Amanda Schulman gästar ”soffan” på lördag

”Soffan” i rubriken ovan kan förstås i min värld bara vara EN soffa: Gokvälls soffa på lördag. Och på lördag kommer medieprofilen Amanda Schulman och gästar mig där, hon är aktuell med SVT Flow-serien ”Ett härligare liv”. Därför sitter jag nu och filar på frågor, manus och upplägg för intervjun. Det ska bli spännande – och skoj. Dessutom har jag ju gästat hennes pratprogram, som sändes på Aftonbladet-tv, så det känns trevligt att liksom ”bjuda tillbaka”. Eller hur man ska säga.

Tyvärr är jag ingen superflitig lyssnare på Fredagspodden, som hon har tillsammans med sin syster Hannah (men bland annat min syster Amy lyssnar och jag vet många fler som verkligen gillar den, så jag skulle säkert gilla den jag med). Usch, jag får helt enkelt inte in podd-lyssnande i mitt liv just nu. Är det någon av er läsare därute som lyssnar, vad skulle NI i så fall vilja prata med Amanda om? Släng in en kommentar här nedanför, så kan jag kanske passa på att fråga Amanda i sändning…

PS. För övrigt har det varit en hel del vidriga kommentarer här på bloggen senaste veckorna, så tråkigt att någon eller några verkar lägga ner så oerhört mycket energi på att förpesta här och skriva elakheter och påhopp, för att göra mig ledsen. Till de som sysselsätter sig med det: lägg er tid på något vettigt istället, om hela min person nu irriterar er så hemskt mycket!

Äpple för 150 kronor, någon?

Skärmdump 2014-09-30 15.42.35

Ni kanske sett att SVT:s stora ”Världens barn”-veckor dragit igång? Min kompis Ida och jag var ute på stan och samlade in pengar förra året. I år ville vi hitta på något nytt, för att förhoppningsvis skramla in ännu mera. Så i måndags drog vi ut, utrustade med en jättestor skylt, goda svenska äpplen och en röd bössa.

Kanske är det smart vi sälja något, tänkte vi och ja, ni ser själva resultatet här. Vi sålde slut varenda äpple till helt fantastiska (!) överpriser för världens barn. Jag skulle gissa på tusen kronor kilot, faktiskt. Tack alla som bidrog, och alla ni som bidrar på andra sätt till detta viktiga ändamål.

Förresten, jag upptäckte att ”Världens barn”-redaktionen ju också har en blogg här på SVT. Där uppdaterar de om senaste nytt och inte minst hur det går för Petra Mede, Richard Olsson och resten av programledarna med deras utmaningar…

Om 1-åringen får välja?

kanye-west-435

Snubblade över den här bilden på Instagram (foto: People.com) på lilla North West, Kanye West och Kim Kardashians gulliga 1-åring som igår fick följa med mamma och pappa på modevisning i Paris. Superkändis-paret hade klätt upp dottern i specialsydd svart spetsklänning av Givenchy, för att matcha mammas outfit. Och eftersom jag själv har en 1-åring hemma, så får jag faktiskt lite ont i hjärtat av alltihop.

Eller, det är knepigt för jag gillar egentligen inte att döma. Är noga med det, då jag tycker att hela föräldravärlden svämmar över av föräldrar som dömer andra föräldrar (och vi mammor är ju extra bra på detta, tyvärr). Men just i det här fallet är jag hyfsat säker på att ”front row” på modeveckan i Paris inte är det roligaste för en 1-åring. Dundrande musik, mörkt och trångt, massor med folk, hundratals starka kamerablixtar, för att inte tala om alla skrikande paparazzis och mobilkameror som kastade sig efter den lilla familjen. Hu. Varför ta man med sitt barn till ett sådant spektakel – och dessutom låter hen spela en av huvudrollerna?

Men konstigast är ändå kommentarerna på Instagram i stil med ”åh, vad gulligt”, ”fantastisk bild” och ”North West steals the show”. För jag tycker faktiskt inte att det är något vidare gulligt, bara märkligt. Man vill ju inte tro att någon förälder ser på sitt barn som en accessoar (som ska kläs upp och släpas runt överallt) men här är det faktiskt svårt att förstå hur de tänker. Får väl helt enkelt hoppas att det fanns ett himla bra skäl till att de gjorde så, för man vill ju tro att alla föräldrar därute vill sina små skatters absolut bästa.

