Natalie Portman på New York City Ballet's vårbal. Foto: Stephen Lovekin / Scanpix

Snubblade över den här nytagna bilden på Natalie Portman på New York-balettens vårgala. Marinblå chiffonklänning med svarta detaljer signerad Dior. Väldigt vacker måste jag säga!

Natalie Portman i marinblå Dior. Foto: Charles Sykes / Scanpix

Nästa gång det blir röda mattan-frossa här i bloggen blir för övrigt på prinsessdopet. Kul! Inga långklänningar men jag hoppas ändå på fina dräkter, välmatchade outfits och spännande hattar. Jo, jag ska försöka hinna blogga samtidigt som vi sänder. Det brukar gå, på nån vänster…

Ebba von Sydow: Inför det kungliga dopet

Fredag 20.00 i ettan – vi ses väl? Vilken stressdag, en mycket rolig sådan dock. Möten, tv-inspelning, intervjuer och manusjobb. Och så fick jag en idé på en rolig grej som jag väldigt gärna vill göra…

Nu ska jag skynda hem till min lilla dotter och sent ikväll kommer mamma upp från Göteborg. Kul! Och när M somnat ikväll ska jag slänga upp fötterna i soffan och noggrant läsa igenom alla era kommentarer här. Hej så länge!

Tack snälla ni för alla vettiga, smarta och välformulerade kommentarer. Till skillnad från Stina Dabrowski är jag inte det minsta överraskad. För jag vet att det är så många kloka människor som läser, debatterar och kommentarer därute. Och till skillnad från Amelia Adamo är jag övertygad om bloggens storhet (som, snälla nån, handlar om oändligt mycket mer än att visa upp sina nya skor) som mediekanal och om Twitter och Facebooks, om de används rätt, viktiga kraft.

Rätt svindlande egentligen, tänk om gårdagens debatt skett för femton år sedan. Måhända att det skrivits en blänkare i Expressen idag. Sedan då? 2012 däremot, så kan en lokal debatt på Kulturhusets kafé i Stockholm engagera tusentals människor från hela landet som efter bara några minuter ansluter och diskuterar, påverkar och bidrar. Hejarop från mammakompisarna, gamla kompisar i Göteborg, kollegor, från andra sidan Atlanten och främmande människor som tar sig tid att maila sina tankar, från beröm till konstruktiv kritik. Jag vet, det kallas internet och det är inget nytt. Men ibland måste man ändå stanna upp och påminna sig själv om att det är fantastiskt. Och ni är fantastiska, ni läsare!

Listan skulle kunna göras lång på det som gjorde mig förbannad igår. Bara en småsak som att jag är på plats i god tid, drygt en halvtimma innan debatten börjar. Jag sitter i publiken och väntar, kommer upp på scen när Stina ber om det, hälsar på henne och de andra paneldeltagarna. Smiter iväg 40 sekunder på toaletten, precis då passar hon på att starta – och inleder med att säga att hon kommer börja, trots att ”alla inte här är” för att få det att framstå som att jag glidit in försenad. Mycket fånigt och så himla onödigt, tycker jag. Som sagt, listan skulle kunna göras lång. Jag var mycket förvånad över hur jag blev behandlad en högprofilerad kollega från SVT och väldigt besviken över moderatorns ”Gokväll och vad du nu gör”-attityd. Men så läser jag alla era kommentarer och ser att ni redan sammanfattat mina tankar och det känns lite grand som ett sådant strålande bevis på hur bra en ny typ av journalistik på nätet, som igår blev så nedgjord, kan fungera. Så jag lämnar det faktiskt där. Ni får sista ordet, kära läsare!

Så, är jag lite mindre arg nu då? Jo, faktiskt. Dessutom en erfarenhet (om än en erfarenhet som där och då gjorde mig arg och ledsen) rikare. Samtidigt också sporrad att fortsätta arbeta med det jag brinner för och stå för den jag är. Jag är då verkligen inte perfekt men jag gör så gott jag kan och vem vet, förhoppningsvis kan jag inspirera någon därute att göra detsamma. Nej, nu ska jag klappa ihop datorn för ikväll, tänkte skriva att klockan ringer tidigt imorgon bitti men någon sådan behöver jag inte längre. Jag vaknar nämligen av att min lilla dotter vaknar i sitt rum tvärs över hallen. Trodde aldrig jag skulle älska en väckarklocka så mycket. Gonatt.

