Bra Eva, härligt när facket tar bladet från munnen och ta strid för oss drabbade.

När ska vi driva bort denna liberala föreställning utav människor i nöd är dem som presterar bäst.

Byt regering och slut samman med facken!

Man kan tillägga att en behövlig satsning på den offentliga sektorn är att föredra för att skapa fler arbetstillfälle, istället för att pengarna ska gå till skattesänkningar och sänkt krogmoms.

Att konkurrera med låga löner och andra försämrande arbetsvillkor är ingen framkomlig väg,om man värnar om allmänt välstånd och jämlikhet.

Lägst lön vinner=dömt att misslyckas.

Okej, så det ska alltså vara helt OK att strunta i skolan för att senare få betalt för att läsa upp efteråt.

Alternativet är att vara helt arbetslös med någon form av bidrag.
Knappast bättre.

Jag förstår poängen, men det måste finnas starkare incitament att anstränga sig i skolan. Typ att du enbart kan läsa upp underkända betyg till godkänt t ex och att skolket står i betyget.

Finns många faktorer som lett fram till att man misslyckats i skolan.

Därför tycker jag att en andra chans till en komplett utbildning är att föredra, än att börja sänka löner.

Trots allt är det kompetens och kunskap som leder till nya företag och jobb.
Sänkta löner som jobbskapande åtgärd,tror jag inte på i det långa loppet.

Sverige bör konkurrera med arbetskraft som har kunskap och kompetens, istället för billig lågutbildad arbetskraft.

Vill man ha bra löner,så krävs det kunskap.

Det är därför vi behöver investera mer för att göra skolan bättre så att fler klarar skolan. Däremot tycker jag inte lathet ska premieras genom att skattebetalarna ska betala uppläsning av betyg (från godkänt). Då får man göra det själv via studielån istället.

Ja, nog är det mycket som är på kommande inom utbildningsvärlden. En hel del av det Du nämner i Din artikel.
Det som är värst just nu, är att detta tar sin tid innan det når fram till skolan och barnen/ungdomarna. Innan resultatet av de förändringa som håller på nu, syns.
Den nya lärarutbildningen osv. osv.

Nog måste de nio (9) år som grundskolan innebär, vara tillräcklig för att både få kunskaper i att läsa, skriva och få kunskper i de ämnen som finns.
Det är ju verkligen märkligt om nio (9) år inte skulle räcka för dessa kunskaperna. Så det är min åsikt, att det måste bli en betydligt bättre skola, med bättre lärare och då även mer ordning, så att läraren får möjligheten att ägna sig åt att undervisa. Hur ska dom annars klara det?

Det har tyvärr, under många år, varit fritt fram för obehöriga lärare, lärare utan kunskaper i ämnen som dom blivit satta att undervis i och dålig pedagogisk utbildning. HUR kan det bli annat än dåliga resultat för många elever. Särskilt för de elever med sämre förutsättningar till inlärning och andra problem som barn/ungdomar kan ha. Men med de rätta verktygen och med en bättre pedagogisk utbildning, så är jag ganska säker på att även dessa til stor del kan lyckas ganska bra. Och, att det kan finnas lättare arbete för dom.

Att vi har olika lönesättning för de med stora kunskaper, erfarenheter inom sitt yrke, och att dom har högre löner ser jag inte alls som något konstigt.
Det går nog aldrig att tro att alla kan få lika mycket oberoende av dessa faktorerna.

En ung, oerfaren som arbetar kan börja med lägre lön och efterhand arbeta upp den. Höja den efter hand som dom visar sina kunskaper och att tiden ger erfarenhet, vilket belönas med högre lön. Är det så konstigt egentligen? 

vilka investeringar menar du är nödvändiga?
”lathet” är inget som förklarar de samhällsstrukturerna som ligger bakom varför en stor mängd vissa grupper klarar skolgången klart sämre än andra.

