”Inom 13 dagar bör (måste) ni se dokumentären Bully på @svtplay Gråtit, blivit berörd och förbannad omvartannat i 1,5h”

#bully är en film du måste se, om så du missar en match eller råkar glömdöda en surdeg på kuppen”

”Ont i hjärtat. Hur kan man?”

”Tagen och berörd efter sett #Bully på #svt dox. Viktigaste dokumentären jag sett. Obligatorisk visning NU på alla skolor o lärarrum”

Dokumentärfilmen Bully som sändes i Dox i tisdags rörde upp mycket känslor – Twitter och Facebook-flöden fylldes av ilska och ångest och jobbiga minnen bubblade plötsligt upp till ytan. Den stora frågan är förstås: hur gör man? Hur kan vi förhindra att barn, och för den delen också vuxna, slipper gå till skolan eller arbetsplatsen med en klump i magen? Regissören Lee Hirsch blev själv mobbad som barn, och har sagt att Bully blev något av ett terapiprojekt för honom, och att det viktigaste är att skapa en medvetenhet om hur utbredd mobbingen är och vad konsekvenserna kan bli. Med det verkar Hirsch till viss del ha lyckats – filmen har blivit mycket omtalad både i och utanför USA, har visats på ett flertal amerikanska skolor och även i Vita huset.

I samband med filmens premiär blossade dock en diskussion om åldersgräns upp -  The Motion Picture Association of America gav filmen en ”R-rating” – vilket innebär att filmen kan ses på biografer av barn under 17 år endast i sällskap av en vuxen. Detta på grund av en del ord som används av mobbarna i filmen. Producenterna protesterade, och nästan 500,000 personer – bland andra Meryl Streep och Johnny Depp –  skrev på en protestlista för att låta barn se filmen även utan vuxnas sällskap. Filmen släpptes till slut utan åldersgräns, vilket biografkedjorna i USA hanterat på olika vis. På en del föreställningar kan nu barn utan vuxet sällskap se filmen, även om huvuddelen av publiken hittills har visat sig vara väl över 17 år.

Men vad hände sedan för de medverkande i filmen? För Alex Libby, mobbad, slagen och frekvent kallad ”fishface” i dokumentären, verkar livet ha förändrats till det bättre.  Trots att Lee Hirsch visade det filmade materialet för skolledningen i Sioux City upplevde föräldrarna ingen förändring av Alex situation, och familjen valde att flytta till Oklahoma. I tidningsartiklar kan man läsa om Alex nya liv i High School, där han har fått många nya vänner och även är en framstående ambassadör för organisationen Stand for the Silent. Även Kelby Johnsons familj valde att flytta, och Kelby bor nu i Oklahoma City tillsammans med sin flickvän. I intervjuer har hon sagt att mobbingen lugnade ner sig när hon flyttade till en större stad.

Och assisterande rekorn, Kim Lockwood? Jodå, hon har fortfarande kvar sitt jobb. I en intervju berättar Lee Hirsch att Lockwood besökte en av visningarna i Sioux City, där hon ställde sig upp och bad om ursäkt för att ha misstolkat Alexs situation och inte gjort nog för att hjälpa honom.