Jag vet inte vad som hände i helgen men plötsligt kände jag mig väldigt, väldigt… Gravid. Jo, jag vet, det är ingen nyhet men nu är jag mer än halvvägs och det har liksom slagit till. Poff, magen har blivit rejält mycket större och jag känner mig tröttare. Ikväll fick jag hoppa min söndagstennis, orkade helt enkelt inte även om jag ville. Inte heller kunde jag ligga på mage på den mjuka tv-rumsmattan och läsa färdigt Håkan Nesser och trångt värre blev det i hissen idag när jag skulle stänga dörren om magen, vagnen, M och mig.
Ändå kan jag inte låta bli att tycka att det är härligt och pirrande roligt, för det är också häftigt att det känns så verkligt nu. Äntligen. Det sparkar (allra mest på kvällarna) och ibland kan jag inte låta bli att småprata lite med magen i min ensamhet. Jag gjorde det med M också, lite fånigt kanske men man vill ju säga hej du lilla baby, liksom svara alla de där små puffarna och sparkarna med något…
Ikväll har lillebror + fru och mamma (som nu sitter på flyget hem till Göteborg) varit här och ätit söndagmiddag med M och mig. Nu ska jag jobba undan lite grand, för imorgon åker jag med tidiga morgonflyget till Umeå för att konferera med kollegor. Heldagsmöte och en riktig rivstart på en lång vecka. Gonatt!