”Ja, vänta ni bara…”

Läser att gravida (grattis, grattis, grattis!) Trendenser-Frida ska bli en husmus och jagar villa utanför stan. En kompis är mitt uppe i samma process och nu när jag går runt med magen får jag ofta frågan om samma sak. Ska vi flytta utanför stan nu?

Nej, svarar jag bestämt – och många ler, lägger huvudet och säger något i stil med ”vänta bara”. Det är så ofta man får just den reaktionen, när det gäller livsval kring barn och familjepusslet. Tråkigt nog. Varför har folk så svårt att acceptera att alla är olika, när det gäller just familjelösningar? Att det inte finns en universallösning som passar alla? Suck.

Jag har full förståelse för att många längtar från stan, är själv uppväxt i ett marsipangrönt hus på en lugn liten gata. Men så som vårt liv ser ut skulle det inte alls vara något vidare. Dessutom har vi, tycker jag, redan det bästa av två världar. Sommar i Skåne och på västkusten som jag älskar och ett liv i stan resten av året som fungerar väldigt bra för oss. Kort sagt, när sommaren närmar sig och man som mest börjar tröttna på att bo inne i lägenhet så packar jag väskan.

Jag älskar spontanfika med vännerna som bor i våra kvarter, att ha vackra Djurgården ett par minuter hemifrån, slippa ha bil (vi klarar oss på cyklar), helgfrukost på stan och att jag kan jobba från hemmakontoret på förmiddagen, ta ett lunchmöte på stan, svischa hem, jobba undan och ta ytterligare ett möte innan jag hämtar på förskolan. Att mannen samtidigt har kort cykelavstånd till jobbet istället för att behöva sätta sig i bilköer i en halvtimma varje morgon, vilket konkret innebär att vi får med tid tillsammans. Och mer tid tillsammans för oss, det är högst på min lista. Minns att jag läste en rapport från Stockholms Handelskammare för ett tag sedan, där de konstaterade att den genomsnittlige stockholmaren pendlar i snitt 6,4 arbetsveckor (!) om året. Det är sammanlagt längre tid än de flesta har semester.

Jag vet att det är en jättelyx att bo som vi gör, i alla fall tycker jag det. Ett lugnt område, nära till naturen med bra skolor och bara ett stenkast från city. Detta är jag tacksam för. Ofta. Ändå är det många som uppenbarligen är övertygade om att det bästa för oss, på sikt, är att flytta från stan. Och att vi i sinom tid kommer inse detta. Jag säger då det, det är en spännande värld man ger sig in i som förälder…

Vad jag ville säga med detta var nog egentligen att – det finns tusen olika sätt att pussla ihop livet på, alla kan vara precis lika bra, beroende på livssituation. Tänk på det innan du säger ”vänta ni bara” nästa gång!

  • soffan

    Ååh, det där är så gulligt. När dom vill gå bredvid vagnen, och inte åka i den själv.

  • http://jennymedfamilj.blogspot.com/ Jenny

    Håller med, det är en jättelyx med lägenhet på Östermalm och tillgång till fint sommarställe vilket jag också har och trivs fantastiskt bra med. Har ännu inte känt något sug att flytta ut från stan och då jobbar jag ändå utanför. Mina barn, snart 7 och 5 år har heller aldrig klagat;-) Och de har ju sett hur många av våra vänner med barn bor i villaområden men verkar nöjda med den frihet de har och all tid vi

    Så vänta ni bara behöver inte komma, var och en blir lycklig på sitt sätt som sagt!

    • soffan

      Gilla gilla gilla!

  • Annica1

    Det är ungefär som man säger om att ha hus långt från tätorten, det är så billigt! Men vad kostar det inte att pendla?

  • Xuefen Zhang

    Ja, sista stycket var riktigt bra sagt !! 

  • Monicam

    Har aldrig kommenterat har forut, men jag haller helt med dig, Ebba! Sjalv har jag tva barn mitt pa Manhattan, och det ar harligt! Vi provade att bo i hus i ett par ar, hatade det. Var ju aldrig hemma, satt bara i bil eller pa tag pa vag till och fran jobbet eller sa fort man behovde handla, och helgerna gick at till stadning, husfix och tradgard osv. Stressig, deprimerande livsstil, sager jag. Ar tillbaka i stan sen nagra ar tillbaka, och hela familjen alskar det. Man har sa mycket mer tid tillsammans, barnen har tillgang till sa mycket roliga aktiviteter, och pa det stora hela sa kostar det ungefar samma (man slipper ju alla renoverings, bil och energikostnader t ex). Att man maste bo i villa nar man har barn ar den lojligaste gamla myten av alla.

