21.13 / 12 Feb

Mer nyanser – mindre sanningar (tack)

Nämen jag blir tokig på denna hets som råder kring dagis. Hjälp, det är ju värre än amning och barnmat. Och det vill inte säga lite.

Jag ber bara om en sak: nyanser! En gång för alla – kan inte folk få göra det som de känner är bäst? Hur har människor mage att predika rätt eller fel, svart eller vitt, i en sådan här fråga? Att säga saker som att dagis är ”förvaring”, ”mitt barn är minsann viktigare min karriär” eller andra omskrivningar för att de föräldrar som jobbar heltid med en 1-åring tycker om sitt jobb mer (!) än sitt barn. Eller det allra mest elaka: varför skaffa barn om man inte vill träffa dem? Herregud. Ofta drämmer de till med att det finns ”forskning” som visar hur barn tar skada av detta. Suck. Exakt lika illa tycker jag det omvända är, folk som säger att barn som är hemma längre inte skulle utvecklas socialt eller att föräldrar som väljer att vara hemma länge saknar ambitioner.

Nej, vårt samhälle är förmodligen inte särskilt väl anpassat för arbetande barnfamiljer. Det är tufft att få ihop det. Det kan vi väl vara rätt överens om. Men som småbarnsförälder idag måste man ju jobba utifrån de förutsättningar som finns. Verkligheten för de flesta är att de inte kan vara hemma längre än ett år (lyxigt långt i ett internationellt perspektiv).

Att ”gå ner i tid” sedan då. Det är en stor lyx att kunna göra det i vissa yrken – men det fungerar inte för alla. För många jag känner skulle det bara innebära att på 80% i tid göra (minst) 100% jobb eftersom den typen av jobb helt enkelt inte finns som 80%-ig (eller lägre) tjänst. Mer jobb och mindre lön på kortare tid? Ingen toppenbra ekvation det där.

Visst är det upprörande med för stora barngrupper och för lite personal. Märkligt att det inte pratas mer om detta, då det ju verkar vara ett allvarligt problem. Men alla förskolor är väl inte likadana – och det är väl mycket som är bra också? Och är det inte väldigt olika hur många timmar barn orkar med? Är det inte himla olika hur situationen ser ut för olika familjer? Nej, jag är rätt övertygad om att alla föräldrar gör det bästa för sitt barn utifrån sin familjesituation. Att alla faktiskt gör allt de förmår för att deras barn ska vara en trygg, glad och nöjd liten person. Önskar att fler tänkte på det innan de hävde ur sig ”sanningar” kring det här ämnet…

