Mmm..mammahjärtat är ett speciellt hjärta…
Det känns nästan lite sorgligt, beroende pÃ¥ ditt val av bild…vilket härligt hÃ¥r hon har hur som helst!

Oj vad jag kan relatera till den känslan, och vad skönt det är att gÃ¥ng efter gÃ¥ng känna se att det är likadant för nÃ¥gon annan, själv kan jag känna att omgivningen tittar lite snett när jag uttrycker liknande saker, det har faktiskt till och med hänt att jag fÃ¥tt kommentarer i stilen ”jamen gör som man ska och stanna hemma dÃ¥”, som om det vore nÃ¥gon form av ”livsfacit” som passar alla. 

Ja, hon är så söt, jag förstår dig Ebba att du längtar efter att krama henne. Trevlig helg!

Vilka fina färger på kläderna. Ljusblått, ljusbrunt och rosa, en jättefin kombination på en liten flicka!

Söt hon är med rosetten 
Ser ut som Junibacken??

 

Så himla sött Ebba!

Vilket jättefint foto!! Så roligt med perspektivet, ljuset (nu våras det!) och att hon ser så trygg ut )

Så himla gullig ♥ Jag gillar hennes hår!! Å så söta kläder.
Kram Lotte
http://www.lotte4.blogspot.com

Mitt mammahjärta blöder när jag ser denna bild och tänker på att du befinner dig på andra sidan jordklotet och lilla M är här. Snart får ni kramas igen. Skriv gärna när du kommer tillbaka om hur du uppriktigt känner och hur det var att lämna Marianne och befinna sig så långt borta. Vill du göra det snart igen eller vänta ett bra tag? Var det mer roligt än saknad eller tvärtom? Var det värt resan helt enkelt? Självklart om och när allt har gått bra och vardagslivet tar vid igen var det absolut värt det, men hur kändes det på plats, under tiden? Det finns något dubbelbottnat över att resa så långt bort och sedan publicera en bild som ovan. Som livet självt, roligt och spännande med inslag av sorg och längtan också emellanåt. 

Kommer det några ord från henne?

Eftersom jag inte har barn sÃ¥ kan jag inte ens ana längtan. Undrar om jag skulle kunna Ã¥ka? Kan inte föreställa mig att det skulle bli nÃ¥gon nöjesresa. Jag hoppas verkligen att du har fina dagar som du kan njuta av. Att ”stumpan” har allt som hon behöver och mer därtill det är jag övertygad om.

Hon är jättesöt och bilden är fin, men usch-varför valde du den just nu, hon ser ju alldeles övergiven ut!
Blir lite ledsen när jag ser henne sitta där själv o veta att du är låååångt ifrån henne. Säkert har hon det hur bra som helst men det skär i MITT mammahjärta.
Eva Th

Men stackars lilla  som sitter där så övergiven.  Kom hem, mamma!

Vilken fin kalufs! Min plutta som är lika gammal som din har precis börjat fÃ¥ smÃ¥ smÃ¥ fjun pÃ¥ sitt kala huvud…men söt ändÃ¥!

Separationsångest är hemsk. Man vill ju vara med barnen hela tiden, men inte mista hela sin frihet, vad prioriterar man och varför måste man välja? Barn till frånskilda föräldrar har minst en separation varje vecka och dom vänjer sig, men det är nog svårare för föräldrarna. 

Himmla söt dotter du har. Och vilka fina kläder hon har. Supersött.

För självklart har hon ingen pappa som tar hand om henne minst lika bra som mamman sin?

Linda relaterar till bilden, antar jag. På den syns ingen pappa. Men det betyder inte att hon inte har nån.

