…Men var är sporten?

Såhär såg det ut, där man satt och kommenterade. Omgiven av hundratals andra journalister, som smattrade på lika många språk. Häftigt! En tanke som slog mig när jag satt där var det egentligen är märkligt att det inte är mer sport, en kväll som denna. Väldigt mycket fest och jippo, men det är ju ändå världens största sportevenemang som invigs?

Visst, jag ska inte klaga. Tvärtom, jag tycker att det är super! Jag var ju där just eftersom det INTE är så mycket sport utan till 90% kultur, musik, dans, livsstil och historia i en popkulturell megashow signerad av av Storbritanniens främsta filmregissörer (som förvisso är svag för fotboll, men framför allt brittisk indie). Ändå funderade jag över detta. Varför inte lyfta fram kulturarvet i form av sport, som nationalsporten fotboll? Och de klassiska engelska sporterna, rugby och cricket? Alla engelska gamla OS-hjältar (de fick skymta förbi i några minuter, av den totalt nästan fyra timmar långa showen – brittisk barnlitteratur fick nästan en kvart)? Sportstaden London och dess historia? Klassiska Wimbledon och ”The Boat Race” mellan Oxford och Cambridge?

En OS-tårta, någon?

Titta, visst var denna OS-tårta jag såg i en liten tårtbutik i Chelsea fin! Jag landade hemma i helgen, ser nu för övrigt att det rasar någon slags diskussion om att jag skulle rensa bort all form av kritik i kommentarerna här nedanför. Jag får då be att meddela att jag inte ens varit inne i kommentarerna, det är SVT som sköter detta och rensar kränkande uppgifter om andra personer eller grupper av personer, hot, intrång i annans privatliv och så vidare.

Att jag sedan inte för mitt liv kan förstå hur folk tänker när de går in och exempelvis tipsar mig om förbättringar i mitt utseende, personangrepp och andra elakheter, det är en annan femma. Suck, säger jag bara. Har folk inget hyfs? Aldrig någonsin att jag skulle gå in på någons blogg (!) och skriva någon hånande, nedvärderande eller taskigt. Aldrig! Det dränerar mig verkligen på energi. Det är väl också precis vad som är meningen?

PS. Och kom igen, ni som tror att jag är ”rädd för negativ kritik”. Nja, då skulle jag nog inte jobbat på med den här karriären de senaste tolv åren…

En ny kompis

En ny kompis här hemma – en present från gästerna som bodde över här igår! Vilken succé, M älskar att dra runt på denna surrande lilla sak. När hon inte stökar runt i miniköket, eller springer fram och tillbaka i huset med en tröja på huvudet. Men idag är det återigen fint väder, så det blir nog en tur till stranden i eftermiddag också. Den gigantiska sandlådan här är svårslagen…

Nej, nu ska jag jobba undan lite grand, passar på när M sover. Ska bland annat kika igenom resultatet av ett av reportagen jag spelade in i juni, tillsammans med fotografen Kim. Spännande…

Nedräkningen har börjat…

Hallå från camp SVT! Nu har nedräkningen börjat på allvar, det är bara timmar kvar till sändningen och det officiella startskottet för världens största sportevenemang.

Här på camp SVT råder febril aktivitet, så har det varit sedan jag kom hit strax efter lunch. Mycket skärmar, sladdar och datorer, redigerare, kommentatorer som printar startlistor och folk som springer in och ut. Tvärs över korridoren har Kanada slagit läger och i rummet bredvid sitter hela team Danmark. Det är nästan som en egen OS-by här på IBC, International Broadcast Centre. Det fylls på med folk i rasande fart, idag kryllar det av folk i korridorerna – och tar man ett kliv utanför den stora lagerbyggnaden vi sitter i, så möts man av ett tungt rökmoln. Där sitter alla journalisterna och bolmar…

Vi ses i rutan om några timmar. Hoppas att ni har laddat för en riktigt härlig (och ganska lång) fredagskväll i TV-soffan!

