Björnbärssommar

20140730-110325.jpg

Det fullkomligt kryllar av björnbär runt vår trädgård. Och de börjar redan mogna! Inte klokt, denna sommar ska jag sent glömma. Solsommaren. Förra året plockade jag rejält mycket sista veckan i augusti härnere, det är fortfarande juli och redan björnbär i massor. Men vad ska man hitta på med alla björnbär? Hmm… </strong. Paj såklart – men mera? Mamma tipsade om att frysa in på en bricka, så man man ha till frukost i höst. Inte dumt, måste bara frakta dem till Stockholm också.

Alla björnbärs-idéer emottages tacksamt!

Kvällsdopp med sommarprat

20140728-191440.jpg

Spegelblankt, stilla och näst intill ljummet hav. Kunde inte låta bli att smita ner och ta ett kvällsdopp, eller före middag-dopp. Min kära man är hemma och stökar med middag till barnen, bad / avsandning (!) och jag känner mig som en smitare. Men det för man ju göra ibland… Och så passade jag på att jogga lite längs stranden med Christian Falks sommarprat i öronen, utan musik så att jag skulle hinna höra hela. Om du inte redan lyssnat, gör det. Så tänkvärt, viktigt och fint – och oerhört sorgligt.

Marstrandsminnen

20140727-233325.jpg

Min barndoms somrar, alla minnen, vinden i håret, den blåblå fjorden, ljuden från färjan när den slamrar och lägger till vid Koön. Det är en speciell känsla att se allt genom dotterns 3-åriga blick, höra hennes ord, tankar och funderingar. Hennes slitna guldsandaler klappra mot gatstenen på kajen och Marstrands gator som jag känner så väl.

Vi hade ett par underbara, dallrande heta och späckade dagar på ön i förra veckan. Men nu är vi tillbaka i Falsterbo. Vi har det ljuvligt här såklart men jag kunde ändå inte låta bli att känna ett styng av vemod när vi stod där på färjan och vinkade hejdå. Barnen i pyjamas, redo att somna i bilen på väg ner till Skåne. Mätta, glada och trötta med rosiga kinder och svettiga tinningar efter stoj och lek med kusinerna, min systers fina barn.

Jag älskar ju det här också – vackra Skåne, där jag börjar känna mig som hemma – men tänker försöka ge barnen en rejäl dos västkust också, i den mån det går. Tänk att man blir så nostalgisk med barn, hu, farligt för mig som redan är lagd åt det hållet. Allt det fina man själv minns vill man ge dem, och lite till. Alltid lite till.

Dessert till Roy?

289826_1280

Här borde jag ha en bild på kvällens efterrätt, vad det nu ska bli. Men jag har inte den blekaste! Och då kommer inte hem som helst och äter middag, utan min kära vän Roy Fares. Hmm. Han kan ju det där med efterrätter som ni säkert vet… Någonting med jordgubbar blir det i alla fall, har en stor skål fina sådana här hemma på köksbänken.

Det stora renset!

2014-06-26 13.03.52

Nu har vi bott härnere i Skåne i över en månad, inte en sekund har jag saknat Stockholm. Vännerna såklart, men inte stadslivet. Inte på länga vägar. En av många saker jag njuter av här är att vi har så lite saker. Barnen har varsin korg med leksaker i sina rum, jag har tre lådor för mina kläder, precis lagom med grejer i köket, allt har sin plats. I hallen hänger varsin regnjacka till barnen, här trängs inga overaller, extraskor, mössor, vindjackor och sjalar. Pärlsponten på väggarna är vitmålad, golvet är ljusgrått och förutom lite grönt är det mesta här hemma vitt och grått. Lättstädat, enhetligt och enkelt. En vitmålad pall som nattygsbord, minimerad necessär. Och det är så rogivande.

Det är klart, någon lantlig dröm i vitt är det inte alls jämt. Det är ett evigt plockande. En och annan strandväska ligger ofta och dräller här, likaså armpuffar, solkräm (hjälp, har lillebror fått tag i den och sugit i sig en halv tub? Han älskar märkligt nog att äta kräm, min lille krabat…) diverse nappflaskor, hinkar och spadar (men aldrig när man behöver dem) och dockkläder. Men ändå. Det svämmar inte över.

Detta kan (hmm…) förstås också betyda att vi har på tok för mycket pryttlar, kläder och saker hemma i stan. Nej, när jag kommer hem till stan ska jag rensa. Ordentligt. Verkligen, på riktigt. Ett superduper-rens. Kanske till och med köra en mega-rens-loppis i mitt lilla kontor en lördag i september. Så får det bli.