Det är alltid enklare att skylla på strukturer istället för den enskilde. Jag är medveten om att personer som har lågutbildade föräldrar i regel har det svårare i skolan eftersom de inte får någon hjälp hemma osv. Därför måste investeringar i skolan göras så att dessa personer får det stödet de behöver. Men samtidigt måste människor kunna ta ansvar för sin egen utbildning. Det ska inte gå att strunta i den och sedan skylla på ”strukturer”. Samhället ska stödja upp till en viss nivå, resten måste vara upp till en själv.

Eva Nordmark,
 
Du skriver att ”TCO föreslår” bl.a. ”fler praktikplatser” som en möjlighet att försöka komma tillrätta med en del av den ungdomsarbetslöshet som exempelvis finns bland nyutexaminerade akademiker.
 
Jag delar uppfattningen, att det visst skulle kunna vara bra med ”sådana” praktikplatser.
 
Det kan naturligtvis vara ett bra sätt att dels introducera unga akademiker på olika arbetsplatser, dels att också då ge olika arbetsgivare en möjlighet att också dra nytta av olika ”färska” kunskaper inom olika områden, och också då naturligtvis en möjlighet att under viss, dock begränsad tid, ur flera olika aspekter också göra det möjligt för både arbetstagare och arbetsgivare att prova en potentiell anställning.
 
Det är en möjlighet som också i större omfattning förmodligen också skulle kunna ges, även till människor med ”lägre utbildning”, som på så sätt också i bästa fall, bättre skulle kunna få in en fot på arbetsmarknaden.
 
Skulle dock då också vilja skicka med en åsikt om att det också vore bra om TCO, och naturligtvis även andra fackförbund, också ser till så att inte en sådan ev. utvidgad möjlighet till praktik som exempelvis föreslås i artikeln, missbrukas i den meningen att arbetsgivare sätter i system att i tid och otid använda sig av praktikanter, utan att det finns en seriös avsikt att någon gång också nyanställa.
 
Således, det är ett bra förslag som både potentiella löntagare, arbetsgivare och samhället i längden ur flera olika aspekter skulle kunna ”tjäna på”, men det finns alltså även en del risker som även ur ett löntagarperspektiv också i så fall noga bör beaktas.

det är väl lättare att diskutera och lägga skulden på den enskilde? då behöver ju aldrig vi andra göra något åt det för det är deras fel?
och du säger att man måste satsa på elever med låg utbildade föräldrar men vad som händer nu är det raka motsatta.

Ut med folkpartiet!

Nej lathet ska inte premieras,där är vi överens.

Men min egen erfarenhet av utbildning efter ordinarie obligatorisk sådan är, att man är väldigt ambitiös och motiverad, när en andra chans är möjlig.

Många så kallade ”hopplösa” fall,inklusive mig själv har,när motivationen växt till sig, skaffat både gymnasiekompetens och sedan fortsatt med studier på högskolenivå.

Om man trots det inte erhåller arbete så växer ändå sjävförtroendet och insikten om att man trots allt inte är så usel och obildbar.

Och kunskaper är ju inte tunga att bära och ger faktiskt ett rikare liv i vardagen.

Jag har en kollega, civilingenjör, allmänt duktig, som inte hade haft några problem med att få jobb på vanligt sätt. Hennes chef betalar dock en lägre arbetsgivaravgift för henne.

Notera att alliansen alltid säger att deras åtgärder ger MER jobb. Dom specificerar aldrig hur många jobb det kommer att ge. Nästa gång du hör en högerpolitiker säga att en åtgärd ger mer jobb – fråga för guds skull hur många fler jobb.

jag TROR att utbildningssystemet inte kan ge färsk kunskap. Den är gammal. Men lyfter eleverna såpass mycket att de kan vidareutbilda sig i industrin och lära hemligheterna. Spjutspets kunskaper som är industrihemligheter kan ju inte läras ut inför öppen ridå på skolor.

det kan ni väl inse ändå.

Det där håller jag med om. Möjligheterna ska definitivt finnas, men man måste kunna beskosta dem själv (genom studiestöd eller stipendium etc).

