Nyårslöften…

Gott nytt år alla ni därute! Här sitter jag med en stor kopp te, en bit av banankakan som min syster bakade med barnen igår och njuter av några timmars skrivro. M sover, mannen är ute i längdspåret och resten av gänget är i skidbacken eller ute på ärenden. Ikväll blir det middag här hemma, jag tror att vi blir tolv personer och mitt mål är att hålla ögonen öppna till tolvslaget…

Rubriken här ovanför ljuger egentligen, för några nyårslöften tänker jag inte ha. Inte i år heller. Att man plötsligt, över en natt, ska bli en bättre, sundare, smartare, mer effektiv, härligare människa – det känns väl i ärlighetens namn ytterst orimligt. Och, som jag sa ifjol på den här dagen, om man nu ändå skulle lyckas bli en lite bättre människa 2012, så tänker jag att det blir en glad överraskning?!

Har du några nyårslöften?

Årskrönika 2012? Ett försök…

Det verkar vara poppis att sammanfatta sitt 2012 i storslagna ordalag just nu, om man driver en framgångsrik blogg. Och det gör ju jag. En slags årskrönika, helt enkelt. Puh. Måste nog börja med att erkänna att jag blir alldeles matt av att läsa om hur duktiga alla varit. ”Ska hon säga”, tänker någon kanske. Men så är det, så känner jag.

Jag tänkte att jag borde göra detsamma. Gå igenom året månad för månad, strukturerat sådär. Började i huvudet men nej, jag mäktar inte med. Men visst har det varit ett fantastiskt år, jag har ju också varit duktig! Eller rättare sagt, sett till att jag fått gjort en väldans massa spännande, roliga och utmanande projekt och arbeten. Dessutom lärt mig massvis på kuppen. Jobbat med OS i London under en svindlande vecka, suttit på pressläktaren under denna historiska händelse och rapporterat direkt till miljoner tittare hemma i Sverige. Rattat ett kungligt dop för prinsessan Estelle, en solig majdag med en mastodontsändning direkt från Slottsbacken i Stockholm. Inklusive ”inför”-program och allt annat vi gjorde kring prinsessdopet.

Jag har kört två långa säsonger av mitt lördagsprogram uppe i Umeå, pendlat så många gånger att jag inte vill börja räkna flygresorna… Ändå blir jag lika glad varje gång jag kommer in i TV-huset däruppe eftersom jag får möjligheten jobba med alla kompetenta, trevliga, smarta kollegor. I somras gjorde duktiga filmfotografen Kim Silfving och jag en reportageserie modeporträtt om spännande svenska kreatörer. Från blankt papper till reportageserie som sändes i Sveriges största tv-kanal inför hundratusentals tittare, det var häftigt. Jag är väldigt stolt över den.

Nobel sedan – oj, jag höll på att glömma Nobel! Åh, vad glad jag blev den där fredagseftermiddagen när jag stod och gungade Marianne på lekplatsen och telefonen ringde. Vill du jobba som programledare med Nobel 2012? Om jag ville! Nobel har stått på min drömlista i många år, ett riktigt ”nypa sig i armen”-projekt. Det visade sig också bli ett av de roligaste jobb jag haft, en fantastisk blandning av flärd, fest, vetenskap och historiens vingslag.

Nu låter det som att året bestått av mycket jobb, det har det också. Men lika glad är jag över att jag mitt i allt detta, faktiskt tack vare det faktum att jag startat eget och driver mitt eget aktiebolag, kunnat vara så mycket med min älskade lilla familj. Att vi fått ihop det så bra, min älskade man, vår mirakel-M och den vilt sparkande babyn i min mage som – gissar jag – kommer att prägla vårt 2013 på ett sätt jag ser fram emot med skräckblandad, pirrande förtjusning. Hejdå en snällt sovande drömbaby, hallå dubbelvagn!

Mer att vara glad över då? Att jag till exempel prioriterade att åka iväg och hälsa på min syster i USA i våras (vilket gjorde att vårt drömprojekt i bokform blev verklighet) och att mannen och jag drog till London, bara vi två, för några veckor sedan. Att jag hunnit med både vänner, familj, min tennis och gravidyoga-kursen nu i höst. Och mitt grymma mammagäng, den viktiga ventilen, där jag fått vänner för livet som jag tycker så hemskt mycket om. Visst, det har varit jobbigt också, en bergodalbana med för lite sömn, en skvätt (ibland ett hav) tårar, stress och för många måsten. Men på det stora hela är jag väldigt nöjd, tacksam och glad. Kanske också allra mest över att jag har nära och kära som ställer upp, rycker in och hjälper till när allting inte är toppen. Det är väl som i Alfons Åberg-boken jag läste för min systerdotter igårkväll? Man måste ha det tråkigt och jobbigt för att kunna ha det roligt sedan.

