Snyft, det kliar!

Alla ska med till förskolan - vovven är dock allra viktigast...
Alla ska med till förskolan - vovven är dock allra viktigast...

Vinkat av M på förskolan, eller inte bara M. Utan också vovven, dockan och lilla lammet. De skulle alla följa med. Mycket viktigt, speciellt den prickiga vovven som hon ärvt av sin kusin. Favoriten just nu. Alfons, lilla kanin, stora kanin och den gula bussen däremot, de skulle vänta hemma i M:s rum.

Själv packade jag ner datorn och lite jobbpapper, så nu har jag parkerat mig på ett kafé för att skriva, jobba och röja undan i inboxen. Hade det inte varit för den stora kaffekoppen och smörgåsen framför mig, så hade ögonen fallit ihop. Jag är så trött! Halva natten låg jag vaken och fokuserade på att försöka att inte klia på benen. Det slog till i förrgår, någon mystisk, extremt oglammig graviditetsåkomma tror jag, har aldrig varit med om liknande kli. Mest på natten och kvällen. Tortyr. Suck…

Vad är väl ett namn?

Jag plåtades för Mamas gravidtidning när jag väntade Marianne. Foto: Linda Alfvegren / Mama
Jag i Mamas gravidtidning när jag väntade Marianne - som jag då inte visste att hon skulle heta. Foto: Linda Alfvegren / Mama

Vad tror du det är i magen, Ebba? En liten Robert? Stellan eller kanske en liten Allan? Får känslan att du skulle vilja ett sådant namn, vet inte varför… / Maddis

Läste den här kommentaren från ”Maddis” och tänkte – va?! Nä, det blir varken en Robert, Stellan eller en Allan. De namnen känner jag inte alls för. Men denna Maddis känner å andra sidan inte mig, så hur ska hon veta det. Ändå känner ni läsare mig ganska bra vid det här laget, tänker jag. Så vad tror ni att babyn ska heta?! Vi har fortfarande inte kommit vidare i namnfrågan – och som jag sagt tidigare, så är jag ganska säker på att det är en lillebror. Hjälp, så SVÅRT…

För precis två år sedan…

För två år sedan idag. Hurra! Min älskade man Johan, som är den mest fantastiska, roliga, snygga, smarta, kloka man jag någonsin träffat. En glatt sparkande liten Marianne därinne i min mage under brudklänningen. Och så jag, i ny klänning, mormors gamla halsband och mammas gamla guldväska. Nybliven fru. En riktigt ”nypa mig i armen”-lycklig sådan. Två år senare och vi är snart fyra i vår familj.

Hur har vi då firat denna stora dag? Jo, med takeaway-pasta (!) från den bästa italienaren i våra kvarter som intogs vid köksbordet med tända ljus och en helnöjd dotter som fick sitta och rita med sina kritor under tiden. Därefter te och smågodis i soffan efter att M äntligen somnat in (ja, vi får väl se när hon vaknar igen, inatt var det vid två – första gången).

Jag hade storslagna planer på att vi skulle gå ut och käka och gå på bio, hade till och med ordnat barnvakt i form av M:s gudmor Ida. Men så blev Johan kvar sent på jobbet, han flyger iväg till Köpenhamn jättetidigt imorgon bitti, jag är fullkomligt dödstrött och då tänkte vi att det är ju precis lika trevligt (trevligare?) att ha en härlig kväll hemma, allihop. Så barnvakten blev middagssällskap och det blev en alldeles ovanligt bra, regngrå, ruggig tisdagskväll. Och som min man sa, vi har ju ändå mååånga bröllopsdagar framför oss då vi kan gå ut på restaurang…

Klippa till?

Såhär kanske?
Såhär kanske?

Mitt i allt vilt garderobsrensande här hemma funderar jag på om jag ska unna mig en klippning innan babyn kommer… Mitt hår växer som ogräs, jag är sugen på att kapa drygt en decimeter till den här längden, ungefär. Lite mer lättskött och jo, jag gillar den där längden. Hmm.

Vårsnygga läppar

Jessica Alba på röda mattan i veckan. Foto: Gus Ruelas / Scanpix
Jessica Alba på röda mattan i veckan. Foto: Gus Ruelas / Scanpix

Nu i lördagens program pratar vi vårtrender inom skönhet – och slår ett slag för de ganska starkt rosa läpparna. Matt läppstift ska det vara. När jag snubblade över den här bilden på Jessica Alba från veckan som gått tänkte jag, precis SÅ!

Kvällsjobbaren checkar ut

Klockan närmar sig halvett och här sitter jag vid datorn och småjobbar. Något fantastiskt kreativt skapande jag inte direkt åstadkommit, har ägnat senaste timman åt att rensa i inboxen som höll på att explodera. Den var helt enkelt överfull… Lyckades också få iväg någon faktura och greja med lite kvitton. Åh, det glamourösa egenföretagar-livet.

