Det blev många fullklottrade (med märkpennan som var den penna som råkade åka ner i väskan där på nattsvarta, tidiga måndagmorgonen – funkade lika bra att märka små gummistövlar och vinterjackor med som att anteckna, visade det sig…) sidor i anteckningsboken igår, för det var heldagskurs på jobbet. Vi håller ju hela tiden på med programutveckling. Att vässa programmet för att göra det lite bättre, lite smartare, lite roligare, lite mer underhållande och ännu mer givande för alla hundratusentals tittare som hänger med varje vecka. Men nu hade vi vikt en heldag åt detta, vilket kändes både lyxigt och viktigt.
Förutom mycket fokus på intervjuteknik och hela processen runt själva intervjun, så pratade vi om feedback. Eller, återkoppling, som jag nog hellre vill kalla det.
Då slog det mig att det kommer väldigt mycket ”feedback” här i bloggen. För det mesta mycket glada, uppmuntrande tillrop men också feedback av typen ”Du verkade mycket nervös, tyvärr” och ”Den där känningen var då inte klädsam på dig”. Den senare typen av feedback är ju varken verksam eller vettig på något sätt, den skulle totalt dömas ut i alla professionella sammanhang – men de som skriver så kanske inte har gått någon kurs, tänker jag? Så då tänkte jag bjuda på lite tips kring detta, som jag plockade upp igår från smarta, coola kursledaren Anna Ivermark. Jag antecknade inte exakt, så ett gäng punkter har jag nog omformulerat efter eget huvud och plockat upp på andra kurser. Och under min yrkesbana, där jag både som chef delat ut feedback och från andra chefer tagit emot. Hur som helst…
* Var ödmjuk, respektfull och välvilligt inställd. Utgångspunkten för ALL feedback måste vara att du vill personen i fråga väl. Så, i ett bloggperspektiv: vill du inte bloggaren väl kan du lika gärna strunta i att kommentera. Rätt enkel tumregel faktiskt.
* Använd ”jag”-budskap när du ger feedback. Till exempel ”Jag känner/ser/uppfattar/tycker…” till skillnad från ”Du är/verkar…” eller ”Alla tycker / folk säger…” som genast blir ett subjektivt påstående. Detta är bara rent språktekniskt men det blir ändå mindre aggressivt och dessutom tydligare att detta, som du skriver, är din åsikt som du givetvis därmed står för.
* Beröm är bra. Himla bra faktiskt. Säg det gärna så folk, kollegor – och andra bloggläsare – hör. Ja, här är ju bloggens kommentarsfält ett alldeles utmärkt forum alltså.
* Konstruktiv kritik, däremot, gör sig betydligt bättre mellan fyra ögon. Och även när ni bara är två stycken, glöm inte att känna av läget. Personen kan känna sig trängd. Vad tror du att vederbörande, just nu, orkar höra? Hur tror att det kommer tas emot? Är det verkligen konstruktivt? Tja, ur ett bloggperspektiv skulle detta då kunna vara när du springer på mig på stan och fortfarande känner att du måste påpeka att jag hade en missklädsam klänning i lördags. Pejla läget först.
* Mer positivt än negativt. Många som arbetat länge med återkoppling i professionella sammanhang pratar om 80/20-regeln här. Skriver du alltså en kommentar om att du tycker att bloggaren är hopplös på något sätt, så bör du sedan helt enkelt skriva fyra stycken positiva i direkt anslutning till den första.
* Genomtänkt feedback är hundra gånger mer effektivt. Jämför till exempel att säga till kollegan ”Åh, du var så himla bra på mötet!” med ”Jag blev så imponerad över att du hade förberett din presentation så väl till mötet och du lyckades verkligen ringa in problematiken med X och Y”.
* …Men å andra sidan är ett spontant ”Vad bra du var” inte heller så dumt ibland. Att strössla med detta skadar inte, så tycker i alla fall jag. Men för personen som tar emot återkopplingen etsar det genomtänkta sig fast medan man ofta skakar av sig det där andra. Det där är viktigt att komma ihåg.