201

Kommentera | 201 kommentarer

asagbg
Bra sagt!
Det kom en undersökning härom veckan som visade på att det de allra flesta ångrar på dödsbädden är att de inte gjort de val de själva velat, inte levt det liv de önskade utan lyssnat för mycket på ”så gör man”-körerna.
De allra flesta försöker verkligen göra det som är bäst för den egna familjen, men vad som är bäst kan se väldigt olika ut. Tänk om fler ville respektera det.
Du är bra Ebba, glöm aldrig det!
Lotte_4
Var och en gör (förhoppningsvis) det bästa utefter deras förutsättningar!! Sen är det alltid folk som vet bäst, tragiskt.
Kram Lotte
http://www.lotte4.blogspot.com
mammaTEA
Det är verkligen starka känslor i detta ämne.
Marianne Nilsen
Tack Ebba, klockrent skrivit!
Hälsningar Marianne
Annelibillaudel
Håller fullständigt med dig Ebba, det verkar som många småbarnsförädrar idag tror dom vet bäst! Har 3 stora barn 28,26,20 år alla tre började på dagis när dom var 1 år, har alltid arbetat heltid. Kom inte med att det var färre barn då det var det inte alls. Alla tre har inte blivit skadade av det, dom är väl fungerade medborgare idag. Det finns visst bra förskolor idag, det finns väl inga pedagoger som inte gör så gott dom kan varje dag. Det viktigaste när du söker förskola är att se hur pedagogerna är mot barnen och mot sina kollegor och att det finns bra med yta och en bra utemiljö där dom kan utveckla sin motorik. Lycka till i Ert sökande.
Mvh Anneli
Klara
Det är onekligen ett hett ämne. Se länk till intressant artikel.
http://www.skanskan.se/article/20100404/NYHETER/704049991/-/jag-vill-att-mina-barn-ska-bli-totalt-olydiga
Cecilia
Verkligen klockrent Ebba! Hade inte sagt det bättre själv.
http://blogg.svt.se/ebba/ Ebba von Sydow
Tack för artikeltips – vilka kloka och sunda tips han gav!
Karin 82
Åh, jag är kluven! Tycker inte att något barn borde börja dagis före minst 1,5år. Då började min dotter och jag hade gärna varit hemma längre om jag haft möjlighet (trots att jag har en bra karriär och chefsposition). Jag tror dagis är bra MEN bara om det är BRA personal, små grupper och barnen inte har för långa dagar. Sorry, men dessa självklarheter existerar inte överallt… En liten 1åring som inte kan gå och äta själv är för liten för dagis om du frågar mig. Dock förstår jag föräldrar som lämnar barnet för att dom inte kan/har råd att vara hemma. Men där är det ju samhället som är fel isf. Jag önskar verkligen att det var som du skrev att alla föräldrar sätter sina barns bästa först. Jag tror att dom flesta gör det. Sen finns det ju de barn som har det bättre på dagis än i sitt eget hem om man ska dra det till ytterligheter… Kort sagt längre föräldraledighet, små barngrupoer och bra pedagogik! Montessori!!! Toppen tycker jag!!
Marie
Härligt Ebba!
Ett annat perspektiv är att jag vet att de förskollärare som faktiskt är med era barn under dagen gör ett underbart jobb trots stora barngrupper. Jag älskar mitt jobb, jobbar med barn mellan 1-6 år!
Jenny
Ja, du har så rätt. Alla är olika men det vi har gemensamt är väl att vi (de allra flesta i alla fall) gör det vi tror är bäst för våra barn och familjer. Visst skulle vi kunna flytta till en mindre lägenhet utanför stan och inte åka utomlands på semestern men nu har vi valt att leva på ett visst sätt och då måste både jag och min man jobba under tiden våra barn är på (sitt fantastiska lilla innerstads-) dagis.
http://blogg.svt.se/ebba/ Ebba von Sydow
Karin – Jag förstår dig precis, jag är också kluven. Det är det nog många som är i de här frågorna, just därför tycker jag att folk ska vara försiktiga med att kasta ur sig ”sanningar” eftersom det är så olika och så känsligt. Best / Ebba
Ullis
Barn mår så himla bra av att möta andra barn! Dagis är en social skola, allt kretsar inte kring en och man lär sig att ge och ta av varandra. Skulle låta mina barn gå på dagis även om jag inte behövde. Men självklart med vuxen översyn och pedagogik! Och lekglädje!
Linda
Det finns många förskolor med utmärkt och kompetent personal idag! Inte sjutton är det bara förvaring! Alla gör det som passar dem själva bäst, men varför känns det som att många sen försvarar sina val? Mina barn går nu i skolan och älskar att vara på fritids efter skolan. Alla är olika – barn som vuxna
Karin 82
Det ska man göra absolut! Du verkar vara en toppenmamma! Kram
Caroline
Himla bra artikel!
Ja!
Skit i folks kommentarer. Förr har jag brytt mig om folks åsikter om än det ena, än det andra. Istället för att jobba utåt och försvara, diskutera, bla bla bla – så jobbade jag innåt. Efter ett tag börjar känslan av vad som är rätt och fel kännas allt tydligare, och man kan lättare vifta bort folks (irrelevanta) åsikter i de fall man bara blir upprörd och frustrerad. Man vet helt enkelt vad som är rätt för en. Vad andra tycker kvittar. Det är en befrielse.
Julia
Jag förstår inte varför alla klagar på dagis. Jag är 19år nu och kommer fortfarande ihåg dagistiden ganska tydligt! Jag gick på ett stort dagis med massa barn (om personalen var för få var det inget jag reagerade över. Jag älskade mina ”fröknar”). Att varje dag få komma och leka med mina kompisar var toppen tyckte jag och det var alltid tråkigt att gå hem innan alla andra (mamma jobbade ofta halvdagar). Förstår inte hur det på något sätt skulle kunna varit dåligt för mig.
Therese
Det finns många länder som inte har det så bra som i Sverige med föräldraledighet. I Nederländerna är mammaledigheten (pappaledighet existerar inte…) 1 månad innan födsel och 3 månader efter födsel. Alltså inte ovanligt att spädbarn går på dagis. Dessutom är det skolplikt med start månaden barnet fyller 4 år. Man kan tycka att länder som har det så här borde märkt av alla ”skador” och reagerat på alla ”faror” som forskningen visar. Jag kan inte säga att nederländska barn är särskilt annorlunda från svenska. Och som vuxna människor verkar de inte ha några men heller.
Viktoria
Heja Ebba!
Lina
Helt rätt Ebba.. Åh va trött jag blir på detta gnäll som svenskar verkar vara så bra på. Jag bor inte i Sverige och vi kämpar som familj varje dag för att få det att gå ihop då barnomsårg kostar uppåt 400-500 kr varje dag.. Jag jobbar mån-tors och min sambo fre-sön varje vecka för att vi inte har råd med något annat. Kan inte svenskar bara vara tacksamma för den billiga och underbara barnomsorg som finns.. Hur ska ”de” ha det.? Är det bra att jobba eller inte? Ska vi ha det som här med mammor som är hemma 100% eller vara ”moderna” eller inte? Sverige är unikt med att ha förmånen med bra förskolor. Din syster vet väl vad jag pratar om Ebba, som boende i USA..
Ella
Bara en liten kommentar ang. Anitha som du länkar till, jag tröttnade på
hennes blogg för ett par veckor sedan pga. den dåliga stämningen, hon
får alltid en massa besserwissers efter sig (just här verkar det
omotiverat, men ofta pga. att hon har skrivit något som provocerar
många) och så slår hon tillbaka med ett par arga inlägg och piskar upp
stämningen. Pust..
Annars måste jag skriva att jag håller med dig totalt. För oss har det gått jättebra med dagis från drygt ett år, det var en trygg liten grupp och gullig personal, annars hade vi ju fått backa och hålla honom hemma längre. Man måste nog prova sig fram och se vad som funkar. Nu är han en trygg och glad 3-åring som inte tycks ha tagit skada av det.
Tekla
Saknar dock kommentarer om pappors roll i detta. Om män stannade hemma lika länge som kvinnor hade barnen inte gått på dagis förrän de är tre.
Jag kan inte acceptera att det är ”omöjligt” för män att vara hemma pga viktiga jobb, egna företag, pengar osv, eftersom de kvinnor som har viktiga jobb, egna företag och tjänar mer pengar än sin partner ändå lyckas stanna hemma ganska länge.
Aldrig är det männen som ”får skulden” för att barnen går på dagis för tidigt, även om mannen inte tagit en enda dag och kvinnan tagit ett helt år. Det är så sjukt. Därför tror jag på individualiserad föräldrarledighet. Om mannen inte tar sitt ansvar och ser till att vara hemma med barnet, ja då får barnet gå på dagis från ung ålder…
Dessutom, PERSPEKTIV MÄNNISKOR. Bor i ett europeiskt land och har 14 veckors mammaledighet och min man har 2 dagars pappaledighet. Skulle kunna döda för att kunna vänta ett helt år innan vi måste lämna vår son hos en nanny eller på dagis (som kostar typ 20,000 SEK per månad).
H27
NÅGOT HELT anant som kontrast Michele Williams på BAFTA i HM!!!!!!!! http://www.thefashion-court.com/2012/02/michelle-williams-in-hm-2012-bafta-awards/
Erica
Fråga: Vad hände med dagmammorna? Varför nämns de ej?
Min mamma har varit dagmamma i 30 år. det De har mindre barngrupper, de träffas ändå i en stor grupp varje dag med aktiviteter såsom gympa, mulle osv. Hemmamiljö, hemlagad mat och mycket uteaktivitet. Förstår att dagmammor inte existerar på alla platser i Sverige men de kanske skulle få ha kvar sina jobb (som de i mitt tycke gör fantastiskt) om de var en del av debatten och pratades om mer? De glöms tyvärr bort och ”göms” dessvärre av en del kommuner och får kämpa för sin existens.
Allt passar inte alla barn men rent spontant känns en dagmamma som ett bättre alternativ än förskola för en 1-åring, eller?
eleonora
Håller med både dig och Ebba! Jag har personligen alltid haft svårt för det här med dagis men håller med Ebba om att man skall vara försiktig i sina kommentarer. Alla familjer är olika. Jag har dock en mamma som jobbat på dagis i över 30 år och hon har sett både dagis försämras (sämre personal, längre dagar för barnen, större grupper, mindre fröknar osv) och barnen förändras (många är mer otrygga, ouppfostrade, talar sämre osv). Min mamma är mkt ambitiös och älskar att leka och aktivera barnen utomhus. Många är de gånger hon säger att hon jobbat med fröknar som bara stått och pratat sinsemellan med lite uppmärksamhet på barnen. Jag har ett jobb som jag verkligen älskar men väljer personligen att vara hemma lite längre med min son. Han är bara liten en gång och det ända man ångrar är det man inte gör! Mycket bra inlägg EBBA.
Utvandrad_karriarskvinna
Jag håller med till 100%. Det är diskussioner som dessa som gör mig tveksam till att ens skaffa barn. Jag har bott utomlands sedan jag var 19 o fyller snart 30… dags för bebbe säger alla. Javisst säger jag. Landet som jag bor i tillämpar en mammaledighet på 3 mån. Yup. ”men herregud, då måste du väl ändå flytta hem!” säger alla vänner. Varför det? Kanske jag får ta ytterligare 3 mån (på ngn vänster) men sen får jag lösa det med barnflicka eller ngt? Precis som alla andra kvinnor gör i detta land. ”Nej men fy! Barnflicka?! Då är du ju inte ens redo att skaffa barn!! Du kan ju inte skaffa barn för att låta ngn annan ta hand om dem åt dig!” säger då vännerna. Inte? Så alla kvinnor i detta land är inte redo? Var är det för bullsh***?! Klart f*n de är redo! De har bara inte den lyxiga valmöjligheten som kvinnor i Sv har!
Jag är så trött på den svenska mentaliteten o samhället ”lagom” där alla som sticker ut från normen anses ”fel” på ngt vis. När jag själv va bebbe så var min mamma hemma med mig tills jag var 8 mån och that’s it. Blev jag en sämre människa för det? Knappast.
Jag är väldigt karriärsdriven o jag gillar att jobba! Jag tänker absolut INTE gå ner till ”80%” eller ngt i den stilen bara för att jag får barn?! Då skulle jag inte ens kunna behålla mitt nuvarande jobb. Det är ju för katten ingen sjukdom det här med att ha barn. O bara för att jag vill jobba OCH vara mamma betyder väl inte att jag dömer alla som är hemma längre med sina bebbar? Herregud, det är väl deras val? Alla får väl göra vad de vill -förutsatt att de får ihop det ekonomiskt- o det är väl inget som jag ska lägga min långa nos i? Åh, svenskar alltså. Om ni där hemma (som påstår att kvinnor som börjar jobba när barnet är 1 år) bara visste hur j-la bra ni har det! För kvinnor i många andra länder finns det inga valmöjligheter. O deras barn blir människor för det. Tänk på det nästa gång ni predikar om vad som är rätt eller fel.
Netaave
Du skriver
”Visst är det upprörande med för stora barngrupper och för lite personal. Märkligt att det inte pratas mer om detta, då det ju verkar vara ett allvarligt problem.”
JA och det problemet blir bara större.
Som mamma, farmor och förskollärare sen 40 år tillbaka kan jag svara på det tror jag.
Vårt yrke är inte ett prioriterat yrke, förskolärare, barnskötare och lärare är ett serviceyrke som aldrig tagits på allvar av makthavare, chefer eller för all del karriärmammor. Vi ska bara finnas och göra vårt jobb ”no matter what” för annars fungerar ju inte livspussel eller samhälle överhuvudtaget.
Få yrken har drabbats av så många neddragningar i personaltäthet som skola och förskola. Man gör tjusiga och glassiga verksamhets och läroplaner för barn från 1 år, så klart efter deras kapacitet men ibland känns det viktigare än omsorgen. Visst lyssnar man artigt på våra argument men sen gör man sina neddragningar iaf. Tar bort yrkesgrupper (barnskötare), specialpedagoger, assistenter och tolkar, hemspråksundervisning och tror att allt ska flyta på.
Vi är ett segt släkte, vi är ju kvinnor de flesta av oss, så vi vrider oss själva i spiraler för att göra ett bra jobb ändå. Men nånstans går det inte längre och där är vi mycket snart. Utbrändheten hos förskole och skolpersonal är idag fördubblad jämfört med för 40 år sen.
Vi har en pedagogisk utbildning vi knappt kan utnyttja när vi inte får ha våra planeringstider. Idag är det mer omsorg än pedagogik i förskolan, det är den bistra sanningen.
Så klart finns det undantag, föräldrar som ledsnar och tar saken i egna händer, anställer personal själva och ser till att det blir en bra verksamhet. Men hur många har den möjligheten? Har inte alla barn rätten att gå i en sån förskola? Det är iaf den typen av verksamhet vi är utbildade för.
Jag måste också ställa mig frågan varför man idag skaffar barn? Varför tar man inte reda på vad som behövs i tid och engagemang att vara förälder? Är det inte självklart att ett litet barns arbetsdag inte ska vara längre än föräldrarnas?
Att ha barn är inte bara att ha en levande docka att klä i söta kläder och kamma fina frisyrer på, det är så oändligt mycket mer. Man ska fostra en ny människa som så småningom ska ta över det samhälle vi lever i. Man behöver bara slå upp tidningen på morgonen för att se vad det tar vägen med osedda barn.
Nej att ha barn är det finaste man kan ha, det kräver tid, engagemang och kraft. Alla barn är olika som alla föräldrar också är så klart. Det som passa kompisens eller grannens barn är inte alltid det rätta för mitt. Så mitt råd till alla unga föräldrar är att ställa krav på den som ska ta hand om barnet ända upp i makthavarens korridorer. Tänk verkligen till på vad som är bäst för ditt barn och ta reda på och ställ krav på utbudet.
Jojo
Om det hade varit så att både pappan och mamman hade fått vara hemma 1,5 år vardera hade nog de flesta föredragit det, men så är det ju inte. Tar man full föräldraledighet kan man väl vara hemma ca 1 år, oberoende vem av föräldrarna som är hemma?
Att säga att papporna ska ta sitt ansvar och vara hemma mer och att det är bäst för barnet är väl ungefär samma diskussion som huruvida dagis är rätt eller fel? Tror nog att varje familj väljer den bästa lösningen för just sin familj!
Angående om det är bra eller dåligt för barn att vara på dagis tror jag det är helt individuellt, vissa barn trivs och vissa gör det inte, det gäller ju att hitta den bästa lösningen! Tycker du har helt rätt i det du skriver Ebba!
Clara
Dina vänner har med största sannolikhet välavlönade jobb med oreglerad arbetstid. Det har jag också och vet att det oftast inte funkar att gå ner i arbetstid då. Men det vanligaste skälet till att föräldrar jobbar heltid är att de INTE HAR RÅD att gå ner i tid. Det är en klassfråga. Och lite vill jag faktiskt generalisera: om man jämför 100 personer som gått på dagis med 100 som inte gjort det så tror jag att det i snitt blivit bättre folk av de tidigare.
Julia
Ebba du har egentligen alltid imponerat på mig, gillar dig skarpt. Men detta gör att jag ännu mer tänker wow you kick ass! Så himla bra skrivet. Kram och tack för en toppen blogg!
Lina
Livet handlar till stor del om prioriteringar och egna val – men vi är alla olika! Det du tycker är rätt, tycker någon annan är fel. Dessa ”goda råd” kommer, vare sig du vill eller inte, att ges i framtiden också.
Precis som du kan hantera negativ kritik som skadar dig, kan du också hantera omgivningens åsikter om hur du ska leva ditt liv – bry dig inte! Låt det rinna av dig som vatten på en gås…