Resten av kvällen har ägnats åt VÄRLDENS rens i garderoberna här hemma, sitter nu här omgiven av stora högar. Nu äntligen ska nämligen nya sådana ersätta de fallfärdiga. Måtte de hinna komma på plats innan babyn kommer?! Nej, nu ska jag klappa ihop datorn här, skrubba bort dagens fina tv-smink och tjusiga frisyr (tack Maud och Alexandra) och förhoppningsvis få några timmars sömn. Gonatt…

Gina, Lena, Sarah eller jag?

Jag leder "Det kungliga bröllopet" och fick under finalveckan sällskap av Kristian Luuk och Mark Levengood.
Jag leder "Det kungliga bröllopet" och fick under finalveckan sällskap av Kristian Luuk och Mark Levengood.

Imorgon smäller det – då ska programledarna (eller programledaren?) för Eurovision 2013 presenteras. Med tanke på mitt ”track record” här i bloggen (Sarah Dawn Finer som julvärd!) borde jag ju spela högt på detta val. Det har jag inte gjort. Det finns det däremot folk som gör, tydligen är det riktigt poppis. De 20 mest ”spelade” namnen på ett av de stora spelbolagen är…
Gina Dirawi 1,50
Danny Saucedo 1,65
Kristian Luuk 3,00
Per Lernström 3,50
Lena Philipsson 4,00
Malin Olsson 5,00
Niklas Strömstedt 5,00
Jovan Radomir 6,50
Marie Serneholt 7,50
Ebba von Sydow 8,00
Peter Settman 8,00
Anders Lundin 10,00
Carina Berg 10,00
Sarah Dawn Finer 10,00
David Hellenius 12,00
Måns Zelmerlöw 12,00
Jessica Almenäs 15,00
Nassim Al Fakir 15,00
Nour El-Refai 15,00
Rickard Olsson 15,00

…Kolla, där är ju jag. På tionde plats! Delad med Peter Settman och en drös med super-programledare. Knäpp känsla, ändå. Inte hör väl jag hemma där, bland Marie Serneholt och David Hellenius?! Nej, hade jag nu spelat, så hade jag satt mina kulor på Måns Zelmerlöw och Sarah Dawn Finer. Och Charlotte Perrelli, varför är inte hon med på listan? Ett riktigt starkt kort, tippar jag… Imorgon blir det i alla fall officiellt.

Min lyxiga fredag

Efter en lång dag igår så var det som ljuvligt härligt att komma hem. Vårt älskade hem. Min kära man grejade med hela långa läggningen medan jag låg i soffan och slötittade på ”Antikrundan”. Och imorse fick jag sovmorgon till åtta, jippie, eftersom han lämnade på förskolan. Och inte skulle jag flyga någonstans idag heller, bara en sådan sak. Sedan tassade jag upp i tofflor och gjorde frukost (filmjölk, ekologisk musli med kokosflingor, skivad banan och stor kaffe till det) åt mig själv. Mmm. Läste till och med halva DN, det ni!

Sedan drog arbetsdagen igång med telefonmöte med redaktionen följt av ett webb-möte (spännande grejer på gång där, som ni får ta del av snart) och sedan lunchmöte på stan. Hade packat gympakläder i handväskan och klämde in 45 minuter i gymmet efter det. Nu ska jag hugga tag i manus inför måndagens sändning innan jag laddar om för kvällens tjejmiddag.

Jag födde i alla fall inte barn

Läsa på en sista gång! Alltid lite nerver strax innan vi går in i sändning...
Läsa på en sista gång! Alltid lite nerver strax innan vi går in i sändning...

Vilken dag igår. Ett under att jag lyckades komma hem utan att föda barn, typ. Hade liksom bara fattats det. Dagen började med teknikproblem i taxins växel, bokningen funkade inte och då, när jag ska betala framme på flygplatsen, upptäcker jag att mitt kontokort (!?) inte ligger i plånboken. Lyckas till slut få taxin på konto, väl inne på flygplatsen är det världens köer men jag har alltid lite buffert så jag hinner. När vi ska boarda planet blir jag dock stoppad, jag finns inte med! Alla går på, gästerna som ska vara med, bandet, Roy Fares, allihop – men de kan inte hitta mitt namn. Köpa ny biljett i gaten går inte heller, så där står jag och vinkar av halva programmet som jag själv ska leda… Blir ombokad på nästa plan, vilket är 20 minuter sent, så när jag kommer fram till TV-huset är det i princip en kvart till sändning. Världens bästa kollegor hjälper till och vi får ändå ihop det, allting i ilfart. Det är bara en sak som fattas, vår soffgäst Marcus Birro! HJÄLP. Ett sista minuten-avhopp helt enkelt men redaktören Agneta håller lugnet och vi fixar en nödlösning. Sändningen blir precis klar en kvart innan taxin tillbaka till flygplatsen avgår. Puh!

Tänk att det ändå blev ett riktigt bra program. Ja, ni får ju se själva imorgon 18.15 i Sveriges största tv-kanal. Mitt kort då? Fortfarande spårlöst försvunnet, gravidhjärnan alltså. Tur att det börjar närma sig nedtrappning för mig…