Vilken dag. Puh. Nu har jag i alla fall bockat av en svettig klädprovning, en nerringd mobil, två radioshower varav en tv-sänd, två viktiga dopmöten, lunchmöte med Magdalena Ribbing och nu ska jag beta av ett gäng mail.

Vad blev det av detta, som jag såg så mycket fram emot? Ja, ni kan själva se här vad som idag blev en löpsedel. Får se om jag hinner formulera mina tankar kring detta ikväll, kanske är jag lite mindre arg då. Eller så ska man bara tiga ihjäl det…

Kronprinsessan Mary är i Sydkorea - och jag spanar in hennes resegarderob. Foto: Scanpix

Och ännu en look från danska kronprinsparets resa till Sydkorea – en klassisk ”Marylook” med sidenblus, smalt bälte i midjan, det blanka svallet, kofta och lagom högklackat. Snyggt tycker jag, bra inspirationsbild för er därute som jobbar på kontor som kräver lite mer ”dressad” look till vardags.

Snyggt, Mary! Foto: Scanpix

BBC-miniserien "Birdsong" hade premiär i SVT igår, första delen av två. Värt att se?

Nu ska jag strax iväg och debattera på Kulturhuset, håll tummarna för mig! Om det inte blir försent ikväll, ska jag nog försöka se det här. Var den någon som tittade? Vad det någon att ha?

Sista veckan nu, sedan smäller det. Jag pratar förstås om prinsessdopet, som upptar det mesta av min tid just nu. Jag laddar för fullt, det är mycket som ska falla på plats nu inför sändningsdagen. Inte minst, att jobba med manus. Och redan på fredag kommer ni att få se ”inför det kungliga dopet”-programmet klockan 20.00 i SVT1…

Kanske har det börjat visas vår ”trailer” på SVT förresten, är det någon som har sett den?

Gokvälls grymma webbredaktör Nils (som bland annat styr och ställer med Gokvälls Facebook) hade kameran framme under inspelningen av helgens program. Jag fick en bunt med bilder i mailen och här kommer några av dem…

Alltså, ni förstår nog inte hur goda konditorn Roy Fares chokladmazarinbakelser med hallontryffel var. Det var verkligen magi! Jag har lovat att baka dem i sommar. Och det såg faktiskt riktigt enkelt ut när han svängde ihop dem. Här hittar ni receptet.

Chokladtryffel med hallonsmak krämades på kakorna, ett rejält lager. Mmm… Och ja, voilà, här ser ni hur fint det blev.

Man kanske tror att det bara ”finäts” i studion – och ibland är det lite så. Men den här gången sa det bara svisch, så var det tomt på allas tallrikar!

Modellen Marinas färgsprakande klänning, som ni ser här ovan, gjorde för övrigt mig riktigt sugen på en härlig långklänning att strosa runt i på stranden i sommar.

Här kommer några glimtar från helgen. Lemonad och kaffe med M:s gudmammor på stan, väldigt mysigt. Vi planerade in i detalj inför den inbokade resan till Mallorca, jo de ska följa med!

Pionerna i köket är så vackra att jag blev jätteglad trots att M tyckte att lördagmorgonen började redan vid halvsex. Tack fantastiska Malin, som hade med dem på fredagens supertrevliga mamma-AW hemma i vårt kök. Och jo, vi var förbi det där makronstället som öppnat i stan också. Fint men lite fånigt tyckte jag det var att butiksbiträdet bara pratade franska och engelska – inte svenska. Det skulle väl vara lite tjusigt men kom igen, i Stockholm…

Mitt lördags-Gokväll avnjöts på lilla köks-tv:n och det blev pizza med parmaskinka, mozarella och ruccola till middag. Tänk att det kan vara så himla gott ibland.

…Sedan så har det gungats i lekparken (för övrigt ett ”stockholmsord” tror jag, jag sa aldrig ”lekpark”, vi sa alltid ”lekplatsen”?). Jag tror till och med att hon lärt sig säga gunga nu, eller min man påstår i alla fall att hon kan det. Och blomma! Kanske för att vi brukar börja morgonen med att gå ut på balkongen och titta på blommorna. Att vattna dem är också mycket spännande. Mina påskliljor har förresten tynat bort, tror att jag får be mamma om hjälp med en balkong-makeover när hon kommer på onsdag.