
Läser att gravida (grattis, grattis, grattis!) Trendenser-Frida ska bli en husmus och jagar villa utanför stan. En kompis är mitt uppe i samma process och nu när jag går runt med magen får jag ofta frågan om samma sak. Ska vi flytta utanför stan nu?
Nej, svarar jag bestämt – och många ler, lägger huvudet och säger något i stil med ”vänta bara”. Det är så ofta man får just den reaktionen, när det gäller livsval kring barn och familjepusslet. Tråkigt nog. Varför har folk så svårt att acceptera att alla är olika, när det gäller just familjelösningar? Att det inte finns en universallösning som passar alla? Suck.
Jag har full förståelse för att många längtar från stan, är själv uppväxt i ett marsipangrönt hus på en lugn liten gata. Men så som vårt liv ser ut skulle det inte alls vara något vidare. Dessutom har vi, tycker jag, redan det bästa av två världar. Sommar i Skåne och på västkusten som jag älskar och ett liv i stan resten av året som fungerar väldigt bra för oss. Kort sagt, när sommaren närmar sig och man som mest börjar tröttna på att bo inne i lägenhet så packar jag väskan.
Jag älskar spontanfika med vännerna som bor i våra kvarter, att ha vackra Djurgården ett par minuter hemifrån, slippa ha bil (vi klarar oss på cyklar), helgfrukost på stan och att jag kan jobba från hemmakontoret på förmiddagen, ta ett lunchmöte på stan, svischa hem, jobba undan och ta ytterligare ett möte innan jag hämtar på förskolan. Att mannen samtidigt har kort cykelavstånd till jobbet istället för att behöva sätta sig i bilköer i en halvtimma varje morgon, vilket konkret innebär att vi får med tid tillsammans. Och mer tid tillsammans för oss, det är högst på min lista. Minns att jag läste en rapport från Stockholms Handelskammare för ett tag sedan, där de konstaterade att den genomsnittlige stockholmaren pendlar i snitt 6,4 arbetsveckor (!) om året. Det är sammanlagt längre tid än de flesta har semester.
Jag vet att det är en jättelyx att bo som vi gör, i alla fall tycker jag det. Ett lugnt område, nära till naturen med bra skolor och bara ett stenkast från city. Detta är jag tacksam för. Ofta. Ändå är det många som uppenbarligen är övertygade om att det bästa för oss, på sikt, är att flytta från stan. Och att vi i sinom tid kommer inse detta. Jag säger då det, det är en spännande värld man ger sig in i som förälder…
Vad jag ville säga med detta var nog egentligen att – det finns tusen olika sätt att pussla ihop livet på, alla kan vara precis lika bra, beroende på livssituation. Tänk på det innan du säger ”vänta ni bara” nästa gång!