Tack och hej nu är det sommarlov

 

Till världens bästa Babeltittare och bloggläsare. Som ni säkert redan har förstått så har Babel sommarlov, uppehåll och är tillbaka igen i höst.  Veckorna sedan sista programmet har gått åt till att lägga ett fint nät över höstens alla möjliga idéer, litterära förmågor och debutanskott som vi hoppas kunna fånga upp i höstens program. Självklart planeras inte allt, men några krokar läggs ut, mycket ligger under läsning och en rad fina idéer går igenom granskning och gallring. Tack för att ni var med oss och tittade, tyckte till och var med om att göra Babel till vad det är.  Vi ses igen efter sommaren (redan till slutet av augusti här på bloggen).

Hela reddan hälsar!

Separationsångest och Runar Sögaard

 

Nog för att det är fint att få några tusenskönor mellan tårna men Babel är ändå Babel och redaktionen är ändå alltid redaktionen. I vanlig ordning hade Babel slutfest efter sista programmet. Årets stora pris (efter kärleksdikterna givetvis) heter Runarpriset och går till en alldeles fantastisk redaktionsmedlem. I år var priset för svårt att bara lägga på en utan det gick till duon Anders och Ulf. Babels reporter och Babels redigerare. Ni som såg Ebba Witt-Brattström i Babel program 9 vet att det förekom en knyckt bulle i bild. På samma sätt råkar också Runar Sögaards glasögon blivit ett vandringspris. 
Redaktionen visade också prov på handarbete då före detta Babels producent och projektledare Eva fick vår egenhändigt stickade halsduk och mössa. Babels andra redigerare Andreas hade också komponerat en tavla till Babel över våren 2010.

    Eva får sin halsduk och håller ett tal.
    Marie N har stickat in en rad av Sonja Åkesson i Evas halsduk. 
    Andreas tavla tar ett grepp om hela vårsäsongen. Publiken sitter naken och Bob grips.

Babelbloggen ringer: Erik Almqvist

 

Även om Babel i rutan släcker ner för att gå ut i sommargräset (och sen komma tillbaka i höst) är det nu ett väl valt tillfälle att gå tillbaka och titta på programmet som du råkade missa. Varför inte se en ruggigt bra intervjun med din favoritförfattare igen eller bara drömma dig bort i alla utvalda och publicerade kärleksdikter.
Den här intervjun med Erik Almqvist pekar exempelvis tillbaka på vårens Babel om det grävande reportaget.

Tidningen Filter har blivit Sveriges svar på New Journalism – det långa berättandet. Reportern Erik Almqvist har varit med sedan starten och står bakom flera av tidningens uppmärksammade reportage. Senast reportaget om storviltsjägaren Natasha Illum Berg.

Filter har gått i bräschen för det långa reportaget. Vad inspireras du av när det gäller litteratur?
Gay Talese, en amerikansk reporter, som skrivit grymma reportage och böcker. Man får en känsla av att läsa skönlitteratur med förhöjningen av att det ändå är sant. Jag inspireras även av Tom Wolfe som myntade begreppet new journalism. Han arbetar med journalistik men formmässigt plockar han upp skönlitterära grepp. Eller Tom Wolfe är egentligen kanske ingen inspirationskälla. Däremot inspireras jag av mina favoritförfattare Klas Östergren, Joan Didion och Raymond Carver.