OS-staden London går i rosa

Mycket här i OS-staden i London går i neonrosa, vilket är ”OS-färgen” nummer ett. Ja, den får förstås inte missbrukas hur som helst, det OS-rosa nyansen. Allt som associeras med OS är hårt skyddat, inte minst de stora sponsorer och varumärken som betalat mångmiljonbelopp för att vara med på ett hörn. Detta har lett till mycket debatt de senaste veckorna. McDonalds har exempelvis krävt att inga andra restauranger (!) på OS-området ska tillåtas att sälja pommes frites – förutsatt att de inte säljs ihop med fisk. Att förbjuda ”fish and chips” hade nog inte varit helt enkelt här i London. Lämpligheten i att OS sammankopplas med en snabbmatskedja som bidrar till fetma och läskjätten Coca Cola har också orsakat höjda röster.

Hur som helst. Snäppet finare tycker jag ändå att det är med rosenrosa och pionrosa, som här i blomsterståndet utanför Bibendum imorse. Vilken härligt rosa hav!

OS-feber och uppladdning

Det råder verkligen OS-feber i hela London. Nu har de ”olympiska filern” spärrats av (bussfilerna i stan är numera avstängda och får endast användas av OS-ackrediterade bussar och bilar för att Usain Bolt inte ska fastna vid arton rödljus, typ) och jag läser om trafikstockningar i tidningen. Dock inget jag sett något av ännu. Jag var i Hyde Park för att spana in en av de häftigaste arenorna där simningsmomenten i triathlon ska avgöras. En sådan vacker park det är, mitt i hjärtat av London. Tänk om vi hade något liknande i Stockholm. Dessutom blir det konserter och andra evenemang i Hyde Park varje dag under hela OS. Själv tog jag en titt på Yoko Onos fina träd utanför Serpentine Gallery.

PS. Här kan du läsa chatten med Jacob Hård och mig, där vi laddar inför invigningen imorgon genom att svara på alla era frågor. Vi ses förresten på SVT1 ikväll 20:30 när vi är med i OS-magasinet ”OS i London” med André Pops.

Det gäller att starta bra

Lång dag, underbar sommarvärme i London men största delen av dagen tillbringar vi inne i det AC-ruggiga hotellets lobby där det jobbas för fullt. Eftersom jag vaknade tidigt imorse hanns det dock med en frukost på en trottoar i South Ken. Sämre start på morgonen kan jag tänka mig

OS-chockrosa

Ännu en strålande dag i London, nu sitter Jacob Hård och jag inne i den svala hotellobbyn och har just chattat på Svt.se/OS i en timma. Det rasade in frågor, skoj! Jag kom hem från genrepet strax efter midnatt igår, idag var det tidig uppstigning. Nu har jag laddat med en latte och mangobitar från kaféet mitt över gatan. Långa dagar här, nu ska vi hugga tag i dagens manusjobb. Vi har fått en hel lunta med research, siffror och information som ska resultera i morgondagens tretimmars sändning…

Redan ikväll åker vi ut till arenan igen för att vara med i ”OS i London” klockan 20.30 och prata med André Pops. Vi ses då, ni kommer inte missa mig för jag kommer att vara klädd i OS-chockrosa. Back to work!

Direktrapport från arenan

Yes, jag är på plats! Efter flygplats-liknande säkerhetskontroller och flera bussresor inne i denna surrealistiska ministad som omger OS-arenan, så sitter jag nu på pressläktaren ute i den ljumma sommarkvällen här i London.

Otroligt häftigt att vara på plats, det är drygt en timma kvar till genrepet startar men publiken (närmare 80.000 personer, här är fullsatt ikväll också) jublar redan vid minsta skymt av rörelse nere på arenan. Jacob Hård, Jonas Karlsson och jag är omgivna av hundratals journalister från världens alla hörn. Vad som väntar oss ikväll vet vi i ärlighetens namn inte – men alla har lovat dyrt och heligt att bevara regissören Danny Boyles hemligheter till på fredag kväll. Det har till och med dragits igång en Twitter-kampanj, #savethesurpise, för att folk ska hejda sig från att avslöja detaljerna. Oj, nu kommer det visst in djur på arenan här