Den där bastun…

Till och med utsikten från bastufönstret är vacker här. Vita stränder i all ära men det är något speciellt med snön, vidderna och fjällhimlen ändå. Speciellt när det är så mycket snö att granarna och alltihop är alldeles inbäddat.

Jo förresten, jag bastar även om jag är gravid. En stund för att värma upp mig. Fick några kommentarer om detta, att det skulle vara farligt och dåligt för mig och babyn. Jag vet att alla inte är överens om det där och alla gör som de vill – men äsch, att sitta ett litet tag i bastun, så länge det är skönt, oroar inte mig ett dugg.

Naturligtvis skulle jag inte sitta med högsta värme och om jag kände minsta antydan till obehag eller att jag blev yr, så skulle jag hoppa ut. Men det är ju skinnet som värms upp, på samma sätt som det kyls ner till avdomnat när jag sitter ute i snön och leker med M… Kort sagt, jag lyssnar på min kropp och det funkar för mig. Och ännu viktigare för mig är att inte stressa och oroa mig för mycket.

Vykort från fjällen!

Många hälsningar från vackra svenska fjällen. För det finns faktiskt inget vackrare när solen strålar över vita vidder. Som igår, när vi drog ut en tur i spåret alldeles vid huset med en mycket nöjd och glad (till slut, när det väl blev lite fart och hon satt skönt nedbäddad!) liten M i fjällpulkan.

Morfar, ja min pappa alltså, drog pulkan, mamma och jag hängde på. Min man passade på att ta en längre tur i lite högre tempo, det är en annan grej jag gillar med längdskidåkning – alla kan dra iväg och åka som de vill, i sin takt. Så ses man hemma sen. Det gick faktiskt riktigt bra att köra i spåret med min stora (hjälp, som den växt bara den senaste veckan…) mage. Många verkar ju få lite problem med balansen då tyngdpunkten ändras men jag har inte känt av det. Förutom en vidrig ryggont som smällde till precis i samband med själva Nobelfestligheterna (förmodligen inget sammanträffande…) har jag mått himla bra hela vägen, ja hittills i alla fall.

En av de bästa sakerna häruppe? Det är nog ändå att man är så välförtjänt av en skön bastu efter en runda i spåret…

Pulkan i all ära – men lek i snön blev också kul till slut. Först var hon lite skeptisk och tyckte mest det var kallt, sedan byggde vi snökakor precis som i sandlådan och de var ju precis lika roliga att göra sönder här!

…Igår kväll hejade jag såklart på min Nobel-kollega Jessika Gedin i ”På spåret”. Och vi tävlade ikapp här hemma i soffan. Gick riktigt bra. Tänk att det är så mycket lättare när man sitter hemma. Jag trodde bara det var nåt folk sa men efter att ha utsatt mig för de där hemska burarna så VET jag att det stämmer. Hu…

Traditionsenlig kalkonmiddag med hasselbackspotatis, grönsaker i ugnen och Amys superbt goda sallad serverades också. Mmm. Ingen jag känner gör lika goda sallader som min syster. Jag skulle kunna ta dem i ett salladsblindtest vilken dag som helst.

Hejdå Stockholm!

Ur spår!
Ur spår!

Hejdå Stockholm – imorgon bitti åker vi alltså norrut, även om det knappast behövs för snöns skull. Inte klokt, ända sedan imorse har det snöat tätt, tätt. Riktigt fjällensnöfall. Jag hoppas verkligen att det blir en del längdskidåkning för mig också, trots magen. Längdåkning är så härligt, rofyllt och inte minst skönt efteråt när man är väl värd en varm bastu.

Vi fick faktiskt ärva ett par mini-längdskidor till M från kusinerna här i Stockholm, som man kan spänna på hennes små vinterkängor. Vi får se om hon är sugen! Kanske blir hon det när hon ser kusinerna Kitty och Stella åka runt på sina. Jag tar med datorn, så rapport om detta och andra livsviktigheter kommer när vi är framme…

Mina julklappar

Jul alltså, man blir ju lite matt emellanåt...
Jul alltså, man blir ju lite matt emellanåt...