Lättare sagt än gjort, men värt att träna och tänka på!
Anna
Jag tycker att du har helt rätt i det du skriver! Fast en sak håller jag inte med om. Jag tycker nämligen att Sverige är ett land som är otroligt väl anpassat till att ha barn! Däremot tycker jag att hela smhället, och då pratar jag om var och en individ, borde ta och fatta ett mer medvetet beslut kring hur de vill leva. För vissa är kanske ett sådant beslut att fortsätta leva som de gör, och då är det bra, men för andra är det kanske att offra den där perfekta, dyra villan och i stället få mer tid på köpet. Lite som underbaraclara, fast livsstilen kan ju oxå vara en helt annan. Jag tror alltså att samhället gör sitt, fast vi borde bli bättre på att fatta individuella beslut som passar oss!
Anna
Jag återgick till studier när min dotter var 5 månader. Har fått en del pikar för det. Till och med när hennes far var föräldraledig när hon var 7-9 månader så var det inte bra. Eller jo. HAN var ju skitduktig, fick han höra. Men jag fick pikar om att hon är ju bara så liten en gång, osv. Ja, svarade jag. Därför kan ju HAN få ta del av den tiden också. Det går verkligen att vrida på detta så att modern framstår som den sämsta i alla lägen.
När jag var ledsen för en taskig kommentar en dag sa min svärmor: Gör det du tycker är kul. Barn mår bra av att ha lyckliga föräldrar.
Det tänker jag på ofta. Jag kanske inte direkt blir lycklig av att ex. jobba. Men om jag missar en inkomst finns ju en risk att jag blir olycklig. Jag försöker ta mitt ansvar och vara en mamma som mår så bra jag kan. Hur jag gör detta har ingen jävel med att göra så länge mitt barn mår bra. Just nu är hon ca en gång i veckan hos barnvakt. Detta får enligt mig konsekvensen att hon har en trygg relation till sin farmor, sin moster och sin morbror. Jag anser att det är en gåva jag kan ge så att hon har många trygga vuxna att ty sig till. Och jag lovar att hon inte tar skada av det. De som hävdar att det bara är modern som duger är nog själva mödrar och jävligt egoistiska. Inte bra för barnet det…
Bea
Håller helt och hållet med. Dagistiden var en av de lyckligaste perioderna i mitt liv! Alla kompisar, lekar, pyssel, sånger… Tycker desutom att det är superviktigt att man som barn får ”utsättas” för andra barn och sociala sammanhang för att bli en bra fungerande samhällsmedborgare.
Sofia T
Ja! Helt rätt. Fattar inte varför det ska bli sån diskussion. Om nån skulle ifrågasätta våra val så skulle jag bara svara att vi gör det som passar bäst med våra förutsättningar, nåt annat går inte. För oss blev det att vår son fick börja dagis när han var 13 månader. Vi har inga fler dagar att ta ut och definitivt inte råd att gå hemma utan ersättning. Han verkar stortrivas där, bättre än hemma eftersom jag inte kan ägna all min tid åt att leka och komma på pedagogiska aktiviteter. Jag lämnar honom med stolthet på dagis varje dag, precis som jag skulle tagit med honom på jobbet med stolthet om det hade funkat. Det verkar som att många tror att pengar växer på träd och att man kan välja att vara hemma hur länge man vill, välja det bästa dagiset med minst grupper själv etc. Wake up and smell the coffee säger jag.
Maria_lar
Ert fina barn kommer ha det toppen på förskolan. Lyssna inte på alla tråkiga kommentarer om att man inte skall ha sitt barn på förskolan. Nästan alla barn är på förskolor eller hos dagmammor. Och det är trots allt de som inte tycker att man skall ”lämna” sina barn till förskolan som låter och syns mest… Lyssna inte på dem! Hitta en bra förskola där ni och ert barn känner sig trygga, då kommer ni alla känna er lugna!!
Charlotte
Men nu måste jag fråga: de som presenterar forskning som tydligt BEVISAR att små barn i stora barngrupper direkt är skadligt… Tror du att de gör det för att jävlas? För att de själva TYCKER någonting? Det är ju fakta, det är så det är. Sen gör du vad du vill med den informationen… Men det är precis som forskning som finns på anknytning (t.ex. är detta anledningen till att barn och mammor inte sover i olika salar på BB längre…) eller sjukdomar (vaccin etc).
Du får det att låta som att vi som är pålästa och ”slänger forskning i ansiktet på dig” gör det för att vara elaka mot dig? För att vi tror att allt är svart eller vitt?
Guess what? Detta handlar inte om dig, utan ditt barn. Och vi som är utbildade och pålästa inom det vill bara informera dig om vad som är bäst ur ett barnperspektiv. Vad du sedan gör ur ett vuxenperspektiv är en annan sak.
Charlotte
Men vissa sanningar finns det ju faktiskt? De som är forksningsbaserade och kliniskt bevisade. Som att små barn i stora barngrupper skapar stress och otrygghet? Varför avfärda den forskningen när den finns? För att man inte vill ta det till sig…?
Charlotte
På dödsbädden skulle jag ångra mer att jag inte tillbringade mer tid med mitt barn än att jag inte tjänade mer pengar….
Benedikta
Jag var hemma hos vår dotter tills hon var 5 månader. Detta var år 1966. Man fick inte vara föräldraledig mer än 6 månader på den tiden. Hade varit hemma 1 månad innan hon föddes. Arbetade heltid. Vi hade en barnflicka som skulle ha praktik eftersom hon skulle utbilda sig till förskollärare. När dottern var 1 år fick h on en underbar dagmamma som ställde upp i vått och torrt för oss båda. Maken dog nämligen hastigt när dottern var 4,5 år gammal. Dottern var hos dagmamman tills hon var 12 år. Men hon gick till dagmamman varje eftermiddag efter skolan trots att hon inte behövde. Vi bodde på samma gård husen bredvid varandra. Dagmamman och jag har fortfarande kontakt med varandra flera gånger om året.
Annica
All forskning visar att barn blir tryggare om de går på dagis. De får en social kompetens som är svår för att inte säga omöjlig att uppnå hemma. Det är inte dagis som sådant det är fel på, inte heller den välutbildade personalen. Det är att VI menar, ja VI menar faktiskt (därför att vi röstar ju för försämringar hela tiden) att daghemmen ska kosta SÅ LITE som möjligt. And what you pay for is what you get. Tänk på det när du nästa gång röstar för skattesänkningar. De pengarna tas från bl a dagis, för du menar väl inte att vi ska samla pengar i trappuppgångarna till kvarterets dagis? mvh
Kikki
Bra sagt!!
Debatten behöver verkligen svänga från ”vara på förskolan eller inte” till att ”hur kunde det gå så fel och hur ska vi göra förskolan bättre igen med mindre grupper, mer personal och kvalitet”!!
Jag är urbota trött på denna felvända debatt! Vi gör väl alla så gott vi kan och vi känner våra egna barn bäst. Välj en förskola med hjärtan/magen, den som känns bäst, där det stämmer och ni klickar med personalen. Vi valde svenska kyrkans förskola, det kändes bäst för oss och det av anledningen att det har just SMÅ grupper och MYCKET personal. Som bonus trivs personalen och är glada. Att folk rynkade på näsan för att det var kyrkans förskola, det skiter jag blankt i.
Kram till dej Ebba, du är klok och behövs i denna snedvridna värld!!
Emmsal
JÄTTEBRA Ebba, heja dig!
Du är en stor förebild, både smart och äkta.
Fortsätt som du gör, precis så som passar DIG!
Katarina
”All forskning visar…” bla bla bla… detta var precis denna form av kategoriska uttalanden som Ebba betackade sig för i sitt inlägg, Annica. Mer vidsynthet, tack! Ditt övriga inlägg, om kostnaden för förskolorna och att den styr kvaliteten, kan jag hålla med om till stor del. Dock är jag inte inne på linjen om skattehöjningarm, utan tror på att ta bort maxtaxan. Den kommer ju välavlönade till del, som ju ändå har råd att betala för sig, och nog gärna skulle göra det om det var tillåtet, så att barnen fick det bättre, med fler pedagoger per barn osv.
Katarina
Denna form av solidaritet mellan människor hoppas jag verkligen fortfarande existerar! På den tiden var ju kvinnor tvungna att stötta varandra så gott det gick, eftersom det inte fanns så många alternativ för att få det hela att gå ihop.
Katarina
Vi älskar våra barn och vill deras bästa! Men vi glömmer ofta att hela uppväxten går ut på att de ska bli självständiga och stå på egna ben. Det är smärtsamt att lämna bort dem första gången, se dem kasta sig ut ensamma i pulkabacken första gången och när de som tonåringar ryggar undan från mammas kramar. Men det är naturligt, och det bästa vi kan ge våra barn är en trygg, lekfull miljö där de kan upptäcka världen utan mamma och pappa. Hurra för förskola!
Katarina
Mina barn var hos dagmamma o det var alldeles underbart! De var inte sjuka lika ofta som förskolebarnen och de blev verkligen sedda. Och de behövde inte slåss om uppmärksamheten. Jag lovordar också dagmammorna!
Hanna
Jag kan inte för mitt liv förstå att den här debatten ens finns. Jag känner ingen som inte gått på dagis när dom var små och jag känner ingen som inte sätter sina barn på dagis efter ca 1 år. Att man som vuxen måste jobba är en självklarhet!
Malin
Fast jag blir precis lika trött på att alla skriver typ sånt här ”Visst är det upprörande med för stora barngrupper och för lite personal. Märkligt att det inte pratas mer om detta, då det ju verkar vara ett allvarligt problem”. Underbaraclara skrev också ungefär så.
Vi har en grymt bra förskola med god personaltäthet. Och våra vänner i samma kommun på andra förskolor säger samma sak. Så det känns lite som att alla tror att alla förskolor är stressiga och underbemannade…. så behöver det inte vara! Och det kan man ju omöjligt veta om man inte vara ute i varenda håla i landet. Alla bor inte i överbefolkade storstäder
Sen skriver du att de flesta inte kan vara hemma längre än ett år. Alla våra vänner har barn i dagsiålder och ingen har börjat förskola efter ett år. I princip alla pusslar med dagar till barnen blir runt 1,5.
Jag står för att jag vill att mitt barn ska kunna gå och kommunicera i någon mån när den lämnar hemmet. Man får ju tycka om allt annat här i världen så det tycker jag! Att tycka är väl inte samma sak som att döma? Även om barn är ett känsligt ämne eftersom det är det käraste vi har.
Katarina
Snälla Charlotte… ”forskningsbaserade och kliniskt bevisade”… suck – jag har själv forskat, både naturvetenskapligt och samhällsvetenskapligt. Till att börja med finns det inga absoluta sanningar inom den samhällsvetenskapliga forskningen, och inte många inom den naturvetenskapliga heller. En forskare ställer upp en hypotes, och målet är att se om hypotesen inte går att förkasta, dvs du kan aldrig egentligen säga om den går att ”bevisa”. Du kanske har hört talas om hypotesen om en svart svan? Sedan anser jag att om man nu gillar att slänga sig med uttryck som ”forskningsbaserade” och ”forskningen visar att”, så ska man också kunna följa med minst 5 olika referenser/källor, som ska vara oberoende, dvs inte ägas av eller vara sponsrade av organisationer med särskilda intressen för ett visst resultat.
Katarina
Min son som är 25 månader ska eventuellt börja på dagis i augusti, då han blir 2,5 år och jag har redan ångest och oroar mig för det. Vi har alltid varit tillsammans, dag som natt, då jag skulle föda min dotter visste han före mig att det var dags och var märkligt orolig i flera timmar. Jag väntade in i det sista och bar sedan själv över honom till min mor med svår vånda av svek och oro att lämna honom. Min dotter föddes sen på fyra minuter, jag är mycket lycklig att jag till slut hann in till sjukhuset i tid. Vad gäller dagiset, tror jag att det får vänta, rent psykologidkt har jag förstått att det är först från fyra år som barn behöver ”kompisar” att träffa dagligen samt att lära sig umgås under mer pedagogiska former. Vad jag vill säga med detta är att vi alla är olika; jag har en dotter som är två veckor äldre än Marianne, och jag skulle aldrig drömma om att kunna lämna henne till en barnvakt eller till ett dagis eller åka till en annan plats, nära eller långt borta. Inte ens för en dag! För mig är det ofattbart hur man av egen vilja lämnar bort sitt barn om man väl k a n vara tillsammans, men givetvis är detta lika svårt att förstå för många andra såsom jag har svårt att förstå alla mammor som sätter sig själva främst på ett för mig onaturligt sätt för att ”ha egen tid”. Jag beundrar er alla som kan, för jag skulle verkligen inte kunna! Lycka till alla mammor därute!
Katarina
Fantastiskt bra skrivet! I fredags promenerade jag förbi ett dagis med min son (vi är alltid tillsammans) och dagiset var i princip färdigstädat, i ett rum satt den resterande personalen och pratade med varandra, i ett annat slutförde städaren sitt arbete, och slutligen i ett tredje rum, alldeles ensam stod en pojke och plockade lite disträ i en låda. Klockan var strax före sex denna fredagkväll och sedan såg jag pappan som lugnt kom farande med sin bil, lugnt gick mot dagiset, lyfte upp sin ”lur” för att ringa någon, och han gick sedan vidare lugnt och sakta mot ingången. Jag hade sprungit som en dåre för att äntligen, äntligen få träffa min son igen-klockan sex på kvällen!!
Karin
Fint skrivit Ebba! Allt vad gäller barnuppfostran är ”minerad mark” som Lars H Gustafsson uttrycker det. De mest sunda tankar och åsikter kan framstå som helt oförståeliga för någon som valt att göra på ett annat sätt. Jag önskar att föräldrar är vuxna nog att bete sig mot varandra, att tänka efter före…
Cattis
Jag är en mamma som kan se i backspegeln på mina val. Jag har stor förståelse för att man kan vara tvungen att jobba heltid och stor respekt för det. Däremot kan jag med oro bara se alla mammor idag som är tvungna att förverkliga sig själva samtidigt som man har skaffat barn. Var sak har sin tid. Barn är små en så kort tid av våra liv och det går så fort!!! Lägg ifrån er mobiltelefonerna och var närvarande. Jag hade fördelen att kunna gå ner i tid medan mina barn var små men jag valde också frivilligt bort de flesta andra egna aktiviteterna. Var sak har verkligen sin tid. Visst min karriär stannade upp ett tag, visst var jag sugen på att sjunga i kör, umgås mer med mina vänner och ha mer egentid. Jag är idag så lycklig att jag delat all den tid jag gjort med mina barn. Jag har idag två självständiga, trygga och kärleksfulla barn i övre tonåren och det är säkert så att de skulle blivit så även om jag inte valt som jag gjorde. Men den som vunnit den största vinsten i livet är jag!!!! Jag vann tiden med mina barn och den kommer aldrig tillbaka igen! Däremot har jag sen jag skaffat nytt heltidsjobb för fyra år sedan tagit kliv i karriären och är numera chef, jag sjunger i en fantastisk kör och har massor med härligt umgänge med mina vänner(de finns kvar och har också varit upptagna med sina barn) reser massor(kan lämna barnen hemma nu utan barnvakt)
och har blivit nykär i mina barns fantastiska pappa som jag levt med i 21 år.(vi ska gifta oss i sommar vilket vi också prioriterade bort när barnen var små). Välj era barn jag lovar att ni inte kommer att ångra er!
De är barn en så kort tid av era liv och det går så fort!
Priska67
Kære Katarina og andre, helt ærligt, du har seperationsangst…så hvem er det, der sætter sig selv før sit barn? Et barn ska’ ha’ lov til at skabe relationer til andre mennesker end dig og dine, tidligt i barnets liv, seperation er et livsvilkår, som bliver svære jo ældre man bliver og du viser tegn på at ville forhindre dit barns evne til at udvikle sig til et selvstændigt menneske. Seperation er svært, læs din egen kommentar igen, for den viser tegn på overdreven angst, en angst du ik’ kan ungå at se i øjene, da dit barn kun er til låns, ikke din egendel. Med venlig hilsen Priska.
Lena
Alla föräldrar vill sina barns bästa. Vad som är bäst för varje barn/förälder/familj ser så klart olika ut.
Som förskolärare ser jag en skillnad de senaste ca 10 åren och det är något som heter ”egen tid” som
varje förälder upplever sig ha rätt till. Om också denna tid ska planeras in i livspusslet förstår jag om det blir tajt.
Egen tid är något som alla behöver, i olika grad och olika mycket men under den korta tid barnen är små är den svår att få till.
En annan sak som har blivit väldigt tydligt är att föräldrar anser att förskolan är oerhört bra och viktig för sina barn. Annars skulle väl knappast nästan alla föräldrar frivilligt köpa 15 tim/vecka för barn under 3 år när det kommer syskon i familjen?
Priska67
Kære Katarina, jeg har skrevet et svar, se venligst under priska ca. 30min. efter dig.
Birgit
Klokt funderat av dig Ebba! Har haft sonen på dagis från 3 år till skolan började. Han har inga syskon o. fick där lära sig där att ta hänsyn, att det inte bara var hans vilja som gällde jämt. Har bara goda erfarenheter av dagispersonal, de gör allt det kan för sina barn. Och hur många har råd att vara hemmamamma idag – inte många! Så kul man sen har på fritiden tillsammans, då är det kvalitetstid!
