Ordförandena för RFSU, RFSL och Hiv-Sverige:
Regeringen måste avkriminalisera människor med hiv
VÄRLDSAIDSDAGEN Sverige är det land som, per capita, straffat flest människor som lever med hiv för att ha haft oskyddat sex. Här kan människor som lever med hiv och som inte berättat för sin sexpartner om det straffas även om hiv inte överförts och även om inget direkt uppsåt att överföra hiv till en annan har funnits. Detta står i strid med löftena i den svenska Nationella strategin mot hiv/aids – att bekämpa stigmatisering och särbehandling av hivpositiva. Det skriver ordförandena för RFSU, Hiv-Sverige och RFSL.
Idag är det Världsaidsdagen. Runt om i världen lever över 30 miljoner människor med hiv. I Sverige finns runt 5 800. Varje år tillkommer det cirka 500 nya fall. Människor som lever med hiv måste få möjlighet att leva sina liv fria från diskriminering och stigmatisering. Så är det inte i Sverige idag.
Här kan människor som lever med hiv och som inte berättat för sin sexpartner om det straffas även om hiv inte överförts och även om inget direkt uppsåt att överföra hiv till en annan har funnits. Detta står i strid med löftena i den svenska Nationella strategin mot hiv/aids – att bekämpa stigmatisering och särbehandling av hivpositiva.
FN:s samarbetsprogram för hiv/aids-frågor, UNAIDS, har i sina rekommendationer till världens länder sagt att det endast ska vara möjligt att straffa en person i de fall då hiv överförts, och det gjorts avsiktligt. Vid internationella möten om hiv får Sverige ofta svåra frågor från FN-företrädare, experter och rättighetsförsvarare från hela världen. Hur kommer det sig att Sverige är det land som med sina drygt 40 domar straffat flest människor som lever med hiv för att ha haft oskyddat sex, per capita? Varför följer ni inte UNAIDS policy? Hur kommer det sig att Sverige har en utrikespolitik som sätter prevention och rättigheter i centrum men att ni inte har samma principer på hemmaplan?
Det är inte lätt för svenska politiker och beslutsfattare att svara – det blir ofta istället försvar. Det vanligaste svaret på frågorna är att det är någon annan ministers eller departements eller myndighets ansvar. Frågan bollas mellan socialdepartementet och justitiedepartementet.
Vi menar att kriminalisering inte bidrar till det preventiva arbetet. Det finns inga studier som visar att straff, eller hot om straff, bidrar till att minska överföring av hiv.
Att tro att den som bär på hiv alltid vet om det och förmår att berätta riskerar även att invagga människor i falsk trygghet istället för att ta ett delat ansvar för säkrare sex. Bara i Sverige räknar experterna med att det finns ungefär 1000 människor som bär på hiv utan att de vet om det.
Kriminalisering bidrar däremot definitivt till diskriminering och stigmatisering av människor som lever med hiv. Att domstolar dömer till höga straff och höga skadestånd, också i mål när hiv inte överförts, bidrar till en negativ syn på den som bär på hiv, som i sin tur gör att möjligheten att känna trygghet i att berätta om sin sjukdom minskar. Studier visar också att det råder rättsosäkerhet vad gäller brottsrubricering, uppsåtsbedömningar och påföljdsbestämning i just brottmål som rör just hiv.
Åklagare, advokater och domare behöver utbildning och fortbildning om hur hiv överförs, om hur en effektiv medicinering påverkar risken att överföra hiv, om svårigheterna i att visa på vem som överfört hiv till vem, om gränsdragningen mellan uppsåt och oaktsamhet och om internationella regler och rättspraxis från andra länder.
Men ett kunskapslyft för rättsväsendet tar tid och är inte tillräckligt. Det är viktigt att regeringen agerar för att se över både straffrätt och smittskyddslag, för att få ett regelverk och en rättstillämpning i Sverige som ligger i linje UNAIDS policy: straffa enbart den som med direkt uppsåt överfört hiv till någon annan.
Justitieminister Beatrice Ask (M) och Socialminister Göran Hägglund (KD) har ett intresse av att svenska regeringsföreträdare inte ska tvingas försvara dålig svensk politik på internationella möten. Men framför allt har de ett ansvar för att svensk politik om hiv respekterar rättigheter och bidrar till hivprevention. Vi vädjar till er att ta det ansvaret.