Jag är så förbannat trött, speciellt i denna blogg, på kommentarer liksom denna. Tyvärr kan en pappa aldrig någonsin ersätta en mamma. Eller tvärtom. Dock är en mamma alltid en mamma, vare sig du vill eller ej. JämställdhetsSverige tror återigen att vi kan utrota de basala, fundamentala behoven hos människan. Varför kan bara kvinnor föda barn och amma? På vilket sätt är en kvinna/amma olik en man/pappa? Vi kommunicerar på helt olika sätt, leker, tröstar, tänker, känner på olika sätt. Hjärnorna styrs av olika saker. Vi kan inte ändra på naturen och verkligheten. Detta betyder dock inte att små barn behöver gå under om mamma är borta en stund. Vi gör dock alla våra val och jag tror verkligen lilla M vill få känna sin mamma Ebbas doft och värme just nu. Dessutom ska vi inte ens blanda in alla stackars skilsmässobarn och deras separationer varje vecka, det är enbart tragiskt att tänka på. Men vad man än skriver så blir det mothugg från någon grupp, t ex ensamstående eller skilsmässobarn som säger att de minsann aldrig har lidit, är annorlunda eller mår sämre eller ens har blivit påverkade av deras föräldrars skilsmässa. Som om varje kommentar vore ett påhopp som till varje pris måste försvaras.

Vilken liten lurv!

Fräscha värderingar här, antar att du inte är så förtjust i homoadoptioner?

 Nu är ju då M både född och (antar jag) färdigammad, biologisktiska könsrollsargument angående den ena eller den andra förälderns möjlighet att ta hand om barnet är alltså irrelevanta.

Jag förstÃ¥r inte riktigt vad du far efter här. Att det bara är mamman som kan ”kommunicera (…), leka, trösta, tänka och känna” rätt? Att alla pappor gör fel? 

Om vi är olika av naturen, som du hävdar, kan inte jag svara på, men om det är så borde väl barnen behöva båda sidor? Både det kvinnliga och det manliga? Det verkar ju även du tycka eftersom du skriver om att det är synd om barn som varit med om en skilsmässa (vilket jag håller med om). 

I så fall- vad är felet med att Marianne är med enbart sin pappa några dagar? Måste barnet/n vara med båda sina föräldrar dygnet runt? Hade du tyckt det var lika illa och skrivit en lika föraktfull kommentar om det var lilla M:s pappa som åkt iväg eller gäller det enbart mamman?

Att du får mothugg hela tiden kanske beror på din ton? Det kan löna sig att hålla en ödmjuk sådan.

Alltså förlåt, nu känns det lite som att jag bosatt mig ilte i det här kommentarsfältet men den där övergivenheten som så många här nedan verkar läsa in i bilden, alltså jag ser inte den. Jag ser en himskans söt unge som längtansfullt tittar på det roliga som händer därborta och möjligen funderar på att börja ta sig ditåt. Istället för att titta sökande upp på den vuxne som tagit bilden (vilket åtminstone mitt barn gör när han är ledsen och närhetssökande) så tittar hon tryggt bort på avstånd från sin kant där hon uppenbarligen itne är övergiven alls för någon har ju tagit bilden och det lär inte ha gjorts med teleskopobjektiv.

Jag tycker den här bilden är jätte vacker! Är det inte så här de flesta småbarn sitter och avvaktar lite och begrundar situationen när de kommer till nåt nytt ställe? Eller om de sitter och leker och sen hör nåt intressant i andra änden av lokalen..precis innan de kryper iväg.. =)

Det handlar ju om Ebbas saknad efter henne, inte nÃ¥got annat. Vad barnet  känner vet vi ju inget om….

Det är inte jag som fÃ¥r mothugg eller pÃ¥hopp, det gäller Ebba samt alla andra ocksÃ¥. Vad som än skrivs i detta kommentarsfält missförstÃ¥s det av en eller flera parter och sedan skapar det fler pÃ¥hopp och otrevligheter pga alla tycker lite olika, vilket är helt OK. Det vikitga i sammanhanget är att försöka hÃ¥lla sig till ämnet och debatten. Är det nÃ¥gon som skriver i detta kommentarsfält som verkligen vet om M är med sin pappa hela denna helg, de dagar som Ebba är borta? Det handlar inte nÃ¥gonsin om att nedvärdera pappans roll. Dock är de grundläggande behoven basala för oss alla och det innebär att mamman fyller behov vilka pappan aldrig kan fylla under de tidiga Ã¥ren. Det gÃ¥r tyvärr inte att ändra pÃ¥ hur mycket man än vill, om man vill…

Givetvis inte.