Emelie Ogren
Hej Ebba! Jag arbetar själv på förskola, och tycker att det är en alldeles förträfflig plats för barn att vara på. Om pedagogerna gör sitt jobb så är det ju en plats att utvecklas, uppleva och ha fantastiskt roligt på i en lärorik & inspirerande miljö. Jag tror absolut inte att barn tar skada av att vara på förskola, snarare tvärtom – det berikar nog deras liv! Den sociala kompetensen som de vinner är ju dessutom helt fantastiskt! Jag tycker att alla barn borde få gå i förskola (förutsatt att det är en bra förskola såklart, men det är liksom vår skyldighet som pedagoger att ha en bra verksamhet). Däremot så kan jag mycket väl förstå om man inte vill arbeta heltid som småbarnsförälder (eftersom jag nyss själv blivit mamma), men det där är ju också helt upp till var och en. har man tur så kanske föräldrarnas arbetstider är sådana att barnet inte behöver vara på förskola i 10-12 h om dagen. Men i vissa fall kan man ju tyvärr inte gör ngt åt saken heller – och vi ska absolut INTE ge de föräldrarna mer dåligt samvete än vad de säkert redan har. Jag tycker det är dags att vi mammor börjar hålla varandra om ryggen i stället för att baktala och smutskasta varandra så fort tillfälle ges. Och något vi måste inse är att vi alla är olika. Jag älskar mitt jobb så oerhört mycket, och jag längtar faktiskt efter att få jobba igen och spendera mina dagar med alla härliga ungar. Men det gör ju inte att jag älskar mitt eget barn mindre, och att jag säkert kommer gråta floder när jag ska lämna henne på förskola första gången.
Sofie
Oj, det var närmast obehagligt att läsa. Snälla du, försök råda bot på din separationsångest! Du kommer skada både dig själv och dina barn i längden. Barn behöver lära känna fler vuxna människor än sina föräldrar och pröva sina egna vingar på okänd mark. Detta är inget som skadar dem! Jag tror tyvärr att dina barn kan få otroligt svårt att acklimatisera sig i samhället om du fortsätter att beskydda dem på detta inte helt sunda vis. Ursäkta min rakhet här men jag kan inte låta bli. Din berättelse vittnar om en extrem åt andra hållet tycker jag och är föga synonym med att man vill ge sitt barn så mycket tid som möjligt. Så klart man vill! Det vill de flesta föräldrar men det betyder inte att man ska låsa in dem och kväva dem med kärlek för det.
milanobo
Bra där Ebba! Jag skriver sällan kommentarer men måste kommentera på denna. Vi svenska kvinnor är så otroligt BORTSKÄMDA med att kunna vara hemma 1 år (eller längre!) med sitt barn och det värsta är att vi inte ens förstår det och är tacksamma för det! I andra delar av världen är det vanligt att man bara får några månader barnledigt. Vad jag vet så finns det ju inte forskning som visar på att barn i USA och andra länder i Europa blir mer eller mindre bra barn för att de inte är hemma länge med sitt barn! Jag födde mitt första barn i Italien och där fick men vara barnledig i 5 månader. Det var sorgligt att gå tillbaka MEN min dotter mådde bra och vi i familjen fick allt att funka trots allt. Alla ska göra vad man själv vill och jag tror att man är en bättre mamma om man gör det man tycker är skoj. Vissa gillar helt enkelt inte att vara hemma med sitt barn (och det betyder ju verkligen INTE att man inte vill vara med sitt barn!) utan gillar kombinationen av att vara en yrkeskvinna och en mamma samtidigt. Jag är också upprörd över svenska kvinnors besserwisser fasoner över denna fråga. Tack för att du ger ditt perspektiv på debatten. Det behövs med fler som stödjer kvinnor som vill vara mer än ”bara” mamma!
Sandra
Håller med dig i ditt inlägg! Mina barn har börjar förskolan vid 1 års ålder, inte alltid full tid men det har fungerat jätte bra! Jag gillar förskola och studerar till förskollärare så det skulle väl vara konstigt annars men förskolan är faktiskt en pedagogisk verksamhet som i de allra flesta fall fungerar väldigt bra och barn brukar trivas. Tycker det är synd att många avskyr förskolan och anser att det är barnpassning. Det är helt fel.
Hanne
Bra skrivet!
Jag själv började på dagis när jag var 8 månader, jag var deras yngsta någonsin.
Min mamma jobbar heltid som socialarbetare och pappa har ett jobb precis som du, i nöjesbranschen, så han reste mycket.
Min storasyster gick på samma dagis, så det underlättade ju en del, men jag kunde knappt gå när jag började, men jag minns det som att jag älskade dagis.
Sen tror jag att det är jätteviktigt för barn att gå på dagis och lära sig att interagera med andra barn.
Jag har kompisar som aldrig gått på dagis/dagmamma och de klarar inte konflikter.
Det är upp till var och en och man får lita på att föräldrarna vet vad som är rätt för sitt barn!
Cecilia
Åh vilket bra inlägg! Heja dig Ebba!
Towe
Bra Ebba! Som utlandssvensk, boende i Schweiz, där barn många gånger börjar dagis när dom är 4 månader för det är mammaledigheten man har enligt lag, 4 månader. Beroende på företag kan man ibland även få längre tid men då har man inget rätt att få tillbaka sitt jobb. Det är väldigt svenskt att barnen ska vara hemma länge och att det ibland tävlas om vem som hämtar först på dagis osv.
Instämmer med tidigare inlätt, det är bra för barn att gå på dagis. Så mycket som dom lär sig av att leka med andra barn, som vuxen kan man inte leka som ett barn gör. Sen är det ju självklart viktigt att det r bra dagis. Det är vi bortskämda med just här, det är 3 fritidspedagoger + en trainee på 7 barn.
Så det är inte fel att ens barn går på dagis. Det viktigaste är att man känner sig trygg med dagiset man väljer och att barnet mår bra.
Heja på bra dagis! kram towe.
http://johannakantola.wordpress.com/ Johanna
Mammor är rätt bra att ta fram sina pekpinnar va? När min bästa vän fick barn så gick det ett några månader så ringde hon mig helt hysterisk och grät nästan över allt elakt och konstigt hon fick höra av andra mammor. Det är så himla mycket tävling utöver det här med att predika av vad som är rätt eller fel. Det är inte klokt. Var och en gör väl som är bäst för just ENS EGEN FAMILJ. Så länge det inte skadar barnet. Varför inte stötta varann istället för att alltid ta fram den där jädrans pekpinnen och peka på vad som är rätt eller fel?!
Kom ihåg: det som är rätt för DIG kanske inte är rätt för någon annan!
Pernilla
Jag gick på dagis och innan jag gick på dagis så gick jag hos en dagmamma från att jag var 1år! Och inte har jag tagit skada av det!! Jag tror nog att min mamma tog mer skada av det just pga det dåliga samvetet o stressen för att jag inte skulle vara där för länge! Men jag själv vet att jag tyckte minsann att det var roligt att få leka med kompisar hela dagarna! Och helt ärligt, tyckte ni att det var så roligt att vara hemma med mamma eller pappa en hel dag? Jag tyckte inte det, då hade man ju ingen att leka med och kom inte o säg att min mamma eller pappa var dum som inte lekte med mig. Jag vet själv att jag tyckte om när mamma o pappa ägnade tid åt mig, men att jag lekte mycket bättre med barn i min egen ålder!
Plus att det var många gånger jag inte ville hem från dagis, det var ju så roligt där! Så alla mammor där ute, sluta ha så dåligt samvete, det är roligt för barn att träffa andra barn. Och hur hälsosamt är det att isolera ett barn i flera år?! Nej, jag mina barn kommer att få gå på dagis, för jag själv har gjort det o vet att det inte är så hemskt som många verkar tro. Hur gamla är ni egentligen? Var era mammor hemma mammor? Ni måste ju vara super gamla?! Jag själv är 28år o väntar mitt första barn. Och visst, jag vet redan nu att jag också kommer att lida av det där dåliga samvetet, men jag kommer även veta att mitt barn kommer att må bra av att få träffa andra barn.
Linda
Katarina. Jag förstår din känsla men tycker att du är egoistisk. Har barnen ingen far? Vad händer med dina barn om något händer dig? Så orättvist mot dem att göra dem så totalt beroende av bara en person. Ofattbart faktiskt. / L
Anna
Min dotter har gått på dagis sedan hon var 12 månader och det har gått hur bra som helst för henne. Jag däremot hade det jobbigt att vara separerad på dagarna och längtade efter att få hämta min trollunge .Alla har som sagt inte yrken där man kan välja helt fritt hur mycket man ska jobba för då kan man bli utan jobb. Jo så är det faktiskt! Jag har istället sett till att vara så närvarande jag bara kan den tid vi har tillsammans och jag ser att mitt barn mår mycket bra och trivs med tillvaron.Jag önskar att Ebba också hittar ett dagis som passar för lilla M och hennes föräldrar; det kan faktiskt vara hur bra som helst! Lycka till!
http://mamanandthecity.blogspot.com/ étincelles
Jag tycker att det svenska samhället uppmuntrar till att man ska jobba heltid och ingenting annat. Ska man kunna jobba deltid måste man ha en partner som försörjer familjen, annars går det inte ihop. Jag är själv en ensamstående mamma som bor i Frankrike, och har turen att kunna jobba deltid och få bidrag som komplement. Om jag skulle bo i Sverige och jobba deltid skulle jag inte ha rätt till mer bidrag än upp till ”norm”. Jag skulle alltså inte tjäna mer än om jag skulle gå på socialbidrag och inte jobba alls. Men i Frankrike belönas man för att man jobbar, och får därför högre bidrag. Det tycker jag vore något att ta efter.
Angående dagis som förvaring – min pojke lär sig massor, och får träffa andra barn! Tänk så isolerad han skulle bli om han bara skulle vara med mig hela tiden. Jag har valt att även låta honom gå på dagis på onsdagar, fastän jag inte jobbar den dagen. På så vis hinner jag ta hand om mig själv lite också, och blir på så vis en bättre mamma. Det skulle heller inte gå i Sverige, i alla fall inte i den kommun min familj kommer ifrån. Jobbar man deltid är det arbetstid + restid som gäller. Skulle gärna se en bättring där, lite mer valfrihet istället för att alla ska ”styras in” i samma led!
Kristina
Håller med Ebba på alla punkter utom att det inte skulle gå att vara hemma med barnen och leva på en inkomst (om man lever i parförhållande) Det går visst att vara hemma men man kanske/oftast då får räkna med att sänka sina utgifter dvs leva med lägre standard.Sedan är det en helt annan femma att man kanske tycker det är ganska tråkigt att vara med sina barn bara eftersom det är ganska ensamt.
Gäst
Hej Ebba, jag tycker verkligen du har skrivit ett bra inlägg om detta debatterande om barn hit å dit och vad som är rätt eller fel! Jag tror att det som gör folk upprörda när de exempelvis läser Anithas blogg är de argument som hon använder sig utav och det faktum att hon sitter med i tv soffa och pratar om föräldralivet. Hon representerar inte den ”vanliga” mamman ute i samhället utan en mamma med god ekonomi och som lever ett storstads/kändisliv. Mammor ute i samhället har inte råd att köpa en vagn för 10-15 tusen, de kan inte gå på manikyr, pedikyr eller massage flera gånger om året och dessutom ha någon som fönar håret åt en. Jag säger inte att det är något fel i att leva så men jag tror det är detta som får bloggläsare att rasa på inlägg om för dem viktiga saker kring barn. Jag har en dotter på ett år och jag har valt att göra det som känns rätt för mig och det som jag tror är det bästa för henne. Som förälder handlar det om att vara ”good enough”. Nåja lite av mina tankar, kanske placerade på helt fel plats!!
Lina
Jag skulle utan tvekan prioritera att vara hemma med mitt barn framför karriär och dyra vanor!
Anna
Håller med dig fullkomligt! Är så trött på det jag fått höra, om att man INTE ska sätta barn i dagis när de är 1 år (som vi gjorde). Hu så hemskt! Det stör anknytning, barnen mår inte bra av att lämna hemmet så tidigt, de har ingen nytta av dagis då mm mm… Jag har läst forskning som visar på att barn som går tidigt i dagis har bättre studieresultat i skolan och har bättre social förmåga i senare år. Sen finns väl forskning som säger motsatsen också. Men, som sagt, man får väl göra som man vill och som man tycker passar ens eget barn. En nyårsafton förstördes för mig när ett par ”förskolepedagoger” uttryckte sitt missnöje över föräldrar som sätter barn på 1 år i dagis. Trist!
Anna
Håller med dig fullkomligt! Är så trött på det jag fått höra, om att man INTE ska sätta barn i dagis när de är 1 år (som vi gjorde). Hu så hemskt! Det stör anknytning, barnen mår inte bra av att lämna hemmet så tidigt, de har ingen nytta av dagis då mm mm… Jag har läst forskning som visar på att barn som går tidigt i dagis har bättre studieresultat i skolan och har bättre social förmåga i senare år. Sen finns väl forskning som säger motsatsen också. Men, som sagt, man får väl göra som man vill och som man tycker passar ens eget barn. En nyårsafton förstördes för mig när ett par ”förskolepedagoger” uttryckte sitt missnöje över föräldrar som sätter barn på 1 år i dagis. Trist!
Anna
Men hallå! Nu är ni som svarat Katarina precis lika dömande som det vi talar om här vi inte ska vara! låt Katarina göra som hon vill, herregud hon skadar väl inte sitt barn av att vara med det?! Klart att han har en pappa, det har väl inget med detta att göra?
Anna
Nu vet man ju inget om när pappan senast såg sitt barn, om vi nu ska hårdra det hela. Mig veterligen har jag aldrig ”sprungit” in till dagis, även om jag vill träffa mitt barn efter en lång arbetsdag. Vi vet inte heller ifall pojken nyligen varit inne hos personalen och pratat med dem, och sedan självmant gått in i ett annat rum. Barn kan faktiskt vilja leka ensamma ibland. Om han såg ut att ”plocka disträ i en låda”, så kan det bero på att han var trött efter en lång dagisdag, eller att han inte riktigt visste vad han skulle göra…
Charlotte
Den forskningen syftar på barn över 3 år. Bara så du vet…
Charlotte
Det anser du ja, fine by me. Men det anser inte jag (att man ”ska” lägga fram minst fem olika referenser).
Jag förstår inte att man som förälder kan bortse från den forskning som finns, utan ”bara” gå på vad alla andra gör och vad samhället vill. Om någon för en sekund tror att det är för BARNENS skull de börjar på dagis vid 1 års ålder, är det ju skrämmande. Det är politik bakom, föräldrar ska ut i arbetslivet. Punkt.
Själv har jag valt att prioritera annorlunda. Vi åker inte utomlands i ett par år, vi har ingen bil, vi flyttar inte till större förrän om ett par år. Och VIPS, så kunde jag vara hemma med min son till han var 20 månader. Då började han på dagis och går 4 dagar i veckan, kl. 9-14. DET tycker jag är livskvalitet.
Patricia
Sverige och svenska mammor ar bortskamda, och forstar det inte ens. I Holland, dar jag bor skrattar de nar jag forklarar hur lange vi har mojlighet att vara hemma med vara barn. I deras ogon ar DET snarare skadligt an att gora som dom och lamna barnen vid 4 manaders alder…satt saken i perspektiv!
Paula_R
I Nederländerna är det väl också så att de flesta är uppvuxna med hemmamammor? Dagis är mycket dyrare där, så familjer tjänar på att vara hemma med sina barn. Och man tjänar bättre i det hela, samtidigt som det inte är dyrare att leva. En lite annorlunda ekvation än den vi har i Sverige. Även om mammor vill vara hemma med sina barn under småbarnsåren, så är det inte ekonomiskt möjligt för de allra flesta.
Sannahelensofi
ååh så sant!!!
Jenny Svedman
Bra! Kunde inte ha sagt det bättre själv!
Hälsningar från en trebarnsmor
Paula_R
Du har verkligen en poäng med att vårt samhälle inte är byggt för två heltidsarbetande föräldrar. Precis som du skriver, så blir många fast i att få betalt för 80% men jobba för 100% om man jobbar deltid. Ofta jobbar man ju faktiskt mer än 100% då man inte har barn – för att man vill och kan.
Det finns ju en icke ekonomisk faktor i den här ekvationen också. Man har jobbat i många år för att nå någonstans i sin karriär. Och sedan måste man ge upp sitt jobb (kanske) för att man inte längre kan ge 140% utan max 100%. Där tycker jag att debatten ska vara, och inkludera alla branscher och företag (även internationella företag där huvudkontoret kanske ligger i tex USA eller liknande där förståelse för mamma/pappaledighet är väldigt låg).
Utomlands är det sant att det är mycket kortare föräldraledighet (eller mammaledighet) som gäller. Men där är det också mycket vanligare just därför med hemmafruar eller nannies och lönerna tillåter det. Så det finns ju alltid två sidor på samma mynt.
Johanna
Hej,
Tyvärr verkar det som att folk läser på mer om man skulle skaffa en hund än när man får barn.