Vardagskärlek

Åh, så ljuvligt härligt med MÅNDAG. Speciella dagar och helger i all ära – men just idag var det outsägligt skönt med vardagslunk. Som jag har längtat. Krispigt septembersolig måndag, mannen lämnade barnen på förskolan och jag jobbar undan, bockar av samtal och planerar det sista inför eftermiddagens reportageinspelning för Gokväll. Läser research inför veckans inspelning, besvarar mail, kommentarer och jobbar undan. En väldigt bra känsla.

Så var det också en galen vecka förra veckan (och veckan dessförinnan, och dessförinnan…). Min man var bortrest i ett par dagar, vi bodde tillfälligt inkvarterade hos snälla svärföräldrar och sålde samtidigt vår lägenhet, vilket blev klart idag. Puh. ”En dag i taget”-regeln har varit extra viktig att påminna sig om den senaste tiden. Och hur roligt det än var på Bokmässan i helgen, så blir man rätt färdig av det intensiva mässtempot. Tänk att det var närmare 100.000 människor som samlades i sin kärlek till böcker och berättelser. Rätt otroligt ändå.

Vardag, en alldeles vanlig måndag, tänk att det kan vara så underbart ibland.

Hoppas att ni läsare därute också har en bra start på veckan!

Göteborgshelgen

2014-09-03 10.00.51

Hej Göteborg! Älskade Göteborg, min hemstad och just den här helgen, världens bästa stad för bokälskare och författare. Igår landade vi, barnen och jag, i ett kompakt grått regnväder på Landvetter. Mamma hämtade oss på flygplatsen och åh, vad glad jag var att se henne. Jag ska väl i ärlighetens säga att det var en ganska körig resa och stressig morgon. Lillpojken hade, misstänker jag, jätteont i öronen och vrålade hela vägen ner. Samtidigt meddelade 3-åringen att hon var akut kissnödig, det spilldes vatten och jag var hungrig, lillen snorig och trötta var vi allihop. Tack snälla flygvärdinnan Anna och andra som var så hjälpsamma och stod ut med en väldigt ledsen 1-åring.

Det kan ju inte bara ha varit storasystern som deklarerade att ”det gör ont i öronen, mamma”. Att deckarsuccén Lars Kepler (ni vet pseudonymen för paret Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril) satt en rad bakom och mycket koncentrerat såg ut att korrekturläsa manus, sådant är ju inget barn funderar över direkt.

När vi lyckats ta oss till bagagebandet, efter en kissolycka då, så föll dottern baklänges från en trappa, lillebror sympati-förtvivlad-illgråtande och ja, såhär fortsatte det (och tack schyssta Jenny Strömstedt, som erbjöd sig att hjälpa till – hon tycktes se kaoset i mina ögon). Som sagt, jag var väldigt glad över att se mamma och komma hem till Överåsgatan. För barnens del blev det sedan bullbak, lek i köket och äpplemos-kok (mycket spännande) och för min del Bokmässan. Även idag tillbringade jag nästan hela dagen på mässan, en alldeles fantastisk dag. Vips, så var energin tillbaka. Så många glada möten, trevliga människor och roliga samtal. Och hjälp, vilka tunga bokpåsar vi släpade med oss hem. Tack och lov var vi hemma lagom till till detta.

Det var så kul att se programmet allihop, min egen familj, mamma och pappa. Till och med barnen satt stilla och tittade på när suveräna Johanna Westman lagade mini-burgare och lyssnade på kloka, coola Pia Sundhage (intervjun, som jag jobbade med i veckan ni vet). Och okej – det MEST spännande (!) var förstås när glaskrukan gick i tusen bitar Sarah… Men om vi bortser från den dramatiken, så var det verkligt inspirerade med makramé-trenden. Hurra för Sarah. Mera makramé åt folket!

Bäst i världen

Sitter här med datorn uppslagen, en kaffe intill mig och manusjobbar inför veckans inspelning. Stämde just av per telefon med redaktören Eva. Ingen mindre än förbundskapten Pia Sundhage gästar programmet på lördag. Fruktansvärt coolt och en gäst som länge stått på önskelistan hos oss på redaktionen. Så glad att hon kommer! Denna otroligt framgångsrika spelare och tränare vars meritlista är så imponerande. Världens bästa kvinnliga fotbollstränare, enligt internationella fotbollsförbundet Fifa, och hon har ju också – bland mycket annat – lett USA:s damlag till OS-guld. Två gånger om.

