Några av folkets kärleksdikter har tonsatts, andra har transkriberats genom Kristian Luuk och Timo Räisänens strupar och häromdagen besökte vi koreograferna Björn Säfsten och Sophie Augot som dansar Flickan och spindeln av Torbjörn Lager i en före detta torpedbassäng.
Inför kvällens poesispecial i rutan bad Daniel Sjölin givetvis också poeterna Anna Hallberg, Helena Granström och Göran Greider att kommentera dansen.
Daniel Sjölin: Finns det några likheter mellan att läsa poesi och titta på modern dans?
Anna Hallberg: Jag tror det. Jag har ganska ofta känt en koppling mellan dans och poesi. Jag tror att det har att göra med att jag kan tycka att det är så fantastiskt när jag ser modern dans och ser alla de här rörelserna som inte är ändamålsenliga. Det är inte som inom sportvärden, att man ska hoppa långt eller så. Utan det är mer konstiga muskler som man inte visste att man hade. Dans är lite liknande poesi på det sättet. Det är antingen eller. Så kan jag känna.
Helena Granström: En sak som de har gemensamt är att de är otroligt betydelsebärande eller meningsfulla utan att behöva kondensera den här betydelsen till en språklig logisk utsaga. Det är intressant att dikten tolkas just i dans, för jag tror att när det handlar just om att förstå poesi, om man har en föreställning om att förståelsen ska resultera i någon kondensat, så är det svårt att förstå någonting. Men jag tror att det finns väldigt mycket förståelse av en helt annan sort som kanske är den som är mer relevant när det gäller att läsa poesi.
Och en annan sak som är intressant där vid lag är att i matematik har man kunnat visa att studenter som ska lösa problem som en ekvation, det här är ganska små barn i mellanstadieåldern, antyder lösningen med sitt kroppsspråk redan innan de kan formulera det språkligt. Så det finns någons lags kroppslig förståelse som antingen kan vara ett alternativ till den mer intellektuella förståelsen men också föregripa den.
Daniel Sjölin: Det där missade jag på matten.
Anna Hallberg: Konst fungerar ofta så, vi pratar så mycket om förståelsen. Alla konstnärliga uttryck känns i kroppen, man blir drabbad. Man bara känner att tiden och rummet försvinner och efter den initiala upplevelsen kommer processerna att rulla igång.
Göran Greider: Jag håller inte riktigt med. Ordet har en särställning. Dels finns det en mängd bestämda betydelser. Och sen finns det en mängd obestämda ända ut i avgrunden naturligtvis. Men just de här innebörderna i orden som är fastlagda har en väldigt stark betydelse för oss.
Dikten är skriven av Torbjörn Lager och ser ut så här:
FLICKAN OCH SPINDELN
Liten flicka rycker ben av spindel
av lust, på lek, i lyckosvindel
Viskar älskar, älskar ej –
spindel, flickan älskar inte dig
Spindeln ligger trasig, stum och stilla
Flickan vill den inget illa
Söker kärlek stark och ren –
en spindel med ett udda ben