Ebba – på dig låter det som att den barn- och utvecklingspsykologiska vetenskapen inte bör tas på allvar? Och visst kan man chansa på att den (i stort sett) samlade barnpsykologkåren har fel, eller så kan man läsa vad den säger om små barns utveckling, empati, anknytning, etc. Boken ”Förskola för de allra minsta – på gott och ont” har fått sorligt lite uppmärksamhet. Länkar till ett referat och intervju: http://www.lararnasnyheter.se/forskolan/2010/09/13/sma-barn-far-illa-forskolan
Till er som tror att barnen blir mer sociala, ”vill vara med andra barn”, lär sig en massa saker, etc. Snälla läs ovan. Små barn (upp till 2 år i alla fall) behöver er som föräldrar!! Sen har de såklart jättekul på tex öppnaförskolor som är toppen, för både barn och vuxen
Det är chockerande tyst om situationen i förskolan, men här kommer en nyligen publicerad artikel som vittnar om hur det kan se ut. Och ser ut på såå många ställen, även om föräldrarna inte vill se: http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.789895-vi-vill-sluta-ljuga-om-att-barnen-har-det-bra Det här är verkligheten, sen kan man påverka politiker men det är trööögt (jag lobbar i min kommun men får inget gehör). Och undertiden offrar jag inte mina barn, utan väljer att vara hemma extra länge.
När det gäller skolresultat är det intressant att titta på Finland. Deras skolresultat blir bara bättre, och där har de en helt annan familjepolitik, högre vårdnasbidrag och en minoritet av barnen går på dagis under 2,5 år. I Sverige går vi stadigt ner i PISAs undersökningar över skolresultat. Det korrelerar väl med de barnen som gått i förskolan sedan -90 talet då barngrupperna ökade.
Om man inte är en väldigt ung mamma har man mest troligt gått på dagis under 80-talet, och då var situationen en helt annan. Mindre grupper och betydligt kortare dagar för de flesta. Nu går många 14-månaders barn över 40 timmar i veckan. Att tro att barnen inte påverkas är naivt.
Det är en prioriteringsfråga för många, säkert inte för alla, men om de som kunde skulle ha sina barn hemma lite längre skulle det ju avlasta förskolan för de som verkligen måste gå.
Tror väldigt få på sin dödsbädd ångrar att de inte jobbade mer. Däremot tror jag många kommer att ångra att de inte var hemma några månader, eller år, extra när barnen var små. Det är ett så försvinnande kort litet ögonblick.
Katarina
Linda, egoistisk, du är bra korkad!!! Vad vet du om mig? Vet du att jag inte kan söka ett jobb, gå ut och jobba och tjäna massa pengar??? Min man är hemma med våra barn precis som jag. Han kommer från Italien och vi kan inte se någon bättre lösning för våra barn än denna. Du ska inte uttala dig eller döma någon om du inte vet något om dem! Jag har ju redan skrivit att jag beundrar alla de mammor (och pappor) som kan göra annorlunda, tyvärr kan jag inte det, men mina barn får därför vara på heltid med båda sina föräldrar. Fantastiskt för de, eller hur? Dessutom har de morföräldrar de träffar varje dag, samt kompisar och andra vuxna. Tack kära Anna för ditt stöd!
Dalle
Det finns ingen som skrattar och tycker att det är skadligt för en 4 månaders bebis att vara med sina föräldrar(!) Man måste skilja mellan vad som är möjligt, och vad som är bra. Inte någonstans är det BRA för ett spädbarn att lämnas på institution vid 4 månaders ålder.
Paula_R
Intressant det här med forskning som fastslår hur barn som inte går på dagis blir…
Jag gick aldrig på dagis. Mina föräldrar jobbade heltid och vi hade barnflickor (au pairs). Jag har världens bästa, kärleksfulla
föräldrar som jag vet älskar mig och mina syskon så mycket en förälder kan. Jag är inte socialt inkompetent, och har alltid varit duktig i
skolan. Jag har ett rikt socialt liv, och många nära vänner. Mitt jobb
vilar lite på goda kommunikationsegenskaper, så jag förmodar att jag
inte alls passar in i den där bilden hur barn som inte går på dagis
blir?
Med det sagt, tror jag inte att jag hade det lika ROLIGT när jag växte
upp som de på dagis, för de fick ju umgås med andra barn hela dagarna –
och jag var hemma med min syster och säkerligen inte lika stimulerad.
Mina barn går definitivt på dagis (från ca drygt 1 år), och har mycket roligare där än hemma.
De leker visserligen inte MED andra barn förrän vid 4 år, men de älskar
ändå att leka bredvid andra barn innan dess!
Det är inte alltid föräldrar är hemma med sina barn i flera år BARA för
barnens skull. Jag tror ofta det handlar om att föräldern själv inte kan
släppa taget tidigare. Och där är vi alla olika. Jag tror att det viktiga är att vi som förälder känner våra barn, och oss själva och kan ta bra beslut utifrån det.
http://linda.lindasfilosofi.se/ Linda
Tyvärr bryr sig kvinnor otroligt mycket om andra kvinnor rent generellt (och än värre när de blir mammor). Kvinnor är extremt noga med att andra kvinnor ska rätta sig i ledet. Tänk om de lade den energin på annat.
Katarina
Detta är inte min blogg utan Ebbas, vi låter det vara så. Mitt privatliv behöver inte redogöras här, men återigen så k a n jag inte göra annorlunda än att vara hemma med mina barn. Jag har från det att min son var två-tre månader hört bl a från bvc att han kan börja på dagis, och jag som bor på Lidingö undrar varför jag skulle lämna mitt barn på dagis när massor av mammor som ni har svårt att få dagisplats. Vad ska jag göra under dagarna? Dricka kaffe latte med vänner, prata om New York, mode, Kronprinsessan och shopping? Jag hade lyckan och ynnesten att vid 35 års ålder kunna bli mamma, j a g har ansvar för mina barn, jag har valt att föda dem, jag ser ingen anledning att utnyttja en dagisplats för ett spädbarn, eller ett lite större barn när jag ändå är hemma med ett yngre spädbarn.
Emelie
Ebba, tack för att du tar upp detta till diskussion! Jag kan bara hålla med dig. VARFÖR diskuterar vi inte hur förskolan skulle kunna bli en bättre plats för våra barn istället för att belasta heltidsarbetande föräldrar med epitetet ”dåliga föräldrar”. Borde inte förskolan vara en tid i barns liv som barnen (och föräldrarna) absolut inte skulle vilja vara utan?
milanob
Är så less att höra detta argument så fort man pratar om andra länder och deras korta mammaledighet. Kvinnor i andra länder jobbar också. ALLA kvinnor i länder med kort mammaledighet blir ju inte hemmafru bara för det. Varför används detta som ett argument?! Däremot finns det mikro-dagis för små barn som har mindre grupper och är anpassade till små barn (<1år) men de är fortfarande på dagis. Och det är ju inte så att man kan påstå att barn i andra länder har svåra men av detta. Verkar ju bli bra människor i andra länder också….
milanobo
Bra för dig men betyder ju inte att det är något fel på de som prioriterar annat. Löjligt att behöva lägga till ”dyra vanor” i din kommentar ovan! För vissa så är ”bara” att jobba något som gör livet roligare och mer meningsfullt!
Paula_R
Jag håller med om att barngrupperna borde bli mindre. Och framför allt att man inte borde ha småbarnsgrupper med 16 småbarn i en grupp där man har kanske 3 pedagoger. Olika dagis har olika filosofier hur barngrupperna ska vara utformade. Små barn kräver så mycket uppmärksamhet av pedagogerna, så att de inte räcker till i en så stor småbarnsgrupp tycker jag.
Vi har mycket att ta efter Finland vad gäller skolorna. Men vår dagissituation i Sverige är mycket bättre än den i Finland. Där har man stora problem att få plats med barn på dagis (som ligger rimligt nära hemmet). Många måste vara hemma längre pga detta problem.
Som artikeln beskriver, så beror det helt på barnet som individ när det är lämpligt att börja på dagis. Min kille började vid 1 år och 3 månader och han har alltid gillat dagis och mått bra där. Världens tryggaste, mest envisa lille pojk.
Paula_R
Många kvinnor utomlands jobbar faktiskt INTE. För att de kan ha det så och för att dagis kanske kostar 7,000 kronor i månaden per barn. Och då lönar det sig inte att arbeta om man inte är höginkomsttagare. I många andra länder är det möjligt för mannen att tjäna tillräckligt för familjen att leva på. Till skillnad från Sverige, där det är väldigt dyrt med mycket förutom dagis. .
soffan
Vissa saker orkar jag inte bry mig om utan gör helt enkelt som jag vill. Som denna fråga.
Emelie
Min sambo har två småsystrar som aldrig har gått på dagis. När de föddes slutade deras pappa jobba och var hemma i 5-6 år tills de började skolan. Anledningen till detta var att deras pappa inte tyckte att de skulle behöva gå på dagis samt att de hade det ekonomiska utrymmet att vara hemma i flera år.
Nu till det intressanta. På vilket sätt är min sambos systrar olika från t ex mig eller min sambo eller flertalet av oss andra som spenderade våra unga år på dagis? Tja, utifrån min bedömning (nu är jag ju förstås ingen expert på området) så har de vuxit upp till vettiga vuxna precis som alla vi andra som ”tvingades” spendera vår tid på dagis.
Johanna
Precis, 16 barn och 3 vuxna = 19 individer. Nästan 3ggr så mycket folk runt om det lilla barnet, som rekomenderat. Att sätta små barn (under 2-3 år) på en sådan avdelning är oansvarigt tycker jag.
För att inte tala om politikernas ansvar…
Men visst, har man turen att ha en förskola med ca 9 barn och 3 pedagoger så är det ju toppen. Hos oss är det 17 småbarn (12-20 månader) på 2,75 vuxna. Jag är chockad att så många i vårt ”tjusiga” område har sina barn där och jobbar heltid. Såkart älskar de sina barn, men jag vill och vågar påstå att de inte är tillräckligt pålästa om vad som är bäst för barn.
författaren till boken menar att det är individuellt, men inte för så små barn som 12 månader. De bör vara hemma. Det är individuellt efter typ 2 år. En del kan börja då, en del kan behöva vara hemma ännu längre. (mer utförligt beskrivet i boken .
För en ett- och tvååring är tryggheten och anknytningen till en vuxen fortfarande det allra mest centrala och om inte den tillfredsställs finns en risk att barnets utveckling hämmas. Läs också om anknytningsteorier – dessa knyts under de första tre åren och ”skador” där behöver inte märkas förrän barnen blir vuxna och ska bilda egna relationer och familj.
Dagis kom till för att föräldrarna (mammorna) skulle ut i arbetslivet. Det är INTE till för barnen som de allra flesta tycks tro.
Här finns mer:
http://haro.se/pdf/forskolanforskningen.pdf
och tänkvärt: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/modigt-av-kd-att-sta-upp-for-barnen_6824883.svd
Ju fler som är informerade desto bättre tycker jag, allt för att avlasta förskolorna, våra barn och de (oftast) uynderbara människor som jobbar på förskolorna.
Maja
Hej!
För att ge lite perspektiv på hur vi har det ställt här i Sverige: I Nederländerna där jag har bott får papporna 2 dagar föräldraledigt från jobbet, detta i samband med barnets födelse. Mammorna får totalt 16 veckor föräldraledigt varav fyra veckor måste tas ut innan beräknat födelsedatum. Det innebär ofta att barnen måste börja på dagis redan vid tre månaders ålder. Många mammor måste alltså sluta amma eller kämpa på med amningspump vid långt innan barnet fyllt ett. Nu bor vi i Sverige och vårat barn kommer strax efter sin 1-årsdag att börja så smått i dagis för att vi tycker att han verkar uppskatta att ha andra barn omkring sig och att vi tycker att han verkar behöva den aktivitet som dom kan få på dagis.
Evath
Förstår att ni blir tveksamma om småbarnsgruppen består av 16 – jag hade blivit förtvivlad!! Jag är förskollärare och har jobbat med de yngsta i många år. Världens bästa jobb!!! Vi har 12-13 barn i våra grupper. Absolut max!! Att se barnen utvecklas, se deras glädje över kompisar – och oss pedagoger är helt underbart. Vågar påstå att inget av våra barn mår på något vis dåligt, och föräldrarna är helt trygga med oss, det vet vi. Förhoppningsvis jobbar det pedagoger överallt i landet som valt sitt yrke för att de älskar det och älskar att utvecklas med barnen. Så alltså – klaga GÄRNA på gruppstorleken men inte på förskolan generellt. Och glöm aldrig bort att ni föräldrar är viktigast för barnen.
Lycka till Ebba – utan dåligt samvete
Eva Th
milanobo
Paula_R, du skulle nog behöva prova på att bo utomlands ett tag för att inse att det mesta är billigt i Sverige och speciellt boende!!! Däremot att du menar att MÅNGA kvinnor utomlands inte jobbar är ju bara löjligt. Titta på lite statistik vet ja! Visst kvinnors deltagande i arbetsmarknaden är lägre än i sverige men att säga att alla låginkomsttagare inte jobbar stämmer verkligen inte om man tittar på data. En annan sak: genom dina kommentarer så antar du att kvinnor VILL vara hemma om de kan. Dvs. att om man inte tjänar på att jobba så vill inte kvinnan jobba. Jag tror att många kvinnor jobbar för att de vill jobba och vill vara något annat än bara en fru och mamma. Men de som föredrar det sista tycker jag ska vara hemma för där mår de nog bäst i så fall!
Lina
”Dyra vanor” är högst relevant i sammanhanget tycker jag.
Dyra vanor = mycket pengar. Pengar som jag väljer att lägga på längre föräldraledighet istället för t.ex. resor, fint boende och shopping. Jag köper alltså tid med mitt barn. Hoppas du förstår hur jag resonerar nu.
Att vara med mitt barn gör mitt liv roligare och mer meningsfullt än lönearbete. Tid är pengar – och jag lever i min mening ett riktigt lyxliv som hemmamamma! (dock utan dyra vanor…)
Granskogen
Ebba, jag måste bara få säga att det är så skönt att få höra att du skriver mindre sanningar tack! Ingen annan människa vet vad som försiggår bakom alla olika familjers dörrar. Det är inte fel att reflektera över varför man väljer som man gör, det är nog bara bra. Men att pracka på andra människor sina egna värderingar utan att veta hur de tänker kan ju bli skvatt galet! Alla har rätt till sin åsikt, men innan man stoppar ner den i halsen på någon annan bör man kanske SE människan först! HA det så bra Ebba och håll ställningarna!!
Helena
Intressant att så många har andras sanning… Den varierar med vem man pratar med och var i världen man befinner sig. Kina bor man med sina föräldrar och mor samt farföräldrar är viktigast för barnen… I många länder har man veckor eller få månaders föräldraledigt och barn från de länderna är ofta väldigt starka och självständiga. Andra länder (Schweiz och Tyskland) är många mammor hemma tills barnen är 4 år, förskola kostar 30.000 SEK per månad och barn. När man flyttat från land till land inser man att bäst är det att lyssna på sitt eget hjärta och känna sina egna barns behov.
Lotten
Oj, va komiskt. Du ber om ”mindre sanningar, tack” och får – 104 kommentarer om ”hur det egentligen ÄR!”
Jag håller med dig, Ebba. Det värsta jag vet är folk som tror att de vet vad som är bäst för mig och mitt barn. Det vet jag faktiskt bäst själv! Jag tänker inte ens BÖRJA diskutera hur JAG gjort med MITT barn, för det är totalt ointressant. Jag gjorde det som passade oss, det betyder inte att det passar någon annan.
Kram från Lotten
Priska67
Kære Katarina, har læst dine forskellige indlæg og må sige, at du selv dømmer utroligt hårdt…og humlen = kernen er måske,at DU ikke kan ka’ søge de job du vil, ej heller ka’ tjene en masse penge…! Hvad ved jeg? Men job og penge er ikke alt. Ebba v. S. er velsignet med en masse held and good fortune, men har dog åbenbart ikke dit held og din mulighed for at kunne gå hjemme. Tænk på det, dagis eller ej er heller ikke det afgørende, men DU har den luksus det er at kunne gå hjemme med dine børn, det er der ikke mange almindelig dødlige der har og så er din egen retorik, som sagt, meget hård. Med venlig hilsen Priska.
Evath
Nej det är rätt Lotten, fast med mitt yrke känner jag att jag måste försvara oss lite – mycket av tyckandet här består av att tycka att Förskolan är plan B. Det är då lätt att som förstagångsförälder bli avskräckt från början. Det finns många fördelar med att låta barnen gå i förskola DOCK hävdar jag att om man inte är tvungen (ensamförälder) låt helst de små gå korta dagar kanske 6-7 timmar per dag .
Hälsningar Eva Th
eleonora
Vi människor är jordens mest anpassningsbara djur, så de flesta barn kommer att klara sig bra oavsett vad föräldrarna väljer! Viktigast av allt är kärleken som barnen får!
Lotten
Jag förstår hur du menar, Eva!
Mvh Lotten
Dalle
Jaha, men är inte ”jag vet vad som är bäst för mitt barn” också en ”sanning”? Det finns de som hävdar att föräldrar inte alls automatiskt vet vad som är bäst för sitt barn! Det är därför det finns forskning som ger vägledning, t.ex. att barn ska sova på rygg, ta D-droppar osv osv. Sen kan man som förälder välja att följa forskningen eller strunta i den – men att säga att man per automatik vet bäst, det är nog en ”sanning” som inte är helt okomplicerad.
