ett barnrum. Men ojojoj vad vi ångrar oss! Det går alltid bra till vardags, men så kommer sjukstugan eller en ”orolig period”‘och då är det inte lika härligt att antingen ligga som en ostbåge med nackspärr eller sitta bredvid på golvet länge länge…

    Satsa på ”stor säng” direkt!

    Lycka till!

    PS. Vit juniorsäng bortskänkes! ;-) he he

  • Leila Lindholm

    Heja, heja Ebba! Bloggar lite om dig här… http://blog.leila.se/leila/

  • Anna

    Så bra skrivet! Och så skönt att läsa om att allt inte alltid är enkelt. Är mitt inne i småbarnssnurren och följer din blogg med glädje. Personligt med integritet, sånt gillar jag!

  • Bra jobbat familjen, det klarar ni – kul att läsa om andras erfarenheter, men roligast att läsa om hur M fixade det igår, med er kärlek och hjälp förstås. Mina båda döttrar är stora tonåringar nu, o de somnar ju numera aldrig före oss :-) . En sån tid kommer också i familjelivet, om man får hänga med.
    Ha det fint idag./Susann

  • Johansson Katarina

    Vad härligt att du fick en bra kväll, hoppas natten blev lika bra. Det går ju verkligen upp och ned med de där små, de är svåra att förstå sig på. Men småbarnsåren kommer också försvinna så småningom och då kommer man sakna dem också. Ha inte för höga krav och om det blir dåliga nätter, tillåt dig att ta det lugnare nästa dag. Don’t be a hero! :)

    Hur går dina tankar runt små barn och TV-tittande samt lek med iPad & iPhone? 

    • http://blogg.svt.se/ebba/ Ebba von Sydow

      Hej! ”Don’t be a hero” – verkligen sant! TV-tittande och lek med iPad och iPhone har vi inte börjat alls med ännu, faktiskt. Min inställning är att det kommer hon nog lära sig tids nog ändå… :-) I synnerhet tänkte jag att det kan vara bra att ”spara” tills hon blir storasyster, då kan jag nog behöva det som extra tidsfördriv åt henne.

  • Maria

    Hej! Såg att någon redan skrivit det men jag rekommenderar också en VANLIG säng, alltså inte en 160 cm. Oj så många nätter jag har ångrat att vi köpte en sådan (160) när äldsta dottern drömt mardrömmar och inte velat vara ensam. Också skönt (och mysigt) att ibland kunna ligga i sängen när man läser godnattsaga.

    Vi ska också byta från spjälsängen snart för vår lilla Ebba som fyller två år i mars. Jag bävar dock lite…för även om en del barn säkert börjar sova BÄTTRE så fick vi ett rent helvete med läggningarna när vi bytte för den äldsta tjejen. Då kunde hon ju plötsligt helt sonika gå ur sängen, och detta utövades flitigt… Snabba läggningar byttes ut mot timslånga tålamodskrävande diton. Men det gick över, det också, även om jag höll på att bli galen på kuppen :)

    Men som sagt, alla barn är olika, och jag hoppas att min lilla inte tar efter sin storasyster på just den fronten :)

    ha en fin torsdag!
    /Maria

  • Hanna

    Hej igen Ebba,

    Du är så bra! En liten tanke eller tips som du inte bett om. Det här med stor säng, köp inte en barnsäng a 160 cm lång utan en riktig där ni föräldrar får plats. Sen är det väl en smaksak och utrymmessak om man vill ha 90, 105 eller 120 cm bred. Men som sagt, köp en normallång på en gång. Vår tjej ÄLSKADE sin spjälsäng, det var hennes borg, men det har gått hur bra som helst att byta (vid drygt 2 år, men det hade gått tidigare), trots att hon snurrar runt och vaknar med fötterna på huvudkudden har hon aldrig ramlat ur. LYCKA TILL hur ni än gör!

    • http://blogg.svt.se/ebba/ Ebba von Sydow

      Tack Hanna – bra tips! Ska tänka på det!

  • Lina

    När du skriver om din förlamande trötthet, så är det nog en signal om att du borde ta mammaledigt nu.  Fyra veckor innan beräknad förlossning gäller här i Finland och det finns säkert en anledning till att man får de lediga veckorna.  Du hinner jobba ännu under ett långt liv, om pensionärsåldern blir 75 i framtiden:)

    • http://blogg.svt.se/ebba/ Ebba von Sydow

      Hej Lina – tack för omtanken! Men va, vänta – hinner man jobba SEDAN alltså?! Obs, ironi… ;-)

  • http://emsliv.wordpress.com/ Em – mamma på NZ

    Vilken enorm feedback, över 120 kommentarer i ditt förra inlägg! Jag har inte lyckats plöja igenom alla men många låg jag i mörkret och läste från min iPhone igårkväll medans tvååringen här hemma äntligen somnat brevid mej efter flera misslyckade nattningsförsök i hans egna säng. Så skönt att man inte är ensam utan att det verkar som om alla eller iaf väldigt många går eller gått igenom samma sak med sina barn!  Underbart att även slippa alla pekpinnar om metoder och att så här ska man minsann göra, utan att råden du fick mer handlade om att det var övergående och att med extra närhet, kramar och trygghet kommer man långt. Tack säger jag också, nu känner jag mej lite mera stärkt inför kvällen som förmodligen blir lång men jag vet iaf att det är fler där ute som kämpar med samma sak!

  • mum

    Vi köpte en stor säng, en med resårmadrass, samma som vi andra vuxna har, på en gång. Mycket lättare att kunna lägga sig i, intill barnet, om det behövdes, eller byta säng och vakna utsövd eftersom man sovit i en bra säng, plus att den är lätt att krypa upp och ner ur. Om barnet inte känner sig instängt i en spjälsäng så lockar inte ”friheten” så utan det är speciellt att få vara stor och ligga i sin egen vuxensäng och barnet sover bra där direkt.

  • Fatima

    Jag är en av dem som kommenterade via Instagram och jag kan bara hålla med dig om att det hjälper att läsa om alla andra sömnlösa föräldrar där ute. I detta nu sitter jag med 22 dagar gammal lillasyster vid bröstet och sovande man och storasyster (20 mån) bredvid mig i sängen. Hoppas så på några timmars sömn inatt. Hoppas för er också!

  • Camilla Carlström

    Underbart Ebba! Du verkar ändå ta det med ro så det kommer att gå vägen. Du vet nog bäst vad som fungerar och det kommer göra dig trygg också. Lycka till och massa kramar

  • Linda

    Ja, du har så rätt… När man sätter på pränt hur jobbigt man faktiskt tycker att det är, och någon eller några svarar med råd och tröst, det är värt så mycket! Man är ju som sagt inte det minsta ensam om vakennätterna, även om det känns så när man sitter där klockan två och glor.

    Jag skulle gissa att det beror på den nya bebisens ankomst, det är ju en enorm omställning. Minns fortfarande (26 år senare) hur det var när lillebror skulle komma. Traumatiskt! :)

    Kommer säkert ordna sig fint.

    Kram Linda

    http://www.edwardochjag.wordpress.com

  • http://whatdecoratesmyday.blogg.se/ WhatDecoratesMyDay

    Jag är så grymt imponerad av alla småbarnsföräldrar som springer på 180 med familj och karriär och allt var det innebär- att ni håller ihop- det är ett mindre under!