Vill tacka för den underbara tiden här pÃ¥ SVT-bloggen, men nu är det dags att pallra sig tillbaka till den ”vanliga” bloggen. www.anagina.blogg.se FÖLJ MED!!!

Har ni tänkt pÃ¥ hur de smÃ¥ sakerna i livet är de som gör hela helheten pÃ¥ nÃ¥got sätt? Är inte det konstigt? Jag brukar tänka pÃ¥ det ibland. Hur man kan göra nÃ¥gon glad bara genom ett leende. Hur den där kramen som du fick frÃ¥n din arbetskamrat pÃ¥ jobbet fick hela din dag att vända. Hur ett litet ”hej” kan vara öppningen till ett livslÃ¥ngt förhÃ¥llande. Hur det där lilla samtalet pÃ¥ 1,5 minut frÃ¥n din bästa vän kunde fÃ¥ bort din Ã¥ngest som du känt i flera dagar. Hur du kan fÃ¥ pojken som blivit mobbad i flera Ã¥r att känna sig värdefull,bara genom att säga ”hej”.

Vi människor kanske borde tänka mer pÃ¥ de smÃ¥ sakerna. Jag försöker att göra det. Le mot folk du inte känner,för att visa värme, hälsa och säga ”ha en bra dag” till de som sitter i kassan i mataffären. Ni kanske läser och tänker ”vadÃ¥, vad kan det hjälpa?”, men tro mig, det är de smÃ¥ sakerna som gör helheten. Om du bara försöker att göra smÃ¥ ändringar i din vardag, allt ifrÃ¥n att frÃ¥ga hur folk mÃ¥r, ge nÃ¥gon en kram, säga hej till nÃ¥gon du normalt inte hälsar pÃ¥ i skolan, pröva det i nÃ¥gra dagar och se hur mycket bättre du och de i din omgivning mÃ¥r. För dig kanske det inte betyder nÃ¥got, men för den där flickan som är utstött och inte har nÃ¥gon, sÃ¥ kan det betyda ALLT. De smÃ¥ sakerna gör helheten, glöm inte det!

bjössar på världens fetaste leende till er och en superkraaaaam!!

Varje gång jag kommer till Libanon så försöker jag göra någonting för att hjälpa de som har det sämre här. I somras köpte jag massa mat och delade ut till fattiga familjer, och gången därinnan så hjälpte jag en familj ekonomiskt som hade det väldigt svårt. Den här gången ville jag göra något för barnen. De flesta av oss har lyxen att tillbringa jul eller högtider med våra nära och kära, vi har någon att gå till när det är svårt, en familj att lita på som vi vet kommer finnas där i vått och torrt. Vi bråkar, vi blir arga, ibland förstår vi oss inte på varandra, men trots allt så slutar man inte älska de just för att de är en del av familjen. Sen finns de andra som inte har någon familj, som inte har någon att gå till, som sitter där på kvällarna ensamma för deras mamma och pappa dog i krig,blev mördade eller lämnade de på gatan. De föräldrarlösa.

Jag gav mig ut och gick till närmaste affär och började plocka pÃ¥ mig massa leksaker. Allt ifrÃ¥n dockor till bilar till hopprep till färgpennor,kritor,saxar osv. Och sÃ¥klart det viktigaste-LÄROBÖCKER! Jag har ingen aning om hur gamla de här barnen är, vad de gillar och inte gillar, men att de vet att det finns nÃ¥gon där ute som tog sig tiden att köpa leksaker eller läroböcker Ã¥t de, det kanske hjälper lite. Vi alla lever pÃ¥ den här jorden TILLSAMMANS, och om nÃ¥gon har det dÃ¥ligt sÃ¥ är det faktiskt vÃ¥rt ansvar att hjälpa den personen. Jag kommer ihÃ¥g när jag var liten och vi skulle samla in pengar till fattiga världen över, och en av tjejerna skriker ut ”varför ska jag bry mig om nÃ¥gon fattig människa i Kongo”. Den där frÃ¥gan kommer jag aldrig glömma. Du mÃ¥ste inte bry dig om nÃ¥gon, ingen kan tvinga dig till att hjälpa andra. Men tänk om det var DU. Tänk om DU var den där lilla fattiga flickan i Kongo som var sÃ¥ mager och drömde efter lite mat, tänk om DU var den där lilla pojken i Somalia som tvingas att jobba som soldat när du är 6 Ã¥r, tänk om DU var den där flickan i Etiopien som tvingas till prostitution som 10 Ã¥ring för att hon mÃ¥ste försörja sina syskon, tänk om det var DU, skulle inte du vilja att nÃ¥gon fanns där för dig?

