Kronprinsessans comeback

Skärmdump 2014-08-20 22.56.04

Comeback och comeback – men det var ett tag sedan kronprinsessan Victoria framträdde i rampljuset, hon har förmodligen haft en lång och härlig sommarledighet. Idag var hon hur som helst tillbaka på jobbet igen, när utmärkelsen ”Årets svensk i världen” delades ut (foto: Fredrik Sandberg / TT) till Spotifygrundaren Martin Lorentzon, vid en ceremoni i Stockholm. Chockrosa fodral blev det och visst är det svenska smyckedesignern Märta Larsson som har skapat det coola halsbandet? Onekligen nästan ett måste att bära svensk design vid ett tillfälle som detta.

Skärmdump 2014-08-20 23.00.38

Uppdatering – såg just att det var danskdesignade smycken på Victoria! Förhoppningsvis blir hon inspirerad till mera svenskt under nästa veckas ‘Fashion week’.

Packat och klart

20140820-093528.jpg

Hejdå landet för den här gången. Nu tar vi farväl av denna skånesommar jag aldrig ska glömma. Packat och klart. Kläderna jag gått runt i hela sommaren tvättade och ihopvikta i lådan i garderoben, en sista björnbärspaj som dottern och jag slängde ihop till sista middagen. Igår sa vi hejdå till den långa kritvita stranden, hejdå lekstugan, hejdå farmor och farfar, hejdå gungan i trädet i trädgården, hejdå farmors växthus med alla tomater och gurkor som vi följt hela sommaren.

Och nu, NU, känner jag mig redo för hösten. Nystart, nya idéer som vuxit fram under semestern, nya tag. Nu jäklar, i höst händer det – många bra saker. Känner verkligen suget att hugga tag i saker. Sätta igång, beta av listor, köra igång på allvar med höstsäsongen som startar i rutan nästa vecka. Jo, jag känner till och med att det ska bli (lite?!) mysigt att tända ljus inne och ta på mig höstskor ute… Även om jag brukar vara sist i hela stan med att ha ballerina…

Ps. Dottern kröp ner i väskan – kanske inte bästa, men helt klart gladaste, packhjälpredan!

Villalivet

20140818-100338.jpg

Igår öste regnet ner, sedan ser det plötsligt ut såhär. Åtta minuters promenad från vårt hus, tre att cykla. På en grön liten stig. Men hösten kom plötsligt i luften, eller åtminstone en känsla av vad som komma skall. Vips, igår hände det. Det konstaterade grannen och jag, när vi stod och småpratade.

Grannen frågade hur det kändes att åka till stan och lägenhet, efter två och en halv månad härnere. Konstigt, såklart. Men faktiskt helt okej ändå. Vi har haft en sådan ljuvligt lång och varm sommar. ‘Och visst är det inte riktigt såhär i november?’ sa jag till grannen och pekade på nakna, lekande, glada barn på gräsmattan i förmiddagssolen. Visst kan jag längta efter husdrömmen ibland – jag är själv uppväxt så – men jag längtar då rakt inte efter pendling och köer till och från jobbet, stuva in barnen i bilen (vi har ju inte ens någon bil i stan) och allt fixande som det ändå är med hus. Nej, jag är väldans nöjd och lycklig som det är. Med en rejäl dos villaliv hela långa sommaren, sedan stadsliv, enkelt och nära till allt i den ganska lugna delen av stan som vi bor i, resten av året.

