På onsdag smäller det. Då kör jag igång den första av fem stycken ”Nobelstudion”! Då är det Anna Hedenmo och jag som är programledare, i torsdagens sändning får jag sällskap av Victoria Dyring och i söndagkvällens studio är det jag och Jessika Gedin som kör.

Måndagens studioprogram direktsänds i en timma från Stadshuset, då kör jag solo – och dagen efter den stora bankettkvällen, på tisdagen, kör Jessika och jag direkt från Slottet. Späckade dagar väntar – men roligt ska det bli. Och pirrigt. Och spännande. Mycket att hålla i huvudet, mycket som inte får gå fel. Kort sagt, en härlig utmaning och därmed ett riktigt drömjobb. 

Varsågoda, här kommer ett stycke trailer!

PS. Apropå trailern, det är nog inte många (!) gånger i livet man får gå i slowmotion framför en blinkande ljusvägg på ett lyxhotell. Om man inte heter Beyoncé alltså. Kul hade vi…

Det räcker att hon går utanför dörren, så blir det rubriker i tidningarna. Så när Kate nu klippt lugg (!) har har givetvis halva England stannat. Typ. Det sägs att mannen bakom det kungliga klippet är Richard Ward, vars exklusiva salong ligger på Sloane Square. Men dit har hon knappast gått, superfrisören har fått komma till Kate. Givetvis är man snabb på att dra paralleller till Diana, vars mystiska blick under lugg snabbt blev hennes signum.

När hon igår visade upp luggen för första gången på Naturhistoriska museet i London, var det en trendigare variant. Idag, när hon och William besökte Cambridge, hade hon fått den stylad lite mer diskret.

Tillknäppt, guldknappar och silkigt 80-talstyg. Det är nog inte bara jag som får ”Diana-vibbar” av den här blusklänningen som Kate bar på en invigning i London igår. För att inte tala om håret, eller rättare sagt luggen! Vad säger ni, hit eller miss? Nu ska vi se om det funkar med en ”undersökning” här i nya bloggformatet, hmm…

Det blir som sagt inte alltid som man har tänkt sig. Efter små feberslängar i två dagar, så slog det till ordentligt med en rejäl ögoninfektion igår kväll. Stackars liten, det blev mycket bärande och tårar. Imorse vaknade hon med igenmurade ögon, så det var bara att boka av möten och ta hand om en ynklig sak här hemma på morgonen. Nu får jag snart lite hjälp i ett par timmar, så att jag kan jobba undan lite grand i alla fall. Och nu behöver jag en STOR kopp mjölkigt kaffe…

Läste förresten i Amanda Schulmans blogg rubriken ”Ett barn – inget barn, två barn – vansinne”. Oj, oj, oj, i februari ger vi oss också in på den resan. Tvåbarnschocken, när världen här hemma ska vändas upp och ned. Det är bara veckor till dess. Nästan svårt att fatta. Hjälp! Och ändå längtar jag så. Väldigt. Mycket.

Någon därute som också varit med om ”tvåbarnschocken”?

Alltså, jag har snöat in lite på det här med nobelfrisyrerna – det pratas så mycket om klänningarna, alltför lite om håren! Och så måste jag ju själv hitta på något roligt att göra med mitt barr. Just nu är jag inne på någonting med flätor. Kronprinsessans maffiga flätknut från 2010 är till exempel alldeles fantastisk…

Läser att Blondinbella (som jag för övrigt måste maila om en lunch, det var så kul senast!) var på litteraturpriset Augustgalan igår. Det var jag med, nästan i alla fall. Men så slog det mig hur olika våra Augustgala-kvällar var.

Bella åkte hem i god tid på eftermiddagen, svepte in sig i rosa morgonrock och blev sminkad av sin makeup-artist. Då satt jag på jobbet bakom två stora skärmar med arton olika Nobel-dokument framför mig, osminkad, superförkyld och grå, och insåg att jag inte skulle hinna hem alls innan galan. Sedan svidade Bella om till sin välplanerade outfit, en snygg svart klänning och ett härligt halsband – ungefär samtidigt insåg jag att det gått ett stort hål i de svarta gravidtightsen jag hade slängt på mig på morgonen… Bella fick håret upprullat på spolar, själv drog jag ihop håret (som är i akut behov av en klippning) i en knorv i taxin. Taxin fastnade i trafiken och jag fick springa sista biten i ösregnet till fördrinken, inför galan, dit jag anlände kall och blöt.

