Dessert till Roy?

289826_1280

Här borde jag ha en bild på kvällens efterrätt, vad det nu ska bli. Men jag har inte den blekaste! Och då kommer inte hem som helst och äter middag, utan min kära vän Roy Fares. Hmm. Han kan ju det där med efterrätter som ni säkert vet… Någonting med jordgubbar blir det i alla fall, har en stor skål fina sådana här hemma på köksbänken.

Det stora renset!

2014-06-26 13.03.52

Nu har vi bott härnere i Skåne i över en månad, inte en sekund har jag saknat Stockholm. Vännerna såklart, men inte stadslivet. Inte på länga vägar. En av många saker jag njuter av här är att vi har så lite saker. Barnen har varsin korg med leksaker i sina rum, jag har tre lådor för mina kläder, precis lagom med grejer i köket, allt har sin plats. I hallen hänger varsin regnjacka till barnen, här trängs inga overaller, extraskor, mössor, vindjackor och sjalar. Pärlsponten på väggarna är vitmålad, golvet är ljusgrått och förutom lite grönt är det mesta här hemma vitt och grått. Lättstädat, enhetligt och enkelt. En vitmålad pall som nattygsbord, minimerad necessär. Och det är så rogivande.

Det är klart, någon lantlig dröm i vitt är det inte alls jämt. Det är ett evigt plockande. En och annan strandväska ligger ofta och dräller här, likaså armpuffar, solkräm (hjälp, har lillebror fått tag i den och sugit i sig en halv tub? Han älskar märkligt nog att äta kräm, min lille krabat…) diverse nappflaskor, hinkar och spadar (men aldrig när man behöver dem) och dockkläder. Men ändå. Det svämmar inte över.

Detta kan (hmm…) förstås också betyda att vi har på tok för mycket pryttlar, kläder och saker hemma i stan. Nej, när jag kommer hem till stan ska jag rensa. Ordentligt. Verkligen, på riktigt. Ett superduper-rens. Kanske till och med köra en mega-rens-loppis i mitt lilla kontor en lördag i september. Så får det bli.

Estelles födesledagslook

Screenshot 2014-07-14 14.25.10

Och jo, vi måste ju titta (foto: Jonas Ekströmer / TT) lite närmare på prinsessan Estelles födelsedagslook. Blommigt, vita strumpbyxor och vita sommarskor. En riktig liten sommarprinsessa. Och tofs till och med, som en stor tjej, gulligt! Skulle inte förvåna mig om klänningen är en av hennes mammas gamla

Screenshot 2014-07-14 14.26.24

Mjuka volangkanter + dagens födelsedagsbarn

Screenshot 2014-07-14 14.12.17

Grattis kronprinsessan, som fyller 37 idag! Ikväll klockan 21.00 sänder SVT1 från ”Victoriadagen” på Öland. Till dess bjuder jag på en liten tillbakablick (foto: Rolf Hamilton / TT). Här är födelsedagsbarnet på firandet av sin sexårsdag. Drottningen har prins Carl Philip i famnen. Titta på den lilla blusen med krage och volang på ärmen, gulligt. Älskar volangkant på barn, speciellt mjuka sådana. Eller, de måste nästan vara mjuka. Sådant har jag gärna på min lille pojke, tycker det är himla fint!

Och såhär (foto: Jonas Ekströmer / TT) såg hon ut alldeles nyss, kronprinsessan, när hon tillsammans med familjen mötte jubel och hurrarop på Öland…

Screenshot 2014-07-14 14.19.15

Varför ler hon inte?

Screenshot 2014-07-14 13.13.21

Det var som sagt kändistätt på Wimbledon – och en annan som satt där på läktaren var Victoria Beckham. Nu hade jag ingen kikare men även från där i satt så gick det att se att hon lyckades med konststycket att sitta absolut stilla, utan att röra en min, under hela matchen. Alltså, hur gör människan? Och varför ser hon jämt så sammanbiten ut? I brittiska tidningar ägnades hela artiklar dagen därpå till detta mysterium: hon sitter där, en solig söndag, på absolut finaste platserna i ”the royal box”, Wimbledon-final, bredvid sin kära make, fantastiskt tennismatch. Alla andra hejar, engagerar sig, klappar och visar någon form av känslor. Men nej, inte Posh. Aldrig minsta hint till leende, nånsin.

Något speciellt är det ju förstås också med en människa som lyckas se ut såhär när hon kliver av planet efter en lång flygresa över Atlanten med småbarn. Puh!

Jag sprang in i Kate!

Screenshot 2014-07-14 12.28.44

Alltså, en sak till måste jag rapportera från Wimbledon och London – att jag sprang in i Kate. I korridoren! Nej, INTE kungliga Kate (foto Sang Tan / TT) utan Kate Winslet. Kate och William var förvisso också där, de satt där i ”the royal box”, den kungliga delen av läktaren på kortsidan, och hejade vilt och engagerat på Roger Federer. Fånigt kanske men det var faktiskt himla häftigt att se dem där, i verkligheten, en liten bit bort på arenan. Wimbledons ”centre court” är inte jättestor, så man har fin utsikt över såväl planen som kända ansikten i publiken. Förra året satt skådisen Bradley Cooper ett par rader framför oss. I år när vi skulle smita ut för att köpa jordgubbar och dricka i en set-paus, så skulle tydligen Kate Winslet göra likadant.