Ps. Apropå kommentarerna nedan! Som jag tidigare skrivit: jag är helt och fullt medveten om att det är en enorm lyx, att ha ett sommarställe att åka till som vi har. Och att ens kunna göra det valet vi kan göra, att ha ett bra boende i stan med plats för barnen – det är jag högst medveten om, eftersom några verkade tro att jag helt var uppe i det blå…

Det kom ett brev…

Hej Ebba! Jag har följt dig länge (ända sedan jag var tonåring – idag närmar jag mig 30) och har alltid gillat dig och din ärliga och härliga personlighet. Idag lyssnade jag på Loppipodden där du var gäst hos Ann Söderlund och jag verkligen älskade avsnittet. Du kändes som en sådan härlig person och jag fick en ännu bättre uppfattning om dig än jag hade innan. Ville bara skriva det och helt enkelt säga ”keep up the good work”. Hälsningar från L

EBBA: Tänk, vad glad jag blev när det här damp ner i inboxen – tusen tack! Jag minns bara att vi hade väldigt kul under inspelningen, Ann Söderlund och jag. Och att en person tar sig tid att slå sig ner och skriva några uppmuntrande rader, en komplimang, bara sådär. Det värmer verkligen. Och man blir så himla glad. Jag vet att det är mycket ”höstlöften” just nu, men detta ska jag verkligen också försöka att bli bättre på. Tycker du att en kollega, vän eller någon i din närhet gjort något bra – säg det till hen idag vettja.

Galatät rivstart-vecka

kristallen-programledare-galan

Veckan efter nästa blir en riktig rivstart-vecka. Späckade dagar med massvis jobb och mycket kul som händer. Många ombyten, dessutom. Blir en rejäl kontrast till de senaste veckorna, då klädbyten bara varit nödvändiga på grund av bärkladdiga barnhänder.

Tisdag och onsdag ska jag spela in en rad reportage från modeveckan i Stockholm, sitter redan nu och planerar, kollar på visningsschemat, mailar med presskontakter och ackrediterar för att få ihop det på bästa sätt. På tisdagskvällen går Polarpriset av stapeln och min man och jag ska dit (just det, måste greja barnvakt…) och på torsdagen reser jag till Umeå hela dagen för att spela in säsongspremiären av Gokväll.

Pirrigt med Gokväll-premiär och vi har en grymt bra uppställning med skådespelerskan Helena Bergström, premiär för en ny modeprofil (!) i studion, bagaren Anna Björlin i köket och soulstjärnan Kim Cesarion på plats. På torsdagkvällen är det ytterligare ett event för min del, på fredagen mera Gokväll-jobb och på kvällen är det årliga tv-galan Kristallen. Ni ser årets programledare för galan här ovanför.

Tv-priset Kristallen firar 10 år och vad vore väl lämpligare än att då dela ut ett pris till mig?! Nä, skämt åsido, någon slags glammig outfit ska jag däremot försöka skaka fram till dess. Sedan är det ytterligare en tv-inspelning på söndagen, som också den är på annan ort med övernattning. Puh.

PS. Någon nominering får vi nog inte för projektet #EBBAKITTY men kul hade vi, kolla in här!

Säsongsätare i höst?

bild(1)

Att gå ut i trädgården över den daggvåta gräsmattan och plocka björnbär i pyjamas till en härligt lila frukost-smoothie, det är lyx. Såhär års, ja hela sommaren, är vi faktiskt himla bra på att äta efter säsong. Det är ju egentligen helt logiskt att äta såhär: när frukt och grönt har sin säsong, då är de som allra godast. De egenodlade, solmogna skånska tomaterna härnere är faktiskt nästan inte samma grönsak som trötta, vattniga, influgna vintertomater. Dessutom är det trevligt för plånboken och bättre för miljön.

Vet ni vad, det ska bli ett höstlöfte att försöka bli en bättre ”säsongsätare”. Att helt enkelt försöka fortsätta såhär, så gott det går (jag upplever att det är mycket lättare på sommaren, tyvärr svårare på hösten och vintern). Och att fortsätta så som vi gjort i sommar: att äta betydligt mindre kött än vi gjort tidigare. Köttbullar är såklart superpoppis hos mina små – är glad över allt lättlagat de äter med god aptit, vilket inte är en jättelång meny – men i stort, så har vi medvetet dragit ner på köttätandet hemma och det känns himla bra! Nu måste jag väl bara lära mig att bli en fena på att svänga ihop grytor, som att jag behövde fler grejer på ”att göra”-listan i höst. Puh.