Hej från julstöket – här hemma rensar vi, städar och fixar för fullt. Skönt. En riktig julstädning blev det idag, samtidigt som jag börjar plocka ihop det vi behöver inför morgondagens avresa mot Sälen. Vi hade en härlig julafton hemma hos oss igår, så gott och trevligt och alldeles lagom mycket klappar. Jag fick en skidmössa, ett par skidstrumpor och två roliga böcker som åker med till fjällen. Dessutom en tidningsprenumeration, mycket trevligt. Och så hade mannen köpt en fin grön glasvas som vi spanat på länge, en klapp till oss båda. Mest klappar blev det till barnen, M var lycklig över fina träklossar, tygbollar och en dammsugare i miniformat, som hon glatt släpar runt här hemma. Hihi. Tänk att vardagsgrejerna ändå alltid är de bästa leksakerna. Nej, åter till plockandet och packandet!

God jul-röda naglar

GOD JUL! Säger jag och mina god jul-röda naglar. Mina hopplöst korta naglar som jag alltid måste (borde…) tänka på att gömma när jag exempelvis jobbar i rutan. Usch, jag är alldeles för slarvig för att vårda och underhålla vackra naglar. Fattar inte hur folk lyckas ha långa klor. Så fort jag målat dem lyckas jag pilla av någon etikett eller använda dem på nåt annat sätt, så att det skavs bort. Nu gav jag i alla fall mig själv i tidig julklapp en sådan där supermanikyr som ska hålla i tre veckor. Well, det tror jag när jag ser det. I tre dagar har de i alla fall varit fina. Så fina mina små naglar kan bli…

Kvällen den 23:e…

Granen står så grön och grann... Och torr...
Granen står så grön och grann... Och torr...

Kvällen den 23:e, jag älskar den här kvällen. När vi var små sov min syster och jag alltid i samma rum inatt, vaknade och kikade i julstrumporna vid sängen (där det ofta låg någon tidning, ett par nya strumpor kanske, hårband eller något annat) för att sedan springa ner till köket och äta julaftonsfrukost med mammas godaste risgrynsgröt med massvis med mandlar i. En mandel är ju så tråkigt! Kvällen för dan, en härlig kväll. Äsch, jag älskar hela julen. Och nyår. Och i år kommer jag ha ett alldeles speciellt januari, februari och mars också med veckor av väntan följt av de där första magiska (och, det erkänner jag villigt, underbara men ändå urjobbiga) veckorna med en alldeles ny människa i vår familj. Jag är så nyfiken på hur det kommer att bli med allt det nya.

Nu sitter jag uppkrupen i soffan, tv:n står på, dottern sover gott i sin spjälsäng, mannen slår in paket och går runt och städar och småfixar inför morgondagen. Imorgon eftermiddag trillar julaftonsgästerna in här och det ska bli så trevligt. Vi kör knytkalas och det är ganska avslappnat alltihop. Inga måsten, ingen julhets, det ska bara bli mysigt att läsa rim, se lilla M riva runt med omslagspapper och band under granen, äta god mat och prata. Kanske spela något spel, vi får se! God jul så länge, hoppas att ni därute också har en riktigt skön kväll…

Vad önskar du dig?

Min älskade skatt på julafton förra året, med en av de bästa presenterna - djurfotobok!
Min älskade skatt på julafton förra året, med en av de bästa presenterna - djurfotobok!

Dan före dan före dan före dan. På min ”att göra”-lista står förutom en rad jobbgrejer (avtal som måste följas upp, mail som måste besvaras idag, planering, kolla upp resebokningar i januari, fundera på gästnamn, teman…) också några små julklappsinköp. Men jag behöver inspiration. Hm. Själv önskar jag mig en riktigt bra liten kompakt systemkamera. Vill ju dokumentera M och det lilla syskonet och då inte bara i mobilkameran. Dessutom hade det varit kul att ha en bra kamera över nyår i Sälen, när vi är där med kusinerna Kitty och Stella.

Nu vill jag veta, vad önskar DU dig i julklapp?

Maxad julstressfredag

Tvära kast just nu, med allt som ska hinnas med. Ena stunden dagislämning i tätt snöfall, iklädd gravid-mjukisbyxor, nästa stund uppglammad och fixad för plåtning. Nu ska jag i alla fall iväg och träffa Roy Fares för en snabb lunch, som vanligt blir det nog en mix av jobbsnack (vad ska vi hitta på för kul när han gästar mig i januari?) och allt mellan himmel och jord. Sedan ska jag avverka en rad ärenden, lite julklappar som ska avlämnas och brev som måste postas, innan jag kör ett pass vid datorn. Jag får hjälp med hämtningen av M idag, följt av passning i några timmar, så jag passar på och maxar denna fredag!