Grattis på födelsedagen, Ebba! Kramar från Lund

”Mamman fyller behov vilka pappan aldrig kan fylla under de tidiga Ã¥ren”. Kan du ge exempel pÃ¥ vad det är för behov, under de första Ã…REN, som en pappa ALDRIG kan fylla? Om vi räknar bort amning. (Alla kvinnor kan inte amma, eller ammar bara ett par mÃ¥nader, och just Marianne är väl snart ett Ã¥r gammal och ammas inte längre – och du pratar om Ã…R, inte mÃ¥nder). SÃ¥, vad, exakt?

Ett jättegrattis till dej idag!!
Det är alltid kul att följa  dej var dag samt se söta Marianne växer!
Ha nu en underbar dag med dina nära kära.

Så om babyns mamma dör är det kört?

Det där var en ovanligt korkad kommentar!!! Självklart pÃ¥verkar det ett barn oändligt mycket. frÃ¥ga mig – jag vet!!!!!! Man fÃ¥r dÃ¥ hoppas att det finns människor som kan träda in, men en mamma gÃ¥r aldrig att ersätta.
Eva Th

Om vi nu bortser frÃ¥n att det är Ebba vi just nu pratar om sÃ¥ är det väldigt mycket tankar pÃ¥ hur vi vuxna vill ha det/behöver. Ett ord som jag väldigt ofta stöter pÃ¥ är ”egentid” ett ord jag börjar bli innerligt trött pÃ¥. Känner ett par som hÃ¥ller pÃ¥ sÃ¥ hela tiden o bollar med barnen mellán sig – för att fÃ¥ egentid. Barnen är smÃ¥ ett litet litet tag, visst mÃ¥ste man vara för sig själv iblan men det fÃ¥r inte bli nÃ¥gor vardagligt. Det känner barnen av. Jag känner ofta saker ur barnets perspektiv o tänker att mÃ¥nga föräldrar tänker pÃ¥ sig själv lite väl mycket. barnet är väl ändÃ¥ inte en belastning??? Vet att jag fÃ¥r mÃ¥nga pÃ¥ mig nu men kan inte lÃ¥ta bli. Är säker pÃ¥ att just Marianne har det bra, Ebba är väldigt mÃ¥n om henne, men i mitt yrke märker jag ofta att föräldrar ser pÃ¥ sina barn pÃ¥ ett helt annat sätt än för bara tio Ã¥r sedan. En väckarklocka? Eller fortsätt med skygglappar. Vet att mÃ¥nga av er här diskuterar förskola här och har Ã¥sikter. Att mÃ¥nga valt barnen är jag väldigt glad för!! Trots att jag är förskollärare sÃ¥ blir jag ändÃ¥ glad av resonemanget att vilja vara med sitt barn – men om man inte kan det sÃ¥ hoppas jag att man funderar i banor av att hämta och lämna sÃ¥ att man kan umgÃ¥s sÃ¥ mycket som möjligt med sina smÃ¥. är helt övertygad om att det är väldför barnen pÃ¥ sikt.
Eva Th

Och oj, så söt. 

Folk är ju inte kloka! Överanalyserar bilder, hävdar att pappor är skit, att föräldrar inte vill ha sina barn etc etc. Herregud! Schlappen af! Skrämmande att ni finns därute, dessutom i Roller som förskolefröknar etc. Sorgligt.

Det är inte sant. Våra hjärnor visar på väldigt små skillnader. Mannens hjärna väger lite mer, men inte mycket och den manliga hjärnan verkar vara bättre på spatialt tänkande, även om det också här är undantagen som bekräftar regeln. Barnet mår bäst med så få sociala kontakter som möjligt i början 2 om det är pappan eller mamman som tar hand om dem är egalt för babyn. Alla män jag har sett tar hand om småbarn på ungefär samma sätt som kvinnor dvs byter blöjer, matar, badar, klär på och av, leker och gossar.