Frustrerad? Javisst!

Ur serieboken "Prins Charles känsla". Foto: Liv Strömqvist
Ur serieboken ”Prins Charles känsla”. Foto: Liv Strömqvist

Just hemma från härlig middag med kompisar, en sådan där kväll då allt bara funkar. Allas barn lekte, busade, hade skoj – vi hann prata, fullständiga meningar till och med, mycket skratt, supergod mat och snack. Kom bland annat in på ämnet ”hemmafruar”, de (mammor men även pappor) som väljer att vara hemma med barn framför arbetsplatsen. Vilket påminde mig om en intervju jag läste igår (jo, samtidigt som jag i sommar beklagar mig över att jag inte hunnit läsa har jag på något sätt hunnit konsumera diverse mer eller mindre livsviktigt kändisskvaller…).

”Grey’s Anatomy”-stjärnan Katherine Heigl berättar i nya numret av Good Housekeeping om hur ”arg” hon blev av att vara heltidsarbetade mamma. Om hur hon kom hem sur och frustrerad från jobbet, vilket hon insåg berodde på att hon missat så mycket med barnen under dagen. Alltså bestämde hon sig för att säga upp sig från ”Grey’s Anatomy” och vara med döttrarna på heltid. TV-stjärnan säger att hon ”prioriterade helt fel”.

Visst, jag håller med, det låter superhärligt att bara vara med barnen. Det måste jag erkänna att jag ibland tycker. Tro mig, jag har också varit frustrerad över att behöva jobba, jobba, jobba istället för att hämta tidigt och bara vara med barnen, inte ständigt behöva pussla. Det ÄR lockande att på heltid ha världens svåraste, mest utmanande och roligaste jobb: att vara förälder.

Men i nästa andetag påminns jag om att det – utifrån mina värderingar och min världsbild – också på många sätt är att skippa att tänka på framtiden, ekonomin, jämställdhet, barnens (och relationens!) bästa. Helt enkelt, att inte lära sig ett dyft av historien. Nej, jag vill vara en god förebild för barnen genom att vara en förälder som har ett jobb jag tycker om, som jag dessutom vill tro att jag är rätt bra på. Ett liv som inte helt kretsar kring barnen, för att jag vill ha det så och tror det är sunt. Det dåliga samvetet, pusslandet och allt som kommer med det, ja, det är en del av livets berg-o-dalbana som jag ser det.

Att det skulle vara en ”felprioritering” att arbeta? Stopp och belägg, att arbeta är INTE likställt med att prioritera bort barnen. Nä, det är nog lätt att säga om man kan sticka iväg i ett par veckor, spela in en komedi och komma hem med ett gäng miljoner på kontot. Obs, missförstå mig inte, det är ju toppen för henne, att hon kan göra så. Missunnar då rakt inte någon, som vill göra så, det. Jag tänker bara att det är en himla stor lyx, det där som Katherine Heigl talar om som en stor, fantastisk insikt. Och att det finns väldans många frustrerade föräldrar därute som kämpar med att få ihop det. Miljoners miljoner människor som känner precis som hon ibland, men som inte har det där valet. Man får väl hoppas att hon bara blev taskigt citerad, helt enkelt, när det lät som att hon delade med sig av en stor, viktig lärdom.