  • http://www.lekfullabarnrum.com/ Lekfullabarnrum

    Stå på dig Ebba. Alla är olika och om alla har flyttade från stan varför finns det då förskolor och skolor där nu.

  • Marie

    När man läser dessa kommentarer undrar jag vad det är för folk ni umgås med. Vilka lägger sig i hur ni lever? Era föräldrar och syskon? Svärföräldrarna? Svägerskan/svågern? Era arbetskamrater? Nära bekanta? När jag träffar mina vänner pratar vi om allt mellan himmel och jord, men inte sjutton ger vi ”välmenande” råd om hur vi ska sköta våra liv. Vi fattar våra egna livsbeslut, och såvida vi inte specifikt frågar om råd, har vi andra samtalsämnen att diskutera. Säg till på skarpen är mitt råd. ”Sköt ditt, så sköter jag mitt” är ett förslag. Om personen ifråga sedan blir sur, får väl hen bli det då…

    • Helena

      Hm, det låter ju fantastiskt att du inte blir påverkad av åsikter eller kanske t o m är helt förskonad från dem. Självklart håller jag med dig om att folk ska sköta sitt och visst är det just det vi borde säga oftare! Jag menar dock att det finns ett stort socialt tryck i hela samhället kring livsval (som jag även kommenterat nedan) och som syns på ALLA sätt i media, anser t o m tyvärr att Ebba bidrar till det en hel del, förmodligen omedvetet. (Nu ska t ex varenda kändis visa upp sitt nystylade hem, bullbak och långkok med tre gaaalet underbara ungar som hänger i kjoltygen. Samtidigt som mamma kändis så klart ger hälsoråd och visar sitt nya sexpack till mage. Jag hävdar att det är trendigt att skaffa barn och leva 50-talslycka just nu. Sådär då var det sagt!) Och ja, även om jag har fina vänner som inte sätter denna press (även om jag ser att det gör dem oroliga att jag inte gör som dom) så har jag även vänner, kollegor, släktingar och bekanta som gärna kommenterar vad som är bäst att göra ”för de har ju varit med” och ”vet”. ”Vänta du bara, du kommer inse, du kommer ångra dig”. De menar inte alltid illa med det såklart, i vissa fall är det dock mer näsvist vilket jag tror har att göra med – vilket är min slutgiltiga poäng – att människor känner sig hotade av andra människor som lever/väljer annorlunda. Och då är det tyvärr så beklagligt just nu att det inte bara rör stora frågor såsom religion, sexualitet etc utan även töntiga bagateller såsom huruvida man väljer att gifta sig stort eller litet, leva på landet eller i stan, skaffa barn inom ett år när man gift sig eller inte osv osv osv osv osv………………………

  • Carro

    Brukar aldrig kommentera men detta är så kul. Vi har bott i stan med små barn och i hus med små barn. Båda alternativen har sina fördelar så det är upp till var och en att värdera och väga dessa mot varandra. Det har ni gjort och det är så skönt tycker jag när man har gjort sitt val och är nöjd med det. Sedan behöver inget vara hugget i sten, men det ÄR tröttsamt med folk som vill pracka på andra sina åsikter/Caroline
     

  • Netaave

    Om lilla M får välja tror jag hon skulle vilja bo nära gräs där det inte är så mkt avgaser. Tror hon skulle må bra av och ha kul med ett eget djur och ta ansvar för också. Mitt i stan är nog ingen bra luft för ett barn att växa upp i så då  får mammans behov kanske ta en paus till dom flyttar hemifrån. Barnens väl o ve först och främst!

    • Bi

      Fast nu måste  jag försvara Ebba! Förstår att hon inte har lust att pendla flera timmar fram o tillbaka till jobb mm. På detta viset hinner hon ju umgås desto mer med Marianne. Alla måste få välja hur man väljer att leva sina liv – utan pekpinnar!
      Bi

    • http://www.lindasfilosofi.se/ Linda

      Visst – det är bättre luft på landet. Men det är ju många, många aspekter som måste vägas in i det här med barnets bästa… Det är ju knappast så att alla barn på landet har det bättre sammantaget än alla barn i stan. Barn som bor i stan har mycket fler möjligheter, blir eventuellt mer socialt kompetenta eftersom de träffar fler människor, kanske umgås mer med föräldrarna pga mindre pendling, kan välja ett smörgåsbord av aktiviteter (och ju längre bort man bor från alla dessa möjligheter, desto mer stress i form av skjutsande och åkande) och har därmed större möjlighet att utveckla sin fulla potential inom vad det vara må. På landet kanske det finns några få sporter med duktiga tränare, någon med talang för fäktning eller konståkning kanske inte får utveckla den för att närmaste klubb ligger för långt bort, osv. 