Väl på galan har Blondinbella glömt sin bok men hennes fästman räddar henne i sista stund. Så långt kom inte ens jag. Min man sitter nämligen på ett flygplan i denna stund, samtidigt som jag får veta att min lilla tjej är hängig och fått feber. Han kan alltså inte rädda mig. Så istället för att fortsätta från fördrinken till galan, springer jag (!) hem hela vägen genom stan i regnet. Samtidigt som alla gästerna på den fina galan applåderar årets vinnare, sitter jag hemma och försöker locka min lilla tröttis att äta lite yoghurt åtminstone.

Vad vill jag säga med detta? Äh, helt enkelt att det inte alltid blir som man har tänkt sig. Jaja, vad är väl en bal på slottet…

Åh, vilken härlig helg vi haft. Mycket ledig tid att bara ägna åt att bygga höga torn av klossar med M, välta dem, bygga upp igen, packa små väskor om och om igen – och samtidigt har vi hunnit med massor. Fredagsmys och urgod tv-middag i soffan framför ”På spåret” med M:s gudmor Anna, rolig lördagslunch på stan med hitresta kompisar från Göteborg, helkväll på stan med folkspaning, goda vänner och mycket skratt (firade loss på lemonaddrinkar och vandrade hemåt vid halvett, precis lagom i mitt tillstånd), mannen bjöd på sovmorgon och sedan blev det söndagslek hemma hos min kompis Malin vars dotter är lika gammal som M.

Dessutom blev det pyssel hemma på köksgolvet. M älskade att pilla med färgerna och målade mycket koncentrerat. Grönt var favoritfärgen. Det lilla ”huset” ska vi donera till en välgörenhetsauktion där pengarna går till en kvinnorjour för hotade eller utsatta kvinnor. Och jo, det kom en hel del färg utanför morgontidningarna – återigen jublade jag över att vi la in det där naturliga, slitstyrka (och snygga!) linoleumgolvet i köket…

Oj, det känns riktigt konstigt att INTE bänka mig framför SVT1 om en liten stund för att inspektera resultatet av veckans sändning. Eller det gör jag nog ändå, men jag ska försöka luta mig tillbaka och vara lite mer ”vanlig tittare” och spana in när min kollega Inger guidar i landets bästa lördagsmagasin! Eftersom jag jobbar heltid med Nobel just nu, så har jag ett break från Gokväll Lördag. Jag är dock tillbaka igen till julavslutningen den 22 december.

Och så tar vi en snabb spaning på en fin kunglig outfit från veckan som gick – kronprinsessan Victoria syrenlila kappa, när hon besökte Fagersta. Inspirerande, på det sättet att jag också blir sugen på en färgglad kappa, som lyser upp i höstmörkret.

Snyggt, som sagt. Men också hopplöst opraktiskt som mitt liv ser ut, med lämningar och hämtningar, möten och jobb inne på TV-huset ena stunden, lek bland löv och lera (och en snorig liten näsa som borrar sig in i min kappa) nästa. Nja, det får nog bli en elegant kappa i en härlig kappa nästa höst…

Äntligen – första ”trailern” rullas ut inför Nobel 2012! Ja, det var alltså detta jag pysslade med på Grand Hotel för några veckor sedan. Tänk att typ nio timmars inspelning bara blir några minuter, ja inte ens det, sekunder…

Körscheman, gästbokningar och planering – ett program blir till. Eller flera! Totalt är det 20 timmar TV som sänds i samband med Nobel 2012, nästan ett helt dygn. Nu ska jag ösa på med jobb, sedan ser jag fram emot en härlig fredagkväll i soffan med M.s gudmor och min kompis Anna. Kanske ska vi ta och testa det här…