Bibblan och bokslukare

books-on-a-bookshelf-pic-getty-images-174065947

Igår morse var det – kors i taket – inte kanonväder med en gång (men blev det rätt snart) så jag rullade iväg med barnen i dubbelvagnen till Skanörs bibliotek. En lagom promenad från Falsterbo. Jag har själv så starka barndomsminnen från Marstrand mysiga lilla bibliotek, dit vi alltid gick på sommaren. Tittade, valde, släpade hem bokhögar och läste, läste och läste. Sommaren är till stor del läsning för mig. Ja, tyvärr inte den här sommaren och heller inte de två senaste. Men så har det också varit två barn på tre år för min del, så jag anser mig ursäktad att jag ännu bara lyckats läsa, ehm, trettio (?) sidor i den där Donna Tartt-boken alla pratar om… 

Hur som helst, så slog det mig när vi var där och lekte (barnen älskade det, roliga leksaker och lugnt och skönt i barnhörnan bland alla böcker) hur olika barn attackerar böcker. Nu har vi ju bara två (gillar förresten inte att säga ”bara två”, två är lycka och jag är himmelens nöjd med det – men ja, ni fattar) men jag ser redan skillnaden. Och hur viktigt det är att kämpa för att få dem att bli läsande små varelser. Jag vill ju också ge dem den där magiska känslan av att vara uppslukad i böckernas värld. Upptäcka nya världar, drömma sig bort. Nu är de ju små ännu men jag inbillar mig att det är viktigt att gå till ”bibblan”, som vi alltid kallade det. Okej, de leker mest med dockorna, klossarna och kuddarna men böckerna finns där. Kom också att tänka på den där mamman som förtvivlat beklagade sig på ”barn och böcker”-kvällen jag medverkade på för något år sedan på Kulturhuset. Hennes barn ville absolut inte sitta stilla och lyssna, hon kämpade med nya böcker, nya sätt, nya knep. Men icke. Det är himla enkelt när man fått ett barn som älskar sagor, att säga att det ”bara är att läsa, läsa, läsa”. Men så enkelt är det nog inte heller, alla gånger.

PS. Ett boktips också, just nu läser vi ”Nils Karlsson Pyssling flyttar in” för 3-åringen minst en gång varje kväll. En favorit! Mycket klurigt och spännande när tandborsten blir en stor diskborste och att köttbullen är lika stor som Bertils huvud…

Vemod och regnsmatter

Usch, kan inte låta bli att känna lite vemod nu, såhär års. Augusti, sommaren – den här ofattbart underbart soliga sommaren – lider ofrånkomligen mot sitt slut. Alla loppisturer jag skulle göra, utflykter och äventyr. För att inte tala om joggingturer, vad hände med dem? Jag vet, det är såklart massor kvar. Det finns mycket att se fram emot. Augusti är en härlig månad, varm och lång och vacker. Men ändå, det är inte slutet av juni. Nu mullrar åskan utanför, regnsmatter mot de stora rutorna. Det blixtrar och mullrar och hela himlen lyser upp stup i kvarten.

Vinkade dessutom av min kära syster Amy, hennes man och pyttelilla söta Morris i eftermiddags. De körde tillbaka till Marstrand. Lillpojken (tänk att vår lillpojke var så liten förra sommaren!) är så solig och gosig. Mina barn tyckte att det var så spännande med en baby i huset, killade under de små fötterna och borstade babyhåret. Min 1-åring gjorde förtjusta tjut och pekade på kusinens lilla näsa. Åh, det har varit så trevligt med dem här, supergod middag igår, bad, stranden och långpromenad med massa prat idag. Nu ses vi igen om… Alldeles för länge. Och så regnsmattret, som påminner om hösten och mörkret. Jag vet att höstpeppen kommer, suget efter att ta tag i saker. Göra nytt, göra bättre. Men nej, jag är inte alls redo ännu. Suck.

Björnbärssommar

20140730-110325.jpg

Det fullkomligt kryllar av björnbär runt vår trädgård. Och de börjar redan mogna! Inte klokt, denna sommar ska jag sent glömma. Solsommaren. Förra året plockade jag rejält mycket sista veckan i augusti härnere, det är fortfarande juli och redan björnbär i massor. Men vad ska man hitta på med alla björnbär? Hmm… Paj såklart – men mera? Mamma tipsade om att frysa in på en bricka, så man man ha till frukost i höst. Inte dumt, måste bara frakta dem till Stockholm också.

Alla björnbärs-idéer emottages tacksamt!