Lotta
Hej! Tack för trevlig blogg! Jag tror att det som sticker i ögonen är när många uppger som orsak till tidig dagisstart är att de inte har råd att vara hemma. Ärligt så tror jag att de allra flesta kan ta sig råd ( jag behöver nog inte nämna att det finns undantag) men att man prioriterar sitt jobb i hög grad och det är ju inget fel med det men då tycker jag att man får stå får det och ärligt säga att ” jag vill faktiskt satsa på jobbet också och inte bara vara mamma”. Då är man sann mot sig själv och mot andra och då kanske man slipper påhopp och pekpinnar.
Med vänlig hälsning Lotta
Anna
Kan höra de självuppoffrande mödrarna när barnen är otacksamma tonåringar:
”Och jag som har ställt upp så för dig! Jag har offrat allt för dig och så beter du dig så här.”
Vilka barn kommer tacka sina föräldrar för att de gett upp sig själva som personer? Inga, vad jag tror.
Dalle
Men man försöker väl inte vara en bra förälder för att man vill bli tackad senare i livet? Vilken märklig tanke! Så man skulle avstå från att vara hemma i två år, för att barnen eventuellt, 20 år senare, ändå kommer att vara otacksamma?
Lindgren81
Njae… inte riktigt så jag menade.
Lina
Hur tänkte du då?
Att vara föräldraledig är för mig raka motsatsen till att ”ge upp sig själv som person”.
Det är utvecklande, berikande och helt fantastiskt att få följa sitt barns utveckling på heltid!
Anonym
Jag håller fullkommligt me dej i de du sejjer Ebba.
Men Tyvärr är vår´t samhälle INTE gjort för några barn övhvt,om man ska se till VISSA arbetsgivare, där är standardfrågan: ”HAR Du barn” eller ”KOMMER” Du att skaffa barn inom den närmsta tiden”? omifal svaret är JA på denna fråga då e de Tack å adjö…..!
Sen är det en sak till jag vänder mej emot: ”Att alla barn ska ha rätt till dagisplats fro.m det dom har fyllt ett år,vad blev resultatet av detta? Jo alldeles FÖR stora barngrupper i bland upp till 20-25 BARN/grupp!!
För lite personal,då blev det en förvaringsplats istället för en barnverksamhet,förskollärarna HANN INTE med det dom var avsedda att göra,att via peddagogikundervisning vägleda barnen,att ge dom en grund att stå på för att sedan gå vidare.
Som förskolelärare idag så får man byta mer blöjjor,torka mer snoriga näsor än att lära!!
Jag hade Min dotter på en montesorriförskola å skola å var skit nöjd med det,MYCKET bra ped.
Där var det SMÅ Grupper (Max 15 barn) å 4ra förskolelärare,där SÅG man barnen ¨å där utvecklades dom till små enskilda individer som dom har MYCKET nytta av i framtiden.
Ja vänar om MER valfrihet när det gäller barnomsorg.
Jag har INTE fött barn för att samhället ska ta hand om henne å för att det ska bli ”snygga” siffror i det kommunala bokslutet (”SÅ många barn fick vi in i förskoleklass det gångna året”).
Utan för mitt ”egna nöje skull” (förstå mej rätt) !!
Å då har jag oxså rätt att bestämma.
Det ska INTE spela någonroll om du jobbar inom kommunal,statlig,privat eller offentligsektor ALLA
ska ha rätt till en valfrihet !!!
http://twitter.com/cheesekejk Caroline
Jag var första barnet och fick börja på dagis precis när jag fyllt ett år. Jag ÄLSKADE min dagistid.. när min lillasyster kom (när jag var fyra) och jag då inte längre fick vara kvar på dagis hade jag sagt till mamma ”Jag ska skriva ett brev till den där dumma kommunen som inte låter mig vara kvar på dagis”. Dagis var för mig bara något roligt och positivt. Visst har jag svaga minnen av hur man ibland, om än sällan, var kvar på dagis sist av alla barnen och man satt där med en dagisfröken bara. Men det är verkligen inget jag tagit skada av, att vara på dagis! Bara positivt.
http://regnavdagar.blogspot.com/ DetGodaLivet
Har jobbat inom förskolan ett antal år nu (med specialpedagogiska uppdrag inte som förskollärare tack o lov) och har blivit ganska illa berörd av vad jag sett där. Tycker abslut inte det är en lämplig miljö för de minsta barnen i de allra flesta fall. Ja det finns vissa enskilda förskolor som kan vara bättre men generellt är varken gruppstorlekar, personaltäthet, dagsrytm eller aktiviteter anpassade för de små barnen. I bästa fall far de inte illa men de har absolut inget ut av att vara där.
Jag önskar att förskolan vore en bra plats för de barn som måste börja mycket tidigt och för de barn som måste gå mycket långa dagar, men nu lever i verkligheten och i den verkligheten ser det inte ut så. Många har inte möjlighet att vara hemma men fullt lika många har gott och väl den möjligheten om de vore beredda att sänka sin konsumtionsnivå.
De flesta föräldrar vill givetvis det som är bäst för deras barn men det är inte detsamma som att man vet vad som är bäst alla gånger. Föräldrar har ofta en väldigt liten insikt i den värld som förskolan utgör och ofta en ganska orealistisk bild av hur mycket tid som finns för varje barn. Jag har träffat många föräldrar som tycker att deras små barn har det jättebra långa dagar på förskolan, medan pedagogerna inte alls tycker att barnet har det särskilt bra eller att man hinner ge barnet en fullgod omvårnad. Vem vet då bäst? Föräldern som träffar sitt barn två timmar på kvällen eller personalen som träffar barnet tio timmar på dagen under den tid då barnet faktiskt är i den miljö som det handlar om? Jag har aldrig under hela min karriär träffat en förskollärare som tror att en 1,5-åring har det bättre på förskolan än hemma.
Personligen skulle jag inte kunna tänka mig vara förskollärare då jag aldrig skulle orka med en hel arbetsdag i den stökiga högludda och stressiga arbetsmiljö det innebär. Då tror jag inte att min ettåring orkar det heller. Har skrivit om det här bla: http://regnavdagar.blogspot.com/2012/01/med-anledning-av-forskoledebatten.html
Alla har inte råd att välja. Men du och jag och sådana som oss, vi som förväntas jobba mer än vi behöver för att konsumera mer än vi behöver, VI har råd. De disponibla inkomsterna i medelklassen har ökat för varje decenium samtidigt som baskostnader för tex. mat gått ner mycket i förhållande till inflationen. Men även pressen på oss att ständigt konsumera för att skapa status, mening och identitet i våra liv har ökat. Där har vi problemet. Knappast kan man väl säga att vare sig vi eller våra barn bivit lyckligare av det (den psykiska ohälsan bland barn/ungdom har ökat lika stadigt som inkomsterna) och planeten har ju inte råd med all denna konsumtion även om vi har det. Så vad är det du vill försvara egentligen? Jag ser verkligen inte det fina i det här ekorrhjulet?
Det pratas mycket om att folk hade lättare råd att vara hemma förr pga andra skatteregler. Men det handlar ju egentligen om att folk förr inte trodde att det var nån slags mänsklig rättighet att åka till Thailand eller kaka om ett fult men fungerande badrum.
Anna
”Exakt lika illa tycker jag det omvända är, folk som säger att barn som
är hemma längre inte skulle utvecklas socialt eller att föräldrar som
väljer att vara hemma länge saknar ambitioner” -
Det är ju fantastiskt att någon ens kan tänka som citatet ovan. Varför skulle det vara så? Dessa mammor som ”vet mer” än andra mammor är ju enastående.
Jag är produkt av att varit hemma med vår (min & min systers) mamma tills lekis-tiden (kärt 80-tal!), och vår 3 åriga dotter är hemma med mig nu, då vi bor utomlands och dagis är 15,000 kr per månad. Jag vet faktiskt inte hur mkt dagis är i Sverige? någon som kan svara? En barnflicka här är 30,500 kr. Om dagis passar så är det ju perfekt, om att vara hemma passar så är det ju lika bra.
Hursom, jag har eget företag (ambitioner;) och min syster och jag är sociala Så precis tvärtom till citatet ovan.
Nu är ju inte hemma-barn endast hemma, det finns ju 100 tals (sociala-) aktiviteter att göra, som öppen förskola, musik, dans, mulle & play dates mm.
Alla föräldrar gör ju sitt bästa och få pusslet ihop, vare sig man är hemma, jobbar & dagis, barnflicka, au-pair, dag-mamma, morföräldrar eller vad det nu kan vara.
E_charlotta
Mkt bra inlägg! Nyanser är så viktigt, alla har rätt att ta egna beslut och jag är också övertygad att alla föräldrar gör så gott de kan!
Tack för en bra blogg med kloka insikter!
http://regnavdagar.blogspot.com/ DetGodaLivet
16 barn på 3 vuxna är ju dessutom en UNDERDRIFT. Genomsnittstorleken för en svensk förskolegrupp är 17-18 barn beroende på kommun och var femte förskolegrup har 20 barn eller fler.
3 tjänster är dessutom inte alls detsamma som tre personer. Där jag arbetat nu senast är det öppet 12 timmar och den genomsnittliga tiden varje heltidare lägger i en barngrupp per dag är 7 timmar. Räkna ut hur många timmar de faktiskt är tre på plats i denna grupp!
Barnantalet är 19 och det kan alltså lätt vara 15-16 barn på plats samtitigt med tv pedagoger. EN byter blöjor och en ska passa resten. Hur mycket blir varje barn sett ochs timulerat i en sådan här grupp? Då ör det ändå bättre än grannavdelningen där de en termin var 18 1-2 åringar samt några enstaka trepringar i gruppen. Alla utom två behövde blöja, alla behövde hjälp med klädern, några behövde matas. De var också tre tjänster (dvs oftast två personal) på detta,
Vad är det för pedagogiska erfarenheter de små ska lära sig av detta? Att ingen hinner ta upp en när man är ledsen? Att man måste vänta 40 minuter fullt påklädd kallsvettandes i vintermundering inomhus om man råkar vara den förstga som kläddes på? Att man somnade hungrig innan maten igen eftersom mattiderna inte är anpassade efter just ens individuella mat-och-sov-rytm?
Jag skjutsade själv mitt barn tvärs över stan till en waldorfförskola med pyttesmå grupper men det är inte en möjlighet de flesta har. Det krävde köande/kontakter, att man aldrig jobbade sent (de stängde 16), att man ställde upp och städade och inte minst att man hade bil.
Precis som alla inte kan välja att vara hemma länge så är det en precis lika stor omöjlighet för de allra flesta familjer att välja förskola. på de flesta håll får man vara glad om man alls får en plats. Jag går i taket när folk målar upp det som någon slags personligt ansvar att välja ”rätt” förskola och att de som klagar på nedskärningarna och de bristande resurserna har sig själva att skylla som valt fel.
Svensk förskola är i kris på grund av ökade barngrupper och minskade resurser. Att det finns enstaka andningshål för de som råkar ha turen löser väl inte det problemet? Jag tycker vi borde vara skitförbannade allihop över hur situationen ser ut istället för att låtsas som om allt är så jäkla bra för att skydda våra egna samveten. Det är ett stort svek mot barnen tycker jag!
Abh
Åh så bra skrivet!! Hoppas det kan ge en del föräldrar en tankeställare!!
En fråga bara – VARFÖR kan ni inte berätta för föräldrarna att deras småttingar inte mår bra av så långa dagar? Vem gynnar det att inte ge föräldrarna insikt i detta?
Fd
TACK!!! Väl talat. Och jag blir galen på alla här som pratar om hur det är i andra länder – på vilket sätt är det relevant!?
Katt
Nej precis och du håller det för dig själv.
Mimmi
”Barn är barn, och barn tar tid” – läs den här artikeln av Nina Björk.
http://www.dn.se/kultur-noje/vi-ar-pa-helt-fel-spar
Smärtsam läsning för många av oss, som både vill utveckla oss själva i karriären, och ha tid med våra barn. Vem för barnens talan i vår värld, där varken mamma eller pappa vill anpassa livet efter den nya situationen som att leva med barn innebär?
Sofia
Sverige anses av många vara det absolut bästa landet när det gäller att stötta småbarnsföräldrar. Iallafall om man ska tro forskning av Arlie Hochschild som skrev ”The Second Shift”. Läser en kurs i Women and Politics i USA där jag pluggar och som sagt, Sverige är det mest progressiva lander när det gäller att ta hand om barnfamiljer.
Ylva
Men det måste ju inte betyda att dagis är BRA för 12 månaders barn, ellerhur? Att samhället stöttar föräldrar är ju på inget vis ett bevis för att det samhällets lösningar är bra för småbarn.
Små barn
Ledsen att meddela att barns utveckling inte är anpassad till vårt moderna liv. Småbarn behöver samma sak idag som för 500 år sedan. Det kommer att ta hundratals generationer att anpassa vårt släkte till att 12 månaders barn mår bra av att lämnas bort när det är små.
Irriterande va!?
Charlotte
Vi har 20 barn i min sons småbarnsgrupp… 4 vuxna. That’s it. Är varje dag orolig för min sons välbefinnande, därför prioriterar jag att hämta tidigt och SKAPA tid med honom.
Charlotte
Klockrent! Det är nog samma föräldrar som säger att barnen ska äta upp maten för att barnen i Afrika inte har någon mat…
Sofia T
Var har du fått uppgiften på 30 000 SEK ifrån?
Anna
För vissa… Jag ville göra andra saker också redan efter två, tre månader som förälder. Jag gillar att träna, plugga, gå ut med hunden själv emellanåt. Ska jag skämmas över det? Betyder det att jag älskar mitt barn mindre? Nej, det tycker inte jag. Men som tråden visar är det väldigt olika. Jag vet bara att jag älskar när folk tar hand om sig själva också. Tror att det är oerhört viktigt för att man ska må bra. Men visst. För en del är det hela livet att vara mamma. För mig är det inte så och jag tycker inte att de som enbart lever för den rollen är bättre på något sätt. Hur länge ska man följa sitt barn på heltid? Finns det någon gräns? Vad gör ni då?
Sofia T
Om man tar ut alla dagar i veckan så kan inte barnet vara hemma mer än 1 år.
Annika
Varför måste du göra ”allt” det där när du just blivit mamma?
Annica
Jasså och vem är du fröken ordningsman? Det är bra (kategoriskt) för barn att vara på dagis eller förskola i en verksamhet som är trygg med en väl fungerande pedagogik. Det är över skattsedeln vi fördelar välståndet, den som har mer betalar mer osv för alla barns bästa och därmed allas vår framtid.
Maria Aberg
Bra skrivet.Mina barn började på dagis vid 7 mån och 9 mån, vuxna idag. Ngn sade till mig på en fikarast på jobbet att mina barn skulle bli kriminella för dom var på dagis, desto roligare at en av dem idag är åklagare, inte direkt kriminellt om man säger så.
Lina
Du har rätt i att det är viktigt att fortsätta göra saker man gillar även när man blivit mamma. Men samtidigt måste man nog inse och acceptera att småbarn innebär en total förändring av vardagen!
Som sagt är vi ju alla olika men kring två år skulle jag gärna vara föräldraledig.
MM
Bra Maria!
kram!
Eva
Jag minns själv min dagisperiod som en av de bästa i mitt liv härliga dagistanter (som man sapå den tiden), härliga vänner och roliga lekar. Om jag får barn någongång hoppas jag att de får möjlighet att gå på dagis.
Evath
Det får vi inte – får inte ge föräldrarna dåligt samvete utom i vissa fall då barnet uppenbarligen inte klarar av de långa dagarna. Det är tyvärr så.
Eva Th
Evath
Stackars honom! och er, förstår dig.
Du är dock en bra förälder som verkligen bryr dig och gör det bästa av situationen så som många gör, men långt ifån alla………
Eva Th
Elin
Jag tycker precis som du skriver Ebba. Det är upp till varje familj att betsämma när deras barn ska börja förskolan. Jag är själv mamma till två söner (2 år samt 5 månader) och min äldsta började på dagis när han var 13 månader, vilket fungerade utmärkt. Nu är han hemma på heltid med mig och hans lillebror. Om vi har tur och det finns plats så börjar båda två igen när min yngsta är runt 13 månader han med.
W02cej
Ebba, kom tillbaka när du läst på lite mer om anknytning och utvecklingspsykoligi.. Något som fler föräldrar för övrigt bör göra!!
Lotten
Nu var det ju BARNOMSORG vi pratade om. Så du tror inte att jag som mamma bäst kan avgöra vilken sorts barnomsorg som passar bäst för mitt eget barn? Du jämställer det med ”att sova på rygg och ta D-droppar”? Mig veterligen finns det ingen forskning som visar att den ena barnomsorgsformen skulle vara bättre än den andra, det är helt enkelt upp till varje förälder att välja själv vilken barnomsorg man vill ha och när. Och då anser jag fortfarande att jag som mamma (eller barnets pappa, förstås!) är rätt person att avgöra detta. Men du kanske själv har överlåtit det beslutet till någon som forskat inom ämnet?
Charlotte
Fast det finns ju det. Forskning som säger att små barn under 3 år, stora barngrupper, få vuxna m.m. inte är bra för små barn. Fakta! Jag känner också mitt barn utan och innan, jag känner honom bäst av alla. Men jag håller inte för öronen och vägrar lyssna på de som faktiskt VET bättre, som är utbildade inom barnpsykologi och vet mer än jag om det. Jag tar in olika sidor, läser och lyssnar på dem och försöker sedan anpassa det till vårt liv. Jag vet inte allt om allt, det är jag ödmjuk nog att inse. Och mitt barn är värd att jag lyssnar på folk som kan bättre och forskar på detta, precis som D-droppar och sova på rygg!
