Rutigt, marinblått och hallonrosa blev det imorse när vi rullade iväg hemifrån – men framför allt ett strålande bushumör. Det vinkades och skrattades åt bussar, bilar och alla förbipasserande morgonstressade människor. En frukostförstärkare i flaskform blev det på vägen gröten inte riktigt gick ner imorse. Nu så. Nu har jag parkerat mig vid ett fönsterbord ett stenkast från förskolan med jobbdatorn, smoothie och kaffe och hoppas att telefonen INTE ska ringa…
Spännande. Håll nu tummarna för oss!