      Alla som skuldbelägger och lägger sig i ”normala” föräldrars val om att bo på landet eller i stan eller jobba heltid eller deltid eller inte alls och hur det ska bli NÄR BARNET ÄR STORT NOG ATT CYKLA – lägg istället ner energi på barn som verkligen har det svårt och vars föräldrar ägnar sig åt missbruk etc. 

    • Katt

      Avgaser…säger du Netaave. Kom igen ska man behöva flytta till Norrland eller ? Det finns knappt några avgaser i Stockholm. Allt är relativt, kom precis tillbaka från Paris, snacka om avgaser och barn bor där också.

  • Ulfa

    det handlar om att barnet skall ha möjlighet att gå ut och leka själv när den tiden kommer. Om din 6-åring vill vara ute och cykla så kommer Marianne inte göra det själv på gatan, om ni bor i stan?? Om din lilla Marianne är 2 år och ingen egen vilja, eller kompisar, så klart att det funkar i stan. Men jag säger också…vänta bara. = )

  • Annie

    Alla har åsikter om hur man väljer att leva med barn. Jag och min man flyttade till villa endast 20 minuter utanför city och jag får ofta höra följande:
    Men saknar du inte att kunna gå ned på stan och bara ta en spontanfika? Vad gör ni på helgerna nu, det finns väl inga ställen att gå ut och äta på? Visst är det härligt med gräsmatta men ni kan ju ändå inte låta barnen cykla fritt på gatan, man måste ju alltid hålla koll? Är det inte tråkigt och ensamt att sitta i huset som mammaledig, tänk på vad lätt det är att träffa andra när man bor i stan?

    Kritik och åsikter från oförskämda människor får man höra var man än bor. Bara så du vet att det inte enbart är riktat mot de som väljer att bo i stan ;)

  • Caroline@inner-outerbeauty.com

    Känner igen mig i allt du skriver, och kan ibland längta tillbaka till det. För när andra barnet var över ett år så började vi längta efter ett annat liv, fast vi stod i Humlan och svor dyrt och heligt att inte lämna stan. Men båda har sina fördelar, det är lätt att glorifiera huslivet, men med det kommer också en massa extraarbete som huset (blir aldrig klart:), tomten etc etc. Gör det som känns bra just då, lev i nuet, och man kan också få ångra sig och byta tillbaka i så fall!
    Caroline

  • Sikiz

    Jag ville också bo kvar i stan, jag hade mitt sommarparadis och ville inte ha något mer att sköta, släkt och vänner sa också ”vänta bara”. Jag tänkte ”ja ja, jag är inte som ni”, blev ibland lite irriterad på tjat och frågor om flytt. Så kom tvåan (19 månader mellan barnen) och nästan direkt så upplevde jag det svårt att bo i stan. Jag ville kunna öppna dörren och ha möjligheten att släppa ut den äldre medan jag klädde på den yngre, jag ville ha möjligheten att låta den äldre gå in på toa utan att dra med mig den yngre upp för alla trappor, jag ville inte längre hänga i parken, jag ville kunna hämta det där jag glömt inne utan att åka upp i hissen och ta med mig båda barnen. Så efter 1,5 år med två barn så köpte vi en villa och nu sitter jag här själv och säger ”vänta bara” ;)

  • Helena

    Jag håller med och konstaterar att detta verkligen inte gäller bara bostadsfrågan. Jag känner mig helt besviken hur ”hetsigt” det har blivit att komma upp i 30-årsåldern med alla åsikter kring livsval, karriär, giftermål, bostad och inte minst barn. Nä besviken är fel ord, det gör mig rent ut sagt förbannad! ”Folk” blir värre och värre tycker jag och jag kan inte fatta att det ska vara så år 2012. Det finns åsikter om hur stadigt förhållande man har, huruvida man har slutat partaja eller inte, om man dricker vin mitt i veckan eller inte, huruvida man gifter sig som par eller inte, om man ska gifta sig: vilken typ av bröllop man ska ha, om man skaffar barn ”som väntat” eller inte, hur graviditeten är (tusen sanningar), och hur man ska känna när ungen väl är ute, uppfostran, boende i lägenhet eller hus, stad eller landsbygd… SUCK! Barnfrågan tycker jag nästan är värst eftersom det är något som verkligen aldrig går att ha ogjort så att säga. Tydligen är det skandal och kris att jag som är drygt 30 och nygift inte försöker bli gravid just nu. But WHY? Och varför är detta en del av mitt liv som jag tydligen ska redovisa för inför nära och kära, kreti och pleti? LÄGG AV säger jag bara!!!

