Efter fem år i en byrålåda plockades manuset till Brev från en bruten horisont fram för att få den omsorg det förtjänade. Åren sedan den skrevs har Calle Brunell spenderat i skolbänken, snart är han färdig psykolog. Babelbloggen har tjuvläst den vackert gåtfulla debuten och fått en pratstund med upphovsmannen.

Hur skulle du beskriva Brev från en bruten horisont?
Det är en fragmentarisk berättelse, lite som mosaik på ett opretentiöst sätt. Den spänner över lång tid och olika platser och gör nedslag i avgörande ögonblick i olika människors liv. Berättelser som sedan knyts ihop på ett, förhoppningsvis, klurigt sätt. Den behandlar dårskap, kärlek, att möta sin inre sorg och kanske lite tro.

Du skriver så här i boken ”De flesta tror att galen är någonting man blir. Någonting som kommer över en som en sjukdom man inte kan värja sig mot. Men det finns stunder i varje galenskap, korta ögonblick som öppnar dörren till ett val. En sån dörr öppnades och stängdes om vart annat för William.” Vad har du själv för erfarenheter av galenskap?
Jag tror att det är en av mina personliga berättelser som hela den här boken har filtrerats genom. Sedan har jag jobbat med hemlösa och prostituerade kvinnor under fem år och i den gruppen finns det många som är psykiskt sköra. I det arbetet är man hela tiden nära den rädsla och förvirring som en psykos kan innebära. Jag kan dock fortfarande slås av det faktum att de inte blev galna hela bunten. Jag har aldrig mött en sådan styrka och livsvilja förut.

Du har jämfört galenskap med kärlek. Hur menar du då?
Jag tror att det är olika spektrum av samma sak. Med kärleken försöker man närma sig det fria där saker inte behöver ramar. En viss form av galenskap handlar om bristen av ramar och verklighetsförankring som man kan finna i en förälskelse. Fastr i en förälskelse går det över efter ett tag. Det som är läskigt med psykoser är att det inte försvinner

Författardebut i maj och psykologexamen till årsskiftet, vad ska du egentligen ägna dig åt?
Önskedrömmen är att kombinera skrivandet med ett jobb som terapeut eller psykolog. Jag tror faktiskt inte att jag skulle palla att skriva på heltid. Man är så ensam i perioder och blir så tråkigt självfokuserad och börjar tycka att man håller på med någonting extra viktigt. Det skulle vara en bra kombination att träffa folk som har verkliga problem och kunna hjälpa dem.

Men det finns alltså även framtida bokplaner?
Ja, jag är sugen på att skriva något nytt. Något som är lite svartare än Brev från en bruten horisont. Den kommer att innehålla en del japanska medeltida ordspråk, en sårad och sviken iller, och en moders längtan efter sitt barn som är placerat i fosterhem. Jag ska bara försöka binda ihop de delarna.

Under rubriken Hej debutant! presenteras varje lördag en ny, aktuell författare, poet, dramatiker eller ordkonstnär av annat slag.