”Förskolefröken” med 3,5 Ã¥rs utbildning. Undrar om du gjort en lika nedvärderande kommentar om det varit en läkare eller en forskare av nÃ¥got slag som gjort ett uttalande. Som sagt, du väljer vad du vill tycka och tro. jag vill bara att vi kanske ska tänka ett varv till och fundera ur barnens perspektiv.

Hörrni. Ni som skriver hur traumatiserad lilla M mÃ¥ste bli för att Ebba är borta – undra hur traumatiserade era egna (eventuella) barn & barnbarn skulle bli om de visste hur ni beter er mot andra människor och deras val. Jag gissar att ni inte lär dom att det är okej att vara rÃ¥ och otrevlig mot andra människor, eller?! 

Jättesöt liten tjej. Ser ut som hon kommer direkt från en Astrid Lingren bok.

HAHAHA! Ebba åker på långweekend och läsarna rasar över huruvida M kommer överleva eller inte. Haha! Helt sinnesjukt.
Ebba, hoppas du inte läser deras kommentarer, och i fall du gör hoppas jag du skrattar åt det. Hoppas du njuter av din resa och kommer att göra om den! (Jag lovar dig, din dotter far inte illa och får inga men. De som verkligen far illa är vissa av dina läsare)

Really?

Ja där var nån form av forskare som det nyligen debatterades om. Hon hade forskat fram att pappor förstörde bebisar då de är väldigt hårdhänta och hon hade även forskat fram att pappan inte kan ta hand om barnet när det är litet. Nu till min fråga; är du och hon samma person? Eller är ni besläktade? 

Saga. Jag ber till de högre makterna (och då bör du veta att jag är ateist å de grövsta slag) Måtte du aldrig, och jag menar aldrig, bli psykolog eller något dylikt. Du skrämmer mig. 

Eva TH, du verkar enhälligt ha utsett dig till en form av vetenskapsman inom området. Ditt sätt att skriva får mig att hoppas att mitt barn aldrig behöver befatta sig med dig eller någon som är stöpt i samma form dig. Besserwissrar har jag inget till övers för. 

Amen shit, Mia. Skämtar du? Jag hoppas då att mitt barn aldrig kommer i kontakt med så inskränkta okunniga personer som du. 

Amen! 

Det räcker med att plocka upp vilken barnpsykologisk forskning som helst för att förstå vad Saga menar. 
Jag är övertygad om att pappa är en grym pappa, att Marianne inte har det dÃ¥ligt när Ebba är borta. Däremot ska man inte tro att det INTE pÃ¥verkar Marianne. Hon kommer garanterat inte slänga sig i armarna pÃ¥ mamma när hon kommer hem, hon kommer vara avvaktande, lite gnällig, förvirrad etc. Kanske ett par dagar, kanske en vecka. Inget hon ”dör” av, men om man har barnets perspektiv främst, sÃ¥ är det INTE det bästa för Marianne. Tydligen är resan det bästa för Ebba, annars hade hon inte Ã¥kt. Enkelt.

Det är jäkligt fräckt av folk att ge sig in i någon jämställdhetsdebatt med politiska förtecken (pappa är lika bra som mamma) när det handlar om biologi, psykologi och anknytning. 

Det är uppenbart att en sådan liten bebilur som sitter för sig själv på ett foto väcker många känslor.
På många olika plan, en del med bakgrund i sitt proffessionella jag och kanske en del av egna känslor
som har sin bakgrund i uppväxt och erfarenheter.  En del verkar tycka sig känna båda barnet och mamman själva. Och det är väl det som är det mest skrämmande. Att uttrycka sina allmänna åsikter går väl an, men kommentarerna tenderar hela tiden att bli så personliga, både gillande och icke-gillande.
Hmm…

@ Mia A – är det sÃ¥ du resonerar? Att ”sÃ¥ länge barnet överlever”, sÃ¥ kan man göra hur som helst och vad man vill? För i sÃ¥ fall är det ju fÃ¥ saker som är ett problem! Skönt det mÃ¥ste vara att ha sÃ¥ lÃ¥ga mÃ¥lsättningar för sitt barn…. 

