Afrika. Det är temat för årets bokmässa i Göteborg. En del tycker att det är underligt att bunta ihop en hel kontinent medan andra tycker att det är spännande. Hur mycket vet vi egentligen om afrikansk litteratur i Sverige? Hur ser vi på afrikanska böcker? En del författare har nått till det breda litteraturmedvetandet, såsom sydafrikanerna och Nobelpristagarna Nadine Gordimer och J.M. Coetzee. Men det finns, trots allt, inte många afrikanska böcker vare sig i butikernas eller hemmens hyllor och det är nog få som känner till världsnamn som Chinua Achebe eller Nurrudin Farah.
Birgitta Wallin är chefredaktör på tidsskriften Karavan, som söker introducera litteratur från Afrika, Latinamerika och Asien. Karavan kommer att finnas på bokmässan och man har bland annat bjudit in flera kvinnliga författare från Uganda till Göteborg – Uganda är bara ett exempel på att det händer spännande saker på många håll i Afrika, bara man tittar lite extra noga. Innan vi dyker djupare tipsade Birgitta Wallin också om en topp 100-lista som fastställdes på Zimbabwes bokmässa 2002 (kolla igenom listan här) som kan vara värd att ta en titt på!
Bokmässans tema är ”Afrika”, hur känns det?
- Jag ser fram emot bokmässan! Det kändes först konstigt med tema ”Afrika” men om man sväljer det är det ändå ett spännande urval och bra spridning av författare och böcker man gjort.
Vilka afrikanska författare/böcker blir populära i Sverige?
- Det är ganska olika, men generellt är det brett anlagda romaner, typ Chimamanda Ngozi Adichies En halv gul sol. Annars är det som blir populärt i Sverige vad de stora förlagen riktar in sig på. Det ska vara romaner, inte noveller eller poesi. Något som tog större plats tidigare var skrönor, historier med magiska inslag, men det har försvunnit lite. Men i stort sett handlar det om vilka Afrikanska författare som slagit internationellt.
Vilka författare/böcker borde vara populära i Sverige? Alltså, vad missar vi?
- Jag skulle vilja se fler novellsamlingar och mer poesi. Men även om det inte finns en särskilt bred utgivning av afrikansk litteratur i Sverige så finns det ändå en hel del att hitta och jag önskar att de böcker som faktiskt blir utgivna fick en större spridning. De marknadsförs inte tillräckligt och sprids därför dåligt. Man måste våga satsa mer på okända namn.
Några exempel på författare du skulle vilja se mer av?
- Yvonne Vera (Zimbabwe) är en riktig ordkonstnär, en tabubrytare. Man kommer mycket nära, hon beskriver till exempel våld på ett lågmält sätt som blir väldigt starkt. En annan författare som borde spridas är Mia Couto (Mocambique).
Hur ser utgivningen av afrikanska böcker i Sverige ut?
- Problemet är att man inte fortsätter författarskap som man påbörjat en utgivning av. Ett sådant exempel är Pamela Jooste (Sydafrika). Det ges ändå ut en del afrikansk litteratur, men ett problem är som sagt att man ger ut författare och sedan släpper dem.
Är det någon skillnad på hur icke-afrikaner skriver om Afrika jämfört med hur afrikaner skriver om Afrika?
- Tja… Det finns en text av kenyanen Binyavanga Wainaina (läs den på engelska här), som jag översatte till Karavan, som på ett skämtsamt sätt beskriver hur västerlänningar brukar se på Afrika i litteraturen. När jag först läste texten kändes den lite inaktuell men när jag hade översatt den kom folk och sade att texten stämde bra överens med verkligheten. Men man kan ju vända på det hela också, Alain Mabanckou (Kongo-Brazzaville), har till exempel sagt att européer alltid har kunnat kommentera Afrika, att man haft något sorts företräde, men att afrikaner nu i högre grad kommenterar Europa allt eftersom att många afrikaner flyttar dit.
Hur ser översättningen ut? Finns det svenska översättare av afrikanska språk eller översätts de i andra hand?
- De flesta översättningarna till svenska är ju från engelska och franska. Många skriver på kolonialspråken, bland annat för att det kan vara lättare att få böckerna utgivna. Det är svårt att få ut och sprida böcker skrivna på de afrikanska språken. Men ibland tar vissa böcker krokiga omvägar. Regnmakarens barn, av Aniceti Kitereza (Tanzania) skrevs först på kerewe (ett språk som mestadels talas på Ukerewe-ön i Tanzania) och översattes sedan till tyska, och sedan från tyska till swahili!
Från vilka länder kommer de afrikanska författarna som utges i Sverige?
- Det är ju en del, men de största länderna är Nigeria, Kenya, Sydafrika och Egypten. Nigerias stora folkmängd har givitvis bidragit, men man har också en stark litterär tradition med Chinua Achebe till exempel. Det finns också många kvinnliga författare i Nigeria. Tidigare generationer kvinnor har i Nigeria banat väg för yngre författare. Ett exempel är Buchi Emecheta som skrev mycket öppet om sitt liv. Kenya har också stora författare som Ngugi wa Thiong’o och en väldigt livaktiv ung scen. Både Sydafrika och Egypten har en stor utgivning av böcker.
Vilka afrikanska böcker bör man hålla koll på i höst?
- Den senaste serieboken om Aya av Marguerite Abouet (Elfenbenskusten) är en väldigt mysig bok om unga flickor och kärleksbekymmer i Abidjan, huvudstaden i Elfenbenskusten.
- Nattens sång av Chris Abani (Nigeria) om en pojksoldat.
- Allt gott ska komma dig till del av Sefi Atta (Nigeria).
- Antologin Kärlek x21
- Ett piggsvins memoarer av Alain Mabanckou (Kongo-Brazaville)
- Natacha Appanah (Mauritius) har skrivit en bok om sitt hemland, Den siste brodern, och det är roligt att ett land som sällan syns får komma fram.
Vilka tre afrikanska böcker är absoluta måsten?
- Allt går sönder av Chinua Achebe (Nigeria)
- Jungfrur av Sten av Yvonne Vera (Zimbabwe)
- Kärleken, kriget av Assia Djebar (Algeriet)