Jag menar att vi ska uppmuntra flit och bestraffa lathet.

Ja där skiljer vi oss i uppfattning.

Att finansiera gymnasiestudier för personer, som tidigare misslyckats med att erhålla godkända gymnasiebetyg är en betydligt bättre investering i framtiden, än generösa skattelättnader för de redan gynnade.

Om jag hade varit tvungen att skuldsätta mig för att erhålla gymnasiekompetens,skulle jag tackat nej.

Alternativet att låta lågutbildade, gå på bidrag ,som i förlängningen inte leder framåt,utan tvärtom låser fast människor i ett permanent utanförskap är dålig politik och slöseri med både skattemedel och mänsklig kreativitet.

Men det är kanske det som är meningen med den förda politiken.

Nämligen att förse företagen med billig,lågutbildad arbetskraft,som har svårt att tacka nej till dåliga löner och osäkra anställningsvillkor.

Lägst lön får jobbet.

Hur kul är det?

Du får gärna dua mig Fartsyndarn!
 
Jag vet egentligen inte exakt vad du talar om för kunskap som är gammal. Men antar att du till viss del har rätt när det gäller just det som du nämner kring industri och spjutspetskunskaper. Det är således inte säkert att den kunskap som nås genom viss akademisk utbildning alltid räcker till för att människor ska vara självgående inkl. nyskapande, på en arbetsplats som exempelvis bedriver högteknologisk verksamhet.
 
Och då kan det väl vara bra att satsa på olika introducerande åtgärder som exempelvis praktik.
 
Visst är det väl också så att det kan ta tid för all ny kunskapsproducerande forskning, vare sig den är lokaliserad på olika universitet och/eller industrianknuten, att på olika sätt implementeras i olika utbildningssystem. Och åtminstone i den meningen så har du naturligtvis också rätt i att all kunskap inte är ”färskvara”. Forskningsfronten brukar ofta vara ett betydande antal år före.
 
Vissa färdigheter och förhållningssätt till kunskap och kunskapande, får vi väl ändå dock tro att olika akademiska utbildningar ger, som också kan möjliggöra för exempelvis ungdomar, att bättre förmå introduceras på en arbetsplats som också möjliggör fortsatt lärande.
 
Artikelförfattaren, nämner då ”små och medelstora företag” som arbetsgivarmålgrupp för praktikanter, utan att närmare specificera olika branscher.
 
Tänk dig då exempelvis, ett företag som allmänt vill förbättra sin förmåga på det område som jag åtminstone flera gånger uppfattat vara ditt specialområde, komplicerade IT-system (?).
 
Det skulle väl kunna vara ett gyllene tillfälle för exempelvis ett företag som inte redan har IT kompetens bland redan anställda att under viss tid kunna introducera en ny person, som också kan komma att tillföra värdefull kunskap och kompetens som saknas, vilket alltså i förlängningen också på olika sätt skulle kunna ”lyfta” företaget.
 
Sådana exempel utifrån andra allmänna och specifika kunskaper, skulle dessutom med lite fantasi kunna radas upp.
 
Det finns naturligtvis också dock en hel del tänkbara problem.
 
Det kan, vilket en aning också återigen alltså bör dämpa ev. optimism, således finnas precis som med så många andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder, bl.a. en risk att ”riktiga arbeten” istället trängs undan.
 
Åtgärder som i ett initialt skede på idéstadier syftar till att i förlängningen försöka minska arbetslösheten, bör således också noga i detalj följas upp, så att de inte dessutom ur ett vidare samhälleligt hälsoperspektiv, får motsatt effekt.
 
Det finns bl.a. således risker, att åtgärder om de inte noga genomlyses, blir en guldgruva för oseriösa företag, istället för att åtgärderna gynnar både potentiella arbetstagare och arbetsgivare, i den meningen att arbetslösheten minskas, och arbetskraftsförsörjningen för företag med behov av nyanställningar och ny kompetens på ett smidigt sätt kan tryggas.