Vetenskapsman?? Hur får du in det i min text? Vad är du emota, att jag är på barnens sida, berätta är du snäll istället för att vara otrevlig!
Eva Th

Finns väl ingen yrkesgrupp som är så noga med vad dem kallas; förskolepedagog dåda! Jag har all respekt för utbildningen, mina barn tas om hand av pedagoger, eller i de flesta fall, barnskötare och de gör ett utmärkt jobb, fattas bara annat, mina barn är det viktigaste jag har. Jag hade reagerat precis samma lika om det hade varit en läkare, psykolog etc. 
Vi vet ingenting om Marianne eller Ebba, annat än att Ebba verkar mycket förälskad i sin dotter. Dessutom med en stor dos sunt förnuft. Säkert finns det behov av en debatt om ensamma barn etc men knappast här och inte med ett innehåll där fäderna döms ut.

Måste säga att det är en smula konstigt att Ebba, som verkar vara en öppen och sund person, har så många begränsade och dömande läsare av sin blogg, och framför allt kring föräldraskap. Det finns måånga förståsigpåare om vad som går för sig och inte. Efter dagisdebatten för ett vecka sen och det här slutar jag läsa kommentarer, den stora samlingen av moraltanter (och gubbar) gör mig på dåligt humör. Morons!

Fast nu har debatten blommat upp. Fäder har jag ALDRIG dömt ut, jag pratar föräldrar

Jag skriver ytterst sallan nagon kommentar till nagon blogg, men efter att last inlaggen nedan maste jag skriva att den svenska debatten om barn och hur foraldrar ska vara eller inte vara ar fruktansvart skrammande. Jag har bott utomlands i over 10 ar och har sjalv tva barn, i England dar vi far tillfallet bor finns det alla alternativ pa barnomsorg och hur man valjer att vara i sin mamma respektive papparoll. Vad ar det med det svenska samhallet som gor att allting blir svart eller vitt och att sa manga dessutom kanner sig sa personligt angripna av att Ebba valjer att aka bort en langhelg? Att pasta att Marianne vid 1-ars alder inte skulle ha en alldeldes suveran helg med sin pappa och Ebba lite egen tid med sin familj skulle pa nagot satt inte vara ratt val att gora? Varfor har man inte ratt att varda andra relationer, som att t.ex traffa sin syster och sina syskonbarn bara for att man sjalv har blivit mamma? I Sverige ar det jante-lagen som genomsyrar hela samhallet, nagot som marks alltfor val i alla dessa kommenterar. Jantelagen och ren och skar avundsjuka…Vem tror hon att hon ar, inte bara har hon en framgangsrik karriar och kombinerar det med att vara en jattebra mamma till en bedarande liten tjej, hon har dessutom mage att aka en langhelg till USA….

Vem vet med evem eller vilka som Marianne spenderar sina dagar när Ebba är i USA. Dessutom är Marianne född den 9 april, d å först blir hon ett år, hon är nu 9 månader. ANgående det övriga; för mig är det helt otänkbart och absurt att v i l j a lämna sin lilla dotter och resa så långt bort. Det har varken med  s k jante-lag eller avundsjuka att göra, det är för mig fullkomligt obegripligt! Och jag, liksom alla andra har väl rätt att förvånas över hur lätt det verkar vara för vissa att lämna sina barn. Det innebär inte på något sätt att de som väl gör det, begår ett misstag eller fel eller skadar sina barn, enbart mycket svårt att förstå. Dessutom tycker jag att småtjejer som gillar kungligt mode och inte har barn, kanske inte har så mycket att säga om hur det är att lämna ett litet barn hemma och att det enbart är ballt att åka till NY. 