Dina journalistiska texter får ibland känslan av att kunna utveckla sig till en novell. Kan det hända att det ibland blir lite lite ren fiktion? Skulle du kunna skriva ”solblänket kändes varmt mot hans kind” även om du inte vet om det kändes så, men att du vet att det faktiskt råkade vara sol just den dagen?
Allting ska vara sant och målet är att man är med så mycket som det är möjligt. Det är man själv som är förstahandskällan och följer händelseförloppet. När inte det går så får man jobba med djupintervjuer.
Ett bra exempel är första numret av Filter. Jag skulle skriva en text om när en Michelininspektör besöker en svensk restaurang. Jag lyckas få nys om en restaurang som var på gång att få sin första stjärna. Jag ringde upp restaurangens ägare Håkan och utan att jag visste om det hade han precis fått ett samtal från någon som han trodde var en inspektör. Samtalet var på engelska. Personen skulle komma själv.
Det var precis det där jag letade efter. Ett början och ett slut. En väldigt tydlig och enkel dramaturgi, där det dessutom fanns en cliffhanger. Sen varvade jag bakgrundsfakta med Håkans situation och fick plötsligt med hela sveriges restauranghistoria.
Samma kväll som inspektören var på plats, satt jag inne på restaurangen. Håkan blev lite nervös och ville att jag skulle gå. Men jag hade parkerat bilen utanför fönstret och kunde därför sitta kvar där och fortsätta att följa händelseförloppet. Därför kunde jag skriva ”han höjer glaset med en eklagrad chardonnay och lutar vänster armbåge mot bordet”.
Jag satt och smygspanade hela kvällen. Dagen efter gick jag dit igen och åt exakt samma meny för att också kunna sätta mig in i vad han måste ha upplevt.

Så vilka är huvudingredienserna i ett reportage?
Jag letar ofta efter en huvudperson och en utmaning – förutsättningar för en berättelse med en tydlig början och ett tydligt slut. Någon som kan ta läsaren i handen och leda honom eller henne igenom historien. Det är egentligen väldigt pedagogiskt. När den historien är stark kan man putta in mer och mer fakta längs vägen.

Ibland arbetar ni med personer som kanske inte ens lever eller som upplevde något för flera år sedan. Vilken skyldighet har ni att kolla upp att det verkligen stämmer?
Det är klart att någon kan minnas fel. Men vi försöker att kolla upp så långt det går, hör med flera personer. När flera oberoende av varandra beskriver samma händelseförlopp finns det ingen anledning att inte tro på det. Ibland tänker jag att man som reporter också måste ha pondusen att inte behöva redovisa varje enskild källa in i detalj i texten. Att läsaren litar på att man har gjort sitt jobb.

Har intresset för det långa reportaget ökat?
Senaste tidens journalistik har haft fokus på att allt ska vara kortare, snabbare och jag tror att det i sig har skapat ett sug efter en mer fördjupande läsning. Med Filter gör vi något som inte har gjorts förut i Sverige. Vi använder oss av en tydlig dramaturgi enligt en amerikansk tradition. Det lär man sig inte på de svenska journalisthögskolorna, som är inriktade på nyhetsjournalistik. Där lär man sig att det viktigaste ska stå först och sen ska det gå att korta från slutet.

Om du ska läsa skönlitteratur vad läser du helst?
Det blir mest reportageböcker just nu. Men jag läste om Vilhelm Mobergs Utvandrarna för ett tag sedan. Den är verkligen fantastisk. Lite åt det journalistiska hållet. Han gjorde research. Det som händer är något som ett stort antal människor verkligen upplevde. Han har inte bara suttit vid skrivbordet och hittat på.

Har du några fina sommarboktips att ge Babelläsarna?
The year of magical thinking av Joan Didion, I huvudet på John McEnroe av Tim Adams, King of the world av David Remnick, Fame and obscurity, Gay Talese och tre skönlitterära The catcher in the rye av JD Salinger, Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf och What we talk about when we talk about love av Raymond Carver.

En kärleksdikt är korad

I torsdagens Babel blev det klart att Gösta Friberg plockade hem första pris och fick sin dikt framförd. Inte riktigt öga mot öga med Daniel och Victoria men Bob gjorde vad han kunde innan han plockades in till stranden och greps.

Här, klippet från programmet med Erika Larsdotter Thimréns hedersdikt och Gösta Fribergs vinnardikt.

    Vi blev gripna av högvakten!!!

    För en dryg vecka sedan for vi med båt ut till Drottningholm. Med i båten fanns Bob Hansson som skulle deklamera den vinnande kärleksdikten (i Babels dikttävling) för kronprinsessparet, vår producent Erland Beskow, vår 14-årige praktikant och jag själv. Allldeles utanför slottet, i vattnet, finns ett antal bojar på vilka det tydligt står att man inte får segla innanför den linje  bojarna utgör. Vi passade oss noga för det och slängde sedan ut två ankare så att vi kunde ligga still och Bob göra sitt jobb. Med megafon i hand och vinnardikten uppmålad på seglet var vi väl förberedda. På land stod Kalle Segerbäck för att filma på det hela på avstånd.

