Kan det bli roligare? Så tänker jag på ena dagen. Nästa dag blir det just så, ännu lite roligare. Jag finner inte ord för hur fantastiskt det är att få följa denna lilla människas utveckling. Nu bubblar orden ur henne, hela tiden kommer det nya.

Dessutom har hon börjat plocka ihop allt fler små två-ords-meningar, till denna mycket stolta mammas förtjusning. ”Pappas t(r)öja”, säger hon och springer och hämtar mannens T-shirt. ”Fiiin mamma”, sa hon idag och klappade mig på kinden. ”Dockan borta” säger hon och slår ut med de små mjuka händerna. ”Åååh neeej”! Sedan får vi leta reda på dockan som förmodligen ligger begravd under klossarna eller gömd i ett liten väska. ”Mera plommon”, ropar hon från sin barnstol vid köksbordet och blir så nöjd att hon inte vet vad hon ska ta sig till, när hon faktiskt kan göra sig förstådd. Magi. Det kommer mera plommonpuré! Att det sen nästan var det enda hon ville äta till middag igår är en annan femma. Oh well. Efter en veckas feber och röda prickar är jag bara glad att hon äter igen…

Men nej, nu måste jag skynda mig. Strax ska jag klappa ihop datorn för idag och hämta M, jag längtar. Sedan ska vi bege oss ut på en mysig fredagsutflykt i det vackra höstvädret.