Katarina
Äntligen någon som har en intelligent ståndpunkt! Tack!!! Svenska kvinnor gör allt för att motverka naturens grundläggande behov. Vilken framtid vi kommer få, mycket sorgligt att se och läsa om alla egocentriska, inskränkta, ”jag-vet-allt-för-jag-är-svensk”-mentalitet när ingen vet ett skit om hur det ser ut på riktigt utanför Sveriges gränser och hur folk lever, tänker och verkar där. Total avsaknad av kunskap och respekt. Ni gillar att snacka men har ingen aning om verkligheten. En smula ödmjukhet för denna avsaknad av empati, kunskap samt respekt för andra skulle också sitta fint.
ulle
Ja, jo fast när gick du på dagis? Såg väldigt annorlunda ut vad gäller storlek på barngrupper, personaltäthet och även utrymme (kvadratmeter per barn) tidigare. Sen 90-talet har det bara blivit sämre och sämre… :/
anna
Det har jag läst en hel del. Tolkar inte de som att man behöver vara med sitt barn dygnet runt. För mig handlar det om hur man möter sitt barn och hur man kan skapa en trygg relation utifrån barnets förutsättningar. Det har väldigt lite att göra med att mamman måste vara hos sitt barn 24/7. Barnet kan (och bör) knyta an till fler viktiga vuxna.
Emelie
Men är det verkligen så? Vad har du för belägg för det? Som jag minns min dagistid så var den fantastiskt på många sätt. Jättebra fröknar och massor med andra barn att leka med. Men verksamheten på den tiden var ju överhuvudtaget inte särskilt pedagogiskt inriktad. Att jag kunde alafabetet och räkna när jag började på 6-års verksamhet var ju min mammas förtjänst och inte dagiset jag gått på. På det området tror jag nog ändå det hänt en hel del.
Katarina
BRA BRA BRA!!! Jag får hopp om framtiden och Sverige när jag ser andra infallsvinklar här äntligen! Grundskolläraren, marknadsföraren, egna företagaren, språkläraren (5 språk flytande), ekonomen, och samma heltidsmamma som skrivit nedan.
Anna
Jadu… Vet inte den psykologiska förklaringen.. Men jag kan tänka mig att det har med att göra att jag bara behöver göra saker för enbart mig själv ibland, att jag blir uttråkad ganska lätt, vill liksom vara Anna samtidigt som jag är mamma, trivs inte med att enbart vara mamma liksom. Jag vill vara vän, syster, moster, lagspelare också… Sen vill jag lämna min dotter med min man utan att jag är där. De har en helt egen relation tack vare att jag lämnat de ifred. Det är få av mina vänners fäder som har till sitt barn vid 10 månaders ålder. Hade jag varit hemma och petat när de skulle umgås hade min man inte fått så stort självförtroende när det gäller att ta hand om vårt barn. Det tycker jag mig i alla fall sett i andra familjer där fadern är osäker på hur han ska ta hand om sitt barn fortfarande när barnet är 1,5 år. I min vänkrets kan jag se att det är på grund av modern som det blir så. Ibland behöver man backa och ge lite plats anser jag. Vare sig det är av egoistiska skäl eller inte. Men jag ser inte varför man inte kan kombinera att ge plats och ta hand om enbart sig själv. Kan inte se att det finns något problem alls med det.
Winnie
Alla föräldrar gör inte det som är bäst för deras barn utan istället det som är bäst för de själva.
Katarina
Just det Priska, äntligen har du förstått. Det är en ynnest och en lyx för mina barn att ha sin mamma nära och närvarande hela tiden, dessutom med sex års utbildning i bagaget avseende barn. Pappan är nästan alltid hemma också, med eget företag. Jag är stolt, jag är lycklig, jag har aldrig menat att jag vill ha någon annan karriär. Jag älskar att vara med mina barn och de verkar väldigt trygga och lyckliga över att vara med oss. Det är bara så lätt som alltid i Sverige att skriva en massa om andra som inte har något med verkligheten att göra. Mina barn är min lyx, min egentid, min verklighet, allt jag någonsin kunnat drömma om. Det betyder inte att vi aldrig går ut, eller hur någon idiot kan säga att det är egocentriskt; är det någon som vet hur det är att vara mamma på riktigt 24 yimmar om dygnet under flera års tid? 3 barn på 2,5 år. (av mycket fri och egen vilja)
http://regnavdagar.blogspot.com/ DetGodaLivet
Självklart finns det belägg för det. Statistik kallas det. På 70/80-talet fanns det regler om hur många man fick vara i en barngrupp. Idag finns inga sådana regler, bara rekommendationer. Den genomsnittliga förskolegruppen hade 1980 12-13 barn och fyra personal. Den genomsnittliga förskolegruppen 2011 hade 17 barn och 3 personal. 1980 gick dessutom bara hälften så många ettåringar som idag på förskola. Det fanns en helt annan tid att se varje barn och upplevelser baserade på de förutättningarna är ingen bra mall för de val man gör idag.
Vad tror du själv en ettåring bäst behöver? Att få lära sig alfabetet eller att en vuxen faktiskt har tid att ta upp en i famnen när man är ledsen och trött?
moder Theresa
Men för 500 år sedan satt knappast mammorna hemma med 100% fokus på barnet de första åren. Är själv hemma med min lille underbara kille på 13 månader men tror absolut att han är redo för dagis, även om jag kanske inte är det…
Linda
Mycket klokt inlägg Ebba. Det är svart nog att vara en bra mamma ända men i Sverige ska det ständigt tittas pa hur andra mammor gör, tyckas, tänkas och kritiseras. Förstasigpaarnas paradis. Oerhört tröttsamt. Det vore trevligt om människor (och särkskilt mammor tyvärr) kunde försöka sätta sig in i andras situationer i stället för att vara sa sjukt snabba att komma med ”goda rad”.
Självklart sa finns det säkert en hel del att se över i barnomsorgen i Sverige; mindre barngrupper, fler personal, högre status och lön för de som arbetar med barn. MEN det är fortfarande sa att de allra flesta familjer har inte rad att leva pa EN lön, alternativt INGEN lön om man är ensamstaende. Sa ser verkligheten ut. Det är inte heller alla företag som skulle acceptera längre barnledighet.
Som boende med barn utomlands kan jag dessutom berätta att här i Frankrike har vi 16 veckors betald barnledighet, varav 4 veckor ska tas innan födseln. Tror ni alla franska barn växer upp traumatiserade för det? Som Ebba sa, mer nyanser i debatten och ni som kan/vill vara lediga länge med barn, var glada för det men tro inte att alla som gör pa annat sätt behandlar sina barn illa för det. I slutändan sa tror jag att var och en är den bästa föräldern till SITT barn och de allra flesta gör sitt bästa för att ge sina barn en trygg, stabil och harmonisk uppväxt – utefter de förutsättningar som ges.
Lite perspektiv goot folk!
/Linda (som minns sin egen tid pa dagis som en underbar tid)
Dalle
Jo, det finns forskning om barnomsorg, det finns studier som visar att barns kortisolnivåer (stress) är alltför höga bland små barn i barnomsorg. Stressen kommer dels av att barnet skiljs från sin anknytningsperson (mamma/pappa), dels av höga ljudnivåer, många intryck osv. Så ja, jag har läst forskning om barnomsorg, barns psykosociala hälsa och utveckling, och sen låtit forskningen ligga till grund för mina val av barnomsorg.
Anonym
Där sa Du de rätta ordet ”Ta hand om barnfamiljer”.
Det är väll så utlandssvenskar (å ävan utläningar oxså) ser på Sverige, ”Landet som tar hand om sitt folk”,sätter in dom på olika instutioner.
1a anhalten,DAAGIS,där lämnar föräldrrna in sina små under en HEEL dag så mamma å pappa kan jobba å andra sköter uppfostran. Man e en ”konstig” förälder om man tar hand om ugen själv (statistiksiffrorna skulle dala de går ju inte för sej)!!
Sen går det några år du har passerat skolan å ska börja jobba,har du tur så hamnar du inom den privata sektorn,med lite mer frihet.
Men hamnar du inom kommun,landsting el den statliga verksamheten (anhallt 2),då e du FAST fram till pensionsålder´n!!
Efter pensioneringen har Du för hoppningsvis ett par lyckliga år,innan du hamnar på den 3dje anhallten HEMMET för det ser INTE ”fint” ut (i statistiken) att sköta gammla mamma själv,nej,nej !!!
Där ”sitter du av tiden”,i några år,tills det e dax å beställa din 4rde å SISTA anhalt din ”etta med jordvärme”!!
E VI Svenskar INTE kapabla till att på EGEN hand i den mån det e möjligt ta hand om våra barn,nära å kära å be ”samhället” om hjälp ”när det ”krisar”?
Lägg istället resurserna/skattepengarna på andra instanser som VERKLIGEN behöver ”satsas” på ungdomshem fängelser ody.l
Jag har en gammal moster som har bort hela sitt vuxna liv i England,(nu har hon ”flyttat hem”) det e rena lyxsen att bo i sverige med alt var ni svenskar ”får”,hon har assistanscervise som hon bet en LITEN summa för jämfört i England där betalar man (Jag ljuger INTE nu,35 TUSEN i månaden,å då får man INTE lika profisionell vår som i sverige..
Nää Fam för MER valfrihet i vårat land, se hur andra länder har det Grekland ex. Där bor det många generationer under samma tak å dom lever MYCKET längre oxså tackvare att dom har fått åldras i sin takt fått bestämma över sin egen död!!
Anneli
Ja, titta på Grekland. Grekerna verkar ju vara JÄTTENÖJDA med politiken och den offentliga servicen just nu. Låt oss ta efter dem!
Gaah!
Anneli
Instämmer till 100% Ebba! Bra inlägg i debatten!
Tycker det vore intressant att veta vad för typ av anställningar de har som är hemma i 3-4 år med sitt barn. Min arbetsgivare skulle nämligen aldrig godkänna den frånvaron (och det finns inget lagligt stöd för föräldrar att stanna hemma så länge med bibehållen tjänst). Så, är det i själva verket så att det är en massa arbetslösa morsor/hemmafruar som sitter och dikterar hur länge föräldrar ”ska” vara hemma? Tack, men nej tack säger jag då! Jag har ett bra jobb och det vill jag gärna behålla. Det betyder inte att jag inte månar om mitt barn!
Maria
Det kanske är föräldrar som är hemma ett tag var? Det måste ju inte vara just mamman som är hemma länge.
Lotten
Jag tror inte att Ebba syftade på att man inte ska lyssna på ”experter”, jag tror hon betackade sig för alla vanliga mammor som försöker pracka på andra mammor SIN syn på saken och basunera ut att JUST JAG har valt RÄTT och alla andra alternativ är korkade. Så tror jag att Ebba menade och där håller jag fortfarande med henne till 100%. Låt folk få bestämma vilken barnomsorg de själva vill ha!
Anonym
Där sa Du de rätta ordet ”Ta hand om barnfamiljer”.
Det är väll så utlandssvenskar ser på Sverige, Landet som ”tar hand” om sitt folk,sätter in dom på olika instutioner, 1a anhalten,
DAAGIS,där lämnar föräldrrna in sina små under en HEEL dag så mamma å pappa kan jobba å andra sköter uppfostran.
Sen går det några år du har passerat skolan å ska börja jobba,har du tur så hamnar du inom den privata sektorn,med lite mer frihet.
Men hamnar du inom kommun,el statliga verksamhet,då e du fast fram till pensions ålder´n.
Karin
Rekommenderar: http://www.dn.se/debatt/staten-maste-ta-ansvar-for-alla-forskolors-kvalitet
Clara
Bra kommentar, det är inte för barnens skull man lämnar dem på dagis vid 1-års ålder!! Det går att gå ned i tid, konsumera mindre mmoch vara hemma med sina barn. För ingen kan väl säga att det är bättre med dagis än att få vara hemma med sina föräldrar.
Clara
Du måste ha varit äldre än ett år om du kommer ihåg din dagistid:-)
Clara
De måste ha varit av någon speciell anledning som dina barn började´på dagis så tidigt. Det borde inte ha varit i Sverige för här får inte barn börja sååååå tidigt. Det finns anledningar till detta och det är väl dokumenterat..
Anneli
Det tror jag inte. Andelen män som är hemma så länge (1,5 år=hälften av tre år) är försvinnande liten. Annars hade det varit en positiv förklaring.
Så, vilka är ni som är hemma länge och vilka arbetsgivare har ni som är så generösa? Berätta gärna för jag vill veta!
Dalle
Jag var hemma i två år, och jag är universitetslärare och forskare (då var jag doktorand).
Klara
Fast det spelar ju ingen roll, den lagliga rätten att vara hemma med barn gäller ju bara tills dess att barnet är 18 månader. Efter det är det endast upp till arbetsgivarens eventuella goda vilja. Det funkar ju också om man skaffar flera barn tätt…
Evath
Hallå! Alfabetet lär vi väl ändå inte ut på småbarn!!! den där famnen är faktiskt viktigare för oss!
Eva Th
Paula_R
Vilken statistik menar du nu? Jag har faktiskt bott och arbetat utomlands, och har många vänner i olika länder världen över. Det är självfallet olika i olika länder. Jag säger kvinnor, för att vi i norden kommit långt i jämställdhetsperspektivet, men så är inte verkligheten i de flesta andra länder idag. Du behöver bara titta så långt som på Storbritannien för att få en helt annan vy och där hemmafruar är mycket vanligare än här.
Jag säger inte att alla kvinnor utomlands är hemmafruar – men jag säger att det är vanligare med hemmafruar utomlands för att ekonomin utomlands är konstruerad på ett annat sätt där man (kvinnan) kan vara hemma för att mannen tjänar tillräckligt. I Sverige är de flesta familjer beroende av att två arbetar heltid.
Och nej, jag antar INTE att alla kvinnor VILL vara hemma bara för att de kan, mig själv inräknad. Jag vill jobba även om jag skulle kunna vara hemma, för att jag har en egen ambition och mår bäst av det. Förstår inte hur du tolkade dig själv fram till att jag tyckte det motsatta. Jag tror dock att folk i en situation då man har dyra förskolor/skolor som ska bekostas måste tänka på vad som lönar sig i längden för familjen – så att man har råd att ha det liv man vill ha tillsammans. Ett barn kan vara ok att betala 7,000 i månaden för, men om man har tre barn så är det en lite jobbigare matematik att få ihop. Som tur är har vi inte det problemet i Sverige.
Maria
Intressant inlägg Ebba. Jag är en småbarnsmamma som arbetar som förskollärare och jag tycker också att det är märkligt att det inte pratas mera om problemet med för stora barngrupper och för lite personal. Särskilt med tanke på att det verkligen är ett gigantiskt problem!!
Jag tror att föräldrar inte alltid är så medvetna om detta och vi förskollärare är en yrkeskår som går på knäna och därför inte riktigt orkar gå i strid för en dräglig arbetsmiljö för såväl barn som personal inom förskolan. Jag är uppriktigt sagt oroad för hur det ska gå för dagens små barn i framtiden då de tvingas vistas i en otroligt rörig och högljudd miljö redan från 1-årsålder. Jag vet att småbarnsföräldrar inte så gärna vill höra talas om detta eftersom de flesta av oss, vare sig vi vill eller inte, är tvungna att lämna bort barnen för att kunna försörja oss.
Den svenska förskolan befinner sig onekligen i en rejäl kris, vilket alla vi som arbetar inom förskolan är fullständigt på det klara med. Kanske kan föräldrar och personal med gemensam kraft lyckas få politikerna att förstå att det måste göras en rejäl satsning på de minsta i samhället? Lösningen heter mindre grupper och mera kompetent personal och det kostar tyvärr pengar, mycket pengar. Förskolan är en utmärkt pedagogisk institution om den fungerar som det ska. Men det är ohållbart att trycka in t.ex. 20 små barn i för små lokaler tillsammans med kanske 4 pedagoger som, trots att de gör sitt bästa, omöjligt hinner med att tillgodose alla barns behov av uppmärksamhet och närhet samtidigt som de ska bedriva en pedagogisk verksamhet i enlighet med styrdokumenten.
Snälla alla ni föräldrar som läser detta inlägg, ta detta på allvar och hjälp till att uppmärksamma våra folkvalda politiker på detta! Tills en förändring skett, om det nu någonsin sker, kan jag tyvärr inte rekommendera någon att sätta sin lilla 1-åring på förskola på heltid. Om barnet kan gå och uttrycka sig hjälpligt vid 1,5 års ålder är barnet moget och då tycker jag att man ska försöka, om det är möjligt att inte ha barnet på förskolan på heltid. Om man själv eller ens partner verkligen inte kan gå ner i arbetstid kanske en mor- eller farförälder kan hjälpa till och hämta någon eftermiddag i veckan. Eller, om man som jag, tyvärr inte har någon släkting på orten där man bor, kanske anlita en barnflicka någon eftermiddag i veckan. Då får barnet vistas i den lugna hemmiljön även om det blir med en annan vuxen än någon av föräldrarna. Eftersom en barnflicka är en kostnadsfråga är det ju tyvärr inte ett alternativ för alla.