Efter sista kvalmatchen (med segern mot Skottland) i förra veckan säkrade hon ju också, med damlaget, VM-biljetten till Kanada nästa år. Om det och mycket annat ska vi prata om i studion. Nu ska jag bara fila klart på frågorna och upplägget…

Så lyckas du

16-jpg

Nej, jag utlovar inte à la Blondinbella ett inlägg om hur du lyckas med… Livet, karriären, ja typ allt. Missförstå mig inte nu, jag tycker att Blondinbella inspirerar som tusan med den typen av inlägg. Men just det här inlägget är en fortsättning på lördagkvällens program – nämligen om hur du lyckas med en perfekt maräng. Som ju faktiskt också är en del av livet.

Tack Susanne, för din eminenta lista. Voilà, nu kan du också knäcka marängkoden. Att grädda lågt ner i ugnen på låååg temperatur är nog missen jag oftast gör, beror nog på min tidspotimist-gen. Att börja med middagen i flera timmar i förväg har aldrig varit min starka sida. Då gör jag annat.

11-jpg

Och HÄR hittar du hela programmet. Med min favorit Ebbot och allt, han var förstås fantastiskt. Som han är. Han pratade bland annat om sin examen och så premiärspelade han en splirrans ny låt. Som aldrig tidigare spelats. Väldigt kul, himla bra och dessutom exklusivt. Tja, det är lite så vi jobbar i Gokväll, helt enkelt.

Bädda snyggt och fluffigt

Skärmdump 2014-09-22 11.22.32


Späckad helg med allt från babyshower (supertrevligt!) till höstvacker promenad ute vid Etnografiska och Tekniska museet. Och så har jag förstås piffat hemma, då vi ska flytta. Herregud, så mycket fix det är ändå. Inte minst med två små. Plocka, ordna, torka, hålla i ordning. Senast jag flyttade skulle jag flytta ihop med min man, det var något helt annat än med en 1-åring och en 3-åring runt benen.

Nu är det i alla fall snyggt och prydligt hemma. Ordning och reda, välstädat och fräscht. Och alla sängarna är fluffigt, fint och trevligt bäddade. Det har verkligen gått inflation i snyggt bäddade sängar på inredningsbilder senaste tiden. Överallt (här ovan och nedan, bilder från Pinterest) syns lyxiga linnelakan, massvis med kuddar, nonchalant slängda plädar och filtar. Gärna i en mild och pudrig färgskala. Så långt från amerikanskt hotellrums-perfekt och detta man kan komma.

Vad är då knepet, för att få till en riktigt härlig snygg-bäddad säng? Det här tycker jag funkar bra, ja helt enkelt de bästa knep jag plockat upp efter ett antal inrednings-plåtningar och styling-jobb jag varit med på…
1. Neutrala toner = sov gott. Håll dig till ljusa och neutrala toner, vitt och grått. Gärna enfärgat. Blanda upp med en pudrig nyans du gillar, kanske rosa, kanske ljusgrönt, kanske är det ljusblått? Jag inbillar mig dessutom att man sover bättre i ett harmoniskt, neutralt rum.
2. Kuddarna. Ja, sedan är det ju alla dessa kuddar, inte helt lätt att få till. För att ”fluffa till det”, stapla först en rad kuddar mot väggen eller sänggaveln, sedanslänger du ytterligare ett par, tre stycken framför. Klart! Mixa vanliga bomullsörngotten (som du ställer längst bak) med kuddar i linne, eller släng in någon i sammet. Kontrasten blir fin. Tips – olika storlek på kuddarna, till exempel lite större linnekuddar som ”prydnadskuddar”, blir också fint.
3. Bädda inte ”igen” sängen. Alltså, ”stäng” inte sängen helt med överkastet. Ha bara överkast över halva sängen. Till vår dubbelsäng kör jag helt enkelt ett enkelsängs-överkast, billigare och räcker utmärkt då jag bara vill ha det över halva sängen ändå. Dubbelöverkast? Vik ner till hälften.
4. Satsa på snygga lakan. Rensa i linneskåpet, det gjorde vi och nu har vi bara två snygga bäddset. Det räcker! Och så slipper man rota efter matchande örngott och påslakan i linneskåpet… Att dessutom välja eko-bomull tycker jag är värt några kronor extra, då vi trots allt tillbringar mycket tid här.
5. Linnelakan. Surfa in på valfri inredningsblogg eller öppna slumpvis utvalt glossigt inredningsmagasin och du möts av lagom snygg-skrynkliga (obs, de ska inte strykas) linnelakan. Superfint och gör så mycket för lyxiga sovrumskänslan. Nu finns alla prisklasser och de blir skönare och mjukare för varje tvätt. Våga satsa på en mild, ljus färg som är roligare än vitt. Mixa gärna färger på örngotten: varför inte två vita, ett grått och ett blekrosa?

