Så här börjar det: Gärdet kryllar av elefanter och kameler, på kontoret myllrar reportrar och redaktörer och redigerare och whiteboarden svämmar över av färgglada post-it-lappar. Som idékonfetti. Det är lite som första skoldagen, när suddgummina är alldeles färska och osuddade och fröknarna luktar sköljmedel och ingen har börjat kasta tuggade papperskulor i huvudet på varandra ännu. Än är alla reportage genomförbara, alla författare blivande gäster och alla böcker potentiella favoriter.
Lugnet före stormen kan man säga. Stiltjen före sändning.

Hittills har jag: ringt en författare jag är nervös för att träffa (handsvett först, sen oääääändlig lycka när det visade sig att han var på semester och jag fick skjuta upp samtalet till nästa vecka), funderat lite över jordens undergång, köpt massor av croissanter till redaktionen (i hopp om att de ska älska mig), uppviglat min dotter att rita babelredaktionsserier där Kobra är skurkar (maskerade och i randiga tröjor), läst om Fittstim, skrattat högt åt Caitlin Morans Konsten att vara kvinna (till stor irritation för resten av desken som med viftande ögonbryn signalerat att DE FAKTISKT ARBETAR!!!), druckit enorma mängder ganska äckligt kaffe, sjungit högt till Frank Ocean, byggt boktorn på skrivbordet, planerat trailrar som innehåller gaffatejp, tittat på SNL-klipp med Chris Farley, spelat rumble med Daniel Sjölin, läst om otrohet och översvämning och aids och cancer och psykoanalys och kackerlackor i Madrid och 90-talsklubbar i Stockholm och pingstkyrkan i Manchester.
Nu börjar vi!
Nu börjar det!
Nu!