    Men då jag kollade i min kamera kunde jag se hur Kalle blev bortförd av soldater! Det dröjde inte länge förrän det ringde i Erlands telefon och vi beordrades att omedelbart komma i land för visitering och förhör. Ord och inga visor. Så vi skyndade oss givetvis till bryggan där Kalle och fem soldater ur högvakten väntade…

    Jag och Bob fick en trevlig pratstund med hovets vakter och förhoppningsvis sitter de och kollar på Babel nu ikväll!

    Vi klev i land och fick förklara vad vi sysslade med och varför. Vakterna uppträdde mycket trevligt så vi kände oss aldrig hotade. Men det är klart, de stod ju där med alldeles riktiga skjutvapen…, och rejäla bajonetter glänste i solen. 

    -Skrämde vi kungen?, frågade Bob med ett leende.

    Nåväl, vi kom hem som planerat, om än något senare. Hur det blev kan ni se i Babel ikväll, kl 20:00 i SVT2.

    Om ni vill läsa mer om det hela och se fler bilder: 

     KLICKA HÄR!!!

    Tid för sommarens döda vita män

    Daniel Sjölin tänker ägna sig åt döda vita män i sommarens bokflod. När säsongens sista Babel snart ligger i rutan (japp, missa inte 20.00 i kväll) börjar redaktionen tänka på sommaren. Vilka böcker körs ner i ryggsäcken, vilka bokryggar lånas från biblioteket och vilket sportevenemang mynnar ut i litteratur?

    Skulle hela redaktionens boktips vara med skulle ni lätt få ett par timmars dokumentär. Kanske inte lika roligt efter bok 65. För att förenkla det lite skriver jag ner boktipsen som förekommer i klippet samt några av de böcker som klipptes bort.

    Och vi vill också att ni kompletterar med era högst personliga boktips!

      Presentationen av oss och våra tips kommer i turordning efter hur vi dyker upp i klippet:

      Anders, reporter

      Marie, researcher
      Just kids, Patti Smith

      Ann, reporter
      Sommarljus, Jón Kalman Stefánsson
      Ränderna, Magnus Florin
      Kärlek, vänskap, hat, Alice Munro
      Smärtpunkten, Elisabeth Åsbrink
      Färder i filmens värld, J.M.G. Le Clézio

      Anders (igen), reporter
      Jag är Ozzy, Ozzy Osbourne
      ‘Ndrangheta. En bok om maffian i Kalabrien, Tomas Lappalainen

      Helena, webbredaktör
      What I Talk About When I Talk About Running, Haruki Murakami
      Roboten, Alberto Moravia
      Smärtpunkten, Elisabeth Åsbrink
      Nattens skogar, Djuna Barnes

      Johan, redaktör
      Osäkerhetsrelationen, Helena Granström
      De omänskliga, Torbjörn Nilsson
      Jag är inte rabiat. Jag äter pizza, Niklas Orrenius
      Här är allt så perfekt, Niklas Orrenius
      Google-koden, Anders Ekström
      Liven längs linjen, Erik Niva

      Erik, praktikant
      Lilla Stjärna, John Ajvide Lindqvist
      Svårläst, Åsa Ericsdotter
      Hetero i Hägersten, Sofia Olsson

      Sven-Åke, fotograf
      Hypnotisören, Lars Kepler
      Just Kids, Patti Smith
      Clapton: The Autobiography, Eric Clapton

      Marie, researcher
      Radio: Skriv!, P1

      Johan (igen), redaktör
      En fest för livet, Hemingway
      Tips från Helena bakom kameran (Svart vår av Henry Miller)

      Daniel Sjölin, programledare
      Stora Glömskan, Lars Ahlin
      Amorina, Carl Jonas Love Almqvist
      Kosmos, Witold Gombrowicz
      Dikter av Johann Wolfgang von Goethe