Estelles födesledagslook

Screenshot 2014-07-14 14.25.10

Och jo, vi måste ju titta (foto: Jonas Ekströmer / TT) lite närmare på prinsessan Estelles födelsedagslook. Blommigt, vita strumpbyxor och vita sommarskor. En riktig liten sommarprinsessa. Och tofs till och med, som en stor tjej, gulligt! Skulle inte förvåna mig om klänningen är en av hennes mammas gamla

Screenshot 2014-07-14 14.26.24

Mjuka volangkanter + dagens födelsedagsbarn

Screenshot 2014-07-14 14.12.17

Grattis kronprinsessan, som fyller 37 idag! Ikväll klockan 21.00 sänder SVT1 från ”Victoriadagen” på Öland. Till dess bjuder jag på en liten tillbakablick (foto: Rolf Hamilton / TT). Här är födelsedagsbarnet på firandet av sin sexårsdag. Drottningen har prins Carl Philip i famnen. Titta på den lilla blusen med krage och volang på ärmen, gulligt. Älskar volangkant på barn, speciellt mjuka sådana. Eller, de måste nästan vara mjuka. Sådant har jag gärna på min lille pojke, tycker det är himla fint!

Och såhär (foto: Jonas Ekströmer / TT) såg hon ut alldeles nyss, kronprinsessan, när hon tillsammans med familjen mötte jubel och hurrarop på Öland…

Screenshot 2014-07-14 14.19.15

Varför ler hon inte?

Screenshot 2014-07-14 13.13.21

Det var som sagt kändistätt på Wimbledon – och en annan som satt där på läktaren var Victoria Beckham. Nu hade jag ingen kikare men även från där i satt så gick det att se att hon lyckades med konststycket att sitta absolut stilla, utan att röra en min, under hela matchen. Alltså, hur gör människan? Och varför ser hon jämt så sammanbiten ut? I brittiska tidningar ägnades hela artiklar dagen därpå till detta mysterium: hon sitter där, en solig söndag, på absolut finaste platserna i ”the royal box”, Wimbledon-final, bredvid sin kära make, fantastiskt tennismatch. Alla andra hejar, engagerar sig, klappar och visar någon form av känslor. Men nej, inte Posh. Aldrig minsta hint till leende, nånsin.

Något speciellt är det ju förstås också med en människa som lyckas se ut såhär när hon kliver av planet efter en lång flygresa över Atlanten med småbarn. Puh!

Jag sprang in i Kate!

Screenshot 2014-07-14 12.28.44

Alltså, en sak till måste jag rapportera från Wimbledon och London – att jag sprang in i Kate. I korridoren! Nej, INTE kungliga Kate (foto Sang Tan / TT) utan Kate Winslet. Kate och William var förvisso också där, de satt där i ”the royal box”, den kungliga delen av läktaren på kortsidan, och hejade vilt och engagerat på Roger Federer. Fånigt kanske men det var faktiskt himla häftigt att se dem där, i verkligheten, en liten bit bort på arenan. Wimbledons ”centre court” är inte jättestor, så man har fin utsikt över såväl planen som kända ansikten i publiken. Förra året satt skådisen Bradley Cooper ett par rader framför oss. I år när vi skulle smita ut för att köpa jordgubbar och dricka i en set-paus, så skulle tydligen Kate Winslet göra likadant.

Det är konstigt när man ser en sådan superstjärna, en Oscarvinnare, i verkligheten. Min man och jag sa i mun på varandra: ”var inte det där väldigt likt…”. Jodå. Ursnygg i verkligheten var hon, inte trådsmal, inte så mycket smink och iklädd en marinblått tight fodral. Sedan, en liten bit bort, promenerade Orlando Bloom förbi. Sedan, vid toalettkön, ytterligare en Kate: där stod nämligen någon som var väldigt lik Kate Beckinsale. Och det var det ju. Min man var inte lika snabb på att känna igen henne (eller, okej, han gjorde det inte överhuvudtaget) men det var jag. Så många Oscarsgalor och röda mattor där jag rapporterat om hennes klänningar och outfits.

Sagoskogen + boktips

20140713-141844.jpg

Att promenera med vagnen när båda somnar för sin lur, det är så härligt här bland allt det gröna här. Vi har en skogspark alldeles runt knuten från huset. Slingrande stigar bland susande löv, då tar det inte lång tid innan sommartrötta barn somnar. Lediga dagar i all ära, men det är också en himmelskt härlig stund när båda sover samtidigt.

Som just nu. Jag ska passa på och läsa några sidor i min bok, ”Åren i Paris”, om Hadley och Ernest Hemingway. Perfekt sommarläsning om konstnärslivet i 20-talets Paris. Måste ge den till min kompis Anna sedan, hon kommer älska den!