Vi alla lever på den här jorden tillsammans, och även om den där fattiga lilla pojken eller flickan bor tusentals mil bort, talar ett annat språk, ser annorlunda ut än vad du gör, så har ni en sak gemensamt. Vad? Jo, ni är MÄNNISKOR. Och vi människor ska ta hand om varandra, tänka på varandra, finnas där på varandra, på alla sätt vi kan. Medmänsklighet och att göra andra glada, det är det bästa som finns!!!

Hallo alla fina!!! GOD JUL PÅ ER! Oh vad mysigt ni måste ha det nu, själv sitter man här i Libanon och fryser. Dock är jag glad för jag är här med min mami och syster, samt att man får träffa massa släkt. Jag saknar Sverige lite, jag har rest så mycket senaste tiden att jag inte hunnit stanna upp och ta det lugnt med vänner och familj i Sverige. Drog ju till USA i slutet av oktober,sen i början av december var det Göteborg direkt för musikhjälpen, och när musikhjälpen var slut drog jag hit. När jag kommer hem den 5:e så ska jag stanna några dagar i Sundsvall, bara hänga med familj och polare där. Ska bli nice! Hoppas ni har en underbar jul med massa god mat och att ni har det riktigt mysigt!!!! Önskar att jag var i Sverige nu!

Godmorgon i stugorna! Hoppas ni har det bra! Jag är lite avis pÃ¥ er som är kvar i Sverige. Ni har det säkert riktigt mysigt just nu. Hade gärna firat julafton i Sundsvall faktiskt. Med massa snö och kalla anka och allt mysssssssss! Ska försöka göra liknande här. ”FÃ¥r skaffa falafel gran med kebabtomte höhö”. Ã…h vad jag avskyr när folk ska skämta sÃ¥. Det är inte roligt nÃ¥gonstans. Jag är en kvinna med lÃ¥g humor, men där gÃ¥r gränsen haha. Det är sÃ¥ trÃ¥kigt!!! Klassiskt mina gamla klasskamrater frÃ¥n högstadiet. Aja, nu ska jag göra nÃ¥tt, vet inte vad, men nÃ¥tt. Samt försöka ta lite kort! Pussss.

I ett land vars fasad är så vacker så finns det,precis som hos alla länder,baksidor. En politik som präglas av rädsla som bidrar till skrev människosyn. Jag hör hur min moster berättar om hennes vän vars släkting dött. Hur släktingen inte fick begravas bland libaneser, bara för att hon var palestinier. Att du ända in i graven ska behandlas annorlunda pga av din nationalitet gör mig så förundrad. Hur kan man tänka så?  Vad fick människan att gå så snett? Var det kriget? De förlorade sina hem,sin familj,sina barn,sitt allt, men inte stoltheten för sitt land. Jag går längs gatorna och ser sprängda byggnader jäms med vackra nybyggda hotell. Krigen kommer och går men människorna ger aldrig upp. De har kvar sin stolthet och skulle göra allt för sitt land. Det är nästan berömvärt. Kärleken till landet.  Politikerna sitter där längst upp trygga medan blodet av civilbefolkningens barn ligger på dess gator. Trots blodet som spills, trots alla krig, trots allt elände, så står de där med flaggan i högsta hugg.  Vad är värdet i en flagga vars land inte har mänskliga rättigheter? Är den patriotiska stoltheten det enda man har kvar och därför är den så pass stark att den går före mänskliga rättigheter? Jag vet inte.

