Varje påsk brukar jag åka till Malmö. Äta falafel på Möllan och doppa en tå från bryggan på Kallis. Men i år kommer jag inte att åka till dit. Därför har jag istället botaniserat i annat utbud från våra sydligare breddgrader som exempelvis Sveriges Radios program Biblioteket som sänds i P1 den 5 april.

Det handlar om hur Malmö plötsligt har mutats in i den svenska litteraturen. Att Malmö mer och mer blir centrum för svensk litteratur och att allt fler författare bor just där.
Men är det verkligen sant?

Jag ringer upp radiojournalisten Thomas Lunderquist som är en av två som gjort programmet.

Finns Sveriges nästa svenska nobelprisförfattare i Malmö?
Ja, det tror jag. Inte precis nu, men om femtio år. Då kommer Svenska Akademin ha en helt annat sammansättning från flera olika kulturer och det kommer passa Malmö mycket bättre som är en mångkulturell stad.

Är Malmö Sveriges alternativ till franska rivieran? Som när Bodil Malmsten reser till Finistère, Per Hagman bosätter sig i Nice och Henning Mankell i Mozambique, så får alla andra vanliga dödliga poeter som inte har råd med en lägenhet vid Medelhavet eller i Afrika bosätta sig i Malmö?
Det kan också vara så att de inte har råd med en lägenhet i Stockholm. Malmö kan nog i så fall jämföras med Berlin. Det är lättare att få tag i ett förstahandskontrakt samtidigt som man kan få känna sig mer som en bohem, gå runt i sjaviga kvarter där det är lite skitigt. Det finns en bohemromantik.

Du pratar med en tydlig skånsk dialekt. Är du inte bara väldigt partisk och tycker att Malmö är bäst?
Haha, nej det tror jag inte. Snarare att man blir hemmablind i sin egen hemstad. Idén kom faktiskt från centralorten Stockholm. Det var Louise Epstein och Elin Claeson på kulturredaktionen på P1 som hade hört att det rörde på sig söderut. Då satte vi oss ner, Julia Svensson och jag som har gjort programmet, och kom snabbt på 33 författare som är aktiva och verksamma. Då bestämde vi oss för att köra.

I så fall, när började det här? När förstod författarna att flytta till Malmö eller när blev plötsligt en övervägande procent av de infödda Malmöiterna litterärt begåvade?
Malmö är en stad som växer. Många flyttar hit och det har en positiv effekt. Under 2002 gjordes ett program om litteraturen i Malmö. Av fem intervjuade författare var bara en av dem inflyttad. Nu har vi intervjuat tio författare och av dem är bara två från Malmö. Jag vet inte, men något är det, författarna frodas här.

Torgny Lindgren sa i ett av vårens program av Babel att det kan vara bra att ha fått utstå lite smärta som författare. Att exempelvis ha haft en tuberkulös barndom som han själv. Var finns plågan i att bo i Malmö?
Visst finns det smärta här. Arbetslösheten är stor. Det finns stora sociala problem, kriminaliteten är hög och många utslagna.
Jag kan tänka mig att om man är en medelklass-kid med trygg uppväxt från Västerås så kanske det känns lite coolare att skriva här ifrån.

Nämn en klockren Malmöförfattare?
Kristian Lundberg med hans roman Yarden. Handlar om hans jobb i Malmös hamn. Den boken resulterade faktiskt i en kanske typisk debatt. Den recenserades här i Malmö och fick bra omdömen. Några månader senare fick den något stort pris och blev plötsligt uppmärksammad i hela Sverige. Då började DN och tidningarna i Stockholm att skriva om den och hittade på att skriva ”denna bortglömda pärla” trots att den verkligen aldrig hade varit bortglömd här.