Skärmdump 2014-09-22 11.21.59

Just nu? Regnet smattrar ihärdigt mot rutan på stammiskafét på min gata, där jag parkerat mig med kaffe och dator. Riktigt måndagsmysigt faktiskt. Ska bocka av en rad saker på ”att göra”-listan innan jag ska iväg och hämta dottern till dansen men ligger ändå hyfsat bra till. Jippie!

Min häftigaste resa

2014-09-17 14.07.26

Sen kväll hemma i Stockholm, jag hann hem just innan det var läggdags för barnen. Kastade väskorna i hallen, möttes av världens gladaste tjut, skratt, blöta pussar och kramar. Jag har varit bortrest sedan tidigt i måndags morse, inte så värst länge kanske – men vilken resa. En av de häftigaste resor jag varit med om, eftersom jag fått äran att medverka i tv-programmet ”Vem tror du att du är”. Jo, faktiskt. Ni vet, programmet där en person släktforskar och gräver i familjens förflutna med hjälp av experter, forskare och duktiga arkivarier. Och ett superproffsigt tv-team förstås (hurra för er, Theo, Jojje, Viktor och Johanna och tack för den här resan).

När de ringde mig trodde jag ju inte att det var riktigt sant, vilken drömgrej att få vara med om detta. Inte klokt så roligt. Naturligtvis kan jag inte avslöja något, såhär mitt uppe i produktionen, mer än att det är ett fantastiskt äventyr. Roligt, spännande och faktiskt lite omtumlande. Mycket att smälta: livsöden, personligheter, berättelser. Nej, jag kan inte berätta mer nu. Men det är i alla fall också en del av förklaringen till senaste tidens resande och hektiska schema för min del.

Nu har jag som sagt landat hemma i soffan, sitter med en kopp te och klockan närmar sig midnatt. Ska bara fila lite till på morgondagens manus, för strax före sju kommer taxin och så bär det av mot Umeå och inspelningen av veckans lördagsprogram med bland andra Ebbot Lundberg, Anders Lundin och den här coola tjejen som för övrigt åt lunch med kungen i veckan. Imorgon får hon nöja sig med att luncha med mig och resten av lördagsgänget!

Hurra för min lillebror

Hej från ett litet hotellrum i Karlstad, sitter här vid skrivbordet och hör stadens sus och rop ute på gatorna. Jag är här på tv-inspelning och hade egentligen tänkt bjuda på lite bilder från min händelserika dag. Men uppkopplingen är så usel att jag efter säkert en halvtimmes försök inte lyckats ladda upp en enda bild. Försöker igen imorgon bitti. Då kommer ni nog också förstå vad det är för inspelning jag är ute på…

Och så hade jag ju tänkt att ladda upp en härlig födelsedagsblomma – en riktigt maffig septemberbukett – till min kära lillebror August, som fyller 30 år idag. Så mycket roligt vi haft under de där 30 åren, så mycket roligt vi kommer att ha. Tänk, Amy, vår lilla lillebror har blivit 3o år stor. Den där lilla vitblonda, båtälskande, glada pojken som (ursäkta, nu är jag en pinsam storasyster här) vi krängde på dockkläder och körde runt i dockvagn – är idag en helt strålande person, som idag när jag ringde och grattade såklart orkade lyssna på mina bekymmer, och dessutom komma med några kloka, lugnande ord. Som den klippa han är.

Min lillebror och en av de människor som står mig allra närmast. Syskonrelationer är ju också de längsta relationer vi har här i livet. En relation utan startsträcka, en relation där man inte alltid behöver förklara utan bara förstår, för att man vet så mycket om varandra. Jag är glad av hela mitt hjärta över att ha en sådan otroligt klok, smart, himla rolig och cool lillebror som August. Den bästa lillebror man kan ha, hurra för dig idag!