Jag fortsätter promenera längs gatorna och ser en kvinna från Sri Lanka. Hon bor under oss. Jag hör hur min farmor börjar berätta hennes historia. Hur den unga kvinnan kommit hit för att jobba hos en familj som hemhjälp. Hur hon i hopp om en bättre framtid kom till en familj som låter henne sova på balkongen under vintern utan täcke, hur hon inte får gå ut och hur hon blir misshandlad så fort hon inte jobbar snabbt nog. Hon är tydligen inte den enda som fått möta detta öde. Att bli kallad smuts, att bli behandlad värre än gatuhundarna som springer och letar mat, är tydligen mångas vardag i det här landet. I mitt försök att prata om mänskliga rättigheter möts jag av ett hånfyllt leénde. Som att det ligger ljusår härifrån.

I ett land vars fasad är så vacker så finns det, precis som hos alla länder,baksidor. Men trots de hemska baksidorna så har jag ändå hopp. Varför? Jo, för varje mynt har två sidor, och precis som det finns en dålig sida så finns det även en bra. Människorna som ser felen och kämpar. Jag minns tillbaka hur jag som 17 åring kom till Libanon för en workshop för mänskliga rättigheter. Där satt vi, svenskar,libaneser och palestinier och pratade om mänskliga rättigheter. Allt ifrån palestiniers rätt, till kvinnors rätt,till homosexuellas rätt. Landet har en lång väg att gå, men det finns folk som bryr sig, det finns folk som vill göra förändring, och någon dag,med lite hopp och styrka,så ska den förändringen slå igenom. Vi kan kanske inte göra mycket från Sverige, men genom att upplysa om hur andra länder har det, så kan vi kanske lära oss något. Allt ifrån att uppskatta vår vardag, till att se det som ett praktexempel för ett land vars politik vi inte vill efterfölja.

Hej alla underbara fina älsklingar. Gud vad jag har sovit. Sovit,sovit,sovit. Sov i cirka 16 timmar inatt, AS BRA! Jag är som ett spädbarn. Jag vill inte gÃ¥ ut eller nÃ¥tt, sitter i min rosa fjortismjukisdress och det enda jag gör är att äta och lägga mig vid 19:00..dÃ¥ kan vi inkludera att jag tagit smÃ¥ ”naps” pÃ¥ nÃ¥gra timmar under dagen. Just pÃ¥ grund av allt detta sovande och ätande sÃ¥ har det resulterat i att jag inte har nÃ¥got roligt eller spännande att berätta om. När jag har nÃ¥got fint att berätta om, sÃ¥ lovar jag att skriveli skriva om det!!!

Jag uppskattar er otroligt mycket, jag gor verkligen det, av hela mitt hjarta. Tack for allt stod, alla fina kommentarer, ja allt. Alltso, ni forstor inte vilken gladje ni ger mig. Vilket leende po lapparna jag for nar jag laser era kommentarer. Tack, tack, tack!! Ni ar fina. Ville bara att ni skulle veta det. Puss

Forra veckan kom det sista avsnittet just nu for ”The Fabulous life of Ana Gina”. Om jag fattat det ratt ar det lite paus i nogra veckor och sen sands 4 avsnitt till. Jul paus eller nott. I det har avsnittet traffar jag Mohombi! Se hela avsnittet HERE!!! 

Hej hopp alla underbara! Hoppas ni mor gott! Jag sitter po ett internet cafe har i Libanon som har varldens segaste internet. I Sverige so har man ju internetuppkoppling hela tiden och allt ska go so snabbt so man tar det for givet. Nar man kommer hit so moste du till gamla goa cafeet och sitta vid sega datorer dar en sida tar hundra or for att laddas upp. Man ska vara glad for de man har i Sverige, men samtidigt ar det ganska uppfriskande po nogot satt. Istallet for att kolla mailen hela tiden och holla po so ar man tvungen att hitta andra saker att gora. Sov lite, umgicks med lite slakt och smockade i mig mat och godis:) Ytterst trevligt. Har stangt av mobilen ockso. Vet inte hur monga samtal jag fick imorse so jag kande att jag behovde en paus fron allt for annars kommer jag bara gora intervjuer och jobba. Skulle ju ta en ledig dag nar jag var i Uppsala men det slutade i ca 5-6 intervjuer. Jag kan inte saga nej haha. So nu ar mobilen avstangd! Mycket skont, I need it!

Jag ska forsoka blogga so ofta jag kan, helst nogra inlagg per dag soklart!!! Allt for er mina fina lasare, puss och kram och ta hand om varandra!!!