Har du barn Mia? Evath verkar ha mycket stor erfarenhet, kunskap samt empati och kärlek för barn. Jag håller med dig Evath, och det är ju inte svårt att läsa mellan raderna och förstå att med din erfarenhet kan det inte sägas mycket mer än att det råder stor skillnad idag jämfört med för 20-30 år sedan. Bara för att en kommentator skriver något betyder det inte att denne betraktar sig som allmänvetande besserwisser eller vetenskapsman. Det är ju tydligt att hos många av er som skriver gnager mycket dåligt samvete, eller enbart medvetande om hur ni har struntat i era barn, gjort vad ni har velat, hade kunnat göra mer etc etc. Därför säger jag som många andra, i framtiden utvisas det vilka som är glada för att de gav av sig själva och sin tid till sina barn, och vilka som är ledsna för det motsatta. Handlingar ger konsekvenser ni vet..

Tack Charlotte, för din mycket konkreta, intelligenta, klarsynta och avslappnade kommentar. Kanske skulle fler behöva information samt kunskap innan de blev föräldrar, för vissa ignoranta kommentarer är helt bottenlöst skrämmande.

Nej, det får vi verkligen inte hoppas. Men det är mycket tragiskt och ger givetvis konsekvenser. Kan du föreställa dig hur det hade varit att växa upp utan din mor? 

Mammans doft, mammans röst, mammans sätt att bära, mammans sätt att tala, mammans sätt att trösta. Mammans ögon att begrunda sig i. Den trygghet som skapas för ett barn under 9 månader i magen gm dessa karakteristika, kan dessvärre inte ersättas av en pappa/man. Inte av någon annan. Detta är återigen inte något vi kan ändra på, ett litet barn (9 månader är litet) även en 2-åring, gynnas inte av att bli lämnad. Av v a r k e n mamman eller pappan. Som ngn klok skrev här ovan så ger det givetvis en påföljd av ett annat beteende hos barnet därefter. Ett barn blir inte jättelycklig över om mamma åker iväg. Den intressanta frågan är hur glad en mamma kan vara för att att åka iväg. Egentid, en glad mamma blir en bättre mamma osv, vem mår dåligt aller har inte nog av att vara nära sina barn?

Fy va söt!! Så söta kläder också

Hahaha du lovar, hur kan du bara skriva så????? 

England…du vet väl den kända listan …först kommer hästen, sen kommer hunden,,sen kommer ingenting och lÃ¥ngt ner kommer barnen, Om man har pengar där skickar man barnen till internat i tidig Ã¥lder. Hur de är mot barn har min väninnna  berättat sÃ¥ mÃ¥nga gÃ¥nger. De har ett stort avstÃ¥nd.
Det handlar om klasskillnader. Jag tror inte att England är ett bra alternativ för många barn.
Så mycket sociala problem ,det är hemskt.

Tror faktiskt inte att Marianne tar nÃ¥n större skada att vara med SIN PAPPA nÃ¥gra dagar. Varför bry sig sÃ¥ hur andra lever och gör. Alla föräldrar känner sina barn bäst. Man skulle väl aldrig göra nÃ¥t som ens barn skulle ta skada av. Och en resa till USA pÃ¥ nÃ¥gra dagar har väl ingen dött av……!?

Dessutom lämnade jag Ebba utanför denna diskussionen, varför kan du läsa i mitt inlägg i bloggen.
Vad är du själv, vad vill du kallas för? Städar du någonstan uppskattar du kanske att kallas städtant?
Nu hör det till saken att jag inte är sÃ¥ noga med det själv – händer ofta att jag säger dagis själv av olika anledningar. tror inte det är hela problemet till varför sÃ¥dana som du ser ner pÃ¥ vÃ¥r kuskap om barnen. men rätt ska vara rätt och jag blir faktiskt lite ledsen och sÃ¥rad att du tar min kunskap om det finaste vi har sÃ¥ lättvindligt! Det är ju för sjutton barnen jag försvarar, det som mÃ¥nga är sÃ¥ mÃ¥pna om i tidigare dagisdebatt här tidigare!
Vems sida står DU på?
Eva Th

Men åh! Tror ni verkligen (genom att läsa Ebbas blogg) att ni känner Ebba på riktigt, att ni vet vad hennes lilla Marianne mår bra och inte mår bra av, hur Ebbas och Mariannes förhållande ter sig, eller vilket ansvar Ebbas man tar, Suck! Ni får ta del av en liten bit ur hennes liv genom bloggen, ändå tar ni er frihet att döma henne. Ni har ingen aning om vad som är bäst för Marianne! 
Istället för att ägna timmar åt att läxa upp andra och predika era ytterst märkliga moralkakor kanske ni kan hitta på något mer kreativt att göra med er fritid.