    • Maria

      Jag är 30+, sambo sedan några år tillbaka och bor i lägenhet. Jag får ständigt
      kommentarer om att det snart ”är dags” att skaffa barn av folk. Och jag blir mer
      och mer förbannad, liksom du Helena, på att folk bara anser sig ha rätt att ha
      dessa åsikter om MITT liv. Det är en högst personlig fråga som mina närmsta
      vänner kan ställa. Inte vem som helst. Tänk om jag har försökt få barn i flera
      år men inte lyckats? Man kan ju ha många orsaker till att inte ha barn. Jag
      känner att jag inte vill ha barn och jag vet inte om jag någonsin kommer vilja
      det. Låt det vara min grej och mitt dilemma. Varför ska jag hela tiden förklara
      mitt livsval? Det känns som att dom som gjort som ”man ska” och skaffat barn och
      hus bara beklagar sig iallafall på hur jobbiga barnen är och på hur dyrt och
      tidskrävande det är att ha hus. Underligt tycker jag. //Maria

      • Helena

        Mycket underligt! Detta ständiga klagande på barn och hus är supertärande! Skapar ju inte mer sug precis…
        Lite skönt att höra att det är fler än jag som reagerar på detta, ibland tror jag nämligen att jag kommer bli spritt språngande galen! Det är också extremt svårt att veta vad som är MITT val när man ständigt matas med åsikter. Gör jag vad jag SJÄLV vill nu eller gör jag något för att andra förväntar sig det och för att det blir lugnast så? Eller gör jag det bara för att gå tvärt emot trenden? Båda alternativen är förstås dåliga.

  • Smila

    Jag har provat på storstadsliv (Malmö) med två kids, 6 och 8 år. Nu har vi precis(pga av jobbet och närhet till släkten) skaffat parhus i centrala Lund med trädgård och grannbarn. Den enda egentliga nackdelen med att bo i lägenhet i Malmö var att all lek i centrum blev organiserad, jag kunde aldrig släppa ut baren själva. När det uppkom ”spring i benen” så där lite plötsligt (det gör det rättså ofta hos mina kids) var det mer avancerat för dem att få leka lite utomhus, mycket lättare nu på återvändsgatan. Spontana lekar utan oss vuxna sker numera utomhus var dag, ibland en halvtimme, ibland några timmar. Så jag förstår dem som flyttar till förort, det var inget för mig, men att bara leka organiserat känns inte som min grej. Vi hade en mindre lämplig innergård i Malmö, annars kan ju en bra sådan underlätta.Vi jobbar mycket och har även sommarhus, så detta är perfekt för oss. Men jag längtar inte tillbaka till Malmö city, det får bli när barnen klara sig själva utomhus.

  • Lina

    Jag började fundera på det där att vara utan bil.  Det skulle jag inte klara, men så är jag ju uppvuxen i glesbygden i Österbotten.  Kommer ihåg när vi studerade i Åbo -  pojkvännen och jag – hur konstigt det kändes att inte kunna sätta sig i bilen och åka iväg som vanligt.  Till stormarketarna utanför stan eller bara ut i skogen och plocka bär som vi växte upp med.  Efter ett par år utan bil  köpte vi en gammal begagnad skrutt, och vilken frihetskänsla den gav!

  • Jenny

    Jag hade gärna haft det som ni har det. Det bästa av två världar, i mina öron låter er lösning perfekt! Och dessutom med motion på köpet i och med cyklarna!

  • http://storstadstockholms.blogspot.com/ Sandra

    Vi får också ofta samma fråga – tom nu när vi precis flyttat till större på nedre Gärdet. ”Är det hus nästa nu?” Varför är det ett så självklart steg undrar jag? Vi har också landställe på andra platser i Sverige. Vi har ju ”redan” hus, men även om vi inte haft det, så varför skulle det vara så förskräckligt att bara älska att bo i stan? Jag tänker att vår dotter kommer ha massa nytta och glädje av den här delen av staden och landet. Vi kan promenera överallt, har grönområden, kultur osv. Nej, alla sätt att bo på är bra, så länge det är vad som i hjärtat önskas. 

  • Marthe Berit Mørck

    Veldig, veldig bra innlegg.