Det är konstigt när man ser en sådan superstjärna, en Oscarvinnare, i verkligheten. Min man och jag sa i mun på varandra: ”var inte det där väldigt likt…”. Jodå. Ursnygg i verkligheten var hon, inte trådsmal, inte så mycket smink och iklädd en marinblått tight fodral. Sedan, en liten bit bort, promenerade Orlando Bloom förbi. Sedan, vid toalettkön, ytterligare en Kate: där stod nämligen någon som var väldigt lik Kate Beckinsale. Och det var det ju. Min man var inte lika snabb på att känna igen henne (eller, okej, han gjorde det inte överhuvudtaget) men det var jag. Så många Oscarsgalor och röda mattor där jag rapporterat om hennes klänningar och outfits.

Sagoskogen + boktips

20140713-141844.jpg

Att promenera med vagnen när båda somnar för sin lur, det är så härligt här bland allt det gröna här. Vi har en skogspark alldeles runt knuten från huset. Slingrande stigar bland susande löv, då tar det inte lång tid innan sommartrötta barn somnar. Lediga dagar i all ära, men det är också en himmelskt härlig stund när båda sover samtidigt.

Som just nu. Jag ska passa på och läsa några sidor i min bok, ”Åren i Paris”, om Hadley och Ernest Hemingway. Perfekt sommarläsning om konstnärslivet i 20-talets Paris. Måste ge den till min kompis Anna sedan, hon kommer älska den!

Starka kvinnor på banan

20140709-191945.jpg

Åh, jag har precis haft världens roligaste eftermiddag. Efter turen till Marstrand så bar det ju av till London för mig. London och närmare bestämt Wimbledon-final. För en tennisälskare är det som julafton hundra gånger om, på samma dag. En makalös final fick vi äran att se, dessutom. Några av er kanske följde den i SVT, som sände direkt?

Nu är jag tillbaka i Falsterbo där solen tycks skina nästan varje dag denna sommar. Inte klokt. Och idag var det damdubbel-turnering, Falsterbo Ladies Cup. Det var så skoj, häftigt som tusan med alla dessa starka, coola kvinnor på banan. Hårtslående kvinnor med driv, full fart framåt. Riktigt inspirerande, trots att min partner Karin och jag hamnade någonstans i mitten så var vi helnöjda. Det hela avslutades med drink hos min partner ifjol, Birgitta, som var helt grym även i år. Hon kammade hem det IGEN! Wow. Nä, nu vankas grill i trädgården hos mina svärföräldrar som bor här i huset intill vårt vita…

Boksällskap

20140705-191507.jpg

En latte – med en bok som sällskap! Det ni. Att läsa en bok i lugn och ro, tro mig, detta är en unik stund. De senaste åren kan jag räkna på mina tio fingrar vilka böcker jag läst. Nästan i alla fall. Jag skäms över det lite, faktiskt. Det är INTE likt mig. Jag som älskar böcker. ‘Prova ljudböcker’, tipsar många – men nej, jag lyckas aldrig riktigt med det. När jag väl promenerar med sovande barn i vagnen, då passar jag hellre på att ringa någon. Bil har vi ingen, så då kan jag inte lyssna. Hemma, om det mot förmodan blir läge, så njuter jag hellre av tystnaden. Den ljuvliga tystnaden. Och, okej, jag irriterade mig också på rösten på de som läste in… Och så blir man distraherad. Hmm. Samtidigt verkar det härligt.

Hade också gärna varit med i en bokklubb, med ett gäng andra i lite samma fas i livet. För att peppa mig att faktiskt läsa. Men mäktar inte med att dra igång en bokklubb just nu.

Oh well, nu sitter jag i alla fall här på ett mysigt kafé på Kings Road och ska njuta av min deckare i papperform. Total lyx. Om en stund ska jag vidare bort mot Chelsea Green och äta middag med en gammal vän som bor här i London, hon har också små barn och förvarnade: ‘jag är ingen nattuggla…’. Ojojoj, inte jag heller. Som jag ser fram emot att få en natts ostörd sömn. Mmm.

En avstickare – och ett äventyr

20140703-141948.jpg

Stranden, lediga dagar utan planer och ute-inne-livet mitt i allt det gröna. Jag älskar det. Men nu lämnar jag barnen (som sov så gott i dubbelvagnen under ett av de stora träden i trädgården när jag åkte – usch, vad jag kommer sakna dem!) och mannen i Falsterbo för en liten avstickare. Hoppar nämligen strax på tåget mot Göteborg och Marstrand, dit min syster och barnen anlände igår. Hurra, det ska bli så kul att se dem allihop. Och mamma och pappa, även min kära lillebror och fru kommer imorgon tror jag. Sällan vi ses allihop, alla tre syskon, så det ska bli härligt.

Ett äventyr är ju bara det faktum att jag ska åka tåg i tre timmar SJÄLV. Alldeles konstigt känns det, att varken packa små ombyteskläder, kex, majskrokar eller dockor och klistermärken. Bara saker till mig. Me, myself and I. Till och med en Arne Dahl-deckarpocket (som jag somnat i efter två sidor ett antal kvällar här), minns knappt när jag senast packade det på den här tågresan…