Förstod sÃ¥ fort jag sÃ¥g bilden och läste texten att de skulle vara en storm av kommentarer. Är mÃ¥nga av er nya pÃ¥ bloggen eller kommer även ni kanske ihÃ¥g läsarstormen när Ebba var hemma med Marianne och fick ställa in uppdrag eller ta med Marianne vid jobb dÃ¥ mÃ¥nga kritiserade Ebba för att Mariannes pappa inte var inblandad och kunda ta hand om Marianne sÃ¥ Ebba ”kunde göra sitt”. Här vänder ni kappan efter vinden för nu är Ebba borta och Marianne är antagligen med sin pappa eller far/morföräldrar sÃ¥ är de ramaskri eftersom Ebba är borta…
Hur tänkte/tänker ni där?
Mamma är mamma och pappa är pappa självklart men ett barn mår inte dåligt av att inte ha båda sina föräldrar närvarande varje dag, sida vid sida. Tänker ni på serparerade föräldrar? Tänker ni på de förhållanden där man genom arbete tvingas arbeta under veckan?
SÃ¥ hemskt som mÃ¥nga verkar tycka att de är att Ebba är borta en längre helg frÃ¥n Marianne sÃ¥ skulle man dÃ¥ se de pÃ¥ ”vanliga” familjer där en av föräldrarna är borta i perioder oavsett anledning sÃ¥ är nog Sverige fyllt av dÃ¥liga föräldrar och barn som mÃ¥r dÃ¥ligt och ve och fasa till och med kanske mÃ¥r dÃ¥ligt som vuxna…

Tänk tre steg längre, tänk på er själva och de runt ikring er innan ni dömmer ut!
Men jag tar på mig att jag dömmer era åsikter!!! Så skippa de kommentarerarna tillbaka och att ni aldrig skulle lämna ert barn för en helg, tänk då era vänner eller bekanta eller bekantas bekanta!!!

Jag är troende och redan psykolog i allra högsta grad. Vilka högre makter ber en atesit till. Om du visste hur många människoliv som jag har räddat.

Snygga kläder, var har du hittad dem? Vilka märken? Den övriga diskussionen ägnar jag inte ens någon uppmärksamhet eftersom den är helt irrelevant, inskränkt och fånig. Go Ebba! 

Ebba! Min förstfödde son är ungefär lika gammal som din M. Jag följer din blogg då och då, för inspiration, vackra bilder och såklart för att jag är lite nyfiken hur du tänker kring föräldrarskap. Jag tycker det är uppfriskande att läsa hur du tänker, hur du pusslar. Du är för mig en sann modern mamma! 

Jag förundras över alla trista kommentarer, jag hoppas du filtrerar väl och minns de fina kommentarerna i stället. 

Barnet behöver bÃ¥da sina föräldrar, och varje föräldrarpar avgör hur de vill/kan göra för att det ska bli sÃ¥ bra som möjligt. Jag tycker det är fullständigt underbart att din man tar sÃ¥ stor del och tar hand om din dotter en hel helg. Se ocksÃ¥ där en förebild. Sedan min son börjat vara hemma med min man ett par dagar i veckan sedan jag börjat jobba – ser jag en helt annan utveckling! Det är underbart att uppleva! De hittar pÃ¥ egna buslekar, har en speciell relation som de fÃ¥r chansen att vÃ¥rda när jag är borta.
Sedan dess har det också varit oändligt mkt enklare att även låta andra passa honom. Han blir alltmer en friare och tryggare individ. Inte bara mamma mamma mamma. Det är inte sunt.

Jag hejjar pÃ¥ dig Ebba och är ju ocksÃ¥ i ärlighetens namn lite avis – för NYC är ju den mest underbara staden som finns! Hoppas du hade det toppen!