Alltså, vilket skitdag. Jag tänkte skriva och uppdatera om min hälsohöst – men idag känns den så fjärran att det blev alldeles… Sorgligt. Lika sorglig som mina sönderslitna höstboots ni ser här på bilden, hög tid att hitta en ersättare till dem. Men när? Suck, alltså.

Mathållningen har gått åt skogen senaste veckan, helt enkelt för att det varit galet mycket på alla fronter. Mannen bortrest hela helgen, sedan febrig och sjuk liten flicka som inte kunnat gå till dagis alls i veckan, glömde min jobbdator (i Umeå!) i förra veckan så här sitter jag och jobbar med provisoriska lösningar, måste hinna läsa klart Tommy Körbergs självbiografi, skriva klart manus och som lite grädde på moset är mitt kontokortet spårlöst försvunnet sedan igår morse (hittade det just i en sko i hallen, gissa vem som lagt det där…) och mest av allt är jag gravidtrött i hela kroppen. Hade helt glömt en kompis födelsedagsdrink ikväll, ingen present har jag, att tvätta håret innan dess vore dock en stor lyx, imorgon bitti tidigt flyg, sedan bort på middag både torsdag och fredag kväll, lösa trådar jobbmässigt jag måste ta tag i snarast, och ja, nästa vecka reser jag på kurs på måndagen, inspelning på torsdagen och fredag kväll är det personaljippo uppe i Umeå så jag kommer hem först lördag och… Nej, nu ska jag sluta upp med detta rabblande för det blir ju inte bättre av det. Eller stopp – det blir det faktiskt. Det ÄR skönt att ”gnälla av sig” lite ibland. Och nej, det är inte ett dugg synd om mig. Jag är rätt glad och nöjd ändå. Så nu tar jag nya tag. Jag siktar på november. Det blir en bra månad. Äsch, det finns nog banne mig hopp om oktober också.