Jag och min man snålade för att kunna stanna hemma ett år var med vår dotter som snart fyller tre år. När hon var två år lyckades vi få plats på ett litet föräldrakoperativ, som visserligen kräver en hel del jobb av oss föräldrar, men som har mindre barngrupper och högre personaltäthet. Jag jobbar 75 % som förskollärare och min man, som är journalist, jobbar en hel del på kvällar och helger för att vår dotter ska kunna gå kortare dagar på förskolan. Då får hon det bästa av båda världar. Detta kräver en hel del uppoffringar av oss. Vi har t.ex. valt att bo kvar i vår trea istället för att flytta till något större, vi kan inte göra några längre resor och jag och min man får mindre ledig tid tillsammans men det är det ändå värt. Att skaffa barn innebär ju att man måste prioritera annorlunda och kom ihåg att det finaste vi har växer upp fort som ögat. Att sätta karriären på paus några år för att hinna spendera tid med våra barn tror jag att ingen av oss ångrar senare i livet med däremot det motsatta.
Jag menar inte att ge alla föräldrar som har sina barn på förskola på heltid dåligt samvete men det går inte heller att blunda för den utveckling som tyvärr har skett. Våra barn förtjänar en bra förskola!! Och ja, jag funderar allvarligt på att byta jobb. Jag, liksom så många andra som arbetar inom förskolan, orkar tyvärr inte så länge till med detta slitiga och dåligt betalda jobb. Detta trots att vi tycker att barn är det bästa som finns.
http://blogg.svt.se/ebba/2012/02/inga-roda-rosor-har-inte/ Inga röda rosor här inte | Ebbas Blogg | svt.se
[...] roliga debatter. Jag vill att den här sidan ska vara en plats, ett forum, för just detta. Och det känns faktiskt som att jag lyckats när ett inlägg från mig leder till 174 olika idéer, infallsvinklar och tankar från er, därute [...]
Ulrica
Jag har fattat det som att en arbetsgivare inte kan kräva att du jobbar mer än 75% tills barnen är ungefär i skolåldern (minns inte exakta året)
http://kattentravels.blogg.se/ katta
Nämen det stämmer väl inte? Du har rätt att vara föräldraledig efter 18 månader om du har dagar kvar att plocka ut. Fram till 18 månader kan man vara hemma utan att ta ut dagar och efter det måste man ta ut 5 dagar i veckan om man vill fortsätta vara ledig.
Ninja
För alla är det inte självuppoffrande att stanna hemma med sitt barn! Jag känner absolut inte att jag ger upp mig själv som person för att jag är hemma med mitt barn utan försöker njuta av tiden så mycket det bara går. Jobba ska man göra i många år, det finns gott om tid till att göra karriär, men den här tiden med sitt barn får man aldrig tillbaka. Sen förstår jag att alla inte har samma möjligheter, men jag tror att det ibland är en avvägningsfråga. Man kanske måste ge upp vissa saker för att få det att gå ihop, men det innebär inte att man ger upp sig själv. Sen är självklart alla barn olika och för vissa barn är det förmodligen helt ok att börja förskolan vid ett års ålder. Det är upp till varje förälder att ta det beslutet. Min son är 15 månader, väldigt framåt och väldigt aktiv och skulle säkert klara sig bra, men eftersom jag har möjlighet att vara hemma till hösten kommer han att få börja först då, både för hans egen skull och för min.
Katt
Bra skrivet Maria.
Emelie
Det stämmer! De flesta verkarcdock inte änna till att det är så!
Anneli
Nej. Du har fel Katta. Det är 12 månader som gäller. Sen måste du börja ta ut fem dagar i veckan.
Det är dock inte föräldrapenningsuttaget detta handlar om utan din rätt att vara borta från din arbetsplats. Föräldrarna har rätt att vara borta från arbetsplatsen till dess att barnen fyller 18 mån, precis som Klara skriver. Sedan har de rätt att gå ner i tid till 75%, dvs 6-timmars arbetsdag (eller hur de nu vill lägga upp det), tills barnet slutar första klass/fyller 8 år.
Om man ska vara hemma i tre-fyra år krävs därmed att man har en extremt generös arbetsgivare som inte har något emot att ta in vikarier i flera års tid. Har ni den typen av anställning? Kan ni räkna med att komma kvar till samma tjänst efter tre års frånvaro?
Anneli
Jättebra för dig (er)! Men en doktorandtjänst är kanske inte så svår att ”pausa”? Och någon vikarie krävs väl inte heller?
Sofie
JAG HÅLLER MED!!! sluta hönsa nu människor! Fatta hur LYXIGT det är att ha möjlighet att vara hemma med sitt barn i ETT år? och därefter tillgång till en (oftast) riktigt bra barnomsorg som dessutom inte är alltför dyr. SKÄMS PÅ ER! Förskolan gör barnen smartare, starkare, mer socialt kompetenta och smartare. och tänk på alla barn med dåliga hemförhållanden.. tänk vilken tur att de får nån slags trygghet i förskolan iaf! eller att soc kan larmas tack vare att missförhållanden/övergrepp upptäcks.
Jag är högskoleutbildad förskollärare/lärare och jag har även själv sett vad oroliga föräldrar gör med sina barns självkänsla. det är dessa barn (som har överdrivet oroliga föräldrar) som är svårast att skola in eller som blir som tokiga kalvar på grönbete när de äntligen släpps fria. har jobbat länge i förskolan och har två barn själv så jag tycker jag har både kunskap och erfarenhet angående detta.Dock tycker jag absolut att 12 småbarn på 3 pedagoger borde gälla men oftast är inte alla 14 st friska samtidigt.. en dagmamma har ofta 5 barn själv. borde inte det ifrågasättas också kanske?det här tyckte jag var fantastiskt bra skrivet!http://mercyfuck.wordpress.com/2011/09/08/myten-om-att-barn-inte-kan-fa-for-mycket-karlek/
andrea
Tack för det absolut vettigaste blogginlägget jag läst på länge! Jag blir så less på folk som klankar ner på föräldrar som sätter sina barn på dagis vid 1 års ålder. Min son började på dagis när han var 14 månader och även om jag faktiskt hade ångest inför detta (dels för att folk har så jädra mycket åsikter om saker de inte vet ett smack om!) så visade det sig att det skulle bli succé! Han har gått på dagis i snart 6 månader och han älskar det! För mig är det så skönt att veta att han trivs och har det bra medan jag är i skolan och min sambo är på jobb. Och trots att både jag och min sambo arbetar och studerar på heltid så brukar lillen inte gå mer än 9-15 om dagarna, vissa dagar har jag möjlighet att vara hemma med honom hela dagen och dom dagarna är guld värda. Så jag tycker inte att man ska utgå från att föräldrarna enbart gör det som är bäst för dom, utan även tar hänsyn till barnets bästa, det gör väl förhoppningsvis dom flesta? För ingen vettig förälder vill väl att deras barn ska må dåligt? Hade jag märkt att det inte funkat med dagis för våran son så hade jag löst det på annat sätt, då hade jag väl fått gå ledig 6 månader till helt enkelt, men bara för att jag faktiskt vill göra något för Mig så betyder inte det att jag struntar i hur min son har det, han är prio ett och kommer så alltid att vara! De föräldrar som har sina barn på dagis 8 timmar om dagen, fem dagar i veckan, gör förmodligen så dels för att dom Måste jobba och dels för att det faktiskt Funkar bra för deras barn. Jag har inga åsikter om de föräldrar som väljer att stanna hemma med sina barn, huvudsaken är väl att alla är nöjda och mår bra, så jag kan inte förstå att det blivit så hetsiga diskussioner kring detta.
Måste förresten tillägga att på vår förskola går det 3 barn per pedagog (4st + 1 vikarie), så det finns fantastiska förskolor med fantastiskt personal där barnen faktiskt Har möjlighet att utvecklas, ta plats och få respons. Alla förskolor är inte skit, som vissa verkar tro.
Maria
Min arbetsgivare (ett stort sjukhus) är så ”generös” att hos oss är deltid normen, vi är många som jobbar deltid ofrivilligt. Och min man är psykolog, planerar att jobba privat och därmed kunna planera in sina patienter de dagar jag är ledig. I och med att jag jobbar tre-skift och var tredje helg skulle han kunna jobba ganska mycket även om jag skulle jobba 70-75%. På så sätt planerar vi att kunna vänta med förskola. Innebär såklart mindre inkomster så det gäller att hålla nede utgifterna också. Livet kan se väldigt olika ut. Fast 100% tjänst är inte självklart för alla och det har sina fördelar och nackdelar.
andrea
Ps. Alla barn är unika, min son var väldigt tidig med talet vilket såklart underlättar för personalen på förskolan, så man måste såklart känna in själv vad man anser känns okej, men återigen, jag tror inte att några föräldrar sätter sina barn på förskolan för ”skojs skull”.
sparkles
När föräldrapenningen infördes 1974 var den 180 dagar, och förlängdes till 270 dagar 1978.
http://www.scb.se/statistik/LE/LE0201/2003M00/X10ST0201_08.pdf
fembarnsmamman
Tack Maria för ditt mycket sakliga inlägg.
Katt
Bara för att man vill ta hand om sitt barn själv under de formativa åren, så menas det inte att man är en orolig hönsmamma.
Iris
Pedagogiken som bedrivs på förskolan har väldigt lite med alfabet och
räkning att göra, det är bara det man tänker på för att det är ”mätbara”
kunskaper. Jag är förskollärare på en småbarnsavdelning och min största
uppgift är att hjälpa barnen få bra självkänsla för att ge dem en bra
grund att stå på inför de utmaningar som de kommer möta i framtiden.
Självklart är det kunskap och lärande som genomsyrar verksamheten så
matematik och språk har vi, men ofta inte på det sätt som de flesta
förknippar med ämnena…
Trots att vi har många barn och mycket att göra så ser vi till att se barnen, och vi ser till att det finns en famn för de barn som är ledsna och behöver närhet. Eftersom tiden är knapp och barnen många så prioriterar vi självklart den trygga famnen, och stabil verksamhet för att barnen ska må bra, men problemet inom förskolan är att den pedagogiska verksamheten måste prioriteras bort då det inte hinns med.. Men famnar har vi gott om
LIsa
Underbart att du tar upp detta. Min son är någon månad äldre än ditt barn och jag minns att du vid ett tillfälle fick en känga i TV för att du jobbade så snart efter födseln. Jag tyckte det var onödigt! Håller med dig – alla gör nog så gott de kan!
Emilie
Elin,
Min son som är 18 månader står i kö till att börja förskola när han är 24 månader och då är hans lillebror 3,5 månad. Hur länge gick din äldsta son på förskola innan du tog hem honom igen? Gick det bra att ta hem honom igen (utifrån förskolans regler och utifrån hur han kände det)?
Samantha
Men om mer pengar satsades på dagis och skolor hade förmodligen inte lika många ungdomshem och färngelser behövts eftersom hjälp hade kunnat fås tidigare. FÖrstod inte riktigt vad din kommentar hade med detta inlägg att göra?
Siv
Varför måste något vara bättre eller sämre? Hela artikeln går ju ut på att alla får bestämma vad som är bäst för dem. Vad ger dig rätten att berätta för andra vilket som är bättre för barnen?
Eva
Mycket bra skrivet Maria.
Ebba – i all välmening, detta med ”låt var och en avgöra”, ”alla vill sitt barn det bästa” – nej, tyvärr. Varken samhället eller alla föräldrar vill alltid barnens bästa. Och du bortser från både forskning, rön och hur situationen ser ut i många länder där en förälder stannar hemma mycket länge (I Tyskland t ex, vanligtvis till 3 år).
Jag är utbildad fritidspedagog, har både arbetat och praktiserat på fantastiska förskolor, men – det går aldrig någonsin att jämföra det med hemmamiljön och den uppmärksamhet man får där. Aldrig någonsin. När jag äntligen, sent i livet, fick barn valde och kunde jag/och delvis pappan vara hemma tills våra flickor blev tre år – och ångrar det inte en sekund. Inte en enda gång har de gråtit vid lämning, bara en sådan sak. När jag sett hur andra föräldrar kämpat med de små ettårsknytena som skrikit efter mamma och pappa, och gjort det under en längre tidlningen dessutom, får jag ont i magen.
När man som i Anitha Schulmans fall(som du länkade till) har råd att åka först till USA med hela familjen och sedan kort därpå, fundera på en egen resa utomlands med barnet igen, samt shoppa kläder, vagnar, nya naglar, upplevelser, inredning, utemiddagar, överraskningsresor, hotellnätter etc etc och sedan säga: Vi har inte ekonomi för att bara jobba en person – då får man nog vackert finna sig i visst bloggmotstånd. Den ”ekonomiska pressen” som en sådan familj tydligen har är ett rejält hån mot dem som verkligen måste jobba och ha barnen från tidig ålder och under långa dagar på dagis för att öht få ihop till mat och hyra. Ett hån, faktiskt.
Jag tycker att de mediamammor/pappor som uttalar sig offentligt åtminstone ska vara ärliga och säga: detta är inte kul, jag VILL inte vara hemma mer, det är trist och ostimulerande med bebislivet (för det vet vi alla att det kan vara ibland). Om folk stod upp för det kan vi börja diskussionen från ett annat håll -och sluta upp med att säga att vi gör det för barnens skull. När det egentligen handlar om oss själva och att vi vill maximera livet, tiden, karriären, pengarna eller vad det nu kan vara. Det är åtminstone ärligare.
Som någon sade härnere: Vid vår dödsbädd kommer vi inte att ångra att vi jobbade lite eller inte alls när barnen var små – vi kommer att ångra att vi i många fall jobbade bort deras barndom.
Tack för ordet och lycka till med fina Marianne!
Eva
Men nu är vi i Sverige och där finns det valmöjligheter – just därför att regering och riksdag utifrån forskningsunderlag om barns bästa kommit fram till att en lång föräldrarledighet gynnar barnet och familjen. Men vill du lämna bort dina ev kommandende bebisar vid 8 månader – gör det. För dig är din lycka viktigast, för någon annan barnens lycka och trygghet. Läs ovanstående kommentarer av proffsen som jobbar/har jobbat på förskola under många år (där kan man väl ända tala om ”sanningar” Ebba, för de vet hur det ser ut i verkligheten) - svenska förskolor och grundskolor fungerar itill stora delar INTE som de föreskrevs att fungera för barnens maximala utveckling.
Eva
Klart att det finns forksning om det, nu uttrycker du dig vöäldigt okunnigt. Det är detsamma som att säga: det finns ingen forskning om skolor. Vad tror du alla skolreformer kommer ifrån?
Eva
Men de ”vanliga mammor” som uttalar sig kanske just har läst på en massa i ämnet – precis som män/pappor gör kring en massa saker och så tycker de kring det. Problemet är att många kvinnor tycks ta detr högst personligt att någon säger: experter säger..” Vi blir aldrig så stötta om experter säger vilken färg man bör måla om huset med. Men när det gäller barn, de dyraste vi har, gör vi oss ointagbara för åsikter från dem som vet mer och tillverkar våra bekväma egna sanningar istället.
Sandra
Ebba, jag utmanar dig att praktisera 1 månad på en vanlig småbarnsavdelning, dvs få ta del av vardagen på förskolan, inte den som visas upp vid inskolningen, sedan tror jag du kommer tänka annorlunda.
Faktum är att de flesta av oss visst har ”råd” att vara hemma mer än ett år, men detta kanske innebär att man måste lägga om sin livsstil. Och detta har folk inte lust med, eller ens tänker tanken. Man vill bo i sin dyra villa, köpa nya bilar, resa till Thailand och köpa märkeskläder till sitt barn. Sedan finns det ju naturligtvis de som är ensamstående och inte har något val, men tillhör du verkligen en av dem?
Visst kanske kommentarer som ”varför skaffa barn om man inte vill träffa dem?” är konstruerade för att man ska känna sig skyldig, men fanns det ett bra svar så kanske folk skulle sluta ställa frågan. Vad skulle du svara?
Vad är det som du har störst chans att inte göra om några få år – jobba eller vara med ditt barn?
Det som gör mig mest förbannad är att många i detta land bara tar för givet att det är någon annan som ska ta hand om deras barn.
Jag har jobbat inom barnomsorgen i sex år.
Hanna
Bra inlägg! När vår son föddes fanns två alternativ, vi kunde låta honom börja förskolan när han var drygt två år men då skulle jag ta ut nästan all föräldraledighet. Eller välja att dela ganska lika och han då skulle då börja vid 16 månader. För oss var det viktigare att han var hemma med båda sina föräldrar än att vara hemma längre.
sofia
Min mamma läste på högskolan när jag föddes. Hon var hemma tre veckor med mig. Sen var min pappa hemma tre månader och efter det var jag hos dagmamma de dagar mamma var i skolan. Det här var 1981. Idag lever jag. Jag är frisk, psykiskt och fysiskt. Jag har en bra relation med både min mamma och min pappa. Jag känner mig trygg. Jag har inga men av att ingen var hemma flera år med mig.
Man undrar ju då…. skulle min mamma låtit bli att skaffa mig - för jag var inget planerat men likaväl ett välkommet barn. Ser ni överbeskyddande föräldrar hellre att jag inte hade funnits eller att min mamma fått hoppa av sin utbildning? Det hade ju ingen av oss mått bättre av.
Min mamma är själv född på 50-talet på en bondgård och nog för att min mormor alltid var hemma, men hon jobbade ju hela dagen med att ta hand om tvätt, städ, mat, djur, trädgård osv. Morfar jobbade både på gården och på sågverk. Mamma har fem syskon och de äldre fick ta hand om de yngre. Hon lever också och är en sund och stabil människa idag.

Mer nyanser – mindre sanningar (tack)

Arkiv

Meta

Om Ebbas blogg

Vem är Ebba?

Senaste inläggen

Arkiv

Tv-tablå: